Hyreskommissionen är en oberoende kommission tillsatt av Hyresgästföreningen. Uppdraget omfattar två frågeställningar: Hur hyressättningssystemet fungerar och kan förbättras samt hur hyresrätten som boendeform kan utvecklas. Hyreskommissionen syfte, som de uttrycks i direktiven,är ”att bidra till att förklara, utveckla och förädla den svenska modellen på bostadshyresmarknaden samt formulera konkreta idéer hur hyresrätten kan utvecklas”.

Flyktingmottagandet under hösten 2015 satte stora delar av samhället under hård press. Folkbildningens organisationer klev då in som en viktig aktör, och har sedan dess utvidgat sitt arbete med nyanlända genom utbildningar som Etableringskurs på folkhögskola, Svenska från dag 1 och Vardagssvenska. Den här kartläggningen ger en bild av vad folkhögskolorna i Skåne gör för nyanlända, hur de gör det och hur arbetet har utvecklats över tid. Kartläggningen utgår ifrån Överenskommelsen mellan folkbildningen i Skåne och Region Skåne (2016-11-11), som behandlar folkbildningens och regionens samverkan för Skånes utveckling. Rapporten svarar på frågeställningarna: • Hur har processen sett ut? Vad har hänt över tid? • Hur arbetar folkhögskolorna med nyanlända? • Vad erbjuder folkhögskolorna som syftar till integration? • På vilket sätt arbetar folkhögskolorna med kulturaktivitet mot gruppen? Hur motiverar man det? Rapporten bygger på en datainsamling i tre steg: förberedande studiebesök, en enkät och kvalitativa intervjuer. Kartläggningen har också sammanställt och kommenterat data från Folkbildningsrådet. Studiebesöken gav insikter i folkhögskolornas arbete med nyanlända och hjälpte oss att formulera frågorna i den enkät vi skickade ut till samtliga folkhögskolor i Skåne. Enkäten ger en bild av vilka kurser folkhögskolorna erbjuder som riktar sig till nyanlända, vad dessa kurser innehåller och hur mycket. De kvalitativa intervjuerna ger information om hur personal som är inblandad i vissa av dessa kurser uppfattar sina uppgifter och hur de berättar om vad som har hänt över tid. De viktigaste resultaten är: Verksamheterna riktade till nyanlända tog fart 2014. Etableringskurs på folkhögskola är den största av kurserna. Svenska från dag 1, som fick stora regeringsanslag under 2015 och 2016, ligger på andra plats. Studiemotiverande folkhögskolekurs med språkstöd finns på vissa platser som en möjlighet för dem som bedöms stå särskilt långt från arbetsmarknaden. Folkhögskolornas internat har använts som bland annat internat, eller för den kommunalt finansierade verksamheten Folkhögskolespåret. Flera folkhögskolor har fått betygsrätt i Svenska för invandrare (SFI). Traditionella undervisningsformer dominerar. Undervisning i klassrummet är den vanligaste aktiviteten, även om studiebesök på exempelvis arbetsplatser, folkbibliotek och konsthallar också förekommer. Kulturkonsumtion är vanligare än kulturskapande. Undervisningen innehåller framför allt kulturkonsumerande aktiviteter, såsom gå på teater eller se på konst. Aktiviteter som gör deltagarna till kulturskapare förekommer mer sällan. Folkbildningens pedagogik och folkhögskolornas institutionella miljöer uppfattas som verkningssamma. Folkbildningens holistiska inställning till människan, samt det explorativa förhållningssättet till lärande beskrivs i intervjuerna som välanpassat för arbetet med nyanlända. Även folkhögskolornas institutionella miljö, präglad av möten mellan människor med olika bakgrunder och ambitioner, beskrivs som verksam. Folkbildningen utjämnar och ger egenmakt, bland annat genom att skapa tillträde till nätverk och släppa in i offentliga rum såsom folkbibliotek. I folkhögskolornas verksamheter upplöses kategorin nyanländ. I folkhögskolemiljön blir de nyanlända människor som arbetar med det som just nu är svårt i livet, liksom många andra av folkhögskolornas deltagare gör. Med andra ord upplöses kategorin ”nyanländ” i någon av de större kategorierna ”deltagare” eller ”människor”. Vissa bruk av kulturbegreppet har återinfört gränsdragningar mellan föreställda kulturella gemenskaper. Medan folkbildningens idéer och praktiker synes upplösa kategorin nyanländ, sorterar vissa bruk av kulturbegreppet deltagarna i kulturellt åtskilda grupper. Folkbildningen beskrivs som en svensk institution och som en förmedlare av svensk kultur, medan de nyanlända deltagarna kan ses som bärare av sina olika kulturer.

I den här studien följs en försöksverksamhet på Skolinspektionen, kallad regelbunden kvalitetsgranskning, i vilken myndigheten kompletterar den regelbundna tillsynens avvikelserapportering – om skolorna uppfyller författningarnas krav eller inte – med en mer formativ granskning av skolornas utbildningskvalitet och utvecklingsförmåga inom de fyra områden man granskar: undervisning, rektors ledarskap, trygghet och studiero, samt bedömning och betyg Utifrån en analys av den här studiens empiri, grundad på dokument och intervjuer på utbildningsdepartementet, Skolinspektionen och några av de skolor som granskats i försöket, tycks regelbunden kvalitetsgranskning vara kvalitetsdrivande, särskilt för de skolor som inte nått upp till ”god kvalitet” enligt Skolinspektionens bedömning. I studien ställs dock inte bara frågan om denna form av granskning av skola är kvalitetsdrivande, utan också frågor om hur granskning av skola kan bli mer kvalitetsdrivande, mindre administrativt belastande och mer tillitsbaserad (i bemärkelsen bygga på ett större förtroende för de granskades kompetens, kunskap och erfarenhet). Ett resultat av min studie är att regelbunden kvalitetsgranskning i den form som nu testats är kvalitetsdrivande, särskilt för vissa skolor, men till förfång för en mer tillitsbaserad och mindre administrativt belastande granskning. I rapporten lämnas därför några förslag på hur den regelbundna kvalitetsgranskningen skulle kunna utvecklas, om syftet vore att göra den mer kvalitetsdrivande, mindre administrativt belastande och mer tillitsbaserad.

Rädda Barnen har sedan år 2002 genomfört studier som speglar förändringar i barns välfärd i Sverige. Det här är den fjortonde rapporten i serien och kan ses som en uppföljare av de tidigare rapporterna. Rapporten redovisar utvecklingen till och med 2016. Välståndet i Sverige har under 2000-talet generellt sett ökat om man utgår från hushållens ekonomiska situation. Mellan år 1997 och år 2007 minskade barnfattigdomen från 22,3 % till 10,9%. Medianinkomsten har stigit med 60 procent om man räknar i fast pris mellan år 2000 och år 2016 och en stor andel familjer har fått det ekonomiskt bättre ställt. Men alla hushåll har inte fått del av denna ekonomiska uppgång under 2000-talet. Den välfärds- och skattepolitiska profilen har under 2000-talet framför allt gynnat de som är väl etablerade i jobb och är fullt arbetsföra. Inkomst- ojämlikheten har också fortsatt att öka. Den rikaste tiondelen ökade sina disponibla inkomster med 70 procent medan den fattigaste tiondelen ökade sin ekonomiska standard med 35 procent mellan 1999-2016. Sedan år 2013 har det gjorts en förändring av den offentliga hushållsstatistiken med en övergång till en förbättrad hushållsdefinition, vilket möjliggjorts genom införande av ett lägenhetsregister som baseras på folkbok- föringen. Detta innebär bland annat att barn som tidigare registrerats som barn till ensamstående, trots att det kan ha funnits en ny partner boende i hushållet, numera kan omfattas av hela hushållets inkomst. Tidigare barnfattigdomsrapporter har skildrat barns ekonomiska utsatthet i Sverige från 1991 och framåt. Med den nya hushållsdefinitionen tittar vi på hur den ekonomiska utsattheten utvecklats från 2011. Barnfattigdomen minskar med drygt en procentenhet för de år där jämförelser varit möjliga att genomföra, från 12,1 till 11,4 procent år 2011 och från 10,8 till 9,9 procent år 2015. Antalet barn i ekonomisk utsatthet uppskattas minska med närmare 30 000 barn per år med den nya hushållsstatistiken. 2016 års statistik, som denna rapport baseras på, visar en fortsatt minskning av barnfattig- domen från 10.8 år 2011 till 9,3 procent år 2016. Därmed lever cirka 186 000 barn i ekonomisk utsatthet. Generellt går nivån på barnfattigdom i rätt riktning. Samtidigt ser vi i årets rapport att skillnaderna fortsätter öka. Växande välfärdsklyftor ska förstås och tolkas mot en bakgrund av en långsiktig gynnsam ekonomisk utveckling de senaste årtiondena. Procentuellt minskar barnfattigdomen bland barn i familjer med utländsk bakgrund och barn till ensamstående föräldrar, samtidigt som avståndet ökar till de som har en bättre levnadsstandard. Numera har två tredjedelar av alla barnfamiljer en inkomststandard som är minst dubbelt så hög som gränsvärdet för låg inkomststandard.

According to the policy-making literature, external shocks are one of the most important pre-requisites for major policy changes. This article investigates how the refugee crisis affected Swedish political parties’ asylum and family migration policy preferences. The results indicate that the refugee crisis contributed to the breaking up of a long-established policy paradigm of openness and equal rights previously shared by most parties in parliament. A more fragmented party system has emerged where a new paradigm of controlling numbers has also found strong support outside the anti-immigration party the Sweden Democrats.

Nordic countries are among the main destinations for immigrants in the world because of their traditionally generous policies. They are also some of the most integrated and similar countries. Yet, in the 1970s when they became confronted with the “multicultural question”, they made different choices. This article shows that the presence or absence of a sizeable immigration was the main causal factor. It explains why Sweden adopted multiculturalism while Finland and Iceland did not. However, this factor was sufficient and not necessary. The formulation of multicultural policy provisions (MCPs) in Norway despite a small and late labour immigration was the result of diffusion from Sweden. In Denmark, the absence of sizeable immigration combined with the presence of a nationally-oriented policy legacy to further deny such outcome. There was an upward albeit slow convergence towards multiculturalism. Groupings of multiculturalist and assimilationist countries stuck together until the civic turn in the mid-2000s.

Cross-border migration is one of several ways by which people have adapted to both the slow-onset and fast-onset environmental changes of the Anthropocene, the epoch in which human practices have resulted in significant global consequences for the world’s ecosystems. In order to trace inequalities and their politicization we need systematic studies of how migration emerges from complex interplays of social (political, economic, cultural) and environmental processes. So far, two generations of scholarship have characterized the climate change – migration debate. The first generation theorized migration as a mechanistic response to climate change. While the second generation conceptualized climate-related migration as adaptation in relationship and human security by placing agency at the core, the focus on the “resilient migrant” has occluded both the effects of climate change on different categories of people with respect to social inequalities and has not fully dealt with the analogy between the ‘exploitation of humans by humans’ and the ‘exploitation of nature by capitalism’. This analysis traces the evolution of concepts in the debates on climate-related migration and presents selected social mechanisms of (re)production of social inequalities in the climate change-migration nexus.

Integrating theories about discourse with social science theories allows to grasp the dynamic and fluid co-construction of European identities, both top-down and bottom-up. Such interdisciplinary approaches are able to systematically deconstruct the everyday workings of European institutions, or support our understanding of the impact of traditional and social media in their production and reproduction of pro-European or Eurosceptic sentiments and attitudes. In this chapter, I first present some important characteristics of Discourse Studies (DS) and Critical Discourse Studies (CDS), specifically of the Discourse-Historical Approach (DHA). I then, secondly, summarize the most relevant discursive research strands on European integration. Thirdly, I illustrate the interdisciplinary nexus of discourse-oriented European studies with a case study on the mediatization and politicization of the refugee crisis in Austria, from 2015-2016

Studien, som rapporten bygger på utgör ett samarbete mellan Malmö stad och Malmö universitet, och syftar till att skapa ökad kunskap och förståelse om dilemman i förskollärares uppdrag mot bakgrund av den ökade psykiska ohälsan och sjukfrånvaron. I denna första rapport redovisas förutsättningar för förskolans, och specifikt förskollärares uppdrag. Den behandlar statistik, tidigare forskning och berör bl a organisation, ledarskap, ansvarsfördelning, personalgruppernas utbildning, personaltäthet och barngruppernas storlek i ett kortare tidsperspektiv. Avslutningsvis behandlas psykisk ohälsa och sjukfrånvaro i ett mindre avsnitt utifrån statistik, aktuell forskning och kunskapsöversikter.

Utifrån upplevelsen att fritiden, fritidssektorn och fritidssektorns arbetare ofta blir osynliggjorda formulerades projektet ”Praktiker i den öppna fritidsverksamheten”. Rapportens övergripande syfte är att sätta ord på fritidsledares tysta kunskap och därmed synliggöra deras kompetenser och bidrag. En målsättning är varit att ge fritidsledarna verktyg för fördjupad reflektion kring sin praktik. Målet är också varit att använda fritidsledares kunskap för att generera nya forskningsfrågor och identifiera områden för framtida utvecklingsarbeten. För att nå dessa målsättningar formulerades frågeställningen: Hur konstruerar fritidsledare sina erfarenheter av att arbeta i den frivilliga fritidssektorn? Denna fråga utforskades i forskningscirklar med yrkesverksamma fritidsledare i Jönköpings län, Kalmar län och Kronobergs län. Forskningscirklarna var inspirerade av den samhällsvetenskapliga metoden minnesarbete. Forskningscirklarna producerade en uppsättning berättelser som beskriver typiska situationer i fritidsarbetet. Dessa berättelser både klargör och utökar den etablerade kunskapen om fritidsledares professionella bidrag. Analysen av dessa berättelser visar att skapandet av förändring är arbetets kärna. De beskrivna förändringarna sker i ungdomar, i ungdomars sätt att relatera till sin omvärld, eller i samhället omkring ungdomarna. Det framkommer också att fritidsledarna besitter narrativa och kurativa kompetenser, som går ut på att generera och undersöka kopplingarna mellan ungdomars berättelser om sig själva, olika grupper och samhället. Fritidsledarna skildrar också en rädsla för att få rollen av utryckningspersonal, och för att bli en behållare för olika problem som samhället befinner sig i. Rapporten bidrar också med vetenskaplig metodutveckling genom att visa hur metoden minnesarbete kan fungera i praktiken.

Debatten om Malmö är ofta så närsynt begränsad till det som händer här och nu. För att kunna förstå problemen och förklara vad de beror på krävs det istället ett potentialorienterat samhällsperspektiv. I ett sådant perspektiv fyller begreppet klass en central funktion. Närmare 45 procent av alla förvärvsarbetande malmöbor tillhör arbetarklassen. Likheterna mellan dessa människor vad gäller arbetsförhållanden, makt och lönevillkor skapar gynnsamma förutsättningar för kollektiva intressen och engagemang. Den höga arbetslösheten, särskilt i vissa delar av Malmö, bidrar dock till en splittring av klassen. Det gör även det nyliberala individualiseringstänkande som präglar en hel del av de kommunala åtgärderna. Kommunpolitikerna har överlåtit åt tjänstemännen att sköta välfärden som om det bara var en fråga om metoder, inte om grundläggande värderingar. För att klyftorna och ojämlikheten ska kunna minska måste den lokala socialdemokratin mobilisera arbetarklassen. Genom ett nära samarbete med den idéburna sektorn måste tron på samhällsförändring återupprättas och arbetarklassen stärkas kollektivt.

Labelling user data is a central part of the design and evaluation of pervasive systems that aim to support the user through situation-aware reasoning. It is essential both in designing and training the system to recognise and reason about the situation, either through the definition of a suitable situation model in knowledge-driven applications, or through the preparation of training data for learning tasks in data-driven models. Hence, the quality of annotations can have a significant impact on the performance of the derived systems. Labelling is also vital for validating and quantifying the performance of applications. In particular, comparative evaluations require the production of benchmark datasets based on high-quality and consistent annotations. With pervasive systems relying increasingly on large datasets for designing and testing models of users' activities, the process of data labelling is becoming a major concern for the community. In this work we present a qualitative and quantitative analysis of the challenges associated with annotation of user data and possible strategies towards addressing these challenges. The analysis was based on the data gathered during the 1st International Workshop on Annotation of useR Data for UbiquitOUs Systems (ARDUOUS) and consisted of brainstorming as well as annotation and questionnaire data gathered during the talks, poster session, live annotation session, and discussion session.

Denna rapport fokuserar på valregistrering och valdeltagande i Sverige, där det senaste valet hölls den 9 september 2018. Det ger ett historiskt perspektiv på registrering och valdeltagande bland utlandsfödda väljare (icke-medborgare och svenska medborgare) i lokala och regionala val. I en handfull kommuner finns ett betydande andel icke-svenska väljare med rösträtt. Men sannolikheten att rösta är större hos invandrare som har fått svenska medborgarskap - vilket kan leda till underrepresentation av icke-svenska väljare i kommun-och landstingsval. Ett annat fokus i rapporten ligger på valdeltagande vid riksdagsvalen hos svenska medborgare som är folkbokförda utomlands. Antalet väljare folkbokförda utomlands har ökat i varje val sedan 1968. Även om deras andel av alla röstberättigade är relativt låg, kan detta påverka mandatfördelningen i riksdagen. 1

Detta är den första svenska nationella rapporten inom det Europeiska projektet „National Integration Evaluation Mechanism (NIEM)”.

Future trade negotiations to which the UK is party are unlikely to be possible without significantly impacting politically sensitive issues such that, without innovative solutions, the government will find it increasingly difficult to be active in negotiations necessary to maintaining current UK access to foreign markets post-Brexit. There is a widening gap between the broadening scope of what is covered by ‘trade policy’ and the necessary knowledge base within not just UK society but also amongst key policy-makers. The UK needs to adopt a multi-level strategy for ensuring there is an ongoing national conversation on trade policy that is well-informed, that includes politicians at all levels of government, as well as civil society, but also new initiatives that allow the public to become sufficiently informed so as to ensure a nuanced debate on trade that curtails the risk of knee-jerk protectionism through being sensitive to societal concerns.

The International Trade Committee have launched a new inquiry to investigate the appropriate level of transparency and scrutiny of trade strategy and negotiations as the UK begins establishing a post-Brexit trade regime. The Committee will draw on the approaches taken by similar nations and trading blocs to inform its conclusions.

Svensk förskola placerar sig i en nordisk tradition med välfärdsstatliga ambitioner som är högt rankade i internationella framställningar (OECD 2006, 2012, 2017). I ”Dagens industri” (2017-11-16) framhålls den svenska modellen i termer av ”Resultatet är världsklass. Enligt svenskt kvalitetsindex har förskolan högst förtroende av all samhällsservice, högre än grundskolan och gymnasiet och attraherar över 95 procent av barnen” (s. 2). Samtidigt framträder utvecklingsområden, till exempel gällande lärares utbildningsnivå (enbart några länder där lärare har utbildning på mastersnivå), arbetsförhållanden och löner (OECD, 2017). Sverige ligger under OECD-genomsnittet, bland annat gällande ”child-to-teacher ratios” (s. 43) och beträffande antalet undervisningstimmar för barn det senaste året (ibid). Det har framträtt betydande olikheter i hur förskolor arbetar med det pedagogiska uppdraget (Skol-inspektionen, 2016a, 2016b, 2017a, 2017b) och professionella menar att förskollärarnas upp-drag är omöjligt utifrån förutsättningarna. "Nordisk (o)takt – undervisning i bindande riktlinjer för förskola" Sverige utmärker sig i Norden genom att förskolan är en skolform som regleras tillsammans med övriga skol- och verksamhetsformer i en gemensam skollag (Vallberg Roth, 2014). I de övriga nordiska länderna finns en specifik lag som reglerar ”förskolan. I analysen av lagarna framgår att exempelvis begreppet ”lek” inte ingår i skollagen som är en gemensam lag för skol- och verksamhetsformer, men ingår i de danska, finska, isländska och norska lagarna som enbart reglerar verksamhet för barn i åldern 1-5 år (Vallberg Roth, 2014). Norsk lag och rammeplan utmärker sig med att framhålla bildning (”danning”). Det finns många olika bildningsideal och riktningar. I förhållande till begreppet ”utbildning” kan bildning dels tolkas vara sammanflätad med utbildning, dels tolkas vara något vidare och något som ligger bortom utbildning. "Skolformer i (o)takt – undervisning i förskola och grundskola i Sverige" Sammantaget kan otakt uttolkas mellan skolformerna förskola och grundskola i förutsättningar som diskuteras i rapporten. Vi menar att likvärdighet inte bara ska gälla ”inom varje skolform” och ”oavsett var i landet det anordnas” utan också strävas efter ”inom skolsystemet/skolväsendet”. Här kan uppmärksamheten riktas mot barns rätt till undervisning under likvärdiga villkor genom hela skolsystemet/skolväsendet oavsett ålder (från 1-18 år). "Granskningar av och forskning om den svenska förskolan visar på otakt med styrdo-kumenten" Styrdokumentens mål återspeglas inte fullt ut i granskningar av och forskning om förskolan. Den visare snarare på en rad problem angelägna att uppmärksamma. I Skolinspektionens granskningar av förskolan framkommer kvalitets- och likvärdighets-problematik och inspektionen påpekar en stor variation i förskolornas villkor och kvalité. Forskningen visar också på stora utmaningar för förskolans verksamhet inom några för svensk förskola mycket betonade områden som likvärdighet och jämställdhetsfostran. Ambitionerna är höga i styrdokumenten i dessa frågor. De representerar högt prioriterade områden och snarast markörer för svensk förskola (och skola). I detta avsnitt diskuteras dels skolinspektionens granskningar av förskolan dels resultat från förskoleforskningen. I avsnittet uppmärksammas särskilt det pedagogiska uppdraget, ledarskapet och värdena likvärdighet och jämställdhet. "Centrala förutsättningar för undervisning och utbildning i förskola: att minska otakten" Den otakt som vi lyfter i denna rapport har i hög grad sin grund i att förutsättningar och mål, förutsättningar och krav inte motsvarar varandra. I detta avsnitt berörs bl. a. förskolans ledning, personalens utbildning, andelen utbildade förskollärare, kompetensnivå och organisationsfrågor. Statistik, forskning samt även empiriska exempel från den pågående studien om ”Flerstämmig undervisning och sambedömning i förskolan” (Vallberg Roth, m.fl. 2018) utgör kapitlets grunder.

Rapporten presenterar hur arbetsskildrande arbetarlitteratur beskriver och kritiserar det samtida svenska klassamhället, och diskuterar hur arbetarlitteraturen kan utgöra underlag för klasspolitik.

Bostadsområdet är en central del av människors vardag och omfattande internationell forskning visar att bland annat bostadsområdets utformning och befolkningssammansättning har betydelse för hur de boende mår och vad de gör. Forskning visar att olika typer av problem ofta sammanfaller inom samma områden, och det finns tydliga skillnader mellan olika områden avseende bland annat hälsa, skolresultat och brottslighet. Ett exempel på detta är att i bostadsområden med höga nivåer av våld och annan brottslighet tenderar den psykiska och fysiska hälsan att vara sämre, tilliten till samhällsinstitutioner vara lägre och nivån av otrygghet bland de boende högre. I den här rapporten ligger fokus på otrygghet och utsatthet för brott och varför dessa fenomen varierar mellan olika områden.

I rapporten beskrivs en inledande del av ett projekt som bedrivs inom ramen för forsknings- och utvecklingsprogrammet ”Undervisning i förskolan”. Rapporten belyser förskollärares och chefers skriftliga beskrivningar i frågor om undervisning och sambedömning som besvarades i anslutning till programstarten år 2016. Det föreligger stora behov av att klargöra hur undervisning kan bedrivas i förskola och det har framträtt betydande olikheter i hur förskolor arbetar med det pedagogiska uppdraget (Skolinspektionen, 2016a, 2016b, 2017a, 2017b). Tidigare forskning har varit mer inriktad mot lärande än undervisning i förskola (Vallberg Roth, 2017b). Därigenom framträder något av en ”lärifierad didaktik” (jfr Biesta, 2017). Forskningsprojektet syftar till att, i samverkan mellan verksamma förskollärare, förskolechefer, förvaltningsrepresentanter och forskare, vidareutveckla kunskap om vad som kan känneteckna undervisning och sambedömning med dess relation till vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i cirka 130 förskolor och/eller avdelningar belägna i tio kommuner i Sverige, mellan 2016 och 2018. Vidare syftar projektet specifikt till att utpröva begreppet "flerstämmig undervisning och sambedömning". Enligt Arfwedsson (1998) finns det ”faktiskt ingen teori som kan innesluta den totala undervisningssituationen” (s. 131). I projektet knyter vi an till skiftande teoretiska ingångar. Övergripande relateras till Kansanens (1993) tre didaktiska nivåer: aktionsnivå, teoretisk nivå och metateoretisk nivå. Vi utprövar begreppet ”Flerstämmig undervisning och sambedömning” i relation till Kansanens didaktiska nivåer. Med flerstämmig avses flera röster i många stämmor, vilket kan översättas till flera infallsvinklar och variation av närmanden. Dysthe, (1993) lanserade ”det flerstämmiga klassrummet”, med inspiration från Bakhtin med framträdande sociolingvistisk och sociokulturell grund. Begreppet flerstämmig undervisning och sambedömning kan inspireras av Dysthe samtidigt som ett mer expansivt närmande kan utprövas som avser att inrymma flera vetenskapliga grunder, såväl teoretiskt som metateoretiskt. Materialet för delrapporten generades, som nämnts, inför starten av projektet år 2016. Relativt öppna frågor skickades via e-post till 243 medverkande och 222 besvarade dokumentet (svarsfrekvens 91%). Sammantaget omfattar materialet cirka 53 380 ord. Frågorna var formulerade enligt följande: 1. Vad kan känneteckna undervisning i förskola? 2. Vad kan känneteckna undervisning i • musik • matematik • språk-kommunikation/flerspråkighet 3. Vad kan känneteckna en undervisande förskollärare? 4. Vad kan känneteckna en organisation och ett ledarskap som verkar för undervisning i förskolor? 5. Vad kan känneteckna bedömning och sambedömning i förskola? Didaktiskt orienterad textanalys med kvantitativa inslag har genomförts utifrån omväxlande empirinära och teorinära tolkningsled. Analysen kan beskrivas som abduktiv – en process där empiri och teori omtolkats i ljuset av varandra. ”Sammandrag från resultatet” Exempel på genomgripande ord och spår som är utmärkande och högfrekventa i materialet för alla delfrågorna har följande fokus: • Barncentrering – Barns intresse, följa barnen • Lärande • Vid och vag undervisning • Mer pedagog än förskollärare − Inkluderande personalbegrepp – ”vi-pedagoger” • Tid, tydliga ledare och lärande organisationer − ”Tid för att göra sitt arbete.” • Vaga spår av explicit vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet − Begreppsparet vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet är ännu inte förankrat i någon större utsträckning i materialet. − Teoretiska spår är mer inriktade på lärande än undervisning I analysen använder vi termen "spår" istället för exempelvis "kategorier". Spår är en term som analytiskt kan vara förenlig med olika grunder och infallsvinklar som rör sig mellan kvalitativa och postkvalitativa närmanden och sätt att förhålla sig till och bearbeta data. Utmärkande och högfrekventa spår för respektive fråga: ”Vad kan känneteckna undervisning i förskola?” I den första frågan finns spår av avståndstagande från begreppet undervisning av typen ”I förskolan använder vi oss inte av begreppet undervisning”. Spår av en ”vid och vag undervisning” framträder också, exempelvis i termer av att undervisning är ”allt som sker under dagen på förskolan”, eller ”Allt lärande kan kännetecknas som undervisning”. Vidare framträder ett högfrekvent spår av barncentrerad undervisning som ”utgår från barnens intressen”. ”Vad kan känneteckna undervisning i musik?” Kännetecknande för musik är de hantverksmässiga momenten, att sjunga, spela instrument och dansa, vilket kan ske både spontant och planerat. Det finns spår av en utforskande och prövande hållning och att musik ska handla om uttryck och upplevelse. Vid planering och genomförande lyfts förskollärarens kunnande samt barnens intresse fram. Kännetecken för undervisning i musik handlar också om glädje och samhörighet. ”Vad kan känneteckna undervisning i matematik?” Undervisning i matematik i förskola utmärks av att barns matematiserande ofta görs i samspel och interaktion med förskollärare och andra barn utifrån barnens intresse och pågående aktivitet. Utformandet av miljöer och tillgång till material är viktigt i sammanhanget. Matematik förklaras med att ”allt är matematik”, undervisning i matematik kan ske både i lek och i rutinsituationer. Att räkna är framträdande men språket är också viktigt i matematik-undervisningen och många uttrycker att det är viktigt att ge barnen ”rätt” ord för matematiska begrepp. ”Vad kan känneteckna undervisning i språk, kommunikation och flerspråkighet?” Kännetecknande för språk, kommunikation och flerspråkighet är att barnen står i centrum för undervisningen. Denna barncentrering fokuserar barn som grupp snarare än barn som individer. Ett annat kännetecken är att undervisningen beskrivs både som gränslös och avgränsad. Undervisning i språk, kommunikation och flerspråkighet sägs ske hela tiden, spontant, men medvetet, i alla sammanhang och situationer men även genom planerade aktiviteter, projekt eller teman. Muntlig kommunikation dominerar i undervisningen. ”Vad kan känneteckna en undervisande förskollärare?” En undervisande förskollärare kännetecknas av att vara lyhörd och närvarande, medveten och medforskande. Hen innehar kunskap och planerar, reflekterar och lyssnar in barnen. Kunskapen understryks mer av cheferna, som också hänvisar mer till styrdokument och forskning. Förskollärarna framhåller återkommande att det är barns intresse och barns behov som är utgångspunkterna för den undervisande förskolläraren. ”Vad kan känneteckna en organisation och ett ledarskap som verkar för undervisning i förskolor?” En organisation och ett ledarskap som verkar för undervisning kännetecknas framför allt av tydlighet. Detta är både förskollärare och chefer helt överens om. Cheferna framhåller vikten av tydliga mål, kompetens och kvalitetsarbete, medan förskollärarna också betonar att ha tid. Tid för reflektion, planering, genomförande, uppföljning och kompetensutveckling. En tydligare förskollärarroll betonas av cheferna, medan förskollärarna framhåller vikten av stöd och legitimitet för utveckling av förskollärares uppdrag och ansvar. Vikten av behörig personal och av att anställa förskollärare framhålls av båda grupperna. ”Vad kan känneteckna bedömning och sambedömning i förskola?” I den avslutande frågan finns spår av avståndstagande från bedömning av typen ”I förskolan gör vi inga bedömningar”. Högfrekventa spår av pedagogisk dokumentation och verksamhetsinriktad bedömning framträder också, exempelvis i uttryck som ”Att se barns lärande och utveckling kräver dokumentation och att ge dokumentationen tillbaka till barnet gör dokumentationen pedagogisk” och ”Bedömning ska alltid vara av verksamheten”. Vidare framträder spår av sambedömning på mikro¬- och institutionsnivå i termer av att ” Sambedömning kännetecknas av att förskollärare diskuterar tillsammans och tar fram gemensamma kriterier för bedömning i syfte att skapa likvärdighet på förskolan”. ”Samlad analys – genomgripande spår i relation till didaktiska nivåer” I förhållande till Kansanens (1993) tre didaktiska nivåer kan vi uttolka tydligare och mer flerstämmiga spår på en praktiknära aktionsnivå än spår som explicit kan hänföras till teoretisk eller metateoretisk nivå. De (meta)teoretiska spåren är vaga och lågfrekventa i hela materialet. Vaga spår kan också framträda på aktionsnivå när exempelvis undervisning påstås vara ”allt som sker under dagen på förskolan”. Sammantaget kan analysen i förhållande till syfte och frågor sammanfogas och prövas i en kommunicerbar helhet genom begreppet ”vagt flerstämmig undervisning och sambedömning”. I förhållande till Kansanens didaktiska nivåer avser ”vagt flerstämmig undervisning och sambedömning” spår i materialet som dels indikerar flerstämmighet, dels vaghet och otydlighet på de didaktiska nivåerna. ”Analysreflektion” I rapporten görs inga anspråk på att vara heltäckande med fullständig förteckning över teoretiska och metateoretiska riktningar. Det kan snarare ses som en skissartad diskussion av vissa tendenser gällande undervisning och sambedömning baserad på (meta)teoretisk variation som uttolkats i materialet. Vidare har förskollärare och chefer sannolikt tankar om undervisning som inte utfallit i ord i materialet. Förskollärare och chefer kan exempelvis vara teoretiskt informerade även om de inte explicit refererar till teorier och teoretiska begrepp när de skriver om undervisning och sambedömning.

Föreliggande rapport är en sammanfattande rapport av projektet hur kollektivtrafikens bidrag till samhällsutveckling förstås och utvärderas. Projektet har under en treårsperiod, och främst genom intervjuer, litteratur- och dokumentstudier, samlat kunskap om hur kollektivtrafikens bidrag till samhällsutveckling förstås och utvärderas. Syfte var att utforska hur kollektivtrafikens bidrag till samhällsutvecklingen förstås och utvärderas. Projektet innefattar forskare från Lunds universitet, Malmö universitet och VTI samt representanter från Malmö Stad och Trafikverket. I projektet genomfördes tredelstudier, vilka finns listade i Bilaga 1. Delstudierna innehåller textanalys av styr- och visionsdokument, intervjuer och litteraturstudier. Denna rapport är en sammanställning av den empiri som insamlats i projektet som helhet. Syftet är att utifrån den empiri och de resultat som framkommit under projektets gång, diskutera metoder och tillvägagångssätt för att identifiera kollektivtrafikens bidrag till samhällsutveckling, samt att på ett samlat sätt belysa de utmaningar som har identifierats i projektet som helhet. Ambitionen är också, att med utgångspunkt i föreliggande syfte, resonera kring hur man både inom forskningen och ute i kommuner och regioner kan arbeta vidare med de utmaningar som identifierats. I projektet har bland annat följande punkter uppmärksammats: • Styr- och visionsdokument från kommuner och regioner visar på ett starkt fokus vid kollektivtrafikens bidrag till ekonomisk tillväxt och miljö. Många gånger är de antagna målen i dessa dokument av en mer mätbar karaktär. Det har under projektets gång lyfts en önskan om att tydligare kunna identifiera och utvärdera sociala effekter bland aktörer som arbetar med dessa frågor. Det upplevs inte sällan problematiskt att inkludera sociala effekter med nuvarande metoder, då de sociala effekterna många gånger anses mindre kvantifierbara och svårare att mäta. • Det har också varit tydligt att det handlar om ytterst målstyrda verksamheter. Stort fokus ligger idag vid att öka marknadsandelarna gentemot bilen, snarare än att öka andelen resor med kollektivtrafiken. Målkonflikter beskrivs som vanligt förekommande. • Det har identifierats upplevda förändringar i arbetssätt och synsätt sedan införandet av kollektivtrafiklagen 2012 med upprättandet av regionala kollektivtrafiksmyndigheter. Numera beskrivs arbetet ha ett ökat fokus på hur kollektivtrafik kan bidra till samhällsnytta på ett mer övergripande plan. • Den regionala utvecklingen beskrivs i vissa fall att hamna i konflikt med samhällsekonomisk effektivitet. Exempelvis har regionerna målsättningar om att alla delar i en region ska ha god tillgänglighet till exempelvis arbetsmarknad och kollektivtrafik. Strävan efter samhällsekonomisk effektivitet kan dock bidra till en ojämn resursfördelning, inte minst för landsbygden. • Det finns effekter av kollektivtrafik som inte fångas av de traditionella utvärderingsverktygen. Det gäller exempelvis möjligheter att värdera nya marknader och att fullt ut mäta utfall på exempelvis arbetsmarknad och näringsliv. • Det finns stora nivåskillnader vid kollektivtrafikinvesteringar. Dels handlar det om den nationella, regionala och lokala nivån och dels handlar det om storleken på projekten (som kan variera från små justeringar till miljardprojekt). Det har under projektets gång identifierats olika behov av utvärdering beroende av nivåer. • Det har också under projektets gång konstaterats att metodtillämpning och resultat är kontextberoende och att det råder en viss osäkerhet gällande möjligheter att överföra utvecklade metoder och resultat från olika satsningar. I rapporten presenteras ett exempel på ett angreppsätt som skulle kunna användas för att på ett strukturerat sätt fånga exempelvis sociala effekter i planering av kollektivtrafik. Angreppssättet innefattar GIS som ett verktyg för att kombinera kvalitativa och kvantitativa metoder. Public Participation Geographic Information System (PPGIS), är ett samlingsbegrepp som inkluderar flera metoder, men som alla innebär någon form av spatial information. PPGIS möjliggör insamlandet av information från medborgarna/användarna och är därför också tänkt att kunna användas för att bidra till ett ökat demokratiskt deltagande. PPGIS har anammats av flera vetenskapsdiscipliner och av olika samhällsaktörer för att ta fram ett grundligare planeringsunderlag och för att exempelvis värdera olika typer av miljöresurser. Vi har inte sett att detta angreppssätt har använts inom transportplanering i Sverige, men bedömer att det skulle kunna vara ytterst användbart för detta ändamål. Rapporten kan vara av intresse för alla som på något sätt arbetar med kollektivtrafikens bidrag till samhällsutveckling

Bakgrund

Den här rapporten är en del av Folkhälsomyndighetens uppföljning av arbetet med hivprevention samt sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) bland unga och unga vuxna. Arbetet utgår från regeringens proposition Nationell strategi mot hiv och aids och vissa andra smittsamma sjukdomar och genomfördes inom ramen för Nationell handlingsplan för klamydiaprevention 2009–2014.

Metod

Kartläggningen är en textbaserad granskning av högre utbildning till arbetsterapeut, barnmorska, fysioterapeut, jurist, läkare, polis, psykolog, sjuksköterska och socionom. En gemensam nämnare för de olika utbildningar som ingår är att de alla förbereder den studerande för ett självständigt arbete av människo- eller rättsvårdande karaktär där den professionella möter människor i olika livssituationer. Granskningen omfattade yrkesbeskrivningar, utbildningsplaner och kursplaner på 93 utbildningsprogram vid 27 högskolor och universitet i Sverige. Vid granskningen gjordes en kategorisering av utbildningarnas innehåll utifrån indikatorer som relaterar till SRHR-området. Indikatorerna togs fram med stöd av en referensgrupp.

Resultat och slutsats

Resultatet visar att hivprevention och SRHR sällan förekommer i yrkesbeskrivningar, utbildningsplaner och kursplaner på de utbildningar som undersökts. Detta kan leda till att studenter inte får med sig relevanta kunskaper. Det finns särskilt lite indikatorer för SRHR inom universitets och högskolors professionsutbildningar till: sjuksköterska, socionom, jurist, polis, psykolog samt arbetsterapeut och fysioterapeut. Barnmorska och läkare har fler indikatorer inom SRHR än övriga utbildningar som studerats men trots det är områden som: sex mot sin vilja, hedersrelaterat våld, sex mot ersättning och heteronormen inte alls förekommande samt att området sexuellt våld är mycket lite belyst.

I förlängningen kan detta leda till kompetensbrist kring sexualitetsområdet och dess betydelse för hälsan. Det kan också försvåra förståelsen för klienters och patienters behov och rättigheter. Högskolor och universitet bör se resultaten som underlag för fortsatt utvecklingsarbete av yrkesutbildningarna. Studenter behöver få möjlighet att i sin kommande yrkesroll stödja alla människors rätt att uppnå sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter oavsett kön, ålder, sexuell läggning, könsidentitet, funktionalitet, socioekonomisk position, etnicitet, kulturell bakgrund och juridisk status.

Alla barn som bor i Sverige har, enligt barnkonventionen, rätt till en skälig levnadsstandard som kan tillgodose deras ”fysiska, psykiska, andliga, moraliska och sociala utveckling” (artikel 27). Staten ska hjälpa familjer och vårdnadshavare som inte har råd att säkerställa dessa behov, framförallt i relation till mat, kläder och bostad. Målet för Sveriges barnrättspolitik är att barn och unga ska respekteras och ges möjlighet till utveckling och trygghet samt delaktighet och inflytande. Trots dessa ambitioner ökar antalet barn i vårt land som saknar en trygg och adekvat bostad. I rapporten En plats att kalla hemma – Barnfamiljer i bostadskrisens skugga får vi ta del av bostadslösa barns och föräldrars erfarenheter och tankar om hur de har blivit påverkade av att inte ha ett hem. Rapporten lyfter fram både de underliggande orsakerna som lett till hemlöshet samt konsekvenserna för familjer som är drabbade. Den vittnar om hur barnen känner sig bortglömda och maktlösa av situationer som varken de själva eller deras föräldrar har kontroll över. Rapporten understryker att tilliten och tilltron till vuxenvärlden och samhällsinstitutioner riskerar att utarmas, vilket i sin tur förutspås kunna få långtgående negativa konsekvenser för barns livschanser.

Syftet med rapporten är att undersöka kunskapsförsörjningen inom byggsektorn på tre nivåer, gymnasium, yrkeshögskola och universitet/högskola samt en industriell partner. Projektet genomfördes med intervjuer, workshops och enkäter styrda av en grundlig litteraturstudie som tittat på aktuell forskning inom utbildning och pedagogik. Resultaten från projektet visar att lärare och elever/studenter har digitala kompetensen, men det finns utrymme för förbättringar av lärandematerial och processer. Dessutom visar resultaten från industrin ett starkt intresse för bättre utnyttja informationsteknik för kompetensutveckling. Betänkandet pekar på att det krävs fortsatt utveckling för en förbättra utbildning inom byggbranschen.

I föreliggande rapport ” I huvudet på en digitalkompetent lärare - Bloggen som verktyg för reflektion kring arbete med digitala resurser. En studie inom Ifous FoU-program ”Digitalisering i skolan” har lärares tankar kring sin egen digitalisering studerats via lärares bloggar. VIS fick i juni 2016 uppdraget att ta sig an bloggarna. Uppdraget fokuserades mot återkoppling och analys av bloggarna. Bloggarna har inledningsvis sammanställts, lärare som så önskat har fått återkoppling på sina bloggar, materialet har analyserats och kopplats till aktuell skolforskning. Med teoretisk utgångspunkt i sociokulturellt perspektiv och artefaktsnivåer har bloggarna analyserats utifrån tre kvalitetsdimensioner (i) struktur, (ii) undervisning samt (iii) mål och resultat. I resultatet framträder behov av verksamhetsöverskridande stöd och samarbete för att digitalisering ska vara framgångsrikt och därmed också meningsfullt som verktyg för skolan som organisation. Även lärares individuella digitala kompetens samt ämneskunskap visar sig i materialet vara framgångsfaktorer. Det empiriska materialet och efterföljande diskussion ger en möjlig implikation för Ifous framtida projekt med loopar. VIS förslag är att istället för att se en lärloop som Nuläge, Verktyg, Utvärdering och Riktning i framtiden, ska looparna ha andra utgångspunkter och att Nuläge, Verktyg, Utvärdering och Riktning i framtiden tillsammans utgör en loop i sig inom ett givet tema. Loop avser här någonting som pågår tills resultat har

This paper provides an overview of the socio-demographic characteristics, labour-market participation and occupational mobility of highly educated immigrants1 in Sweden. Based on a statistical analysis of register data, we compare their employment rates, salaries and occupational skill level and mobility to those of immigrants with lower education and with natives. Among the questions addressed in this paper are: What is the socio-demographic profile of highly skilled immigrants to Sweden? Where do they come from and how do they enter the country? Are there differences in highly educated immigrants’ employment rates by citizenship status, migration entry route and place of birth? How do the salaries of highly educated men and women compare between immigrants and natives? What is the education-to-job match for them? How do occupational mobility patterns compare for highly educated immigrants versus those with lower education? Finally, are there differences in occupational skill level for highly educated migrants by entry route? Our results show that, while highly skilled immigrants perform better than those with a lower educational level, they never catch up with their native counterparts.

Detta dokument är tänkt att belysa hur innovationskultur kan förstås samt att ge stöd i förändringsarbete, och också stimulera medarbetare och chefer i detsamma. Förhoppningen är även att detta dokument kan ge politiker och andra aktörer en bild av hur det är att arbeta med verksamhetsnära projekt. Dokumentet belyser erfarenheter från en kunskapscirkel som genomförts inom ramen för projekt Testbed för äldreomsorgen, vilket inbegriper samverkan Malmö stad och Mötesplats Social Innovation (MSI) vid Malmö Högskola. Detta dokuments tillkomst hade inte varit möjlig utan medverkan av deltagarna i kunskapscirklarna, chefer, övriga medarbetare och förtroendevalda. Varmt tack till alla. Tack också till Vinnova som varit medfinansiär till Testbed för äldreomsorgen. Kunskapscirkeln planerades och genomfördes av detta dokuments författare. Malmö stad har etablerat en testbädd i nära samarbete med Mötesplats Social Innovation, Malmö högskola och Medeon AB med finansiellt stöd av VINNOVA. Det har skett inom ramen för projektet – ”Testbed för äldreomsorgen i Malmö stad”, juni 2013-oktober 2016. Sedan november 2016 ingår testbädden i ordinarie verksamhet. Testbed för äldreomsorgen erbjuder innovatörer att utveckla och testa behovsdrivna idéer och lösningar i praktiken, i reell miljö. Idéerna och lösningarna ska svara mot behov hos kvinnor och män som är 65 år eller äldre och som bor i ordinärt boende. Lösningarna ska bidra till att öka kvaliteten i vård och omsorg (Mötesplats Social innovation, 2016; Malmö Stad, 2017). En central del av Testbed för äldreomsorgen har varit att försöka skapa grundförutsättningar för en innovationskultur inom Malmö stads vård- och omsorgsverksamhet. Med innovationskultur avses i dokumentet en kultur där personalen har möjlighet att ta initiativ till och vidareutveckla idéer och lösningar som på olika sätt kan förbättra den dagliga verksamheten.

”Effekter av kollektivtrafikåtgärder” är ett projekt som finansierats av Trafikverket och som genomförts av Trivector Traffic och K2/Malmö högskola. Projektet syftar till att dels sammanfatta den kunskap som finns i Sverige och internationellt om effekter av åtgärder i lokal och regional kollektivtrafik. Sammanställning av kunskapsläget baseras på effektkataloger, utredningar och studier som har utgivits på senare tid i Sverige, Norden och några europeiska länder (se avsnitt 3). I projektet inkluderas även en forskningsöversikt som fokuserar på relativt ny forskning om kollektivtrafik och dess effekter. Denna del baseras helt och hållet på artiklar publicerade i vetenskapliga journaler (se avsnitt 4). Det avslutande avsnittet identifierar kunskapsluckor och pekar på behov av fördjupade studier. I den svenska transportsektorn pratas ofta om effektsamband. Trafikverket (2014) beskriver dessa samband som vilka effekter eller konsekvenser olika åtgärder i transportsystemet får för samhället. Det finns många sätt att försöka identifiera samband. Ett tillvägagångsätt som ofta används inom transportforskning är någon form av kvantitativ metod. Kvalitativa metoder används också inom transportforskningen för att identifiera effekter, även om de inte används i lika stor utsträckning som de kvantitativa metoderna. Många gånger är det de icke-kvantifierbara och de mer subjektiva effekterna som önskas fångas genom dessa metoder. Ofta används de kvalitativa metoderna i kombination med kvantitativa metoder, vilket brukar kallas för blandade metoder. När det gäller kunskapsöversikten har fokus varit att titta närmare på kollektivtrafikens effekter på resandet samt påverkan på miljö. Fokus har varit på effekter som kvantifierats och som återkommer i flera studier med konsekventa resultat. Det finns en rad studier som visar på att vissa åtgärder anses viktiga av resenärerna och sannolikt ger effekt, men där effekterna ännu inte har kvantifierats. Enskilda åtgärder har sorterats in i större huvudkategorier, t ex infrastrukturella åtgärder, informationsåtgärder, planeringsåtgärder, fordonsåtgärder. Kunskapen om effekter och effektsamband av olika kollektivtrafikåtgärder är varierar beroende på område. En del av dessa åtgärder förekommer i större omfattning och för dessa finns det ett större underlag som visar på tydliga kvantifierade effekter, genom t ex ökning av resande i procent. Gemensamt för dessa åtgärder är att de till stor del syftar till att effektivisera resandet genom ex ökad framkomlighet, ökad utbud så att ex restiden minskar. De åtgärder som där det inte finns lika tydliga och enhetliga effekter är åtgärder som inkluderar effekter som i större utsträckning är beroende av subjektiva uppfattningar, ex komfort, trygghet, information. Forskningsöversikten lyfter vilka perspektiv som på senare tid förts fram kollektivtrafikforskningen som mer intressanta att utveckla. Här märks framförallt kapitalisering av kollektivtrafikinvesteringar (effekter på fastighetspriser), miljöeffekter samt nyttan av att flera åtgärder genomförs för att nå önskad effekt. Det finns exempelvis en positiv värdepåverkan som tillgänglighet till spårtrafik för med sig, vilket även gäller kommersiella fastigheter och industrifastigheter. Kundnöjdhet och ruttplanering för buss är också forskningsfrågor som behandlas i artiklarna. För kundnöjdheten är det intressant att identifiera vilka faktorer som påverkar nöjdheten samt om det finns skillnader mellan resenärers upplevelse av kvalitet och objektivt mätbara mått på kvalitet. Det finns också forskning som försöker kvantifiera mer kvalitativa aspekter av kollektivtrafiken, vilket behövs för att överbrygga en del av de kunskapsluckor som identifierats i projektet.

Using a semiotic-interpretive approach to the concept of political acculturation this paper explores the processes of political cultural reconstruction of 60 members of the Mexican community in New Zealand. Based on four years of ethnographic research it argues that the post-migratory reconstruction of the political arena follows common cognitive and emotional lines. These are illustrated in a four-stage process of cultural mediation through which individuals ascribe meaning to symbolic representations of politics experienced in two political settings. The paper depicts political acculturative phenomena as endless processes of negotiation resulting in constantly evolving hybrid frameworks through which migrants understand and respond to the challenges posited by the polities they inhabit.

The paper analyses, how a low level of cultural distance and a strong social and cultural integration affects second-generation immigrants’ labour market chances. We address this question by means of a survey experiment carried out with human resources professionals in Switzerland. First, we analyse whether job applicants are evaluated more negatively if their parents stem from a country perceived to be culturally more distant from the host country and whether second-generation applicants whose profile conveys a strong attachment to their culture of origin (language) and engaging in social activities within their community, are evaluated more negatively by prospective employers.

Based on two fieldworks in Chicago this working paper discusses the role that an Islamic organization – the Inner-City Muslim Action Network (IMAN)– plays for the invigoration of the deprived neighborhood Chicago Lawn. The working paper describes and analyses IMAN’s claim to so-called ghetto cosmopolitanism, its building on past race-based struggles in the neighborhood, and also how IMAN challenges ideas of correct religious practice within the American Muslim community. The particular context of the working paper is the festival “Takin’ it to the Streets” which is one of IMANs most prolific activities. Via its focus on popular music, graffiti art and talks the festival can be seen as an example of teaching the public – both about a minority religion but also about the potential resources of a deprived inner-city neighborhood.

Pilotprojektet på Apelgårdsskolan syftar till att kartlägga huruvida det finns en möjlighet att låta lärare på grundskolor starta samverkansinlärning (SI) där de själva agerar SI-ledare, för att sedan överlåta ansvaret för lektionerna till eleverna. Behovet för SI finns i elevernas låga behörighet till gymnasieskolan när de lämnar åk9. Bakgrunden till detta är bra historiska resultat med avseende på betyg och närvaro på Universitets nivå i kurser med lågt antal godkända elever. En tidigare pilotstudie med externa ledare av SI-möten visade på att eleverna mottog mötena som roliga och lärorika samt att betygsnivån inte sänktes. För att kunna implementera detta på Apelgårdsskolan och för att få ut bästa möjliga resultat i form av betyg och tillgänglighet såg jag det som intressant att genomföra SI-möten som drevs av eleverna själva. Att låta eleverna ta ansvar och driva egna projekt är en del i att bryta ett utanförskap och skapa en framtidstro på att de klarar av betydligt mer än vad de tror. Intressanta resultat blev att med elevledd SI bibehölls kvaliteten och elevernas respons gav likartade utslag som de grupper där vuxna, inriktade mot undervisningsformen agerade ledare. Elevernas syn på SI var över lag positiva. Betydande sociala effekter var närvarande då forum skapades för intresserade elever att mötas över årskursgränser. Mötena öppnar möjligheter till att skapa sammanhållning, positiva förebilder, färdighetsträning och stödundervisning på s

I den här rapporten har syftet varit att analysera hur Svenska Ridsportförbundet (SvRF) och dess föreningar har arbetat med integrationsfrågor. Vi har även sammanställt tidigare studier i syfte att försöka skapa en förståelse för i vilket sammanhang projekten bedrivs och huruvida de projekt vi studerat här skiljer sig eller påminner om tidigare projekt. Tidigare utvärderingar av satsningar som SvRF gjort inom Handslaget och Idrottslyftet identifierade att barn och unga med utländsk bakgrund varit svåra att locka till ridskolan. Vidare var integrationssatsningar inte en stor del av ridsportens totala antalet Idrottslyftsprojekt. De målgrupper föreningarna riktade sig till beskrevs som flyktingar, ensamkommande flyktingbarn- och ungdomar. Projekten nådde fler flickor än pojkar men ungefär 40 procent av deltagarna i projekten mellan 2013 och 2015 var pojkar – vilket betyder att en större andel pojkar än vad som är vanligt i verksamheten för övrigt nåddes av projekten. Deltagarna har engagerats i aktiviteter varje vecka, på friluftsdagar med skolan eller genom ”öppet hus” samt ”prova på-dagar”. De har även fått ta hand om hästarna i stallet. Motiven för att genomföra projekten var främst att skapa möjligheter för integration eller möten mellan svensk och utländsk kultur. Andra motiv var att locka fler och andra (som i vanliga fall inte hittade dit) medlemmar till ridskolan. Projekten innebar en möjlighet för ridskolorna att visa upp sin verksamhet för nya grupper. En fördel med ridsporten, framför andra idrotter, som framhölls inom projekten var närheten till djur och natur något som målgruppen kan behöva, både som avkoppling och för att lära sig om svensk kultur. De utmaningar som beskrevs handlar om att målgruppen ofta inte talat samma språk som ridskolans personal och medlemmar. En annan utmaning var ridskolornas och målgruppens begränsade ekonomiska resurser. De begränsade resurserna har gjort det svårt att omvandla projekten till ordinarie verksamhet. Samtidigt beskrev flera föreningar hur problemen löstes, vilket ansågs grundas i en vilja att göra något meningsfullt för målgruppen. Andra utmaningar som framhölls var att målgruppen var ovana vid hästar, kollektivtrafiken inte tillgodosåg behoven av transport till ridskolan och att samarbetet med skolor ofta varit trögstartade. Avslutningsvis vill vi understryka vikten av att inte se målgruppen som homogen och att försöka undvika att tala om ”dem” på ett särskiljande sätt. Samtidigt är det förstås svårt att rikta satsningar till en viss målgrupp utan att särskilja dem. Detta är en utmaning för alla typer av integrationsarbete, att stötta och hjälpa utan att behandla målgruppen som annorlunda. Frågan är om det ens är möjligt. Slutligen ska det påpekas att de föreningar som genomfört denna typ av projekt faktiskt gör något – till skillnad från många andra. De gör det med mycket begränsade resurser och de försöker bidra till en mer jämlik idrottsutövning och till samhället stort.