In October 2019, Zlatan Ibrahimović, the most successful and famous Swedish football player ever, was honoured with a monument by the Swedish Football Association and the city of Malmö. Born in Malmö in 1981, Ibrahimović grew up in a migrant area of the city (Rosengård). Growing up, he played football in local teams, and at the age of 19 he was sold by Malmö FF to Ajax for the highest transfer fee ever in Sweden. However, when Ibrahimović unexpectedly entered as an investor in rivalling Stockholm-based football club Hammarby in November 2019, he challenged local identities: The place is the team, the team is the family, and betrayal of the place and the team is a betrayal against the family. The monument was soon vandalized and taken down, facing an uncertain future. The aim of this article is to understand the different interpretations, eruptions of emotions, and conflicts that the monument of Zlatan Ibrahimović raised. As a theoretical frame, three disciplinary perspectives will be used: a cultural historical and a historical didactic perspective, with the intention of understanding the motives and signals send and received through public art in the city space area; a second perspective with a focus on the special use of history in sport, where gender and nation form an interpretive framework in this study; and finally, a third ethnological perspective based on ‘scaling’, where a monument as a social phenomenon can change meaning depending on geographical scale from district to city to nation and a global scale. 

Anton Nilsson (1887–1989) är en av den svenska arbetarrörelsens mest kända personer och en framträdande aktivist med status av ikon. Medlem av den ungsocialistiska rörelsen i arbetarstaden Malmö placerade han i samband med en omfattande hamnarbetarkonflikt i de svenska hamnarna en bomb på logementsfartyget Amalthea som hyste 73 engelska strejkbrytare. Anton Nilsson dömdes till döden i en efterföljande rättegång, men efter omfattande protester, också utomlands, omvandlads dödsstraffet till livstids straffarbete. I samband med den första socialdemokratiska/liberala regeringen gavs han amnesti 1917 och släpptes ur fångenskapen. Midsommarafton 1919 tog Anton Nilsson ett internationellt flygcertifikat och med det begav han sig till den unga sovjetstaten och blev flygare i Röda armén.

This article describes and analyses by whom, in what ways and with what consequences migrant reception was performed in Malmö during the period 1945–1970 and how this changed over time. Inspired by Carol Bacchi’s ‘what’s the problem represented to be’ (wpr) approach, the article analyses the shifting problematisations of migrant reception in Malmö, and argues that there were two decisive shifts in Malmö’s migrant reception policy. With the help of Robert Miles’ concept of racialisation, the article shows that different migrant groups were racialised in different ways, depending on how they were depicted by the Swedish society. We also identify a gendered racialisation as women and men were racialised differently.

Var i Malmö träffades män för att ha sex med varandra på 1910-talet? Vad gjorde bögar och lesbiska för att skapa uppmärksamhet på Folkfesten i Pildammsparken under 1970-talet? Hur upplevdes ankomsten till Malmö för Sveriges första homosexuella anhöriginvandrare? Vilka var de hetaste queerpunkbanden på malmöscenen under det härjiga 2010-talet? 

Dessa och många andra frågor får sina svar i Queera historier från Malmö. Här samlas 20 berättelser om människor, organisationer och händelser som på olika sätt expanderar, utmanar och skriver om stadens historia. Det är en bok om det förflutna, sprungen ur samtiden som blandar akademiska skribenter med aktivister i dagens HBTQI-organisationer. Med avstamp i samtiden och den nära dåtiden söker sig texterna bakåt genom decennierna och århundradena, då HBTQI-liv var förbjudet, sjukdomsklassat och stigmatiserat. Fram tills nu har det saknats en historieskrivning om HBTQI-liv som geografiskt berör Malmö och södra Sverige, varför boken gör ett banbrytande arbete av synliggörande.

Det här är en bok som väljer det spretiga och motstridiga framför en enhetlig och konfliktdöljande historieskrivning, i fast förvissning att sådana berättelser förmår fånga mer och kanske också ge en mer sann bild av det förgångna. Det blir en bok som fångar Malmös vibrerande aktiva och mångfacetterade HBTQI-rörelser i all dess mångfald och brokighet.

Den här rapporten är en delrapport inom ramen för det Vinnovafinansierade projektet Strategiska partnerskap för effektiv och transparent samverkan (Spets) och belyser Malmö universitets samverkan med organisationer inom den idéburna sektorn. Rapporten bygger på en intervjustudie med tio idéburna organisationer, och speglar samverkan med Malmö universitet ur deras perspektiv: vilken samverkan som bedrivs, vad den ger organisationerna, utmaningar och hinder samt möjlighet för utveckling av samverkan, till exempel genom ett strategiskt partnerskapsavtal.Rapporten visar att det på Malmö universitet sker en hel del samverkan både kopplat till forskning, utbildning och nyttiggörande och att denna samverkan när den sker i relation till idéburen sektor främst är kopplad till tre av universitetets fakulteter – Fakulteten Kultur och samhälle, Fakulteten Hälsa och samhälle samt Fakulteten Lärande och samhälle. De intervjuade organisationernas motiv för samverkan med universitetet varierar, och undersökningen indikerar att organisationerna ser samverkan som ett sätt att fylla behov av kunskap och kompetensförsörjning, att genom vänlig kritik stimulera till nytänkande, samt att ge organisationerna ökad legitimitet i deras arbete för samhällsförändring. Undersökningen visar att det finns behov av ökad systematik i samverkan och att mer skulle kunna göras för att stärka samverkan kring forskning och utbildning. De intervjuade organisationerna lyfter behovet av mer forskning om och tillsammans med den idéburna sektorns organisationer och behovet av mer samverkan kopplat till studenters uppsatser och praktik. Här finns en möjlighet att möta organisationernas behov av kunskap, kompetens och framtida personal. Det finns även ett behov av fler arenor för möten, gärna regelbundet återkommande, mellan universitetet och den idéburen sektor, och organisationerna efterlyser även generellt ökade kunskaper om den idéburna sektorns särart, förutsättningar och behov, inom akademin såväl som i samhället i stort. Undersökningen belyser även behovet av utökat stöd och finansiering för forskare som samverkar med idéburen sektor, då finansiering av samverkan är ett särskilt problem.

Den nya gymnasieskolans historiska kontext. 1960-tal.

Ett lokalt drama och en tragedi som genast fortplantades, och blev en konfliktfylld nationell vridningspunkt i en händelsekedja som skulle förändra villkoren på svensk arbetsmarknad och kasta om dittillsvarande politiska mönster och lojaliteter i svensk inrikespolitik. Händelsen gav eko, levde vidare, också utanför landets gränser, och ställde viktiga frågor: om maktens anspråk och gränser för att upprätthålla ordning, om vems ordning och på vems villkor, om medborgarnas förtroende och om statens och myndigheternas neutralitet i sociala konflikter. Dessa är fundamentala och principiella frågor för ett samhälle att ställa och har ständigt återkommit i debatter, skapat spänningar och laddade konflikter inför öppen ridå. Ådalen är en dåvarande, en närvarande och en ständigt aktuell historia.

Trepartsamtalet. 15 inspelade videosamtal mellan lärarstuderande, handledare och besökande vfu-lärare.

This article aims to analyse the changes in migration regimes in Sweden over the period 1739–1982. We have chosen to divide this into four periods where each is characterized as a specific regime: the pre-industrial period (1739–1860), the laissez faire period (1860–1932), the rising ambitions period (1932–1951) and the Rehn-Meidner period (1951–1982). These four periods reveal different approaches held by the state regarding labour migration and housing. During the pre-industrial period, rules and regulations hindered mobility and aimed to keep the labour force in agriculture. During the laissez faire period, migration increased, but construction and housing was largely left to the market. During the rising ambitions period, a laissez faire approach was maintained towards migration, but both the government and non-profit organizations became increasingly involved in housing. During the Rehn-Meidner period, internal migration was stimulated, and in the course of ten years, one million homes were built with government support. The differences between the periods are not clear-cut. There were dual and contradictory ideas and policies during each period. This duality provides an important theoretical starting point for this study. Other significant starting points are the long-term perspective taken and the idea that these periods can be analysed as regimes. 

En genomgång av utvecklingen inom skolväsendet i Malmö åren 1990-2020. En kvalitativ och kvantitativ studie.

I kapitlet rdogörs för tillkomsten och diskuteras hur man kan förstå konflikterna kring monumentet över Zlatan.

Ett tvärvetenskapligt projekt med 39 forskare och 3 bildredaktörer för att beskriva och problematisera Malmös utveckling åren 1990-2020.

En studie över Malmö universitets förhistoria, tillkomst, utveckling fram till 2020

En bred översikt över Malmös utveckling åren 1990-2020, en diskussion om hur man kan förstå och forska om en stad, samt en genomgång av de tidigare utgivna banden i serien malmö stads historia.

Monument och minnesplatser skapade av personer och organisationer i strid med eller utan godkännande från myndigheter är ett fenomen som finns på många olika platser och i olika kontexter. I artikeln benämns dessa platser som ”icke-auktoriserade minnesplatser”, men som tydliggörs i diskussionen är det ofta en flytande gräns där organisationer och rörelser på olika sätt kämpar för att låta sin minneskultur och minnesplatser ta utrymme i det urbana rummet. Ibland vill de skapa officiellt godkända minnesplatser men misslyckas, ibland skapas minnesplatser i direkt opposition och som en motståndshandling. Texten utgår från två empiriska exempel, Malmö och Buenos Aires i Sverige respektive Argentina.

Syftet är att undersöka hur sociala rörelser och organisationer på olika sätt använder minnesplatspraktiker för att mobilisera människor till stöd för sina samtida politiska krav, och hur samtida politiskt arbete sammanvävs med minneskultur. Det sker naturligtvis även på många andra sätt än genom minnesplatser i det fysiska rummet, och gränserna mot andra praktiker, såsom diskursiva interventioner, opinionsbildande och kampanjer i sociala medier är som vi ska se ofta flytande.

Undersökningen utmynnar i fyra resultat:

För det första att de icke-auktoriserade minnesplatserna ofta kan ha en radikal mobiliserande potential för de sociala rörelserna, särskilt när de inte förvisas till perifera platser eller kyrkogårdar. Genom att befinna sig i vardagen och på centrala platser i staden blir de återkommande påminnelser om det som hänt, och om de också kopplas till aktuella politiska projekt blir de påminnelser om vad som borde hända i framtiden. Det blir en kamp mot desmemoria genom att ockupera det urbana rummet.

För det andra, monumentens lokala och rumsliga karaktär. Även om vissa minnesplatspraktiker reproduceras och sprider sig över världen, som siluetterna skapade i el siluetazo, så är det som ”aesthetic takeover” av det urbana rummet de framför allt fyller en funktion. Det gör att minnesplatspraktiker behöver diskuteras och förstås som lokala urbana praktiker, vilka naturligtvis befinner sig i dialog med nationell och internationell inspiration.

För det tredje, hur icke-auktoriserade minnesplatser och de som skapar dem ständigt är inbegripna i en kamp för dess existens. Ofta tillkommer de i strid med lagar och regler för hur det urbana rummet får användas, och i konflikt med olika aktörers uppfattningar om vilka som får ta plats och bli synliggjorda i detsamma. Stad, stat och politiska motståndare kan i olika lägen försöka angripa och förstöra dem, och det händer också. Ibland är det regler och byråkratiska skäl, ibland medvetna försök att skapa icke-minne, desmemoria. Det är därför inte underligt att många sociala rörelser eftersträvar att få auktoriserade minnesplatser.

För det fjärde finns det hela tiden en flytande gräns mellan de auktoriserade och de icke-auktoriserade minnesplatserna. Att lyckas ta över institutioner och erövra platser ger ett större utrymme för de sociala rörelserna, det skapar större synlighet och påminner stadens invånare om rörelsens existens och politiska projekt.

Cities are places of constant contradictions – on the one hand culturally rich and diverse places with interesting entanglements of social and spatial relations, on the other hand sites of inequality, segregation and conflict. There are obviously various and sometimes opposing understandings, narrations and representations of a city. From an urban history perspective, it is adequate to critically ask: how do historymaking and representations of a city’s past contribute to create cities and trajectories of urban development? To understand this, we need to pay attention to how urban phenomena are historicised, categorised, preserved and used in official history, and in urban planning. How cities are narrated and projected will influence what kind of city it is possible to imagine, what is understood as problematic, and consequently how and for whom cities are planned and developed. This correlation between history and future-making places questions of power at the centre of urban history and development. This anthology has its origin in the conference Creating the City. Identity, Memory and Participation, in Malmö, Sweden, 9-10 February 2017, arranged by the Institute for Studies in Malmö’s History (IMH) – a research institute affiliated with the Urban Studies department at Malmö University. The conference gathered scholars from various disciplines, such as history, anthropology, literature, geography, sociology, political science and media and communication; and practitioners as archive and museum professionals, urban planners, architects and artists.

Cities are places of constant contradictions – on the one hand culturally rich and diverse places with interesting entanglements of social and spatial relations, on the other hand sites of inequality, segregation and conflict. There are obviously various and sometimes opposing understandings, narrations and representations of a city. From an urban history perspective, it is adequate to critically ask: how do historymaking and representations of a city’s past contribute to create cities and trajectories of urban development? To understand this, we need to pay attention to how urban phenomena are historicised, categorised, preserved and used in official history, and in urban planning. How cities are narrated and projected will influence what kind of city it is possible to imagine, what is understood as problematic, and consequently how and for whom cities are planned and developed. This correlation between history and future-making places questions of power at the centre of urban history and development. This is the introduction to an anthology that has its origin in the conference Creating the City. Identity, Memory and Participation, in Malmö, Sweden, 9-10 February 2017, arranged by the Institute for Studies in Malmö’s History (IMH) – a research institute affiliated with the Urban Studies department at Malmö University. The conference gathered scholars from various disciplines, such as history, anthropology, literature, geography, sociology, political science and media and communication; and practitioners as archive and museum professionals, urban planners, architects and artists.

Det här är en vänbok till Roger Johansson, professor i historia med didaktisk inriktning vid Malmö universitet samt professor i utbildningsvetenskap vid Lunds universitet. Bokens kapitel omsluter en stor bredd av ämnen och ingångar i historia och historiedidaktik, vilket illustrerar Johanssons mångfacetterade gärning som forskare, lärare, pedagog och folkbildare.

Malmö högskola blir till Vi vill studera processen bakom högskolans tillkomst och dess konsolidering och utveckling. Hur blir ett universitet till? Malmö högskolas officiella födelsedag var den första juli 1998. De första tankarna på en högskola i Malmö – då tänkt som en filial till Lunds universitet – hade börjat ta form under våren 1994. Bakgrunden till högskolans tillkomst låg också i Malmös ekonomiska kräftgång med en förlust av nästan alla större industrier och 40 000 invånare under 1980-talet, sjunkande förvärvsfrekvens och en skattekraft som väsentligt understeg genomsnittet i riket i övrigt. Storstadsutredningen (SOU1990:36) hade också visat att de utsatta områdena heller inte längre drogs med i konjunkturer av återhämtning och uppgång. Man pekade i utredningen på behovet av tillväxtfaktorer som infrastruktur, utbildning och forskning. Och här såg man Malmö högskola som en sådan tillväxtfaktor för staden. Man kan konstatera att Malmö högskola på flera sätt kommit att leva upp till sitt uppdrag att dra till sig första generationens akademiker och studenter med utländsk bakgrund, samt att den eftergymnasiala utbildningsnivån i Malmö har ökat. Hur sambanden med högskolans tillkomst ser ut är dock inte givna.

Om militärens beskjutning av ett demonstrationståg i Ådalen 1931 I en ledare 19/1 kommenteras Stefan Löfvens luddiga uttalande om möjligheten att använda militär trupp i fredstid mot den egna befolkningen. Ofta refereras då till Ådalen den 14 maj 1931. Vägen till skotten i Lunde var bara en i raden av konflikter där kravet på lönereduceringar mötts av strejk, anlitande av strejkbrytare och en militär trupp för att skydda de senare.

Syftet med undersökningen är att ta fram ett förslag på en satsning för att understödja, följa upp och utveckla Malmö högskolas forskningssamverkan. Forskningsläget visar att det finns stora skillnader i hur samverkan bedrivs vid olika institutioner och olika lärosäten. Utifrån det övergripande syftet genomförs därför två olika undersökningar: Dels undersöks de samverkansaktiviteter som Malmö högskola och forskare vid högskolan är inblandade i idag, genom intervjuer med forskare, ledning och externa samverkanspartner. Dels undersöks exempel på framgångsrik forskningssamverkan som bedrivs vid andra lärosäten, via studiebesök på dessa och intervjuer med centrala personer. Undersökningen resulterar i ett antal förslag på åtgärder, inom följande områden: Kommunikation, Organisatorisk förändring och stödåtgärder, Resurser och incitament, Ledning, reglering och styrdokument, Kunskapsutveckling samt Kompetensutveckling och utbildning. Projektet har finanseriets av Vinnova.

E.P. Thompsons lanserade 1971 begreppet ”moral economy” som ett sätt att begripliggöra arbetarklassprotester i England under 1700-talet. Kraven handlade om att priserna på bröd och spannmål skulle sättas utifrån moraliska principer snarare än marknadsekonomiska. Thompson exkluderar explicit paternalism och de praktiker av över och underordning som kopplas till begreppet från det han menar med moralisk ekonomi, men den här texten argumenterar för att det finns ett värde i att vidga begreppet till att omfatta alla typer av moraliskt och etiskt baserade ekonomiska logiker. Moralisk ekonomi används då som ett generiskt begrepp för att mer allmänt tänka kring de normer som gäller för ekonomiska relationer, bortom de specifika historiska skeendena. Ansatsen ligger i linje med James C Scotts användning av begreppet och det sätt som det använts i senare forskning. De teoritiska poängerna illustreras utifrån ett empiriska material och forskningsläge som behandlar vad som hände i den lilla gotländska orten Slite när den tidigare lokalt ägda cementfabriken 1931 köptes upp av storkoncernen Skånska Cementaktiebolaget. Materialet består i huvudsak av brev skriva till och av Ernst Wehtje den yngre, verkställande direktör för Skånska Cementaktiebolaget och centralfigur i Wehtje-koncernen, en av dåtidens mäktigaste företagsgrupper, samt högerpolitiker och ledande person i Industriförbundet. Moralisk ekonomi används i texten som ett sätt att betona föränderligheten i de värderingssystem som styr ekonomiska praktiker, hur de kan sammansmälta och förhandlas med alternativa moraluppsättningar och utifrån föränderliga maktrelationer. Begreppet ska inte ställas i motsättning till analyser som lyfter fram materiellt baserade maktordningar som klass, utan att den moraliska ekonomin blir det ideologiska uttryck som används för att förklara och legitimera de maktordningar som uppstår även utifrån andra logiker. Särskilt betonas de dubbelriktade relationer mellan arbetare och kapitalägare som är synliga i exemplet, där uppfattningar om legitima krav från arbetargrupper sammanvävs med föreställningar om kapitalägarnas förpliktelser, i linje med delar av forskningsläget och i anslutning till Gramscis hegemonibegrepp.

This volume addresses several areas of language policy discourse in Finland and Sweden. The editors showcase the multi-sited nature of politics and policies by combining different data, foci, theories and methods. This setup allows researchers from various fields to understand diverse political phenomena linked to language policy. The choice of Finland and Sweden as the national contexts for the empirical studies is insightful, due to the common (linguistic) history of the countries and the rather different approaches they have adopted for their respective current language policies. While the officially bilingual country of Finland has often been viewed as a model for guaranteeing the rights of the minority language, Sweden’s increasing awareness of the country’s multilingual nature is a fairly recent development. As is also pointed out in the epilogue of the volume, the findings and evidence presented in part 2 (Language Policies in Parliaments, Legislation and the Media) and part 3 (Individuals as Constructors and Reflectors of Language Policies) should be used to rethink the way we approach and analyse language policy in many countries. Together with the theoretical and methodological introduction (chapter 1) and the epilogue (chapter 10), the well-structured volume consists of 10 chapters that are nicely interconnected.

This thematic issue of Media and Communication focuses attention on the shift towards visual images on social media as well as the transformation of visual communication which has occurred within the online ecology of social media platforms. The sharing of images is becoming an integral part of the social media experience today, and given that social media platforms are the prime locus for sociability—at least among young people in the West—this shift towards visuals arguably transforms how we relate to each other and the world around us, as well as how we perceive and construct our sense of self. For researchers, this raises conceptual, theoretical and methodological challenges. This thematic issue presents six articles as well as a book review on visual communication in social media focusing on developing a conceptual apparatus and precise definitions of objects and practices of study as well as contributions that address and discuss the methodological challenges as well as their potential solutions. The idea was to synergize research from a wide variety of communication-related disciplines on this rather new topic.

A collection of city walks showing the history of Malmö has been translated into Arabic, and 19 Arabic speaking guides have been trained to show the city to an audience of visitors and residents. The Institute of the History of Malmö is planning a research project regarding what happens to the city’s narratives when new narrators and a new audience receive them, in a language that is new to the context. In the first part of the project we have interviewed guides about their role in narrating the history of the city, why they chose to be part of the project and what they what to achieve by guiding. Malmö is not today, and has never been, a homogenous city. The last few decades this has become a central part of the city’s identity. Although housing segregation is just as important as in other cities, people seem to feel that the segregation of public space is less obvious here. This contributes to a sense of “us” that includes differences on many levels, a complex and heterogeneous identity that this project seeks to contribute to. The research project accompanying the translated guided walks will take particular interest in three points: 1) How do the narratives change when new narrators and a new audience take them on? The guides’ and the audience’s relation to Malmö, their social and cultural references and relations to various collectives in the city will affect the narratives, we want to know how. 2) How do the narratives change by being linguistically translated from the language involved in the creation of the place to a language with other frames of reference? 3) How are the new narratives brbrought back and allowed to affect the hegemonic narratives of the city?

Malmös historia på arabiska

En berättelse i ord och bild om Malmö högskola

Tankarna bakom Malmö högskolas bildande samt historien bakom tillkomsten

Historien om Malmö högskolas tillkomst och visioner

Democratic theory seldom meets democratic practice and fluctuations in public opinion and media representations of the same political actor do not easily converge. In September 2010, Sweden’s anti-immigration party, the Sweden Democrats (SD), crossed the electoral threshold to participate in Sweden’s parliament and it has continued to grow. In this article, we analyze the effect of media exposure on fluctuations in opinion polls for political parties, or the media effect. Our results show the media effect is more important for SD than for other parliamentary parties. Media exposure sometimes matters, but not to the same degree everywhere and not necessarily at the same time.

Historiska och tematiska vandringar genom Malmö

This book grew from the development of research links between Bill Lancaster in Britain and Peter Billing and Mikael Stigendal in Sweden over a decade ago. Their mutual discussions about the possibility of comparing Malmö and Newcastle resulted in a doctoral studentship sponsored by the University of Northumbria, which was completed in 2000. I thank all three for their advice and guidance since I commenced research in 1997. Particular thanks are extended to Bill Lancaster for his lively enthusiasm and firm belief in the benefits of comparative history. As an exercise in international comparative history, this work has involved many people in both cities. In Malmö I would like in particular to thank the staff of Malmö Stads Arkiv and Arbetarekommunens Arkiv and the City Library and University of Lund Library. Their counterparts at the Tyne and Wear Archive Service, Research Section of the City Council in Newcastle and the Trade Union Studies and Information Unit in Gateshead were equally helpful and supportive. In Newcastle particular thanks are extended to the Newcastle City Library Local Studies Section staff for their invaluable knowledge of, and enduring enthusiasm for, the history of Newcastle upon Tyne. I thank Swedish scholars and colleagues, in particular Peter Aronsson and Katarina Friberg of the University of Växjö, especially Katarina for reading and commenting on many of the chapters, as well as Lars Berggren, Fredrik Björk and Mats Greiff of the Universities of Lund and Malmö. In Britain I benefited from comments and insights from David Byrne, Don MacRraild, Patrick Salmon, Keith Shaw and John Tomaney, in addition to participants and convenors of the research seminars at the School of Humanities at the University of Northumbria. I would also like to thank all my former students of the University of Northumbria. Thanks are also extended to the late Pat Mather of Northumbria University’s Additionally, I would like to thank members of my family in Sweden for their hospitality and support during my research visits to Malmö and my family in Britain for their support and patience and for reading several draft chapters.Slide Library.