Protracted economic crises, accelerating inequalities, and increased resource scarcity present significant challenges for the majority of Africa's urban population. Limited state capacity and widespread infrastructure deficiencies common in cities across the continent often require residents to draw on their own resources, knowledge, and expertise to resolve these life and livelihood dilemmas.

DIY Urbanism in Africa investigates these practices. It develops a theoretical framework through which to analyze them, and it presents a series of case studies to demonstrate how residents invent new DIY tactics and strategies in response to security, place-making, or economic problems.

This book offers a timely critical intervention into literatures on urban development and politics in Africa. It is valuable to students, policymakers, and urban practitioners keen to understand the mechanisms and political implications of widespread dynamics now shaping Africa's expanding urban environments.

This article analyses actor relationships in Transit Oriented Development (TOD) planning in order to better understand the preconditions necessary for planning processes to result in TOD in lower density contexts, in suburbs, or small cities. Empirically, the analysis builds on a comparative case study of TOD planning projects. The focus in the analytical work is on understanding how market conditions in lower density contexts influence the conditions for TOD planning projects, and how this feeds through to planning processes. The overall conclusion is that we should not expect that planning processes in small cities with low to medium densities of populations and activities differ much from those in more ‘classic’ highly urban TOD locations. Market conditions had an impact on planning processes, but once in the planning stage conditions for implementation depended more on the ability to handle competing interests and less on market conditions. In terms of policy recommendations, it is important for actors to develop a joint vision of the built environment of the site in question that channels organizations’ individual actions in a joint direction. The ability to achieve such a joint vision for the design of the site in question may be more important in small towns than in more ‘typical’ TOD contexts in denser urban areas. This is because all enablers need to work together in a positive way in such location – which may be marginal from a market point of view – for the development to be able to go ahead.

This paper lays the ground for a novel discussion on the encounter between José Martí and Antonio Gramsci. It argues that Martí and Gramsci can be profitably and innovatively read together when interrogating the profound “spatial articulations” that animate their political vision. The discussion principally focuses on Martí's concept of Our America and Gramsci's Southern Question. Methodologically, the article deploys a “diachronic tactic” that mobilises a broad body of literature that emerged long after Martí's and Gramsci's lives, particularly considering contributions within Radical Geography and Postcolonial Studies. 

Studies on rental housing financialisation have blossomed over the last decade. Studies are often concerned with issues around affordability and displacement, while less focus has been on how financialisation reconfigures the materials of housing, home, and the residential environment by subordinating maintenance to aggressive and unsustainable renovation strategies. We look at the case of Sweden and zoom in on a working-class Stockholm suburb where part of the housing stock is owned by the German, publicly listed real estate company Vonovia. We discuss how national and international regulations remain insufficient in ensuring that every day and structural maintenance is conducted properly by financialised landlords, leaving tenants stuck with delayed and poor-quality repair and replacement work as well as insufficient communication, severely affecting their quality of life. We propose to discuss the concepts of “housing as infrastructure” to account for these complex consequences. 

So called ‘smart’ built environments operate in a peculiar temporal nexus: they are simultaneously just around the corner, already here, and yesterday’s news. This is usually put down to hype and hyperbole, but it may well be argued that smart built environments do indeed exist across temporal dimensions – only not in the way we imagine them to.

Instead of speaking of a digital turn in housing, we would be better served by employing the plural: digital turns. In fact, once we begin to unravel the history of how the idea of what we today call smart technology has been implemented in multi-household rental dwellings since the early 1980s, a pattern emerges.

The article charts how landlords and others have placed smart devices that monitor, encourage or discipline tenants to behave in certain ways. This is a parallel story to the dream of a leisure-centred technology-enabled house of the future. This parallel story is darker and centres on the transformation of the dwelling through its digitalisation.

Den här rapporten tar upp en central aspekt kring allmännyttans roll på den svenska bostadsmarknaden, nämligen vilka krav och regler som påverkar vilka som får tillträde till dessa bostäder. Allmännyt­tans särställning som en garant för en generell tillgång till bra bostäder för alla avgörs i praktiken av lokala regler hos de kommunala allmännyttiga bostadsbolagen.

Rapporten presenterar en systematisk uppföljning år 2022 av en tidigare rikstäckande undersökning från 2013 kring lokala tillträdeskrav och syftar till att följa upp tillträdeskraven i den svenska allmännyttiga bostadssektorn med fokus på förändringar i kraven mellan åren 2013–2022 samt möjliga orsaker till sådana förändringar. Undersökningen har genomförts inom ramen för det Formas-finansierade projektet “Allmännyttan och blandningspolitikens praktik” (2018–2023), som har syftat till att skapa en fördjupad kunskap om allmännyttans roll på svensk bostadsmarknad, särskilt när det gäller dess funktion att medverka till en allsidig sammansättning av hushåll i kommunerna.

Flera intres­santa skillnader i kraven framträder i jämförel­sen. En första slutsats är att kravet på inkomst har sänkts och förändrat karaktär i många av de kommunala bostadsföretagen. En andra slutsats är att andra typer av krav, som kan sammanfattas som skötsamhetskrav, har blivit vanligare. Utifrån denna iakttagelse går det att resone­ra om huruvida det är samma krav som ställs men i en annorlunda utformning. Mycket ty­der på att det är samma grupper som stängs ute från de kommunala hyresmarknaden 2022 som 2013. Sammantaget ger denna studie vid handen att trösklarna fortsatt är höga in på den allmännyttiga hyresmarknaden, vilket i sin tur begränsar möjligheterna för vissa grupper av hushåll på den svenska bostadsmarknaden i allmänhet. Det finns fortfarande finns en ”omvänd selektivitet” i svensk allmännytta, det vill säga att allmännyttan i många kommuner vänder sig främst till de hushåll som har goda ekonomiska och sociala resurser, snarare än de som har det sämst ställt.

Many island municipalities depend upon the tourist industry, but this industry can be a double-edged sword. On the one hand, it provides a source of income to people in the region, using the natural resources they have. On the other hand, the low-skill services that are connected to tourism have low wages and productivity, and the possibilities of productivity increases are low. This article aimed to analyse the possibilities for economic development in the Croatian islands, using a conceptual model inspired by Harris and Todaro’s theoretical outline (Harris & Todaro, 1970; Todaro, 1969). We analysed 18 municipalities located on the islands. The conceptual model classified municipalities by three criteria: unemployment rate, employment growth, and wage. We found 18 island municipalities that have low unemployment, high employment growth, but still low wages, which is a contradiction in neo-classical economic theory. However, it can be explained by the existence of amenities and the tourist industry being low-skilled and therefore having a low wage level. We used population data to analyse demographic trends and the propensity to move from these municipalities. Regardless of the high quality of life on islands, employment possibilities are very limited, particularly for persons with tertiary educational attainment. Therefore, in the past, people born on islands have had to seek education and employment on the mainland. However, telework and digital nomadism have dramatically changed the situation. With digitalisation and flexible work, there are new possibilities for the islands to attract people to both work and spend leisure time. This has led to a number of issues, not least the question of taxation.

Sweden has seen a rise in homelessness alongside its strained housing market. References are increasingly being made to structural problems with housing provision, rather than individual issues. Housing has been organized through the local social services, which are responsible for supporting homeless people. With a foundation in housing studies, this article analyzes the Swedish social services’ challenges and actions in a time in which affordable housing is in shortage, and housing inequality a reality, through the lens of social services. The focus is on the intersection between the regular housing market and housing provision (primary welfare system), the social services needs‐tested support (secondary welfare system), and the non‐profit and for‐profit organizations (tertiary welfare system), with emphasis on the first two. The article is based on interviews with people working for the City of Malmö and illustrates how the housing shortage problem is moved around within the welfare system whilst also showing that social services’ support for homeless individuals appears insufficient. Social services act as a “first line” gatekeeper for those who have been excluded from the regular housing market. Moreover, recently implemented restrictions aim to make sure that the social services do not act as a “housing agency,” resulting in further exclusion from the housing market. The article highlights how the policies of the two welfare systems interact with and counteract each other and finally illustrates how homeless individuals fall between them. It highlights the need to link housing and homelessness in both research and practice to gain a deeper understanding of the complexities of housing markets and how homelessness is sustained.

I denna rapport närstuderas den svenska kommunala allmännyttiga bostadssektorn genom att fokusera på fyra samtida motsägelser som allmännyttan står inför. Rapporten föreslår också konturer för en utveckling av allmännyttan och svensk social bostadsförsörjning.

I rapporten lägger författaren fram följande fyra motsägeler för allmännyttan: 1) hög nyproduktion men minskat bestånd, 2) en “dubbel selektivitet” som illustreras genom å ena sidan strikta tillträdeskrav och å andra sidan ökad residualisering, 3) en lokal variation som står i kontrast mot en idé om en sammanhållen nationell bostadsförsörjning och 4) motstridiga tendenser kring att samtidigt motverka och bidra till socioekonomisk segregation.

För att komma tillrätta med de utmaningar som utkristalliseras från dessa utmaningar föreslår författaren en förstärkning av såväl generella som selektiva inslag i svensk bostadsförsörjning, bland annat ett reformerat bostadsbidrag, ett återuppfunnet investeringsstöd och förändringar i fördelningssystemet av hyresrätter.

Segregationen, dess orsaker och dess effetker, är ett vanligt förekommande tema i dagens politiska debatt. Fokus ligger i princip uteslutande på de människor som befinner sig på segregationens förlorarsida. Martin Grander, biträdande lektor i urbana studier och Mikael Stigendal, professor i sociologi – båda vid Malmö universitet – vänder istället blicken mot grupper med högre inkomst.

Drawing on (earlier) feminist urban critique, this chapter discuss what smart city strategies can tell us about the contemporary urban conditions and social relations. Through analyzing underlying (gendered) assumptions and understandings of everyday life the chapter aims to expose which power relations that are being produced, or reproduced, when tech-companies enter planning and manifest digital technology in the city. By bringing in feminist theory, the aim is to shed light on questions around urban knowledge production, representation and actual outcomes; who is invited to the discourse and who is talking to whom? Whose reality is being manifested through the smart city? 

Bo Bengtsson och Martin Grander kombinerar i denna bok en analys av svensk bostadspolitik i dag och över tid med diskussioner kring olika teoretiska perspektiv av relevans för förståelsen av detta område. Bokens utgångspunkt är att bostadsfrågan inte bara handlar om offentlig policy och politik utan också formas av intressekamp mellan olika aktörer.

Den svenska ”bostadspolitiska regimen” vilar på fem institutionella pelare vilkas framväxt och utveckling ingående behandlas i boken. Till sina huvuddrag har dessa varit anmärkningsvärt oförändrade sedan de formades efter andra världskrigets slut, vilket kan förklaras med bostadspolitikens starka stigberoende. Samtidigt har pelarna successivt urholkats framför allt sedan 1990-talet. 

I boken analyseras det partipolitiska spelet om bostadspolitiken,men också de stora intresseorganisationernas roll där det framträder ett tydligt växelspel mellan särskilt hyrespolitikens innehåll och organisationernas inflytande.

Författarna visar att bostadspolitikens utfall har blivit allt mindre generellt inriktat under de senaste decennierna, vilket exemplifieras med allmännyttans utveckling. De diskuterar även i vilken utsträckning bostaden alltjämt kan ses som en social rättighet i Sverige. Boken avrundas med en diskussion om jämlikhet i boendet som en normativ måttstock för bostadsförsörjningen.

Within the enduring effort to rethink geography from multiple viewpoints and new conceptual categories, critical geographers have recently sought to “decentralize geopolitics” (An, Sharp, and Shaw 2021) by proposing alternative analyses that can tackle the Eurocentric stance that has largely defined the field. This paper contributes to this decentralizing effort by bringing into light, historically, an anti-imperial discourse that took the form of a proper geographical invention. Specifically, the paper analyzes the thought of the Mexican intellectual José Vasconcelos – who acted as Secretary of Public Education in the aftermath of the Revolution (1921-1924) – and argues that Vasconcelos' discourse represents a "subaltern” intervention against the imperial presuppositions of the newborn discipline of geopolitics. The paper contends that Vasconcelos' thought constitutes a conscious attempt, although clearly imbued with "postcolonial" tensions and contradictions, to challenge the "scientific" basis of the emerging geopolitical discourse at that time. By analyzing Vasconcelos' geographical and geo-social imagination through his recuperation of the myth of Atlantis and the idea of Cosmic Race, the paper illuminates an early operation of "subaltern geopolitics" (Sharp 2011) that aimed to contrast the new wave of Western imperialism which, intensively nurtured by socio-environmentalist narratives, strongly defined the turn of twentieth the century.  

This article offers an overview of neighbourhood-based BIDs (NBIDs) in Sweden. Swedish NBIDs tend to appear in stigmatized residential areas engaging with pressing sets of urban issues that have been longstanding concern of social policy. Their overarching goal is raising property values in neighborhoods on the edge between urban decline and (re)development potential. Emerging in a neoliberalizing institutional context, NBIDs present themselves as correctives to public-policy failures by promoting property-oriented solutions. The adaptation of the BID model in the Swedish ‘post-welfare’ landscape, however, exhibits, and arguably exacerbates, the shortcomings found in BID elsewhere. Their opaque institutional structure and lack of accountability contribute to curbing democratic influence over local development, thus reinforcing spatial inequalities. We argue that the growing political advocacy for the institutionalization of the BID model in Sweden presents a new milestone in the neoliberalization of urban governance, as private actors are promoted to legitimate co-creators of urban policy.

Precarious housing research has become increasingly relevant to previous welfare housing contexts, such as Sweden. In the 1990s, Swedish housing became gradually market-oriented, which induced a shortage of affordable rental housing and increased housing costs in all major cities. This article presents the results from interviews with individuals about their experiences of the unequal housing market in the city of Malmö, Sweden. The article furthers knowledge of the lived experience of housing precariousness in the Global North. The narratives from the housing precariat are analysed through the lens of housing inequalities, and the analysis theoretically adds to ‘research on critical geography of precarity. The article aims to illustrate the consequences of the shift from a general welfare approach of housing to an individualized and neoliberal housing market. In particular, this article adds insights on the gendered and racialized aspects that affect housing precariousness. 

Throughout Europe, reports of problematic housing situations for young adults have increasingly emerged during the last decades. This paper explores housing experiences among young adults living in a disadvantaged area of Malmö, Sweden, taking the concept of housing inequality as its point of departure. The results suggest how young adults become stuck in between a number of parallel housing markets, leaving them no choice other than the illegal rental market – characterized by steep rents, insecure conditions and precarious quality. The paper advances a multidimensional understanding of housing inequality, as the limited access and poor quality of housing that young adults experience reproduces inequality in a broader sense: It influences potential wealth accumulation, the possibility to lead independent lives, the access to work and education, and thereby, the young adults’ health and well-being.

Not only do infrastructures put matter in motion, they also provide salient accounts of political struggles and everyday accommodations. Today, many municipalities promote them as part of "green" and "sustainable" solutions for the future. Concurrently, the more-than-human social sciences are going through their own "infrastructural turn," with an impetus to acknowledge actors beyond the human - that is, the ecologies of plants, animals, and fungi. This paper joins the call to include the ontic-epistemic realities of lively, other-than-human beings. Homing in on one ecological actor, the white willow (Salix alba), in Malmo and Scania, Sweden, I show that more-than-human infrastructural relations are far from novel occurrences. By adopting a ligneous, relational dialectic of agency, I account for the willow's shifting spatiotemporal positions and how the tree connects Scania's and Malmo's infrastructural past, present, and potential futures to wider discourses of sustainability and urban change. In Malmo, such discourses reflect the current implementation of a "green" infrastructure of "eco-pathways" (Ekostraket). Focusing on the willow, I question the municipal promise of "green" infrastructure as a panacea for humanity's challenges in the Anthropocene.

För att få fler människor att välja kollektivtrafiken behöver ny bebyggelse lokaliseras till platser med god kollektivtrafik, till exempel, till stationsnära lägen och genom att förtäta och blanda bostäder, service och grönområden för att ge invånarna närhet till olika aktiviteter. En kollektivtrafikorienterad bebyggelseplanering (KOB) – innebär att man skapar en tätare och mer stadsmässig bebyggelse kring kollektivtrafikens noder och stråk. I mindre tätorter och på landsbygden är förutsättningarna för det annorlunda än i större städer, och KOB måste därför anpassas till dessa förutsättningar. Planeringen av KOBpåverkas därtill av flera offentliga och privata organisationer, och deras samverkan är av central betydelse för att KOB ska kunna förverkligas i mindre tätorter och på landsbygden. I denna rapport beskrivs hur man kan främja KOB i mindre tätorter och på landsbygden i Sverige. Följande fem övergripande rekommendationer syftar till att stimulera KOB på platser med lägre täthet men möjligheter till god kollektivtrafikförsörjning:

a) Utveckla en regional KOB-strategi och en regionalt anpassad KOB-typologi

b) Ta fram strategier för kollektivtrafikorienterad fastighetsutveckling i samarbetemellan myndigheter och marknadsaktörer

c) Utveckla kommunala förtätningsstrategier för kollektivtrafikorienteradbebyggelsed) Utveckla kommunala kollektivtrafikstrategier

e) Utveckla en väl fungerande samverkan kring KOB

This chapter explores the role, success and failures of spatial planning in shaping African cities and its influence on livelihoods. To date, planning in Africa has largely failed to address the needs and livelihoods of the poor and struggled to address wider issues such as spatial and economic inclusion, health inequalities, future pandemics and climate change. Planning for sustainable livelihoods across Africa must consider the distinction between universal or more generic approaches to planning and the experience of particular places and people, specifically, accounting for the needs and practices of informal entrepreneurs. This chapter first explores how the legacy of colonial planning has impacted the segregation of spaces and hence of livelihoods, particularly those of the poorer communities. It then discusses the barriers faced by planning to address the informal nature of the livelihoods of lower-income communities. Finally, it sketches out the challenges that need to be overcome and how planning for sustainable livelihoods should thus be tackled in Africa in the future. 

Martin Grander och Matilda Sandberg diskuterar hur såväl synen på som den faktiska utrymmesstandarden – i termer av trångboddhet – har förändrats över tid och hur denna skiljer sig åt mellan olika typer av hushåll. Som ett underliggande raster i kapitlet ligger frågan om ojämlikhet. Svenskarna bor generellt bra, men boendets kvalitet i termer av utrymmesstandard präglas av en betydande ojämlikhet. 

(Från bokens kapitel 1, "Allas rätt till bostad – introduktion", s. 16) 

Den här rapporten har analyserat levnadsvillkor och segregation i Malmö med särskilt fokus på det kommunala bostadsföretaget MKB Fastighets AB:s bostadsbestånd. Mätningar har gjorts för ett stort antal indikatorer vid tidpunkten 31 december 2019 vilka har jämförts med 2012. En särskild fördjupning har också gjorts i de så kallat utsatta områdena Rosengård (Söder om Amiralsgatan), Södra Sofielund (Seved), Holma-Kroksbäck-Bellevuegården samt Nydala-Hermodsdal-Lindängen.

Studiens resultat kan sammanfattas i följande slutsatser.

• Malmö är en starkt segregerad stad. Levnadsvillkoren skiljer sig kraftigt mellan olika geografiska delområden. Undersökningen bekräftar tidigare studier som visar hur de välbeställda områdena återfinns i synnerhet i stadens västra delar medan den andra segregationspolen med koncentration av låginkomsthushåll finns i stadens östra och delvis södra delar.
• MKB Fastighets AB:s bostadsbestånd och hushåll är spritt över hela staden och variationen bland hyresgästernas levnadsvillkor är stor. Segregationen inom MKB:s bostadsbestånd följer i stort mönstren i Malmö i stort. Men en betydande del av beståndet och därmed hushållen finns representerade i områden med lägre levnadsvillkor, vilket också synliggörs i statistiken.
• MKB:s boende har över lag lägre medianinkomster, lägre förvärvsfrekvens och högre andel personer som uppbär ekonomiskt bistånd än Malmö som helhet och boende i andra upplåtelseformer. Utbildningsnivån, och andelen som uppnår kraven i årskurs 6 och 9 är också lägre än i staden som helhet. Likaså är andelen individer med utländsk bakgrund högre, trångboddheten större och valdeltagandet lägre i MKB jämfört med staden som helhet. Studien bekräftar på så vis tidigare forskning kring skillnader i levnadsvillkor mellan allmännyttig hyresrätt och övriga upplåtelseformer, inklusive privatägd hyresrätt. Ett intressant undantag är emellertid att valdeltagandet är högre i allmännyttig hyresrätt än privatägd hyresrätt.
• Totalt sett är den socioekonomiska utvecklingen och förändringarna i utbildningsnivå och skolresultat samt trångboddhet och tryggheten i MKB:s bestånd positiv mellan mätpunkterna. En del av den socioekonomiska utvecklingen går att knyta till den positiva konjunkturen under perioden 2012–2019, men inte allt.
• Den positiva utvecklingen, särskilt gällande sysselsättning, ses framför allt i de socioekonomiskt marginaliserade bostadsområdena. Här ser vi förändringar i framför allt Herrgården, men också Örtagård, Bellevuegården, Gullviksborg, Holma, och Kroksbäck.
• Nybyggnationen i Holma och Lindängen har attraherat hushåll med något högre levnadsvillkor än vad som tidigare bodde i förvaltningsområdena. Detta är särskilt tydligt i Lindängen, där inflyttningen har har medfört att Nydala som förvaltningsområde ser en positiv utveckling, även om levnadsvillkoren i det geografiska Nydala har sjunkit något.
• Parallellt med ökningen i de marginaliserade områdena ser vi en relativ minskning i levnadsvillkor i några av de mer välbeställda områdena. I en del av dessa områden ökar andelen individer med ekonomiskt bistånd och vi ser att förvärvsfrekvensen minskar, eller ökar mindre än i staden som helhet, trots den positiva konjunkturutvecklingen. Ser vi till inkomster i förhållande till stadens median så är det fler områden som har en positiv utveckling än negativ, även om MKB har en fortsatt relativ försämring av inkomsterna jämfört övriga upplåtelseformer. Men denna så kallade residualisering döljs av stora positiva förändringar i områdena med de lägsta inkomsterna.
• Socioekonomi, utbildningsnivå och födelsesbakgrund sammanfaller till stora delar i de segregationsmönster som lyfts fram i rapporten. Ett mycket starkt samband mellan den socioekonomiska och etniska segregationen framträder. Framför allt blir detta tydligt i utbildningsnivån. Andelen personer med utländsk bakgrund har ökat under perioden, främst som en följd av flyktinginvandringen under 2015–2016. Ökningen är emellertid mindre i MKB:s bestånd än i Malmö som helhet. I Örtagård har, som enda område i Malmö, andelen personer med utländsk bakgrund minskat under perioden. Det har således inte skett en osedvanligt ökad koncentration av personer med utländsk bakgrund i områden som redan tidigare hade en hög andel med utländsk bakgrund. Intressant att notera i sammanhanget är Lindängen, där en stor del av de inflyttade i det nybyggda bostäderna har utomeuropeisk bakgrund, men också befinner sig i sysselsättning.
• Den upplevda tryggheten är högst i de socioekonomiskt välbeställda områden och lägst i de marginaliserade delarna av staden. Vi ser emellertid en generell ökning av tryggheten och främst i de områden som har lägst trygghet. Tryggheten ser ut att minska i Hyllie och Limhamns Sjöläge under senare år.
• Trångboddheten är högst i de områden som har lägst ekonomisk standard, här är upp emot vart tredje hushåll trångbott, medan den i det närmaste är obefintlig i stadens välbeställda delar, även i MKB:s bestånd. I likhet med andra variabler minskar trångboddheten som mest i de områden som har lägst levnadsvillkor.
• Valdeltagandet följer inte samma mönster som trångboddhet och övriga indikatorer. Här är de områden som har lägst levnadsvillkor (Rosengård) inte den lägsta valdeltagandet. Det lägsta valdeltagandet återfinns i Augustenborg och det utsatta områden Nydala- Hermodsdal-Lindängen.
• Vid en studie av flyttmönster konstateras att den omfattande nyproduktion som skett i vissa områden leder till en ökad inflytt både inom kommunen och från andra delar av landet. Hyllie, Segevång, Västra hamnen och Limhamns Sjöläge har ett starkt positivt flyttnetto (det vill säga inflytt minus utflytt) till kommunen, men också inom kommunen. Till det nybyggda Lindängen har samtliga inflyttare kommit från Malmö. Vidare har Möllevången har ett starkt flyttnetto för personer som kommer från andra delar av landet. Ser vi till inflytt från andra länder är, förutom ovan nämnda områden också Nydala och Augustenborg områden med stor inflyttning. Gullviksborg, Möllevången, Augustenborg och Persborg har ett negativt flyttnetto inom kommunen. Dessa områden framstår således som transitområden. Hit flyttar många som kommer från andra delar av landet eller världen, medan man lämnar området när man flyttar vidare inom staden.
• Ett sammantaget index över alla levnadsvillkor (det så kallade områdesindexet) visar att levnadsvillkoren är högst i Fridhem, Västra hamnen och City. De lägsta levnadsvillkoren återfinns i Herrgården, Holma-Kroksbäck och Lorensborg. Områdesindexet visar på en generell förbättring av levnadsvillkoren i MKB:s bestånd, framför allt i de områden som har lägst levnadsvillkor, till exempel Örtagård och Bellevuegården.
• Ett så kallat olikhetsindex över sysselsättning visar att segregationen (avseende sysselsättning) inom områdena är störst i Limhamn och Gröndal/Kulladal. Här bor individer med sysselsättning som mest avskilt från individer som saknar sysselsättning. Bellevuegården, Kroksbäck och Persborg har lägst olikhetsindex. Här bor således personer med och ytan sysselsättning förhållandevis blandat.
• Vid en studie av de så kallat utsatta områdena kan vi se att levnadsvillkoren skiljer sig åt i hög utsträckning mellan de fyra områdena. Levnadsvillkoren i Södra Sofielund (Seved) skiljer sig emellertid inte nämnvärt från MKB-medianen för flera av indikatorerna. I Herrgården, som alltså är det område som ser den största positiva förändringen, har förvärvsfrekvensen nästan dubblerats över 2012–2019 och stigit mer i det allmännyttiga beståndet än i det privata hyresbeståndet, trots att de privata ägarna i området har krav på anställning i sin uthyrningspolicy.
• Vi kan också konstatera att MKB i många fall äger få av fastigheterna i de utsatta områdena. Detta går att härleda till hur gränserna för dessa områden är dragna. Exempelvis befinner sig MKB:s nybyggda fastigheter i Lindängen, som alltså har bidragit till en inflytt av hushåll med högre levnadsvillkor, inte inom polisens gränser för utsatta områden. Dessa iakttagelser bör naturligtvis finnas med i diskussionerna kring MKB:s strategier för – och rådighet över – att lyfta områdena från polisens lista över riskområden, utsatta områden och särskilt utsatta områden. Den lokala kontexten är större än MKB:s förvaltningsområden och polisens definierade områden. Rådigheten är alltid begränsad och i vissa fall mer än andra. Ju mindre andel bostäder som MKB förfogar över i ett område, desto mindre är naturligtvis företagets rådighet att kunna förändra levnadsvillkoren i området, så till vida att man inte arbetar riktat mot även andra hyresgäster än sina egna.

What happens when versions of the past become silenced, suppressed, or privileged due to urban restructuring? In what ways are the interpretations and performances of ‘the past’ linked to urban gentrification, marginalization, displacement, and social responses? Authors explore a variety of attempts to interrupt and interrogate urban restructuring, and to imagine alternative forms of urban organization, produced by diverse coalitions of resisting groups and individuals. Armed with historical narratives, oral histories, objects, physical built environment, memorials, and intangible aspects of heritage that include traditions, local knowledge and experiences, memories, authors challenge the ‘devaluation’ of their neighborhoods in official heritage and development narratives.

This article analyzes housing vulnerability and dispossession in Greece through a focus on LGBTQ+ gender identity and sexuality. Since families often reject non-heteronormative members, LGBTQ+ subjectivities are forced into housing dispossession, displacement, and precarious living conditions. Due to lack of institutional rights or support infrastructure and the existing discrimination in regard to access to housing, LGBTQ+ people turn to coping strategies, which primarily involve support through informal, mutual aid networks. This article is based on qualitative research in Athens that included 22 semi-structured, in-depth interviews with LGBTQ+ people and solidarity networks; it explores LGBTQ+ housing pathways and coping strategies by focusing on intersectional housing vulnerability. In so doing, it further re-addresses housing precarity through LGBTQ+ agency as a generative of different narratives and articulations of vulnerability vis-a-vis traditional family networks and state institutions.

Los trabajos reunidos en esta colección tienen en común la aplicación de perspectivas interseccionales para entender la vida urbana desde los bordes, a través de situaciones observadas en diversos contextos nacionales y regionales, en el espacio público, el acceso a la vivienda, experiencias y estrategias de resistencia espacial, entre otros tópicos relevantes.

Systemskiftet har haft ett stort genomslag när det kommer till bostadsmarknaden och bostadspolitiken. Transformationerna har varit omfattande vad gäller den avregleringen av bostadstadssektorn och det offentligas roll, med ett närmast absolut tillbakadragande från statens sida. Det finns i dagsläget ingen vare sig offentlig eller privat instans som tar ansvar för de bostadssociala frågorna på statlig nivå, medan manöverutrymmet är begränsat för kommunerna. Samtidigt som stat och kommun kapitulerar i sitt sociala ansvar ökar bostadsojämlikheten och krisen för de som efterfrågar bostäder till rimliga priser intensifieras. Den allmännyttiga hyresrätten, som historiskt varit arbetarklassens viktigaste marknad, har försvagats och beståndet har till och med minskat i antal från systemskiftets början i tidigt 1990-tal.

Research on displacement has a long trajectory in Western geography and urban studies. In a Swedish context theory formation around displacement re-emerged in the 2010s as a response to an increasingly heated housing market, increased gentrification and growing homelessness, and as a consequence of ‘renoviction’ processes. Learning from empirical research in Sweden, the Nordic experiences differ from the Anglo-American context, and set ground for a theoretical discussion on how to understand the specificities of displacement processes in (post-)welfare societies. In this chapter we investigate some Swedish manifestations of displacement that cannot easily be grasped by conceptual apparatuses often developed in an Anglo-American context. The process of displacement in a Swedish (and Nordic) context is often more indirect and slower but its eventual outcomes have the same damaging effects on its victims. The chapter provides both an historical and contemporary view of Swedish displacement processes and practices, and we argue that we cannot uncritically import a conceptual apparatus that grew out of other socio-spatial contexts and develop particular understandings of displacement based on Nordic empirical observations.

Cities across the world are increasingly labelling themselves as smart in one way or another. At the same time, this smartness appears amorphous or invisible in its built urban environment. Critical researchers writing on the smart city regularly express confusion or exasperation about precisely the difficulty to locate the smart in the city. Visibility of the smart city is not a given. This article argues that visibility in the case of the smart city is instead strategically produced, and that the strategy opted for tells us something about the kind of urban imaginary put forward. The article introduces a provisional and non-exhaustive taxonomy of strategies of visibility based on analyses of three different cases of smart city projects (in Brazil, Sweden and Canada) and identifies the ways in which the smart city is made visible (or not)—symbolic presence of smart, modelling smart and ubiquitous invisible smart—and discusses what kind of city is envisioned based on each strategy.

Transit Oriented Development (TOD) is key to the success of public transport and for sustainable urbanand regional development. Previous research has often focused on delivering TOD in urban areas with high population and building densities. This highlights the need to broaden the scope of TOD approaches to also include less densely populated areas located outside the immediate urban cores as a key concern for policy. The aim of this paper is to increase the knowledge of how to deliver TOD in such low-density contexts. Three case studies of attempts at delivering TOD in sparsely populated areas in three Swedish city-regions are made. The data for the case studies consist of planning documents and 13 interviews with key stakeholders involved in the planning processes of the three cases. The results show that many of the barriers and enablers are rather similar to those identifed in research onTOD in much more urban contexts in other parts of the world, but the relationships between them are diferently nuanced in low-density contexts. The lack of clear quantifed defnitions of what TOD is (or is not) allows a more fexible, site-specifc understanding of TOD to emerge in this context. It is important that a shared vision of TOD in each location is developed by the organizations involved—and such a shared vision appears to be crucial for the development to have a good chance of being delivered. Informal defnitions, and individual perceptions (including those of the public) are important; and in locations that are quite “marginal” for TOD, all enablers must interact together positively for the development to have the maximum likelihoodof going ahead as planned