Rapporten presenterar åtta kommuner som i samarbete med polis och fastighetsföretag samarbetar trygghetsskapande och brottsförebyggande genom programmet Effektiv samordning för trygghet (EST).

Denna rapport är en processutvärdering av projektet Trygg Fotboll i Göteborg (TFG) som genomförts med hjälp av analys av dokument samt intervjuer med deltagande aktörer. I TFG samverkar polis, kommun och fotbollsklubb med syfte att minska otryggheten, brottsligheten och ordningsstörningarna med hjälp av förbättrad samverkan samt förebyggande arbete. I projektets planering låg fokus framför allt på att utveckla en bristfällig samverkan samt att ta fram nya, och mindre repressiva, metoder att hantera risksupportrar – vilket kan betecknas social prevention. Utvärderingen visar att projektet verkar ha medfört förbättrade rutiner för samverkan, men att det inte gjorts så mycket som planerat avseende social prevention, och att istället situationell prevention kommit i fokus. En förutsättning för att få arbetet att fungera väl är tydliga strukturer och processtöd. Ett hinder som identifierats i implementeringen är tröghet i organisationerna, vilket gör att saker tar tid och genererar frustration. Dessutom hade delar av verksamheten troligen mått bra av viss extern kommunikation eller marknadsföring, något som samtidigt är vanskligt med en verksamhet som är under uppförande. Sammantaget är utvärderingens slutsats att metoden verkar vara ett rimligt sätt att arbeta kring problem med fotbollsmatcher, och att det fokus mot situationell prevention som verkar ha växt fram under projektets gång kanske också initialt är mer passande för denna typ av samverkan än mer komplicerade insatser som syftar till att förändra risksupportrars brottsbenägenhet.

Stater som har förmågan att använda en kombination av sensorer och långdistansrobotar för att hindra antagonister från att operera inom en exkluderingszon, eller "bubbla", i anslutning till sitt territorium sägs besitta avreglingsförmåga (eng. antiaccess/area denial, A2/AD). Denna studie analyserar Rysslands avreglingsförmåga och dess implikationer för Östersjöregionen. Rysslands förbättrade förmågor, samt dess påverkan på Natos möjligheter att förstärka och försvara de sårbara baltiska staterna i händelse av kris eller krig, har väckt mycket uppmärksamhet på senare år. Denna studie visar dock att denna förmåga inte är tillnärmelsevis lika oöverstiglig som den ibland framställs, i synnerhet när möjliga motåtgärder inkluderas i analysen. Särskilt markbaserade luftvärnssystem skapar i nuläget en mer begränsad exkluderingszon än vad som ofta antas och flera motåtgärder är möjliga. Erfarenheter från Syrien väcker också frågor om systemens faktiska förmåga i fält, jämfört med dess nominella förmågor. Sjömåls- och markmålsrobotar utgör ett större hot, men även här finns flera möjliga motåtgärder. Dynamiken i detta säkerhetskomplex påverkar även Sverige direkt och indirekt och är en av de huvudsakliga orsakerna till varför Sveriges säkerhet i ökande grad är sammanvävd med våra grannländers, och med den transatlantiska alliansen Nato.

Democracy is one of the fundamental values of the European Union (EU). The starting point of democracy is that it represents ‘rule of the people’. But which people should be represented? In this report, particular focus is on the representation of ‘mobile EU citizens’ – the 14.3 million people of voting age holding the citizenship of one Member State and living and working in another. With a particular focus on supra- and sub-national elections, it first looks at the scope and enactment of Directives 93/109/EC (EP elections) and 94/80/EC (municipal elections) that in principle grant mobile EU citizens the right to vote on the same terms as national citizens of their countries of residence. Thereafter, based on the most comprehensive database hitherto, it examines the available information on registration and turnout rates amongst mobile EU voters in the most recent municipal elections and EP elections prior to 2019 in each Member State. Finally, it examines the available registration and turnout data of mobile EU voters in depth in a selection of key countries. Based on these three levels of analysis, conclusions are drawn about the representation of mobile EU, and policy suggestions are made based on them. 

This report gives an overview of the obstacles to political participation among mobile European Union (EU) citizens – people holding the citizenship of one Member State who have used their freedom of movement rights to live or work in another. It focuses on how their non-citizenship status in their country of residence, and external status relative to their country of citizenship, affects their ability and propensity to take part in elections in both countries. Drawing on an extensive body of research conducted for the FAIR-EU project, funded by the European Union’s Rights, Equality and Citizenship Programme (2014-2020), the report summarises and synthesises the findings of other FAIR-EU reports to give an overview of the obstacles to electoral participation amongst mobile EU citizens, and the extent to which these impede their propensity to vote and participate in public life.

Denna studie omfattar 18 av Arvsfondens projekt som alla i någon form arbetar mot utanförskap, rasism och extremism. Syftet med studien är att ta tillvara erfarenheter och kunskaper från dessa projekt och synliggöra det arbete civila organisationer gör. Studien visar att - de flesta projekt lyckas med sina målsättningar och har kunnat tillvarata erfarenheter och kunskaper. - Överlevnaden i projekten är relativt hög, av de avslutade projekten lever 7 av dem i någon form vidare, 6 projekt pågår fortfarande och 5 är helt avslutade utan att ha överlevt. - projekten bidrar med att skapa potentiella nya mötesplatser för sina deltagare, det kan handla om att använda sig av teater eller spel för att nå ut, bidra till nya former av samtal och mötesplatser för unga människor. - de flesta projekt samverkar med en rad olika organisationer och myndigheter, vilket inte alltid är odelat positivt eftersom det kan ha viss effekt på målgruppernas delaktighet och deltagande. - det finns risk att projekten exploateras, särskilt i politiska och sociala frågor som är omdebatterade. - projekten möter utmaningar när de sprider kunskaper och erfarenheter – de kan exempelvis utsättas för hat och hot eller ett medialt tryck. Studiens slutsatser kan sammanfattas i fyra teman: - Projektens relationer påverkar organisation, utveckling och överlevnad. De relationer som projekten, organisationer, deltagare och det omkringliggande samhället ingår i påverkar hur projekten kan organiseras, utvecklas och hur verksamheterna kan överleva. Relationerna påverkar vilken förankring som projektet kan få både hos målgrupperna, staten och hos nuvarande och framtida finansiärer. Projektens relation till deltagarna, samarbetspartner och stat (i bred bemärkelse) skiljer sig åt. Vissa av projekten arbetar för sina deltagare eller för samhället, andra projekt arbetar med sina deltagare. De projekt som arbetar för och inte med målgrupperna har troligen en svagare, mer sårbar, förankring hos målgrupperna. De projekten har inte samma legitimitet hos målgrupperna och har därför mindre möjligheter att nå framtida deltagare. De projekt som istället arbetar med sina deltagare står inför en potentiell intressekonflikt – om deltagarna och samhället har olika intressen. Det kan i sin tur påverka en organisations framtida finansiering. - Deltagarnas delaktighet påverkas av projektens innehåll. Deltagarnas delaktighet är svår att uppskatta i en del av de projekt som ingår i denna studie. Ibland deltar deltagare i projekten genom att utvärdera arbetet eller genom att ingå i referensgrupper, men de är inte lika ofta delaktiga i arbetet med att planera, driva och utvärdera projektet. Deltagarna är alltså inte lika delaktiga i projektets alla delar. En hypotes är att det är relaterat till att problemformuleringen och behoven inte alltid kommer från målgrupperna själva. De har alltså inte kunnat påverka projektens teman. Delaktigheten påverkas troligen också av den professionalisering av civilsamhället som pågår. Viktigt att poängtera är dock att motsatsen naturligtvis också förekommer. Det finns projekt där deltagarna i allra högsta grad är delaktiga i problemformulering, formulering av behov, planering, utförande och utvärdering. - Projektens teoretiska utgångspunkt och begreppsliggörande påverkar arbetet. Projekten benämner sina målgrupper, sina verksamheter och sina problemområden på olika sätt. Detta kan påverka hur det praktiska arbetet tar sig uttryck, men påverkar också vilka som projekten når, vilket också kan påverka om projektens verksamhet och resultat kan leva vidare efter projektet. I studien identifierade jag fem olika teoretiska utgångspunkter och begreppsliggöranden: - projekt som arbetar med interreligiös pedagogik - toleransprojekt - antirasistiska projekt - projekt mot våldsbejakande extremism och radikalisering - projekt för integration och socialt arbete. Ett projekt kan arbeta med flera teoretiska utgångspunkter parallellt. Trots att projekten använder olika teorier, termer och avgränsningar tycks dock det praktiska arbetet ofta vara likartat. De flesta projekt kan sägas arbeta med en form av demokratiarbete, i bred bemärkelse. Många projekt har även samma samarbetspartner, som skolan. De använder sig av liknande insatser, exempelvis utbildning, workshoppar och ambassadörer eller mentorer, och de arbetar med kunskapsspridning av projekten på liknande vis, exempelvis genom utgivning av böcker och lärarmaterial. - Projektmarknaden sätter ramar för vad som är möjligt. Projektens arbetsformer är likartade, bland annat för att det finns vissa gemensamma krav på projekten, exempelvis på att tillvarata kunskaper och erfarenheter och på samverkan. Dessa arbetsformer påverkar hur projekten kan arbeta. Därtill konkurrerar projekten om medel, anseende, deltagare, organisationer och finansiärer. Detta kan delvis förklara varför så många projekt väljer samma samarbetspartner och liknande arbetsprocesser. Projekten påverkas dessutom av hur de paketeras och marknadsförs. Exempelvis kan det vara svårare att nå vissa målgrupper och kanske också få framtida finansiering för projekt som inte anammar ett språkbruk som går att sälja in. Att arbeta mot rasism i skolan kan exempelvis medföra mer motstånd än att arbeta för tolerans i skolan. Mot bakgrund av denna konkurrens och de krav som följer av att bedriva ett socialt projekt är det möjligt att förstå varför flera av projekten anammar ett vetenskapligt språkbruk. Utvecklingen mot ett allt mer ”vetenskapligt” och professionellt civilsamhälle utmanar den relation som funnits mellan den offentligt finansierade välfärden och det alternativ till den offentliga välfärden som civilsamhället ofta ansetts vara. Det kan bli en framtida utmaning för civilsamhällets aktörer att både kunna navigera på en konkurrensutsatt projektmarknad och samtidigt behålla de värden som de ofta förknippas med och som förväntas av dem, exempelvis närheten till sina målgrupper.

Sedan 2017 bedrivs konstvandringar för patienter i geriatrisk vård vid Nacka sjukhus i syfte att öka patienternas välbefinnande. Konstvandringarna har studerats i ett följeforskningsprojekt under 2018. Denna rapport presenterar resultat och reflektioner från följeforskningen. Konstvandringarna bygger på en dialogbaserad förmedling av konsten, där patienternas egna associationer och minnen står i centrum. Rapporten konstaterar att konstvandringarna ger stimulans åt patienterna både kognitivt och perceptuellt. Dessutom berikar konstverken vårdmiljön för patienter och personal. Rapporten kopplar konstvandringarna till tankar om existentiell hälsa och betydelsen av att stärka patienternas agens och sociala delaktighet. Dessutom betonar rapporten vikten av att kombinera konstpedagogisk kompetens med personalens vårdkompetens för att interaktioner med konst inom vården ska bli lyckade. Rapporten bedömer att konstvandringarna ökar välbefinnandet hos patienterna och att erfarenheterna från projektet kan vägleda framtida liknande satsningar. Dessutom identifierar rapporten vissa aspekter av konstvandringarna som kan utvecklas mer.

Olika insatser har genomförts inom högre utbildning för att möta efterfrågan på tydligare styrning, ökad effektivitet och kvalitet. Vid lärarutbildningarna finns för den verksamhetsförlagda utbildningen, utöver kursplan, dokument som avser att åstadkomma en transparent och likvärdig bedömningsprocess med hög kvalitet. Syftet med studien är att granska och analysera bedömningsprocessen i den verksamhetsförlagda utbildningen. Frågorna som behandlas är: hur beskrivs lärandemål och bedömningsprocessen i de olika dokumenten? Hur används dokumenten av vfu-läraren och studenten? Hur bedömer vfu-läraren studenternas prestationer och hur uppfattar studenterna bedömningsprocessen? Studiens empiriska material utgörs av observationer av kursens seminarier, intervjuer med vfu-lärare, fokusgruppsintervjuer med studenter samt styrdokument och lokala dokument. Resultatet visar på bristande samstämmighet mellan kursplan och dokument. Dokumenten tolkas av vfu-lärare på olika sätt, vilket leder till att bedömningsprocesserna inte genomförs likvärdigt. Inom kursen identifieras fyra bedömningspraktiker: styrning som bekräftelse, styrning med behov av förstärkning, styrning som misstroende och styrning gällande andra. I den första bedömningspraktiken ses dokumenten som en mall där vfu-läraren som facilitator kontrollerar att studenterna lämnar in bedömningsunderlagen. I den andra bedömningspraktiken används dokumenten som avcheckningsbara matriser och vfu-läraren som verkställare beslutar om extra bedömningsunderlag. I den tredje bedömningspraktiken väljer vfu-läraren vilka delar av dokumenten som ska följas och coachar studenterna att navigera bland dokumenten utifrån vfu-lärarens misstroende gentemot den styrning dokumenten indikerar. I den fjärde bedömningspraktiken ses dokumenten som att de gäller andra; studenter, handledare och andra vfu-lärare. I bedömningspraktiken agerar vfu-läraren som oberoende uppdragsgivare och skapar sin egen bedömningsprocess. Antalet bedömningsunderlag varierar mellan bedömningspraktikerna från några få till upp till elva underlag. Bedömningsunderlagen fokuserar analys och reflektionsförmåga men i mindre utsträckning didaktiska och kommunikativa förmågor. Genomgående för samtliga bedömningspraktiker är att seminarierna brister gällande kopplingen till teori och forskning. Bristen på samstämmighet mellan dokumenten medför försämrade förutsättningarna för en rättssäker bedömningsprocess. Främjandet av en rättssäker bedömningsprocess förutsätter förutom samstämmiga lokala dokumenten att incitament skapas för en fördjupad samsyn mellan vfu-lärare gällande bedömning och examination. Med en utgångspunkt i ett professionellt ansvar kan olika former av kontroll kombineras utan att konflikter uppstår och den professionelles omdöme och ansvar inte sätts på undantag.

Föreliggande rapport ämnar ge en översiktlig bild av angreppssätt och metoder för medborgardelaktighet i planeringsprocessen via ny teknik och digitala redskap. Avsikten är att skapa en ökad insyn inom området och att väcka ett intresse för hur man kan arbeta vidare med att tydligare inkludera medborgarna i planeringsprocessen. Rapporten ska på intet sätt ses som uttömmande, utan ska snarare ses som en översikt över några av de metoder och angreppssätt som tillämpas inom samhällsplaneringen, både av forskare och praktiker. Rapporten har sammanställts genom material som insamlats via litteratursökningar, sökningar på internet och en viss omvärldsbevakning. I rapporten fokuseras det främst på medborgarforskning (citizen science) och på geografiska informationssystem och deltagande i planeringsprocessen (PPGIS, PGIS och VGI). Medborgarforskningen bygger på att aktivt inkludera allmänheten i någon eller några av forskningens olika faser och har använts inom en rad områden. Digitaliseringen har här också gjort stort avtryck och många gånger insamlas allmänhetens observationer via applikationer till smarttelefoner, webbsidor, GPS-teknik med mera. Det pågår diverse projekt världen över som bygger på medborgarforskning, bland annat av NASA. Ett svenskt exempel är Artportalen och i maj 2019 lanseras en ny portal som syftar till att på ett och samma ställe samla medborgarforskning som bedrivs i Sverige. Medborgarforskningen har ännu inte gjort några större avtryck inom transportforskningen, men har bland annat använts för att studera tillgängligheten hos personer med funktionsnedsättning eller för att studera resvanor. Intresset för informationsteknologi som ett verktyg för deltagande planering har markant ökat under senare decennium, inte minst när det gäller nyttjandet av GIS för mer deltagarbaserade kartläggningsmetoder, och för ett mer demokratiskt och inkluderande angreppssätt. Participatory GIS (PGIS), public participation GIS (PPGIS) och volunteered geographic information (VGI) är ytterst närbesläktade och många gånger går begreppen in i varandra. Begreppen står som samlingsnamn och andra begrepp som används i sammanhanget är exempelvis participatory mapping eller collaborative mapping. En viktig del är att de möjliggör ett insamlande av kvalitativ data i en större utsträckning än vad mer traditionella kvalitativa metoder i regel gör, och metoderna har exempelvis använts för att studera tillgänglighet till kollektivtrafik. Det har också utvecklats en rad applikationer som bygger på collaborative mapping, inte minst för att undersöka trygghet i urbana miljöer eller för att undersöka cyklisters upplevelser av cykelparkeringar. Digital teknik erbjuder nya möjligheter för deltagande planering och även för att inkludera mer sociala perspektiv. Likaså tillåts det att kombinera kvalitativ och kvantitativ data. Det är dock angeläget att teknologin nyttjas med medborgaren i fokus, snarare än tvärtom. Det är också viktigt att ta hänsyn till att förmågan och möjligheten att nyttja digitala verktyg varierar hos befolkningen.

Fokus för denna rapport är den polisiära kamerabevakning som i juni 2015 implementerades längs med ett par gatustråk i Seved/Södra Sofielund. Det aktuella området är enligt Polisen (2017) ett så kallat särskilt utsatt område i Malmö. Den huvudsakliga brottsproblematiken i området har under flera år varit den öppna narkotikahandeln (Ivert & Kronkvist, 2014). Syftet med denna rapport är att undersöka uppfattningar, erfarenheter och effekter av den polisiära kamerabevakningen i relation till frågor som rör brott och (o)trygghet. Rapporten bygger på information över anmälda brott, intervjuer med poliser, material från en årlig trygghetsmätning bland boende samt kompletterande intervjuer med boende, fastighetsägare och näringsidkare i området. Den generella bild som framträder i denna studie är att flera indikatorer pekar på en förbättring i området. Även om anmälda egendomsbrott ligger på en stabil nivå över tid så går det att identifiera en viss nedgång i anmälda våldsbrott i offentlig miljö samt en markant ökning i antalet anmälda narkotikabrott, även relativt till matchade jämförelseområden. Att antalet anmälda narkotikabrott har ökat indikerar dock snarare att polisen lagt mer resurser och fått ökade möjligheter att såväl identifiera som beivra denna brottstyp än att den faktiska narkotikabrottsligheten har ökat. Resultaten från intervjuerna pekar på att den öppna handeln med narkotika har minskat i det kamerabevakade området samtidigt som andra problem förefaller ha minskat. Dock finns det flera tecken på att narkotikahandeln har omfördelats dels från öppna till mer dolda platser i området och dels till andra närliggande områden. I relation till otrygghet och oro för brott visar trygghetsmätningen bland boende hur vissa dimensioner av trygghet har förbättrats över tid, före respektive efter kamerabevakningen installerades. Intervjupersonerna från polisen framhåller att kamerabevakningen är ett viktigt verktyg i deras dagliga arbete, från ingripandeverksamhet till utredning och lagföring. Likaså framhålls hur kamerabevakningen kan ha betydelse för polisens arbetsmiljö i området. Genom intervjuerna framgår dock att det systematiska arbetet med kamerabevakningen kan utvecklas, vilket i viss mån är en resurs och bemanningsfråga. Även intervjuerna med boende och verksamma i området indikerar att polisen upplevs ha blivit mer träffsäkra i sina ingripanden och mer effektiva i sitt arbete. Likaså framhålls hur vissa problem i området har minskat över tid. Samtidigt lyfter flera intervjupersoner att det inte nödvändigtvis är ett direkt resultat av kamerabevakningen utan snarare till följd av andra åtgärder i området. Här bör även påpekas att fastighetsägare och näringsidkare generellt sett är mer positivt inställda till kamerabevakningen än boende, inte minst när det kommer till uppfattningar om intrång på personlig integritet. Sammanfattningsvis går det mot bakgrund av studiens resultat att konstatera att kamerabevakningen med största sannolikhet har haft en störande effekt på den öppna handeln och bruket av narkotika i området. Genom att polisen har lyckats störa denna verksamhet har även den lokala problembilden generellt sett förändrats till det bättre. Även om narkotikabrottsligheten har dämpats har den inte försvunnit och det kvarstår fortfarande flera utmaningar i området. I rapportens diskussion ges en samlad bedömning utifrån studiens informationskällor. Här ställs även studiens resultat i relation till tidigare forskning och visar att det föreligger problem i att generalisera resultat från olika studier p.g.a. kontextuella och situationella förutsättningar. I rapportens sista kapitel lyfts praktiska implikationer av studien med ett antal konkreta förslag för det fortsatta arbetet kring polisiär kamerabevakning. Avslutningsvis lyfts även vikten av vidare forskning och mer ambitiösa studier på kamerabevakningens effekter på brott och otrygghet ur ett nationellt perspektiv Den generella bild som framträder i denna studie är att flera indikatorer pekar på en förbättring i området. Även om anmälda egendomsbrott ligger på en stabil nivå över tid så går det att identifiera en viss nedgång i anmälda våldsbrott i offentlig miljö samt en markant ökning i antalet anmälda narkotikabrott, även relativt till matchade jämförelseområden. Att antalet anmälda narkotikabrott har ökat indikerar dock snarare att polisen lagt mer resurser och fått ökade möjligheter att såväl identifiera som beivra denna brottstyp än att den faktiska narkotikabrottsligheten har ökat. Resultaten från intervjuerna pekar på att den öppna handeln med narkotika har minskat i det kamerabevakade området samtidigt som andra problem förefaller ha minskat. Dock finns det flera tecken på att narkotikahandeln har omfördelats dels från öppna till mer dolda platser i området och dels till andra närliggande områden. I relation till otrygghet och oro för brott visar trygghetsmätningen bland boende hur vissa dimensioner av trygghet har förbättrats över tid, före respektive efter kamerabevakningen installerades. Intervjupersonerna från polisen framhåller att kamerabevakningen är ett viktigt verktyg i deras dagliga arbete, från ingripandeverksamhet till utredning och lagföring. Likaså framhålls hur kamerabevakningen kan ha betydelse för polisens arbetsmiljö i området. Genom intervjuerna framgår dock att det systematiska arbetet med kamerabevakningen kan utvecklas, vilket i viss mån är en resurs och bemanningsfråga. Även intervjuerna med boende och verksamma i området indikerar att polisen upplevs ha blivit mer träffsäkra i sina ingripanden och mer effektiva i sitt arbete. Likaså framhålls hur vissa problem i området har minskat över tid. Samtidigt lyfter flera intervjupersoner att det inte nödvändigtvis är ett direkt resultat av kamerabevakningen utan snarare till följd av andra åtgärder i området. Här bör även påpekas att fastighetsägare och näringsidkare generellt sett är mer positivt inställda till kamerabevakningen än boende, inte minst när det kommer till uppfattningar om intrång på personlig integritet. Sammanfattningsvis går det mot bakgrund av studiens resultat att konstatera att kamerabevakningen med största sannolikhet har haft en störande effekt på den öppna handeln och bruket av narkotika i området. Genom att polisen har lyckats störa denna verksamhet har även den lokala problembilden generellt sett förändrats till det bättre. Även om narkotikabrottsligheten har dämpats har den inte försvunnit och det kvarstår fortfarande flera utmaningar iområdet. I rapportens diskussion ges en samlad bedömning utifrån studiensinformationskällor. Här ställs även studiens resultat i relation till tidigare forskning och visar att det föreligger problem i att generalisera resultat från olika studier p.g.a. kontextuella och situationella förutsättningar. I rapportens sista kapitel lyfts praktiska implikationer av studien med ett antal konkreta förslag för det fortsatta arbetet kring polisiär kamerabevakning. Avslutningsvis lyfts även vikten av vidare forskning och mer ambitiösa studier på kamerabevakningens effekter på brott och otrygghet ur ett nationellt perspektiv.

Även om forskning om ungdomar och internet är ett växande område finns det relativt få studier som illustrerar förhållanden för ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning. Tidigare studier har visat att ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning är oroliga för att bli marginaliserade, och att många upplever sig mer ensamma än andra ungdomar. Därför kan sociala nätverkssajter på internet vara av avgörande betydelse för att skapa ett utrymme för nya sociala kontakter men även för utforskande av alternativa och mindre stigmatiserade identiteter. Projektet syftade till att beskriva och analysera hur ungdomar (16-20 år) med lindrig intellektuell funktionsnedsättning interagerar och deltar på internet. Närmare bestämt har vi utifrån elev-, personal- och föräldraperspektiv studerat de ungas självpresentationer, sociala relationer och delaktighet inom ramen för olika gemenskaper på internet. Projektets mål var att generera kunskap om dessa komplexa processer, som kan vara användbara för hur den närmaste omgivningen av vuxna kan stödja och hjälpa unga med intellektuell funktionsnedsättning med sin internetanvändning. Projektet omfattade kvalitativa intervjuer med ungdomar med intellektuell funktionsnedsättning (n=27), föräldrar till ungdomar med intellektuell funktions-nedsättning (n=22) och personal i gymnasiesärskolan (n=17). De transkriberade intervjuerna analyserades med hjälp av tematisk innehållsanalys (Braun & Clarke 2006). Projektet har erhållit etiskt godkännande från Regionala etikprövnings-nämnden i Göteborg (Dnr 048-15). Ett framträdande resultat i studien rör de unga informanternas sätt att tala om sin medvetenhet om både risker och möjligheter med internet och sociala medier. Dock noterades att ju mer de interagerade med icke-funktionshindrade kamrater, desto mer upplevde de negativa och oönskade konsekvenser av internet-användningen (att bli lurad, hotad, mobbad etc). En slutsats var att dessa omständigheter snarare leder till att de växlade ner sitt internetanvändande och som i sin förlängning innebar mindre delaktighet på internet och sociala medier. Även om Internet kan vara en "frizon" där den unga personen kan utveckla sociala band och konstruera sin identitet fri från vuxenövervakning, så är föräldrar och yrkesverksamma ofta mycket närvarande och engagerade, medan ungdomarna uttrycker att de inte är i behov av stöd. Professionella och föräldrar anser att internet är en arena för positiva möjligheter men även risker. Professionella verkade vara mer oroliga för riskerna än föräldrarna som säger att möjligheterna uppväger nackdelarna. Föräldrarna är mest bekymrade över risken för ensamhet och social isolering. Sammantaget beskrivs de unga med intellektuell funktionsnedsättning som en mer heterogen grupp av både föräldrar och personal jämfört med tidigare forskning. Informanternas erfarenheter diskuteras i studiens publikationer i begreppsliga ramverk som rör social identitet, deltagande, positivt risktagande, sexualitet och frigörelse. I en jämförande analys av resultaten från de olika delstudierna visas hur den sociala delaktigheten på ett dialektiskt sätt förhandlas och konstrueras mellan ungdomar med och utan intellektuell funktionsnedsättning men också mellan de unga i studien och vuxna personer i den närmaste omgivningen. Genom att anlägga ett intersektionellt perspektiv på frågor om identitetsskapande aktiviteter och risktagande på internet kan en mer relationell förståelse av den digitala delaktighetens problem och möjligheter synliggöras. En relationell förståelse av att hamna i svårigheter implicerar att risk och utsatthet inte alltid behöver bero på funktionsnedsättningen utan på kontextuella förutsättningar och andra sam-varierande faktorer. Med tanke på unga människors behov av självständighet är det av stor vikt att vuxna reflekterar över och balanserar stödet beroende på den unga människans behov. Att ge stöd till positivt risktagande på internet innebär vuxna tillsammans med unga reflekterar över hur eventuella risker kan hanteras snarare än hur risk kan undvikas.

Just as we inhabit multiple positions and identities in our everyday life, when conducting fieldwork and analysis, we also both consciously and unconsciously draw on different positions as researchers. Simultaneously, through field interactions, we, too, are positioned by research participants. Some of these positions and identities can be flexible and fluid while other positions such as ‘race’ or gender can be imposed and rigid. There are ample methodological discussions interrogating the question of insider-outsider positions. One of the conclusions in this body of literature highlights the importance of reflexivity and awareness of positionality. This line of literature, moreover, focuses on the fluidity of social positions by emphasising the transgressing of hierarchies between the interviewees and the interviewed. However still, methodological discussions tend either reinforce the insider-outsider binary thinking, and not to further than reflexivity. Our key claim is that it is precisely because reflections written from the perspective of researchers belonging to a minority group of different kinds are still scarce to date. Thus, there is an urgent need to critically engage with a ‘traditional’ gaze as a researcher. In this article, we take a step to unsettle the taken-for-granted mode of knowledge production by reflecting both upon our own experiences of conducting research across various social differences in Austria, Germany, Japan, and Sweden.

A global trend has shown an increase in intimate partnerships across nationality, race, ethnicity, and religion, and this is also the case in Sweden. As a result, the children of these unions (i.e. multiethnic and multiracial persons) are undeniably part of contemporary society. This study is one of the first studies in Sweden that solely focuses on the multiracial and multiethnic population. Based on 21 qualitative interviews, this article explores how mixed Swedes identify themselves and how they experience that they are identified by others using Brubaker’s (2016) conceptualization. The analysis shows that, contrary to the flexibility in how mixed Swedes identify themselves, mixed Swedes experience that people in society categorize them in a fixed idea of ‘either-or’ – either Swedish or not Swedish. The idea of being Swedish is strongly connected to the idea of being white; therefore, many mixed Swedes with a non-white phenotype experience that their identification as Swedish is not validated. However, some interviewees reject the idea of Swedish as solely being ‘white’ and are actively redrawing what it means to be Swedish through emphasizing nationality and cultural belonging.

Amiralsstadens Kunskapsallians (KA) kring Barnets rättigheter i stadsutveckling [KA #6] har under hösten 2018 undersökt inkluderingen av barnrättsperspektivet in i stadsplaneringen. En av de två frågeställningar som drev arbetet var hur man främjar en givande dialog mellan Stadsbyggnadskontoret och Förskoleförvaltningen. KA #6 är därmed ett initiativ för att skapa nya kontaktytor och fostra lärande, inte bara längs med den överbryggande (vertikala) dimensionen, utan även längs den sammanbindande (horisontella). Denna reflektion fokuserar främst på den sammanbindande dimensionen, nämligen mötet mellan representanter från olika grupper av yrkesverksamma (s.k. professional communities, eller yrkesgrupper) och från olika kommunala förvaltningar. Reflektionen lyfter fram möjligheter och utmaningar som uppstod i processen. Den lägger även fram förslag om hur dessa identifierade utmaningar kan hanteras framöver. Utmaningarna berör: (1) svårigheter som uppstår när olika yrkesgrupper träffas p.g.a. av deras olika arbetssätt och värderingar; (2) vikten att ta hänsyn i både sätt att jobba och organisatoriska strukturer när det gäller att integrera barnrättsperspektivet in i stadsutveckling.

Flera reformer har under senare år genomförts i den svenska förskolan vilka innefattar ett förstärkt pedagogiskt uppdrag och en förändrad ansvars- och arbetsfördelning mellan de olika personalgrupperna. I skollag och läroplan markeras förskolan som utbildning och förskollärares särskilda ansvar för undervisning. I denna rapport redovisar vi bakgrunder till dessa reformer och relaterar till utbildningspolitik, myndighetstexter och tidigare forskning. Vi lyfter fram kraven på professionsförändringar och den spänning som föreligger mellan aktuella reformer och förskolekulturella traditioner och begrepp. Vår utgångspunkt utgörs av två separata forskningsfrågor inom ramen för FoU-programmet ”Undervisning i förskola”. Vår specifika fråga är: Vilka professionella logiker och strategier i förhållande till de här fokuserade reformerna uttrycks i det insamlade materialet? Fokus ligger på förskollärare.

Under sommaren och hösten 2018 genomförde Malmö universitet ett pilotprojekt med syfte att utveckla metoder och rekryteringsrutiner för lärosätesförlagd Sfi-utbildning. Projektet finansierades av Region Skåne och i arbetsgruppen för samarbetsprojektet ingick även representanter för Arbetsförmedlingen, Yrkes-Sfi-plattformen och Vägledningscentrum i Malmö. Inom ramen för projektet genomgick 20 nyanlända akademiker en intensivkurs i svenska på 20 veckor, med målet att nå Sfi D-nivå. Malmö universitet bidrog med en följeforskningsinsats, vilket bland annat innebar att projektdeltagarna löpande genomförde analysseminarier, där resultat från delutvärderingar presenterades och diskuterades. Rapporten redovisar resultatet av denna lärande utvärdering.

Denna kunskapsöversikt diskuterar svenska studier om områdesutveckling hittills under 2000-talet och har som syfte att sammanfatta lärdomar från studier som har berört områdesutveckling. Begreppet områdesutveckling är något diffust och det är vår tolkning att områdesutveckling under de senaste årtiondena alltmer kommit att användas som ett portalbegrepp för allehanda ambitioner och insatser i den redan byggda stadsmiljön och då i synnerhet bostadsområden som domineras av hyresrätter byggda i efterkrigstid. I denna kunskapsöversikt avgränsas förståelsen av det diffusa begreppet ”områdesutveckling” till lokala insatser i s.k. utsatta bostadsområden som domineras av miljonprogramsområden med företrädesvis hyresrätter. I dessa områden har riktade områdesinsatser skett mer eller mindre sedan deras tillkomst på 1960- och 1970-talen. Områdesutveckling är ofta en uttalad strategi mot boendesegregation. I debatten kring lösningar för boendesegregation är det förorten som blir en problemfylld plats som åtgärder avses riktas mot. Förorten är dock inte en entydig plats, utan en plats som blir till i samhällsdebatten för olika ändamål. Berättelser om förorter är problemorienterade, där förorterna är platser där människor med ofullständig samhällsintegrering koncentreras. Detta avses ibland utgöra ett hot mot det demokratiska samhället och det finns en debatt om ”parallellsamhällen” som utvecklas i förorter. Den problemorienterade berättelsen om förorter legitimerar olika lokalinriktade interventioner. Boendesegregation anses leda till olika former av icke-integration i samhället, såsom att sakna sysselsättning, inte delta i val och inte följa samhällets lagar. Det finns en koppling mellan idéer om segregerade bostadsområden och sociala problem, även om problem som finns i bostadsområden inte nödvändigviss orsakas av själva områdena (Andersson, Bråmå & Holmqvist, 2010). I samhällsdebatten anses bostadsområdet orsaka de olika socioekonomiska problem som en del av dess befolkning brottas med, samt att det anses finnas många individer som utgör ett hot eller en börda för staten. Forskare hävdar att det geografiska utpekandet av bostadsområden bidrar till vidare stigmatisering av dessa områden. På så vis vidmakthåller områdesutveckling den överlägsna positionen från det etablerade majoritetssamhället. I den historiska tillbakablicken framgår att terminologin som används för att beskriva motiv för områdesutveckling har ändrat karaktär de sista tjugo åren. Problemformuleringen har skiftat från ett fokus på ”utländsk bakgrund” till ett fokus på ”utsatthet”. Dock är de reella sakförhållandena likartade i nuläget som i slutet av 1900-talet: höga nivåer av arbetslöshet, ekonomiskt biståndsmottagande och låg genomströmning i utbildning (Karlsson, 2016). Även om målet att bryta segregation har funnits hela tiden har detta mål inte uppnåtts, snarare har det gått i motsatt riktning. Enligt flera forskare präglas områdesinsatser av otydliga mål och mål som är omöjliga att uppnå med de resurser som finns tillgängliga. Det handlar då till exempel om mål såsom att bryta segregation och att öka tillit och demokratiskt deltagande samt inflytande i området. Karlsson (2016) visar dessutom att områdesutveckling inte skapar strukturell förändring som skulle tillgängliggöra samhällets politiska och ekonomiska processer för de boende i områdena. Även om forskare är kritiska mot områdesutvecklingens mål, menar de att det finns positiva förändringar som insatser kan åstadkomma. Exempel som nämns är att hjälpa att integrera utsatta individer och grupper och att utveckla privat och offentlig service i bostadsområdena. Även om målen för lokal områdesutveckling formuleras utifrån ett helhetsperspektiv på staden och segregationen, riktar integrationsåtgärder sig ensidigt till utvalda bostadsområden och deras invånare. Det saknas alltså sätt att arbeta med segregationens relationella karaktär i ett större urbant perspektiv. Ett återkommande mål med områdesutveckling är att öka tilliten till offentliga verksamheter samt erbjuda delaktighet till de boende i områden utvalda för områdesutveckling. Forskare menar att det är viktigt att de boende kan vara med från början i att påverka områdesutvecklingens form, samt att olika inblandade aktörer samverkar för att öka delaktigheten. Dessutom är det viktigt att insatser inte bara erbjuder ”demokrati på låtsas”, utan i stället skapar utrymme för reellt inflytande. Kommunala strukturer erbjuder inte alltid utrymme för kritik och alternativa handlingsstrategier från boende. Det finns oftast en given ram inom vilken inflytande kan äga rum. Individer och organisationer som inte accepterar detta och vill ha mer inflytande riskerar att bli utpekade och demoniserade. Områdesutveckling kan organiseras antingen som en del av den ordinarie kommunala verksamheten eller bedrivas i form av projekt. Forskare kritiserar projektformen för att den inte kan erbjuda den kontinuitet som behövs för långsiktig områdesutveckling och förändring. Det finns en uppenbar risk att verksamheter försvinner när projekt upphör. Samverkan är ofta nödvändig för att organisera områdesinsatser. Samverkan kan erbjuda kontinuitet och effektiv samhällsservice, men dessa positiva utfall är inte garanterade, enligt forskare. Vidare kan samverkan bli ett mål i sig, även om det inte alltid är det mest effektiva sättet att organisera områdesinsatser. Områdesinsatser har oftast mest positiva effekter på individer och individuella hushåll. Detta kan ha ett negativt utfall när hushåll som får det bättre flyttar ifrån området och nya hushåll med socioekonomiska utmaningar ersätter dem. Dessutom läggs fokus på individens eget ansvar, i stället för att staten och kommuner tar ansvar för att motverka segregerande samhällsstrukturer. Karlsson (2016) menar att områdesbaserade projekt inte har möjlighet att verka strukturförändrande men menar att de kan minska de sociala konsekvenserna av segregerade samhällsstrukturer. Fokus på individen har givetvis också positiva konsekvenser, eftersom det kan skapa gynnsamma effekter på individers och hushålls levnadsförhållanden. Ur detta följer vår konklusion för denna kunskapsöversikt, nämligen att områdesutveckling inte är ett medel som kan åstadkomma en strukturell förändring i den ökade ojämlika resursfördelningen i Sverige under 2000-talet hittills men kan ha värde och förtjänster för berörda organisationer och hushåll.

I delrapporten beskrivs en delstudie inom ramen för forsknings- och utvecklingsprogrammet ”Flerstämmig undervisning i förskolan”. Delrapporten belyser förskollärares, rektorers och förvaltningschefers skriftliga beskrivningar i frågor om undervisning och sambedömning som besvarades i anslutning till programstarten år 2018. I anslutning till FoU-programmets avslut år 2021 kommer medverkande att besvara samma frågor för att vi ska kunna analysera eventuella tecken på förändringar i beskrivningarna mellan 2018 och 2021. Professionella i Sveriges förskolor tycks kämpa med begreppet “undervisning” i sina dagliga praktiker (Skolinspektionen, 2018). Detta är ett problem som också ligger till grund för detta FoU-program. Det är medverkande förskollärare, rektorer och förvaltningschefer i programmet som har initierat frågor om undervisning. Tidigare forskning har varit mer inriktad mot lärande än undervisning i förskola (Vallberg Roth, 2018), även om det också finns undervisningsinriktade studier (se t.ex. Sheridan & Williams, 2018). Syfte: Forskningsdelen i programmet syftar till att, i samverkan mellan förskollärare, rektorer, förvaltningsrepresentanter och forskare, vidareutveckla kunskap om vad som kan känneteckna undervisning och sambedömning med dess relation till vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Samverkansforskningen genomförs i cirka 45 förskolor/avdelningar belägna i åtta kommuner i Sverige, mellan 2018 och 2021. Vidare syftar forskningsdelen i programmet specifikt till att utpröva det samlande begreppet "flerstämmig didaktisk modellering". Material och analys: Öppna fritextfrågor skickades via e-post till 282 medverkande (varav 200 förskollärare och 82 chefer/rektorer) från 8 kommuner. Efter tre påminnelser hade vi ett bortfall på totalt 42 medverkandes svar. Sammantaget var svarsfrekvensen 85 %, vilket representerar 240 medverkande. Totalt omfattar materialet cirka 70 220 ord. Frågorna var formulerade enligt följande: 1. Vad kan känneteckna undervisning i förskola? 2. Vad kan känneteckna undervisning i a) matematik b) motorik/rörelse c) musik d) naturvetenskap, däribland kemi e) teknik f) hållbar utveckling g) hälsosam livsstil 3. Vad kan känneteckna organisation och ledarskap som verkar för undervisning i förskola? 4. Vad kan känneteckna bedömning och sambedömning i förskola? Didaktiskt orienterad textanalys har genomförts. Analysen kan beskrivas som abduktiv – en process där empiri och teori tolkats i ljuset av varandra. Didaktiska modeller, inkluderat didaktiska frågor, didaktisk triangel och didaktiska nivåer, har utgjort ett genomgripande stöd i analysen av materialet från frågeformuläret. Vad kan känneteckna undervisning i förskola? I den första frågans svar finns spår av en undervisning som är ”både spontan och planerad”. Undervisningen inrymmer också helhetsperspektiv, i termer av att ”Omsorg, lärande och utveckling ska bilda en helhet i vistelsen på förskolan”. Vidare framträder spår av att begreppen undervisning och lärande inte är samma sak: ”För mig är undervisning mina medvetna handlingar medan lärandet är det egna barnets process”. Undervisning syftar till lärande men kan inte reduceras till lärande. Andra exempel på utmärkande spår är styrdokumentinriktad undervisning: ”Alla målstyrda processer utifrån läroplanen”. Slutligen har vi ett tredje utmärkande spår av undervisning som barn-, lärar- och innehållscentrerad: ”Att lärare och barn har ett gemensamt fokus på något tredje, ett lärandeobjekt, som de tillsammans ska öka sitt kunnande om”. Vad kan känneteckna undervisning i förskola med fokus på matematik? Frågan om vad som kan känneteckna undervisning med fokus på matematik besvaras bland annat med att den sker genom spontana aktiviteter ”under hela dagen i vardags-situationer/rutiner/lek”. Sådan undervisning utmärks av att matematiska begrepp är i fokus ”under leken och rutinsituationerna”. Ett annat spår är en lärarinitierad undervisning, där läraren medvetet undervisar i vardagliga rutiner och aktiviteter ”genom att ta hjälp av det som sker i stunden/…/t.ex. ett par skor”. Vidare framträder spår av vad undervisningen kan ha för innehåll: ”tid, mätning, rumsuppfattning, sortering, siffror, former, symboler”. Vad kan känneteckna undervisning i förskola med fokus på motorik/rörelse? Frågan om vad som kan känneteckna undervisning med fokus på motorik och rörelse utmärks av att motorik/rörelse kan ses dels som ett mål i sig självt som att ”ge barnen en kunskap om sin förmåga att använda sin kropp, sin rörelseförmåga”. Dels ses rörelse och motorik som medel att uppnå andra mål, som att ”det är grunden för att barn kan och orkar att lära sig”. Undervisningen utmärks även av att i hög grad genomföras utomhus, gärna i naturen: ”oftare utomhus än inom andra fokusområden och med naturens egna resurser som t.ex. stenar, stockar, backar osv.”. Vidare framträder spår av att i undervisningen skapa utmaningar, som att ”där barnen får prova och utmana sina olika motoriska färdigheter” liksom ett utforskande, som att ”det viktigaste är att barnet får undersöka olika sätt att röra sig”. Vad kan känneteckna undervisning i förskola med fokus på musik? Frågan om vad som kan känneteckna undervisning med fokus på musik besvaras med att det finns flera möjliga innehållsdimensioner. Musikundervisning kan fokusera vad musik kan vara ”Att prata med barnen om vad som är musik”, musikens grundstenar ”/…/lära sig att hitta rytmer/…/och takt”, gemenskap ”skapar en gemenskap där man är en del av en social gemenskap” och känslor ”hitta glädjen i musik”. De olika aktivitetsformerna som sång, instrumentspel, rörelse/dans och lyssning är i utsagorna tydliga spår. Förskollärare och chefer/rektorer lyfter också varierande sätt att genomföra musikundervisning med betoning på utforskande, upplevelse, sinnlighet, uttryck och skapande. Vad kan känneteckna undervisning i förskola med fokus på naturvetenskap, däribland kemi? Frågan om vad som kan känneteckna undervisning med fokus på naturvetenskap, däribland kemi, besvaras med att det finns flera möjliga innehållsdimensioner och aktiviteter. Bland de vanligaste innehållsområdena är vatten, djur och natur. Den helt dominerande aktiviteten är experiment. Andra vanliga aktiviteter är att utforska, undersöka, studera fenomen och baka. Förutom begreppsligt innehåll eller fokus på arbetsformer, kan naturvetenskapsundervisning även kännetecknas av kopplingar till andra ämnesområden (såsom teknik, hälsa eller miljö) eller upplevelser och sinnliga erfarenheter. Vad kan känneteckna undervisning i förskola med fokus på teknik? Teknik kan framträda i både spontan och planerad undervisning. Styrdokumenten nämns inte i stor utsträckning när förskollärare och chefer/rektorer kommenterar undervisning inom teknik. Förskollärare och chefer/rektorer förknippar begreppet digitalisering med undervisning inom teknik trots att den reviderade läroplanen inte specifikt reglerar undervisning i digital teknik, utan är främst framskriven under avsnitt som rör utbildning generellt. Undersökningen visar att begreppen bygga och konstruktion i stor utsträckning kopplas till undervisning inom kunskaps¬området teknik. Ordet funktion är också centralt när undervisning inom teknik kommenteras och detta begrepp lyfts fram av både förskollärare och chefer/rektorer. Ett tekniskt system kan delas upp i en ingång, en utgång och en huvudmekanism. Ingång är en slags start av systemet, utgången vad systemet till slut gör och huvudmekanismen innefattar den tekniska förbindelsen som finns mellan ingång och utgång. När teknik som funktion initieras av barnen kan en inriktning på så kallad ”ingång” och ”utgång” uttolkas, medan teknikinnehåll som initieras av förskollärare också kan tolkas vara inriktat på ”huvudmekanism”. Vad kan känneteckna undervisning i förskola med fokus på hållbar utveckling? Frågan om vad som kan känneteckna undervisning med fokus på hållbar utveckling besvaras med att förhållningssätt betonas och att det finns flera möjliga innehållsdimensioner och aktiviteter. Den vanligaste aktiviteten är materialsortering i bred bemärkelse och en vanlig tematik är naturliga kretslopp. Ekologisk hållbarhet är helt dominerande, men det finns vissa spår av social hållbarhet och demokratifrågor. Det finns även exempel på att förskolläraren agerar som förebild för barnen. Samtidigt uppfattar verksamma det som utmanande att öka komplexitetsgraden och reflektionsnivån i undervisningen i förskolan med fokus på hållbar utveckling. Vad kan känneteckna undervisning i förskola med fokus på hälsosam livsstil? Frågan om vad som kan känneteckna undervisning med fokus på hälsosam livsstil besvaras med olika innehållsområden som fysisk, psykisk och social hälsa men även hållbar utveckling. Det kan vara att ”arbeta med medvetenhet om vad kroppen behöver; sömn, mat, aktivera kroppen fysiskt” eller ”empati och socialt samspel i relationer”. Undervisningen utmärks även av att samtal om olika aspekter av hälsosam livsstil är betydelsefullt: ”att pedagoger pratar om begreppen må bra, äta nyttigt, nyttan av att röra på sin kropp, sjukdomar och så vidare,” samt att det är en väl avvägd balans i verksamheten under dagen eller veckan, som ”en väl balanserad dag med lek och vila”. Undervisning i förskola som inkluderar ämnesöverskridande och transdisciplinärt innehåll I svarsmaterialet framträder även svar som pekar på att undervisningen har ett ämnes-övergripande och transdisciplinärt innehåll. Medverkande svarar då på alla delfrågor i fråga 2, om de olika innehålls¬områdena, i ett och samma svar. ”Alla ämnena är lika viktiga och därför är det viktigt att vi både integrerar de olika ämnena med varandra men även ser dem som enskilda ämnen”. I svaren används ord som ämne, ämnesövergripande, tvärvetenskaplig och transdisciplinär: ”Undervisningen i förskolan kännetecknas av att pedagogerna med fördel kan arbeta transdisciplinärt”, ”/…/på detta sätt arbetar vi med ämnesövergripande under-visning/…/”, ”/…/viktigt att det är tvärvetenskapligt”. Vidare framträder tema- och projekt-inriktade spår. ”För mig är det centralt att alla dessa områden ingår i teman/projektarbeten. Vi behöver dock även ha kompetensutbildning i de olika ämnena (ämnesdidaktik) för att kunna införa dessa i de gemensamma teman/projekt som ska genomföras på alla förskolor”. Vad kan känneteckna organisation och ledarskap som verkar för undervisning i förskola? Organisation och ledarskap som ger förutsättningar för undervisning kännetecknas framför allt av tydlighet genom struktur och ansvarsfördelning och genom tid. Både förskollärare och chefer/rektorer framhåller vikten av tydliga mål, strukturer och ansvarsfördelning. En tydligare ansvarsfördelning betonas där vikten av stöd och legitimitet för utveckling av förskollärares uppdrag och ansvar framhålls. Att finnas nära och att uppmuntra, utmana och ställa krav är ett spår som framträder i förskollärares svar: ”Att ledarskapet finns nära pedagogerna i deras vardag, att de utmanar, uppmuntrar och ibland även ställer krav”. Tiden är det enskilt mest utmärkande spåret rörande förutsättningen i materialet och det gäller tid för planering, reflektion, genomförande, återkoppling och utvärdering av undervisning samt kompetens-utveckling. Vikten av att ha behörig personal och av att anställa förskollärare framhålls av både förskollärare och chefer/rektorer. Vad kan känneteckna bedömning och sambedömning i förskola? I svaren på den avslutande frågan finns spår av avståndstagande från bedömning av typen ”Svårt att svara på, vi gör ingen bedömning”. Sambedömning framträder även som ett relativt obekant begrepp: ”Ordet sambedömning har jag inte hört förut och vet inte vad det är”. Högfrekventa spår av verksamhetsinriktad bedömning tonar fram, exempelvis i uttryck som ”Det är verksamheten som ska bedömas”. Vidare framträder utmärkande spår av sambedömning på mikro- och institutionsnivå, exempelvis i form av att ”Sambedömning är att kollegialt (arbetslag, tvärgrupper) diskutera, reflektera, analysera tillsammans. Lära av varandra!!”. Sambedömning lyfts återkommande fram som en likvärdighetsmarkör: ”Sambedömning är för mig att vi går mot en mer likvärdig verksamhet, förståelse för lärande, synliggörande av läroprocesser”. Även om bedömning och sambedömning företrädesvis är inriktad på verksamhet och lärande framträder också spår av undervisningsinriktad bedömning, där det uttrycks bli viktigt att det är ”undervisningen som står i fokus för bedömningen, inte barnen”. Samlad analys: I förhållande till Kansanens (1993) tre didaktiska nivåer kan vi uttolka tydligare och mer flerstämmiga spår på en praktiknära aktionsnivå än spår som explicit kan hänföras till teoretisk eller metateoretisk nivå. De (meta)teoretiska spåren är vaga i hela materialet. Samman¬taget kan analysen i förhållande till syfte och frågor sammanfattas som ”vagt flerstämmig under¬visning och sambedömning”. Exempel på teorier som framträtt i analysen är variationsteori, sociokulturellt perspektiv och didaktik. Metateoretiskt tonar det fram spår och begrepp som kan tolkas anknyta till post-konstruktionistisk ingång (rhizom och transdisciplinär) och realism (fakta), vilket även kan indikera flerstämmighet på (meta)teoretisk nivå. Här finns med andra ord vaga spår av flera metateoretiska stämmor, såväl konstruktionistiska som realistiska/faktainriktade. I för¬hållande till Kansanens didaktiska nivåer avser ”vagt flerstämmig undervisning och sambedömning” spår i materialet som dels indikerar flerstämmighet, dels vaghet och otydlighet på de didaktiska nivåerna. Reflektion kring analysen: Här är det på sin plats att betona att det finns en betydande variation av teoretiska och metateoretiska grunder. I delrapporten görs inga anspråk på att vara heltäckande med fullständig förteckning över teoretiska och metateoretiska riktningar. Det kan snarare ses som en skissartad diskussion av vissa tendenser gällande undervisning och sambedömning baserad på (meta)teoretisk variation som uttolkats i materialet. Vidare har förskollärare och chefer/rektorer sannolikt tankar om undervisning som inte utfallit i ord i materialet. Förskollärare och chefer/rektorer kan exempelvis vara teoretiskt informerade även om de inte explicit refererar till teorier och teoretiska begrepp när de skriver om undervisning och sambedömning. Slutligen – professionellt omdöme: Slutligen kan det samlande begreppet ”flerstämmig didaktisk modellering” vidare utprövas i ljuset av didaktik och professionellt omdöme. Förutom att kopplas till vetenskapliga grunder, kan didaktik också ses som hantverk (praktiska färdigheter) och som konstart (undervisnings-konst) i beprövade erfarenheter (jfr Vallberg Roth, et al., 2019). Hantverket kan avse att lärare handlar omdömesgillt ”i hela tiden nya och oförutsedda undervisnings¬situationer” (Jank & Meyer, 1997, s. 40). Didaktik relateras även till undervis¬ningskonst (Bengtsson, 1997; Håkansson & Sundberg, 2012). Undervisnings¬konsten kan avse lärares skicklighet i att sätta kunskapande processer i rörelse. I undervisning som konstart kan en omdömes¬förmåga tona fram där lärare i kreativ samhandling rör sig i oväntade banor, korsar etablerade gränser och navigerar i okända vatten. Omdöme kan då också stå i relation till icke-vetande (Bornemark, 2018) och det icke förutbestämda i unika situationer och möten med unika barn och grupper. Flerstämmighet kan avse flera röster och infallsvinklar, också spänningar och otakt mellan röster och infallsvinklar ryms i begreppet. Sammantaget kan då flerstämmig didaktisk modellering prövas ge stöd för professionellt omdöme som praktisk-teoretisk klokhet i relation till unika barn, grupper och undervisningssituationer med koppling till en oviss framtid.

I Malmö stads kulturstrategi 2014-2020 anges riktlinjerna för hur staden ska utveckla sitt arbete med kultur som redskap för en hållbar utveckling. För att ett strategiskt dokument som Kulturstrategin ska kunna få effekt behöver det dock implementeras, i detta fall genom en kommunal handlingsplan. Det är genomförandet av den handlingsplanen som undersöks i denna rapport, som utgör slutrapport från ett följeforskningsprojekt om Kulturstrategins implementering, genomfört under åren 2017-2018. Vilka positiva effekter fick implementeringsprocessen, och vilka hinder mötte den? Har Kulturstrategin lyckats stärka kulturens ställning i staden och har den medfört nya samarbeten på kulturens områden, inom och utanför den kommunala förvaltningsstrukturen? Dessa är exempel på frågor som rapporten ställer. Rapporten lyfter också in dessa frågor i det mer övergripande sammanhang som handlar om vilken roll kulturen kan spela för en hållbar stadsutveckling. För att reda ut denna fråga undersöker rapporten kopplingarna mellan kulturbegreppet, utifrån både dess estetiska och antropologiska aspekter, och begreppet hållbar utveckling. Hållbar utveckling brukar förknippas med tre dimensioner – en miljömässig, en ekonomisk och en social – men hur passar kulturen in i detta sammanhang: som en aspekt av den sociala dimensionen, eller som en egen, fjärde hållbarhetsdimension?

In 2008, Sweden introduced a non-selective labour migration policy without labour market tests and human capital considerations. This article studies the effects of the policy change on the size, composition and labour market outcomes. Using longitudinal register data, we find that the 2008 liberalizations of the Swedish labour migration policy increased the number of labour migrants from non-EU countries. Post-reform labour migrant cohorts have on average lower level of human capital, and the lower level of human capital translates into worse labour market outcomes. One year after migration, post-reform cohorts have a higher skills-mismatch and about 30 percent lower income. Migration controls against abuse introduced in 2011 and 2012 improved the labour market outcomes somewhat.

Forskning om europeisering har visat att medlemsländerna påverkas av EU:s lagar och regler. Forskningen säger dock inte lika mycket om hur kommunerna påverkas av EU:s finansiering, organisering och styrning. Den aspekten står i fokus för den här analysen, närmare bestämt konsekvenserna av kommunernas EU-projektarbete. Kommunernas engagemang i EU-projekt har ökat med tiden. För kommunerna innebär EU-projekten inte bara en finansieringskälla utan även en chans att utveckla de kommunala organisationerna. För EU är projektfinansiering ett sätt att styra medlemsstaternas arbete med bland annat tillväxt och sysselsättning, men också en uppmuntran till kommunala aktörer att delta i EU-arbetet. Enligt tidigare utvärderingar och empirisk forskning ger EU-projekten inte upphov till långsiktiga och substantiella effekter på organisatorisk eller strukturell nivå. Men under ytan pågår organisatoriska (och kanske även strukturella) förändringar. Projektorganisationer är inte enbart bärare av resultat utan producerar eller orsakar också egna effekter, oavsett projektens syfte och mål. För att projekt ska få hållbara effekter är det enligt författaren viktigt att knyta dem närmare till den ordinarie verksamheten. Ökad medvetenhet om projektlogikens för- och nackdelar gör det lättare att fokusera på det som kommunen faktiskt vill lägga resurser på, enligt demokratiskt fattade beslut.

Den här rapporten är resultatet av projektet Socialtjänsten, dess förutsättningar och sammanhang i planeringen för civilt försvar och utgör ett kunskapsunderlag inom området planering för civilt försvar. Projektet har i samverkan med en rad svenska kommuner under 2017-2018 genomfört workshopar och seminarier där företrädare för socialtjänst tillsammans med andra kommunföreträdare träffats för samtal om civilt försvar, konsekvenser för socialtjänstens verksamhet och möjliga konkreta uppgifter vid höjd beredskap.

Kunskapsunderlaget presenterar resultatet i termer av planeringsområden för socialtjänsten. Vidare ges förslag på preliminärt identifierade åtgärder på såväl nationell, regional och lokal nivå som bedöms kunna bidra till att stärka socialtjänstens förutsättningar till planering för civilt försvar. Åtgärdsförslagen rör både det socialrättsliga och det folkrättsliga området, utveckling av stöd till socialtjänsten och konkreta åtgärder kring samverkan, läkemedelsförsörjning, upphandling samt olika kartläggningar i planerande syfte.

Kunskapsunderlaget vänder sig till engagerade i socialtjänst, beredskaps- och säkerhetsfrågor och/eller planering för civilt försvar. 

Vi vet sedan länge att det finns ett antal beteenden som påverkar individens hälsa på lång sikt. Bland dessa brukar rökning, alkoholbruk, narkotikaanvändning, fysisk inaktivitet samt dåliga matvanor räknas. Vi vet även sedan tidigare att det finns faktorer som kan öka eller minska sannolikheten att hamna i ett sådant beteende. Vad vi däremot har ganska lite kunskap om är huruvida ungdomars traumatiska upplevelser som en flykt innebär, ökar sannolikheten att hamna i ett riskbeteende, samt hur dessa nyanlända ungdomar står rustade med risk- och skyddsfaktorer. Syftet med detta working paper är dels att skatta riskbeteenden utifrån ett antal risk- och skyddsfaktorer, dels att jämföra dessa beteenden och faktorer mellan nyanlända ungdomar och ungdomar som är inrikesfödda och utrikesfödda. Resultaten visar att de nyanlända ungdomarna använder mindre alkohol än inrikes- och utrikesfödda ungdomar, men har sämre matvanor och motionerar i betydligt lägre omfattning. När det gäller rökning och narkotika finns inga signifikanta skillnader. När det gäller risk- och skyddsfaktorer är de nyanlända ungdomarna sämre rustade. De bor oftare utan föräldrar, de bor trängre, de har färre vänner att anförtro sig till, de finner oftare det svårt att vända sig till en vuxen med sina problem och de har mer sällan varit med i någon förening. Däremot ser de lika ljust på framtiden som de inrikesfödda och utrikesfödda ungdomarna.

Nyanlända barn och ungdomar står inför en mängd utmaningar i sitt nya hemland och tillgången till socialt kapital är en av dem, inte minst då tillgången till socialt kapital visat sig få allt större betydelse för t.ex. möjligheten att få arbete eller bostad. Socialt kapital har även visat sig ha ett samband med individens hälsa. Syftet med denna studie är att undersöka socialt kapital bland nyanlända barn och ungdomar. Studien bygger på data som samlades in med hjälp av en enkät via kommunerna i Skåne våren och sensommaren 2018 (MILSA-enkäten). Som referensgrupp till studiegruppen ”nyanlända” användes Region Skånes Folkhälsoenkät till barn och ungdomar som samlades in 2016. Genom att dela upp detta urval i ”svenskfödda” och ”utrikesfödda” får vi två relevanta grupper att mäta MILSA-enkätens resultat mot. Resultaten från studien visar att nyanlända barn och ungdomar har lägre tillit till människor i allmänhet (generell tillit) och färre nära vänner (anknytande socialt kapital). Nyanlända barn och ungdomar har även lägre hälsa, men när hänsyn tas till skillnader i socialt kapital, försvinner skillnaderna.

Det finns ett flertal tillfällen då det är svårt att hitta respondenter via traditionella register eller insamlingsmetoder. Att undersöka nyanlända ungdomars hälsa är ett sådant tillfälle. Projektet MILSA 2.0 är en forskningsbaserad stöd- och utvecklingsplattform och ett av projektets mål har varit att utveckla metoder för att samla in kunskap om nyanländas hälsa. I delprojektet MILSA 2.3 undersöks barn och ungdomars hälsosituation framförallt med fokus på social kapital, riskbeteenden och framtidstro. Den metod som utvecklades i projektet byggde på att samla in enkätsvar via skolorna i Skånes kommuner. Metoden förutsatte ett nära samarbete med kontaktpersoner i kommunerna. Enkäterna var översatta av MILSA-projektet till arabiska, dari och pashto, men även en version på svenska erbjöds respondenterna. Trots vissa brister utifrån ett traditionellt obundet slumpmässigt urval (OSU), menar vi att urvalet kan svara på frågor som vi inte annars hade kunnat få svar på. Vi bör naturligtvis vara medvetna om de brister som finns i urvalet, men samtidigt kan det bidra till ny kunskap om en grupp där det finns väldigt begränsat med data. För framtida studier av liknande grupper bör mer resurser avsättas för ett närmare samarbete med kommunerna och studien måste tydligare förankras med skolor och kommuner utifrån den metod som ska användas.

The country fiche provides information on key issues regarding consumer protection on the real estate and housing market, as regards Sweden, as part of the European Commission Report "Consumer market study on the functioning of real estate services for consumers in the European Union- Final Report"

Kollektivtrafik planeras och bedrivs i regionala nätverk som inkluderar ett flertal organisationer. Förutom regionala kollektivtrafikmyndigheter är kommuner, trafikföretag, resenärsgrupper och handelsföreningar med flera involverade i dessa nätverk på olika sätt. För att kunna styra dessa nätverk krävs samverkan. Med samverkan menas att flera formellt självständiga organisationer arbetar tillsammans för att etablera och realisera gemensamma mål. I den här rapporten beskrivs hur samverkan fungerar som ett medel för de regionala kollektivtrafikmyndigheterna att styra de regionala nätverk där kollektivtrafik planeras och bedrivs.

Utifrån den forskning som rapporten bygger på framkommer att det finns ett stort behov av samverkan mellan offentliga planeringsorganisationer på nationell, regional och lokal nivå, samt mellan offentliga och privata aktörer. Samverkan är en styrningsform som skapar förutsättningar för en sammanhållen kollektivtrafik som fungerar utifrån ett resenärsperspektiv. Ett konkret exempel är den nära koppling som behöver finnas mellan bebyggelseplanering och planering och utveckling av kollektivtrafik för att kollektivtrafiken ska bli smidig och kostnadseffektiv. Utan samverkan blir denna koppling svår att få till i praktiken. Samtidigt är det viktigt att uppmärksamma att samverkan både kan komplettera och motverka andra styrningsformer. Styrning baserad på tillit och ömsesidig förståelse kan undergrävas om det samtidigt sker en kontroll och övervakning av andre parten.

Slutsatsen i rapporten är att samverkan är ett medel för att styra i de regionala nätverk där kollektivtrafik planeras och bedrivs. Samverkan är en särskilt viktig styrningsform i två hänseenden. För det första är det ett sätt att utveckla gemensamma överenskommelser om prioriteringar för kollektivtrafik och för regionala kollektivtrafikmyndigheter att säkerställa genomförbarheten av långsiktiga planer i en situation där kommunerna har monopol på markanvändningen. För det andra är samverkan ett sätt för de regionala kollektivtrafikmyndigheterna att etablera en gemensam identitet med de aktörer, främst kommuner och trafikföretag, som de arbetar tillsammans med. Vare sig det rör sig om informella samverkansformer eller formella avtal, så krävs någon typ av gemensam identitet och målbild för att de alla ska kunna se sin roll i att skapa ett fungerande och effektivt kollektivtrafiksystem.

Syftet med denna rapport är att ge en bild av hur Sveriges kommuner arbetar med att främja kollektivtrafiken. Trots att kommunerna i de flesta fall inte har direkt rådighet över kollektivtrafiken påverkar kommunal styrning områden såsom bebyggelseplanering och lokalisering, trafikplanering (ex omfördelning av befintlig vägkapacitet), reglering av biltrafik (ex. parkering, bilfria zoner, m.m.) mobility management och gröna resplaner. Rapporten baseras på en enkätstudie som har riktats till landets samtliga kommuner.

Resultaten visar både på likheter och skillnader mellan kommunerna avseende målsättningar, definitioner av begrepp och vilken typ av åtgärder och arbetssätt som förekommer. Ett generellt och förväntat mönster är att befolkningsmässigt större och täta kommuner jobbar mer med frågor kring kollektivtrafik, medan frågorna har mindre fokus i mindre och glesare kommuner. Samma, förväntade mönster gäller avseende målbilder och åtgärder för minskad biltrafik; det är vanligare att frågorna är i fokus i mer urbana områden.

Hur man definierar mål om att öka kollektivtrafiken varierar. Kommunerna jobbar med en bred palett av åtgärder för att främja kollektivtrafiken såsom uppgradering av bytespunkter, ny eller förbättrad infrastruktur för buss-och spårtrafik, reservation av mark för framtida behov och byte av bränsle. Analysen tyder på att det finns ett samband mellan att ha ett mål om ökad kollektivtrafik och att genomföra åtgärder, d.v.s. det är vanligare att kommuner som har ett mål om ökad kollektivtrafik genomför åtgärder för att främja kollektivtrafiken än de kommuner som inte har något mål.

Det finns inget tydligt samband mellan att ha ett mål om minskning av biltrafiken och att genomföra åtgärder för att minska biltrafiken. Det är vanligare att kommuner genomför åtgärder för att sänka hastigheten än åtgärder såsom att minska antalet parkeringsplatser, eller höjda parkeringsavgifter.

Förekomsten av tydliga definitioner av begrepp såsom kollektivtrafiknära läge och täthet i landets kommuner varierar. Många kommuner har en definition av kollektivtrafiknära läge (vars innebörd dock kan variera betydligt), medan definitioner av begreppet täthet är betydligt ovanligare. Resultaten från enkätstudien indikerar att här finns potential för vidareutveckling av metoder och arbetssätt kopplade till definitionerna av begreppen. Vissa kommuners arbetssätt borde också kunna ligga till grund för kunskapsöverföring mellan kommuner.

När det gäller attityd-och beteendepåverkan är det relativt vanligt med vissa typer av åtgärder, såsom kommuninterna resepolicies som prioriterar kollektivtrafik före bil, informationskampanjer och ”prova på” kampanjer. Det är mer ovanligt att man jobbar för att andra aktörer ska införa resepolicies. Även här finns det en potential för utveckling och kunskapsöverföring mellan kommuner.

I denna rapport studeras mål och åtgärder för minskad biltrafik i svenska kommuner. Resultaten visar att kommunernas arbete för minskad biltrafik mycket tydligt fokuserar på de centrala delarna av kommunernas centralorter. Det är tydligt att det är bilens negativa effekter på stadsutvecklingen som är det viktigaste skälet till att minska andelen biltrafik. Stadens ”attraktivitet” är ett återkommande nyckelbegrepp i beskrivningar av framtidens stad och biltrafikens roll. Kommunerna vill skapa en stad som är estetiskt tilltalande, attraktiv för boende, besökare och handel. I den attraktiva staden ska gång-, cykel- och kollektivtrafik spela en viktigare roll än förut, och i linje med det anser man att biltrafiken bör prioriteras lägre. Kommunerna vill ändra förhållningssätt i trafik- och stadsplanering och sluta planera för rörlighet, som man anser sig ha gjort tidigare, och istället planera för tillgänglighet.

De åtgärder som man vill genomföra kan sorteras i tre kategorier. I den första kategorin ingår åtgärder som går ut på att öka gång-, cykel- och kollektivtrafikens attraktivitet jämfört med bilen. En andra kategori av åtgärder är sådana som ger gång-, cykel- och kollektivtrafiken prioritet där de konkurrerar med biltrafiken om utrymme i stadsmiljön eller trafiksystemet. En tredje vanligt förekommande kategori av åtgärder, och den som kommer närmast direkta restriktioner, är parkeringsåtgärder. 

Kommunernas arbete med att minska biltrafiken kännetecknas av några mer eller mindre s.k. ”blinda fläckar”. Några av dessa är: a) Bilresor till och från externhandel, b) Biltrafiken i övriga tätorter och på landsbygden, c) Regionala resor med bil, d) Mål om minskat resande med bil, och samordningen med investeringar i väginfrastruktur och vägkapacitet, som ökar biltrafikens framkomlighet.

Students at the Master of Urban Studies at the Department of Urban Studies, Malmö University, have the option to become a Research Intern at a research project at Malmö University or elsewhere. Students become a member of a professional research team and can gain invaluable research experience that will be of help later in their career. At the end of the internship, students present their research results and write a report. This publication contains four such reports written in the beginning of 2018. Anna-Riika Kojonsaari participated in the Critical Urban Sustainability Hub, or CRUSH. CRUSH runs between 2014 and 2019 and is a FORMAS Strong Research Environment that brings together 14 researchers from Malmö, Uppsala, Lund and Göteborg. It is a research platform with an international outlook on critical perspectives on urban sustainable development, and with a prime focus on Sweden’s acute housing crisis. Its overall focus is the housing crisis (and related urban issues: displacement, eviction, gentrification) seen through the lens of weak groups in order to provide discursive space for those groups in science and media. Rather than defining the current housing crisis as a mere housing shortage that can be built away, it defines the crisis as a crisis of housing inequality and housing polarization. In that way, it seeks to highlight power relations and injustices at work in the housing market. Maja Stalevska and Dragan Kusevski participated in the research platform shifting conceptualizations of property in Sweden, a multidisciplinary research platform at Malmö University, that explores how different conceptions of property inform urban development. The starting point is that conceptions of property are highly normative, complex and span a field far beyond the strictly legal. Moreover, these conceptualizations have important implications for understanding for instance, the role and limits of urban planning, sale of municipal land, gating and the management and use of public space. Maja Stalevska and Dragan Kusevski have mapped and analysed the growth of BID-like (Business improvement districts) organizations in Sweden which is indicative of a significant shift in understandings of public space and its management. Kerstin Schreiber and Louise Ekman took part in Malmö Växer, a VINNOVA-financed project on urban cultivation led by the City of Malmö, in partnership with Malmö University. The project aims to find ways the municipality can coordinate urban cultivation in public space. Urban cultivation has been wide-spread in Malmö for many years, but the municipal organisation has not kept up with the rapid increase in interest and lacks ways to manage urban cultivation in all its different forms. Together with local stakeholders the project intends to experiment with different models of governance to ensure long term sustainability for urban cultivation initiatives. The project will also investigate ways to measure and evaluate the values and benefits of urban cultivation from social, ecological and economic perspectives.

Hembesök är en arbetsmetod som används av flera räddningstjänster i Sverige. Samtidigt finns det få utvärderingar av hur den fungerar och dess effekter. Denna rapports syfte är att genom kvantitativa och kvalitativa studier ge förslag på olika utvärderingsmetoder för räddningstjänsters hembesöksverksamhet. Utgångspunkten tas i Räddningstjänstens Syds arbete med hembesök vilket därmed utgör en empirisk bas. Den kvantitativa analysen inriktas mot att mäta brandförekomst före och efter hembesök. Ur metodsynpunkt har det visat sig vara svårt att hitta tillförlitliga statistiska metoder. Den metod som har använts i denna rapport är chi2-test. Resultaten visar att det är i delområden där det brinner mycket som hembesök ger störst effekt. I områden där det brinner lite verkar hembesök ge ingen eller liten effekt. Det är i första hand antalet hembesök i ett område som ger effekt och inte andelen hushåll som nås. En stor del av minskningen utgörs av anlagda bränder. Den kvalitativa studien visar bl.a. att informatörernas motivation att genomföra hembesök skiljer sig åt men genomförs med professionalitet även om man inte alltid upplever arbetsuppgiften som meningsfull. Det kan finnas en konflikt mellan de kvantitativa mål som sätts upp för antalet besök och kvalitén på de möten som sker med de boende. Att vara med i planering och utvärdering av hembesök kan påverka motivationen positivt. Det är även viktigt att återkoppla hur statistiken som samlas in används. Intervjupersonerna påpekade svårigheter med att nå dem som bäst behöver information. Många boende är inte hemma eller öppnar inte dörren. De som nås har ofta redan en bra brandskyddsförmåga. Fastighetsägare ser räddningstjänstens hembesök som ett bra komplement till sitt eget systematiska brandskyddsarbete. I rapporten ges exempel på möjliga kvantitativa och kvalitativa utvärderingsmetoder.

Ett fåtal räddningstjänstförbund i Sverige arbetar med preventiva insatser och program riktade till ungdomar som är i olika typer av svårigheter. Räddningstjänsten Syd bedriver sedan 2010 ett sådant program med namnet Räddningstjänsten i samarbete med kidsen, RISK. Denna utvärderingsrapport presenterar resultaten av en processutvärdering av denna verksamhet med syftet att utvärdera programmets målsättningar och arbetssätt, ta tillvara de erfarenheter och kunskaper som finns hos de inblandade aktörerna samt att synliggöra det sociala arbete som Räddningstjänsten Syd utför. Utvärderingen genomfördes med kvalitativa metoder i form av intervjuer, deltagande observation samt analys av dokument. Utvärderingen har framförallt studerat programmets målsättningar och arbetssätt och uttalar sig inte om vilka kvantitativa effekter RISK har för de ungdomar som deltar. Slutsatserna av utvärderingen är att RISK välfungerande exempel på hur räddningstjänster kan arbeta med socialt förebyggande program. RISK är ett ambitiöst program med tanke på de personella resurser som läggs på programmet samt dess omfattning i tid över ett helt år. De övergripande utmaningarna som programmet behöver arbeta med handlar om målsättningarna för RISK, att tydliggöra målgruppen, samverkan med skolorna samt uppföljning av deltagande ungdomar, både de som har genomgått hela programmet och de som väljer att hoppa av. I rapporten presenteras ett antal rekommendationer kring hur arbetet med RISK kan utvecklas i framtiden. Några av programmets framgångsfaktorer består i mentorernas socialpedagogiska kompetenser, engagemang och höga motivationsgrad, vilka bidrar till att skapa sociala band och förtroende mellan ungdomarna och räddningstjänstpersonal. Samverkan med externa aktörer i samband med programmets aktiviteter bidrar till ett innehållsrikt program som förmedlar viktiga kunskaper till ungdomarna. RISK utgör också ett organisatoriskt lärande för Räddningstjänsten Syd, som får en nära och tydlig inblick i hur ungdomarnas livssituationer ser ut.

Projektet Möten, makt och kön som redovisas i den här rapporten har fokuserat på hur genus görs och (åter)skapas under olika möten på Malmö universitet. Att fokus kom att handla om bemötande och möteskultur baserades på en tidigare rapport om jämställdhet och akademiskt ledarskap. I tidigare rapport framkom att det fanns ett behov av att öka den kvalitativa jämställdheten i organisationen där bemötande av kvinnor är en central aspekt. Det aktuella projektet har haft två syften: 1) att öka kunskap och medvetenhet om hur genus och andra former av kategoriseringar påverkar och ges betydelse i chefskapet i vardagen, med ett särskilt fokus på möten, 2) att skapa stödjande strukturer för att utveckla nya handlingsmönster för inkludering, jämställdhet och jämlikhet. Sammanlagt femton akademiska ledare (nio kvinnor och sex män) med olika ledarskapsuppdrag vid lärosätet har deltagit i projektet. Projektet har baserats på teorier om genus och lärande samt en processmodell i tre steg: framkallning, mobilisering och förändring. För att främja deltagarnas lärande och stärka förändringsarbetet var arbetet organiserat i mindre grupper. Grupperna genomförde bland annat mötesobservationer som sedan diskuterades och analyserades tillsammans med alla deltagare och processledare. Jämfört med den tidigare jämställdhetsrapporten framkommer det i nuvarande projekt en större öppenhet att prata om genus och dess betydelse i den organisatoriska vardagen. Samtidigt kvarstår i organisationen genusrelaterade mönster och strukturer som synliggörs i form av ointresse, olika typer av motstånd, härskartekniker, brist på transparens vid beslut, talutrymme och bekräftelsemönster. Projekt visar även på att ett stort talutrymme inte automatiskt leder till inflytande och social makt. Trots att kvinnor i olika sammanhang talar mycket får de mindre bekräftelse än männen, vilket begränsar deras sociala makt och inflytande över viktiga beslut. Ett jämställdhetsintegrerat universitet förutsätter medvetenhet och kunskap om hur kön och makt görs i den dagliga verksamheten. För att öka jämställdheten i organisationen behöver vi identifiera, analysera och åtgärda negativa genusrelaterade mönster och strukturer. Genom att definiera ojämställdhet som ett organisatoriskt problem flyttas fokus från individuella insatser till organisatoriska lösningar såsom beskrivs i rapporten. Det är därför viktigt att universitet även i framtiden fortsätter att bedriva såväl kvantitativt som kvalitativt jämställdhetsarbete.

Denna rapport har utförts på uppdrag av Göteborgsregionen, Region Skåne och Stockholms läns landsting med syftet att kartlägga såväl nationell som internationell forskning om flyttkedjor och ge förslag på vidare forskning som kan öka förståelsen för flyttkedjor och deras effekter.