In this report we discuss how testimonies from survivors of the Holocaust and Nazi persecution have been defined, collected, and used in Sweden during the period 1939-2020. Although we were originally asked by the Living History Forum to focus our research overview on Holocaust survivors (meaning Jewish survivors of the Shoah) we decided to include other survivor experiences as well. This choice was not made to diminish or marginalize Jewish survivor stories. Rather, we decided to use a broad and inclusive definition of the term survivor (“överlevande”) because we have found that, in a post-war commemorative and historiographical context, different survivor histories and identities are inextricably linked. Polish Catholic survivors in Sweden helped bring awareness to the Holocaust and Jewish survivors were some of the first to study and explain Porrajmos, Nazi Germany’s genocide of the Roma. These liaisons led us to focus on survivor activism and agency, and the solidarities that came thereof, rather than the particularities of one group’s experiences. In addition to applying a broader definition of the term survivor, we also chose to extend the time-period specified in the brief for this report. Instead of beginning in 1945, we take 1939 as our starting point in order to underscore the fact that Holocaust testimonies were collected even before the end of the Second World War. Using the Oneg Shabbat archives, established in 1939 and the historical commissions that were formed at the end of the War as a backdrop, we thus begin by explaining how and by whom collections of Holocaust testimony first commenced. Here, we emphasize the fact that little scholarship exists on the situatedness of Swedish collection efforts in a greater European and international context. Furthermore, although some efforts have been made recently to highlight that the survivors themselves were some of the most ardent collectors of testimony, these aspects need to be further explored in relation to earlier historiographies on Swedish collections. This argument continues throughout the second section of the report in which we discuss efforts during the 1950s and 1970s to collect survivor stories and study survivor afterlives in a Swedish context. Continuing with “the Era of the Witness”, we discuss how different definitions of the term testimony and methodologies of collecting developed through the creation of large-scale witnessing projects in the United States during the 1980s and 1990s. This is done in order to understand the methodologies (as well as the ontologies that underpinned them) that   informed Swedish Holocaust collections such as Jewish Memories at the Nordic Museum and The Memory Archive collected by the Committee for Living History. Through these discussions we question the assumption that testimonies are simply a giving and taking of a narrative. Based on the American psychologist and Holocaust researcher Henry Greenspan’s writings on listening to Holocaust survivors, we argue that the term  testimony is only one of many terms that describe the ways in which  survivors express their memories. Perhaps, we contend, it is time to consider a different set of terms – stories, recounting, ways of telling –  so that we can grasp the entire spectrum of how survivors communicate, and have communicated their thoughts, ideas and memories. We also problematize the fact that discourses on survivor silence have obscured further knowledge on different forms of survivor expression, and that more research is needed in order to understand how and within which institutional contexts survivors have told their stories. Finally, we address questions regarding the second and third generation of survivors. What are their roles in telling the stories of their parents and grandparents? How can we understand their own stories in relation to Holocaust memory? These are questions that are beginning to emerge within Swedish Holocaust research but that need more attention in relation to literary and artistic expression, practices of archiving and processes of digitalization and open access. Even though we were asked to write an overview of research that concerned definitions as well collections and use, it was difficult to say anything conclusive about the first of these three. To this date, no research exists that significantly engages with definitions of the terms “överlevande” or “överlevare” which are commonly used today to refer to survivors in Sweden. We, therefore, hope to see more studies that aim to understand both how these terms have developed over time, but also how they relate to the formation of survivor identities and conditions for commemorating and remembering the Holocaust. These issues become increasingly important as steps are taken towards a Swedish Holocaust museum. Hopefully, this new institution will view survivors, not merely as living documents of Holocaust history, but as people with agency and a history of their own. 

Den här rapporten bygger på en fokusgruppstudie av hur MalmöExpressen och Malmöpendeln har påverkat resvanorna hos invånare i Rosengård. Utgångspunkten är att båda dessa kollektivtrafikinvesteringar har haft ett uttalat socialt mål att öka tillgängligheten för Rosengårdsbor. Det är därför av stort intresse att studera hur dessa investeringar påverkat tillgängligheten för invånarna i området. En teoretisk utgångspunkt för studien är forskningsområdet ”transporträttvisa”, vilket intresserar sig för hur transportlösningar påverkar olika samhällsgrupper. Studien använder sig av förmågemodellen (the capability approach) som teoretiskt ramverk för att analysera hur MalmöExpressen och Malmöpendeln påverkar möjligheterna att vara mobil och hur de påverkar vardagslivet för invånarna i Rosengård. Studiens syfte är att kartlägga olika uppfattningar bland invånare i Rosengård om hur MalmöExpressen och Malmöpendeln har påverkat deras resvanor och vardagsliv.

Studien visar att deltagarna fokusgrupperna i allmänhet hade en positiv inställning till MalmöExpressen. Flera fokusgrupper framhöll att de reser oftare med buss nu än när ”den gamla linje 5” trafikerade sträckan. De framhöll att MalmöExpressen är snabb och smidig att använda sig av. I jämförelse med andra busslinjer, framför allt buss 33 och 35 som också passerar genom Rosengård, finns det många fler säten och mer plats för barnvagnar. Speciellt de äldre fokusgruppsdeltagarna uppskattar att det finns många dörrar på bussarna, eftersom det gör det enklare att hitta en ledig plats. MalmöExpressen är också mycket mindre försenad än andra busslinjer. Något som upplevs som negativt är dock att förarna ofta kör mycket fort och ibland tvärbromsar, vilket gör det farligt för passagerarna, särskilt barn och äldre. Vissa av fokusgruppsdeltagarna föredrar att köra bil, eftersom bussen upplevs som otrygg.

Många av fokusgruppsdeltagarna var också positiva till Malmöpendeln och Rosengårds station, bland annat för att den har potential att göra Rosengård mer attraktivt. Dock hade de flesta av deltagarna rest med Malmöpendeln endast ett fåtal gånger eller inte alls. Några nämnde att de ofta reser med Malmöpendeln på helgerna, exempelvis till Hylliebadet eller till köpcentret Emporia som ligger vid Hyllie. Det framhölls som en fördel att det går mycket snabbare att ta sig till Hyllie med Malmöpendeln än med buss. Utifrån förmågemodellen kan man dra slutsatsen att framför allt MalmöExpressen men också till viss del Malmöpendeln har haft en positiv inverkan på förmågorna och funktionerna hos flera av deltagarna i fokusgrupperna. En funktion defineras i detta sammanhang som vad en person är eller gör, exempelvis att vara föräldrar eller att engagera sig politiskt, medan en förmåga defineras som en möjlighet att välja en viss funktion. En distinktion görs mellan grundläggande och sekundära förmågor där de förra är mer allmänna, exempelvis förmågan att bevara hälsan, medan de sekundära förmågorna är nödvändiga för att förverkliga de grundläggande förmågorna. Den sekundära förmågan att resa till läkare eller till ett apotek är exempelvis nödvändig för att förverkliga förmågan till hälsa. MalmöExpressen har för många av deltagarna haft en positiv påverkan på deras sekundära förmågor att resa till ett arbete, till en utbildning, till läkare, tandläkare eller apotek, till butiker, till fritidsaktiviteter och till vänner och släktingar. Dessa är i sin tur nödvändiga för att förverkliga förmågorna att arbeta, att utbilda sig, att bevara hälsan, att ha en berikande fritid och förmågan till anknytning. MalmöExpressen verkar också ha haft en positiv påverkan på förmågan till självrespekt för deltagarna i fokusgrupperna, eftersom den signalerar att Malmö stad investerar i att förbättra levnadsvillkoren för invånarna i Rosengård. Malmöpendeln verkar framför allt ha en positiv påverkan på förmågan till självrespekt och förmågan att ha en berikande fritid. Baserat på denna studie kan vi inte dra några säkra slutsatser om hur vanligt förekommande de positiva upplevelserna av MalmöExpressen och Malmöpendeln är. Med tanke på att fokusgruppsdeltagarna representerar olika åldersgrupper, olika etniciteter och båda könen, är det dock sannolikt att deras positiva upplevelser delas av många andra invånare i Rosengård.

I denna förstudie har kunskapsläge och förutsättningar för en kartläggning och jämförelse av kostnader i bostadsbyggnadsprojekt i Europa studerats för att se om det finns förklaringar av hur skillnader i lagstiftning och samhällets reglering, styrning, skatter, subventioner, material, klimat och kultur påverkar produktionskostnaden för byggprojekt och därmed också boendekostnaden för den boende. 

För en fortsatt studie krävs: Etablerade kontakter med projektkunniga i de undersökta länderna Noggranna förberedelser före studiebesök och intervjuer Tydlig dokumentation och insamling av underlag Bearbetning och jämförelse av data Presentation av resultat

Med denna rapport vill vi förmedla hopp till unga, öka kunskapen, med-vetenheten och minska skammen kring psykisk ohälsa. Unga uttrycker själva att de vill ha mer kunskap om psykisk hälsa och skolan lyfts ofta som en bra plattform. Många unga vet inte vart de ska vända sig för att få hjälp med psykiska besvär och de har behov av att bli lyssnade på. När-varande vuxna som lyssnar behövs, dock saknar många vuxna kunskap om psykiska besvär och diagnoser kopplat till psykisk ohälsa.Psykisk hälsa bland unga är en viktig samhällsfråga som de senaste åren har fått mer uppmärksamhet i samhällsdebatten. Flera satsningar har gjorts av civilsamhällesaktörer och offentliga aktörer. Samtidigt visar den internationella kartläggningen att det är svårt att påvisa långsiktiga effek-ter av alla de satsningar som görs. Det kan finnas flera orsaker till detta. Det finns dock insatser som verkar mer lovande och här finns en möjlighet för beslutsfattare att göra skillnad för ungas psykiska hälsa. Förutom att bespara unga onödigt lidande är dessa insatser ofta samhällsekonomisktkostnadseffektiva, eftersom de på sikt leder till minskat vårdsökande och bättre förutsättningar för unga att klara skolan och i förlängningen arbets-livet. Sådana satsningar går även i linje med Barnkonventionen artikel 24 om alla barns rätt till bästa möjliga hälsa, som sedan 2020 är lag i Sverige.

Utifrån kartläggningen har vi följande rekommendationer

1. Rusta unga med färdigheter om psykisk ohälsaUnga bör få tillgång till de kunskaper och färdigheter som enligt forsk-ning visat sig lovande för att främja psykisk hälsa och förebygga ohälsa. Internationellt ges flera av dessa insatser inom ramen för sko-lan. De behöver utveckla sina färdigheter i hur man tolkar och förstår sina egna känslor och sin kropp och vad som är vanlig livssmärta, hur man kan hantera den och när man behöver kontakta vården. Därför bör ett nationellt initiativ som når alla barn tas för att främja barn och ungas kunskap och färdigheter om psykisk hälsa för att rusta dem för livet. Det bör även inkludera information om vart man kan vända sig om man behöver ytterligare stöd eller vård. Unga ska vara delaktiga i utformningen av ett sådant initiativ.

2. Ge vuxna kunskap och verktyg om psykisk hälsa – för att underlätta stöd till ungaBarn och unga behöver närvarande vuxna som har förmågan att lyssna, fånga upp och vägleda dem. Det är inte ovanligt att vuxna i barns och ungas närhet upplever osäkerhet och saknar kunskap om psykiska besvär och diagnoser. Därför behöver vuxna, framförallt föräldrar och yrkes-verksamma som jobbar nära unga, få bättre kunskap och verktyg för hur de ska möta unga på ett bättre sätt. Satsningar på att höja föräldrars kun-skap om psykisk hälsa bör göras, exempelvis i form av föräldrastödspro-gram och folkbildning. Lärare bör även ges grundläggande kunskaper om psykisk hälsa inom ramen för lärarutbildningen.

3. Insatser bör följas upp under en längre tidInsatser för att främja psykisk hälsa bör planeras, implementeras och ut-värderas med långtidsuppföljningar (>12 månader). Detta för att bättre kunna bedöma de långsiktiga effekterna och för att kunna utveckla och anpassa insatserna efterhand.

The report presents an international literature review on Transit Oriented Development (TOD) research carried out in order to frame the research problem and gaps for a research project that is to be carried out largely in the Swedish context. The literature searches of peer-reviewed articles, literature reviews, and conference papers were carried out in the bibliographic databases Google Scholar, Scopus and Web of Science based on keywords selected by the project team. The report presents definitions of TOD, the application of the TOD concept in semiperipheral,peripheral and rural areas, the role of the private sector in delivering TOD, aswell as best practice examples, including enabling processual planning factors, barriers and outcomes. It then identifies research gaps that are related to the above topics. Based on the findings of the literature review, the report suggests an outline for future research.

Den grova våldsbrottsligheten beskrivs som ett av de största samhällsproblemen i Sverige idag och efterfrågan på effektiva åtgärder som kan minska våldet är stor. Svensk forskning om vad som fungerar för att minska det grova våldet är begränsad och det behövs mer kunskap för att Polis och andra brottsförebyggande aktörer ska få de verktyg de behöver för att vända utvecklingen. I den här processutvärderingen har vi studerat pilotprojektet Sluta skjut som är ett försök att implementera den amerikanska strategin Group Violence Intervention (GVI) i en svensk kontext. GVI har i flera internationella studier visat på positiva effekter. Resultaten från utvärderingen visar att det går att implementera den amerikanska strategin i en svensk kontext, effekten av insatsen har inte studerats inom ramen för den här utvärderingen. Utifrån det internationella kunskapsläget och erfarenheterna från implementeringen i Malmö är bedömningen att GVI är möjlig att implementera och kan vara värt att pröva i städer med stora problem med grov våldsbrottslighet.

Utvärderingen har genomförts på uppdrag av Brottsförebyggande rådet (Brå) med stöd från Brå och Fonden för inre säkerhet (ISF).

Rapporten har tagits fram som en del av det Vinnova-finansierade projektet Spets (Strategiska partnerskap för effektiv och transparent samverkan) och är en undersökning av den existerande samverkan som finns mellan Malmö stad och Malmö universitet, samt en diskussion om förutsättningarna för att utveckla den relationen genom ett Strategiskt partnerskap. I undersökningen har representanter på strategisk nivå inom respektive organisation intervjuats, för Malmö stad har direktörerna för kommunens olika förvaltningar kontaktats och inom Malmö universitet har rektor, vicerektorer och representanter från fakulteternas dekaner intervjuats. Följande tre punkter sammanfattar undersökningens främsta resultat:

1. En utvecklad verksamhetsförlagd utbildning

Samtliga intervjuade personer talar om värdet med VFU-systemet och annan form av praktik, och synpunkter lyfts om olika sätt att utveckla VFU-systemet på. Vinsterna handlar både om kunskap och färdigheter. VFU-samarbetet anses stärka så väl Malmö stads som samhällets behov av arbetskraft liksom en kunskapssäkring av praktiken. För Malmö universitet ökar det lärosätets möjligheter att främja kvalitén i utbildningen och att den ligger i linje med verksamheternas behov.

2. Forskning för en evidens- eller kunskapsbaserad praktik

Forskning i samverkan anses öka möjligheterna för Malmö stad att evidens- eller kunskapssäkra sin verksamhet samt utveckla praktiken för morgondagens samhälle. Möjligheten att bedriva forskning med staden innebär för Malmö universitet en möjlig tillgång till unik forskningsdata, samt en möjlighet att öka relevansen i den forskning som görs. Kommundoktorander utgör ett möjligt sätt att utveckla forskningssamverkan, men huruvida det är ett bra sätt råder delvis delade meningar, och det finns en kritik mot att kommundoktoranderna inte återvänder till Malmö stads verksamheter. Inom ramen för de samverkansarenor som skapats mellan Malmö universitet och Malmö stad sker ett arbete som de intervjuade personerna inom båda organisationerna uppfattas som positivt, och möjliggör att identifiera och utveckla gemensamma forskningsområden. Även på fakultets- respektive förvaltningsnivå sker ett samverkansarbete i mer eller mindre formaliserade samverkansorgan.

3. Addera och komplettera

Det finns en farhåga att ett avtal skulle kunna innebära ökad byråkratisering eller andra krav som försvårar existerande samarbetet. Ledningspersoner inom båda organisationerna uttrycker tydligt att detta inte alls är avsikten, och att ett strategiskt partnerskapsavtal inte ska störa de många välfungerande samarbeten som finns. Ett övergripande avtal ska istället ge verktyg för att skapa överblick och möjliggöra strategiska vägval vad avser forskningsinriktning eller liknande, addera nya värden till samverkan och komplettera redan existerande avtal. Något som också lyfts fram av personerna som intervjuats, inom båda organisationerna, är det strategiska partnerskapsavtalets symboliska betydelse. Det finns en lång tradition av samverkan mellan Malmö stad och Malmö universitet varför ett mer formellt synliggörande av detta uppfattas som positivt.

Möjliga konfliktpunkter

Även om det finns en stark samsyn om värdet med samverkan och det önskvärda i att fortsätta och fördjupa denna finns det tre punkter som framstår som potentiella konfliktytor: ekonomi, detaljstyrning och oberoende.

Ekonomi: Från flera personer inom Malmö universitet uttrycks en önskan om att ett nytt strategiskt partnerskapsavtal också skall frigöra ekonomiska resurser för forskningsfinansiering. De intervjuade personerna från Malmö stad ställer sig genomgående mer skeptiska till det, och några menar att det är direkt skadligt för samverkan att koppla det till ekonomi.

Detaljstyrning: Inom både Malmö stad och Malmö universitet uttrycks en farhåga att ett nytt avtal skulle innebära en högre nivå av detaljstyrning. Den här konfliktlinjen går dock snarast inom de respektive organisationerna än mellan dem där olika personer har olika synpunkter på graden av detaljstyrning.

Oberoende: Akademisk frihet och integritet framstår som viktiga värden att adressera i ett strategiskt partnerskapsavtal. Så som det framkommer i intervjuerna finns det idag inget problem i vare sig universitetets eller stadens inställning, men det lyfts fram som ett tema som är centralt att kodifiera i ett avtal.

The present report is an attempt to provide an overview over intersecting beginnings,

emergencies, and prolongations that reinforces a theoretical reflection on contemporary

cultural debate and its repercussions on societal development. With the current research

overview, we want to draw attention to assumptions about culture(s), as they are played out in

the intersection of migration and sustainable urban development. Multi-layered and doubleedged,

‘culture’ often comes with territorial postulates and implicit ideas about belongings and

borders, movements and rights of priority. The report approaches these entangled issues from

several angles. With the point of departure in current environmental policy, the first section of

the report, therefore, approaches ideas of “sustainability” via the notions of “culture” and

“locality”. A second section briefly discusses the methodological challenges of researching

emergent cultural phenomena across both geographical and disciplinary borders. In a third

section, we turn to three research reports, a sampling of the report literature, but representative

of how global, regional and local perspectives on culture today are ‘scaffolded’ in relation to

mobility and migration. A fourth section introduces emergent transversal, i.e. non-categorical,

approaches to cultural research, primarily focusing on how notions such as transnationalism

and translocality may inform new modes of research and urban development. A fifth section

finally, articulates some recommendations about how to relate to translocal space and

translocal subjectivities in practice and how to craft research approaches that not only involve

interlocutors but also answers to and actively engage in current spatial and cultural changes.

Denna rapport, den andra i SBV Working Paper Series, tar ett samlat grepp om forskningslitteraturen kring en lika omhuldad som omtvistad bostadspolitisk strategi, närmare bestämt den så kallade blandningspolitiken. Sedan miljonprogrammets slutfördes i mitten av 1970-talet och segregationen gradvis blev påtaglig i landet har den svenska bostadspolitiken haft en mer eller mindre utpräglad idé och strategi för att öka den sociala blandningen, eller främja en ”allsidig sammansättning av hushåll” som det har hetat. Blandningspolitiska mål och lokala strategier för att främja variation på bostadsmarknaderna introducerades som medel för att motverka segregation på bostadsmarknaden och i städerna, men också för att öka integrationen. Idén om social blandning har sedan levt kvar i de politiska dokumenten och har till viss del fallit ut i handling, men frågan har inte väckt speciellt mycket debatt i Sverige under de senaste decennierna. Däremot har det i Nordamerika och i flera europeiska länder funnits en levande diskussion och omfattande forskning kring blandningspolitik och så kallade grannskapseffekter, det vill säga hur hushåll och individer påverkas av andra hushåll i närområdet. 

Inom den internationella litteraturen har blandningspolitiken fått kritik, bland annat för att den skulle kunna bidra till vidare marginalisering av inkomstfattiga hushåll samt att kontakt mellan hushåll med olika socioekonomisk bakgrund inte uppstår. Dock hävdar flera internationella studier att blandningspolitik kan förbättra ett områdes fysiska struktur och service samt bidra till minskat stigma. Den svenska forskningen fokuserar främst på grannskapseffektstudier och det finns få utfallsstudier över blandade bostadsområden. Grannskapseffektstudierna mäter hur individer påverkas av sin omgivning och visar på att bostadsområdens socioekonomiska karaktär påverkar individers livschanser. Blandade bostadsområden fungerar som ett möjliggörande verktyg, då blandad bebyggelse ska ge en socioekonomiskt blandad befolkning vars situation ska präglas av ökade livschanser. Detta samband är inte helt okomplicerat och den svenska blandningsstrategin vilar till viss del på antaganden. Blandningsstrategin används i varierande grad i olika kommuner och ska motverka socioekonomisk segregation. Det behövs fler utfallsstudier som studerar den svenska blandningspolitiken för att kunna genomföra en gedigen jämförelse mellan internationella och svenska studier.

Denna rapport, utarbetad inom ramen för forskningsprogrammet Nyttan med allmännyttan i praktiken samt forskningsprojektet Allmännyttan och blandningspolitikens praktik (Formas 2018-00063) vid Malmö universitets forskningsmiljö Studier i boende och välfärd (http://www.mau.se/sbv), presenterar en beskrivning och analys av befolkningsutvecklingen och förändringar i bostadsbeståndet mellan åren 2013–2017. Närmare bestämt studeras utvecklingen av bostadsbeståndet samt den demografiska förändringen och utvecklingen av befolkningens socioekonomiska förutsättningar per upplåtelseform i Sverige samt i storstadskommunerna Stockholm, Göteborgoch Malmö. Särskilda fördjupningar görs i Göteborg och Malmö. Syftet med texten är att utifrån de statistiska underlagen belysa och diskutera de olika upplåtelseformernas roll och funktion på lokala bostadsmarknader i demografisk förändring, med särskilt fokus på den allmännyttiga bostadssektorn.

Rapporten pekar på en kraftig inkomstsegmentering mellan upplåtelseformerna, det vill säga att olika upplåtelseformer får alltmer ensartad sammansättning av hushåll när det gäller disponibel inkomst. Hyresrätten – och specifikt allmännyttan – blir i allt högre utsträckning en boendeform för hushåll med låga inkomster, medan inkomsterna i bostadsrätt och egnahem ökar betydligt mer än den generella utvecklingen. Denna utveckling i allmännyttan har pågått under en längre tid, men accentueras under perioden 2013–2017, där allmännyttan får en allt större andel hushåll inkomstfattiga. Nästan vartannat hushåll i allmännyttan har låg köpkraft. Samtidigt ser vi att andelen hushåll med hög köpkraft koncentreras i bostadsrätt. Vidare ökar segmenteringen mellan allmännyttig och privat hyresrätt kontinuerligt, vilket i praktiken innebär att den så kallade integrerade hyresmarknaden, där privata och allmännyttiga hyresvärdar konkurrerar om samma hyresgäster, alltmer framstår som en idealbild.

Malmö University was granted the status of full university by the Swedish government from 2018. In June 2018, the University Board gave its Vice-Chancellor the task to carry out an external assessment of the quality of research at the University. The assessment should:(a) be in alignment with the overarching goals expressed in Malmö University’s Strategy 2022, (b) be performed at three levels (research unit, faculty and university levels), (c) use assessment by international experts. In accordance with these conditions, the External Research Assessment 2019 (ERA19) was conducted through peer-review, based on documentation and a site visit at the end of November 2019 by five international panels consisting of 32 distinguished scholars from10 countries and 26 different universities. This report contains an introduction to Malmö University, a description of the methods and process for ERA19 and the evaluation results. All panels’ reports (22 in total) have been analysed and integrated into a synthesised summary that presents results of the assessment of the research, recommendations of development areas and proposals for how the quality of research at Malmö University can be further improved.

The aim of this report is to provide in-depth knowledge on sexual and reproductive health and rights among young adults with intellectual disabilities. The report is based on a qualitative study performed in 2018 in Malmö, Sweden. A total of 19 interviews with teenagers and young adults between 16 and 31 years old attending schools for persons with learning disabilities were performed, including 9 men and 10 women. The interviewees had minor or moderate intellectual disabilities and their verbal and communicative skills were relatively good, although these varied within the group. Of the 19 interviewees, 15 had one or two parents born in another country than Sweden.

Results in brief:

• The majority of the interviewees were satisfied with their general and sexual health.
• Most of the interviewees said that they are free to choose a partner on their own, while a few declared that their parents and relatives had opinions about or chose a partner for them.
• Experiences of genital mutilation exist among a few of the female interviewees, the genital mutilation were undertaken in their previous home countries. None of the male interviewees have experienced circumcision.
• Some of the interviewees had experiences of kissing, hugging, petting and intercourse, while others had not had any sexual experiences with a partner.
• Some of the interviewees had had relationships. These relationships did not always include sexual acts with a partner.
• Most of the interviewees had had sexual education in school, but the education was perceived as insufficient or irrelevant. Some of the interviewees lacked basic sexual knowledge.
• The internet is used to search for sex-related information and to stay in touch with friends, to find partners or to use pornography.
• Experiences of non- consensual sex such as sexual harassment, sexual violations and rape were reported exist among the interviewees. Moreover, there were experiences of having been tricked online and of having been harrassed or violated among the interviewees.

Ways forward

Young people with intellectual disabilities need sexual education adjusted to their needs and preconditions. There is also a need for strengthened work regarding the prevention of sexual harassment and violations, both online and offline. Moreover, further research is needed on intellectual disability in relation to sexuality and honor related contexts, in order to improve sexual and reproductive health and rights among young people with intellectual disability.

Bakgrund

Att tvingas fly är en påfrestande och svår process att genomleva. Att efter flykten etablera sig i mottagarlandet medför ytterligare utmaningar. Vägen till att etablera sig i det nya samhället är ofta lång och kantad av svårigheter. Att lära sig språket, att förstå det svenska samhället samt utmaningar med svårigheter att validera diplom och kompetens är några av de svårigheter nyanlända upplever under den första tiden i landet. En ytterligare vanligt förekommande utmaning är att finna ett stabilt och tryggt boende. En förutsättning för att överhuvudtaget kunna bemöta dessa svårigheter är det egna hälsokapitalet. Hur ser hälsokapitalet ut bland dem som varit på flykt från krig och oroligheter och är det tillräckligt starkt för att hantera allt som möter individen under etableringen? I hälsokapitalet bör alla hälsorelaterade faktorer innefattas, vilka på ett eller annat sätt berör det mänskliga livet. För att främja etablering och inkludering av nyanlända individer är det viktigt att ha en grundläggande förståelse för den situation som denna grupp av nytillkomna invånare befinner sig i vad gäller hälsa och dess olika riskfaktorer.

Syfte

Syftet med undersökningen har varit att studera hälsa och hälsorelaterade faktorer bland vuxna nyanlända i Skåne som befinner sig inom etableringen i Skåne.

Material och metod

Alla vuxna nyanlända arabisktalande individer som deltagit i samhällsorientering genom Partnerskap Skåne har bjudits in till att delta i undersökningen. Insamlingsperioden har varit mellan maj månad 2018 till och med mars månad 2019. Mätinstrumentet har utvecklats på svenska för att sedan översättas till arabiska. Enkäten baserades på frågor som fokuserar på bland annat olika sjukdomar, vårdbehov, migrationsspecifika frågor, boende, sociala relationer, våld, levnadsvanor samt sexuell hälsa. Frågeformuläret delades ut i form av pappersenkät inom ramen för samhällsorienteringen av samhälls- och hälsokommunikatörer. Totalt antal svarande blev 315 vilket innebär en svarsfrekvens på 25,3 %.9

Slutsats

Resultatet visade att en stor andel migranter led av antingen övervikt eller fetma och en ganska stor andel av dessa ansåg att deras vikt ökat sedan flykten till Sverige. Drygt var tionde nyanländ upplevde sitt hälsotillstånd vara dåligt eller mycket dåligt och var tredje person ansåg det vara någorlunda. Det var nära hälften som upplevde en förbättring i självupplevd hälsa efter att de fått uppehållstillstånd medan nästan var femte person upplevde en försämring. Nästan varannan nyanländ hade varit i behov av läkarvård under de senaste tre månaderna innan undersökningen genomfördes men inte sökt vård. Drygt var tredje nyanländ hade en risk för psykisk ohälsa och det var en högre andel män än kvinnor som hade denna risk. Mer än hälften av de nyanlända utförde antingen ingen fysisk aktivitet alls eller under mindre än 30 minuter per vecka. Majoriteten av de tillfrågade ansåg inte att det går att lita på människor runtomkring. En betydande del saknade ett socialt nätverk när det gällde att kunna skaffa ett arbete och hälften saknade kontakt med arbetsgivare och nästan var tredje hade svårt att få sin utbildning validerad.

Bakgrund

Att som flykting etablera sig i ett nytt samhälle är ofta en långvarig process. Den börjar med att ansöka om asyl, orientera sig i och förstå det nya samhället, lära sig språket och komplettera tidigare utbildning eller utbilda sig på nytt i strävan efter etablering på arbetsmarknaden. Det svenska samhället har sedan 2010 ett strukturerat och individbaserat etableringsstöd som pågår under en period på cirka 24 månader efter beviljat uppehållstillstånd. Frågan vi genom studien ställt oss är hur väl rustade nyanlända efter genomgången etablering är för att ta sig an alla de utmaningar som väntar under den första tiden efter etableringsprocessen. Hur har situationen utvecklats, hur ser den fysiska och psykiska hälsan ut, vilken uppfattning har de av etableringen samt vidare om de fått ett arbete eller hur de ser på sina möjligheter att få ett. Dessa frågor är viktiga att få kunskap om i syfte att fortsatt kunna erbjuda ett behovsanpassat stöd i processen att etablera sig i Sverige.

Syfte

Syftet med undersökningen har varit att studera hälsa och hälsorelaterade faktorer bland vuxna nyanlända i Skåne som nyligen genomgått etableringsprocessen men även att undersöka om etableringsinsatserna bidragit till ökad delaktighet i samhället och ett närmande till arbetsmarknaden.

Material och metod

Tillvägagångssättet för undersökningen har varit att utveckla ett övergripande frågeformulär på arabiska med fokus på olika frågor gällande hälsa, vårdbehov, boende, sociala relationer, våld, levnadsvanor, migrationsspecifika frågor, arbete och delaktighet samt sexuell hälsa. Urvalet som baseras på ett obundet slumpmässigt urval bestod av 10 000 individer boende i Skåne med födelseland Syrien eller Irak och beviljat uppehållstillstånd mellan 2012.09.01 och 2016.08.31. Vid beviljat uppehållstillstånd var de i åldern 20 till 64 år och bosatta i Skåne. Undersökningen utfördes under hösten 2018. Frågeformuläret skickades ut till respondenterna i form av pappersenkät med möjlighet att fylla i enkäten digitalt. Totalt antal svarande blev 3208, vilket innebär en svarsfrekvens på 33%.11

Slutsats

Uppehållstillstånd är mestadels beviljat under det första året. Kunskaper i det svenska språket är bristfälliga för många. Den självrapporterade hälsan är i linje med den övriga befolkningen i länet och den egna insatsen för att bevara god hälsa bedöms vara betydelsefull. En väsentlig andel upplever otillfredsställda läkar-eller tandläkarvårdbehov. Hälsorelaterade levnadsvanor som rökning och fysisk inaktivitet samt brist på tillit ligger högre än genomsnittet i den övriga befolkningen. Bristande förtroende förekommer för olika samhällsinstanser. Störst förtroende upplevs för barnavårdscentralen. Nästintill alla har haft en etableringsplan inklusive samhälls- och hälsokommunikation. Vad gäller etableringsplanen generellt höll majoriteten med eller delvis med om att planen innehöll relevanta aktiviteter. De utmaningar som observerades var aktiviteternas kvalitet och att dessa inte är utformade med hänsyn till respondenternas situation samt att aktiviteterna krockar med varandra. Avsaknad av socialt nätverk och bristande språkkunskaper ansågs av många som hinder för att komma in på arbetsmarknaden. Att komma in på den svenska arbetsmarknaden är en fortsatt utmaning för många.

Bakgrund

Migration överlag är en faktor som kan leda till ökade stressnivåer bland migranter vilket ofta kan bero på de omständigheter som förekommit kring själva flykten. Efter att de nyanlända anlänt till värdlandet väntar ofta en period av osäker väntan på uppehållstillstånd vilket har tydligt visat sig korrelera negativt med den psykiska hälsan. I samband med beviljat uppehållstillstånd påbörjas en rad stödinsatser för etablering i samhället. I Sverige erbjuds alla nyanlända att delta i etableringsprocessen vilken innebär ett individanpassat stöd för den nyanländes etablering i samhället. En grundförutsättning för ett aktivt deltagande i etableringsprocessen är en god hälsa samt en stabil tillvaro i form av en trygg boendesituation. En särskilt utsatt grupp bland de nyanlända är familjer med barn där utmaningarna med etableringen är betydligt mer skiftande jämfört med de ensamstående. Dessutom utgör nyanlända kvinnor av olika anledningar en särskilt utsatt grupp. Det är därmed av vikt att närmare belysa hur de nyanlända familjerna och särskilt de nyanlända kvinnorna ser på sin hälsa och sin situation under etableringsprocessen i Sverige.

Syfte

Syftet med studien var att belysa nyanlända familjers upplevelse av hälsa under det att de deltar i etableringsprocessen samt att särskilt belysa nyanlända kvinnors situation under etableringen.

Material och metod

Föreliggande rapport utgörs av två delstudier genomförda med kvalitativ forskningsmetod. Båda delstudierna har baserats på insamlat material genom kvalitativa intervjuer. Intervjuerna har baserats på semi-strukturerade frågescheman som innebär att ett antal övergripande frågor eller teman använts som utgångspunkt vid intervjuerna. Totalt genomfördes 26 intervjuer varav 15 med fokus på familjer och 11 med fokus på kvinnornas situation. Det insamlade materialet har i den första delstudien bearbetats med Attride-Stirlings metod i form av ett tematiskt nätverk och i den andra delstudien med Burnards metod för innehållsanalys. Eftersom det förekommer svårigheter med språket så tidigt inpå flykten till Sverige genomfördes intervjuerna med hjälp av auktoriserade tolkar. Alla intervjuer utfördes i Skåne län.

Slutsats

Nyanlända familjer i etableringen kämpade med väntan på ett erhålla uppehållstillstånd och utmanades även av att hitta ett stabilt boende för sina familjer. Barnen trivdes bra i skolan och föräldrarna drevs av att lära sig det svenska språket samt att komma in på arbetsmarknaden. Detta upplevdes dock10som en utmaning. En del av föräldrarna led även av att ha familjemedlemmar kvar i hemlandet och utmanades av den nya sociala situationen i Sverige. Vad gäller kvinnornas situation specifikt framkom det att återföreningen med familjemedlemmar var viktig eftersom saknaden efter dem ansågs kunna påverka den psykiska hälsan negativt. Kvinnorna i studien verkade vara ivriga till att lära sig språket och att komma in på arbetsmarknaden.Sammanfattningsvis är det viktigt att påpeka att föreliggande undersökning avsåg att studera upplevelsen av hälsa men att detta tema av respondenterna besvarades i relation till hälsans bestämningsfaktorer såsom arbetslöshet, delaktighet och svenskt socialt nätverk samt trygg boendesituation.

Att digitaliseringen innebär omvälvande förändringar i hela arbetslivet råder det ingen tvekan om. Den decentraliserade samhällsbyggnadssektorn med dess omfattande samverkan mellan olika aktörer är inget undantag. Det gäller att yrkesverksamma på alla nivåer har en grundläggande kompetens och beredskap att ta till sig och tillämpa nya metoder, verktyg och processer. Digitaliseringen ger nya möjligheter till förbättrad samverkan i byggprojekten. Mot den bakgrunden beslutade tre yrkesnämnder inom bygg- och installationsbranschen att göra en gemensam kartläggning över vad som händer i branschen och närmare studera elevers förutsättningar och yrkeslärares möjligheter att understödja utvecklingen i branschen.

This article is based on the results of a pilot study which examines and compares how multiracial and multiethnic advertisement is looked at and perceived in Sweden and the US. Research involving eye-tracking is growing in several disciplines but still underexplored in the Social Sciences. Eye trackers enable recording of eye movements both in a natural and isolated/experimental context. Combining eye-tracking data and other types of traditional data such as interviews or surveys has a great potential to analyze and challenge the data bias, such as social desirability needs and race of interviewer effect. Even though we did not find any statistically significant results due to the limited sample size, the results points to interesting trends and tendencies which need to be addressed in further studies. We did not find any statistically significant differences in the preference in monocultural advertisements among Swedish and American students. However higher prior interracial exposure had some significance in a higher preference in multicultural advertisement.

Migration induced by the impacts of climate change is a complex phenomenon that consists of various concepts. It also consists of various perspectives about the cause and the effects of such migration. Regardless of these debates, however, some atoll island nations are under a threat of disappearance due the impacts of climate change, especially the rising sea levels. Migration remains the only option for these island nations. Consequently, there are numerous perspectives on how to address the arising problems due to such migration. By utilizing argumentative discourse analysis, this thesis identifies three dominant discourses that address these consequences of climate change induced migration and explores how the island nation of Kiribati, although seemingly follows the lead of these dominant discourses, manages to shape and transform the discourses for the best interest of the Island Nation.

Hedersrelaterat våld och förtryck är ett allvarligt problem som drabbar individer på ett flertal sätt. I den här boken beskrivs det hedersrelaterade våldets och förtryckets omfattning och karaktär samt hur hjälpinsatser ges och tas emot. Problematikens samhälleligagrogrund förstås och förklaras genom begreppen inneslutning och mobilitet. De två begreppen fångar det faktum att våldsutövning ökar i grupper där samspelet med andra grupper är lågt, medan social, ekonomisk och politisk mobilitet urholkar våldsnormerna och minskar våldet. Boken bygger på erfarenheter av utsatthet både hos unga och vuxna samt på professionellas erfarenheter av att möta och hjälpa utsatta. De utsatta är mellan 15 och 68 år gamla och lever i olika ojämlikhetssituationer. De professionella jobbar inom kvinno- och tjejjourer, skyddade boenden, större civilsamhällesorganisationer, föreningar, polis, skolhälsa, socialtjänst och ungdomsmottagningar. De är bland annat advokater, barnmorskor, fritidsledare, kuratorer, poliser, socialsekreterare och engagerade medmänniskor som verkar i Stockholm, Göteborg och Malmö. Boken är resultatet av den hittills mest omfattande studien av hedersrelaterat våld och förtryck i Sverige där 235 individer har intervjuats och 6002 besvarat en enkät. Bredden och djupet av kunskapsinhämtningen gör studien unik inom forskningsområdet. Därmed erbjuder den ett underlag för det offentligas och civilsamhällets arbete med hedersrelaterad problematik. Sammantaget visar studien att hedersrelaterat våld och förtryck är ett allvarligt problem och att samhället, bland annat genom socialpolitiken, bör ta ett förnyat ansvar på flera nivåer både akut och långsiktigt

Den här rapporten är resultatet av arbetet med studien Early Alert på Malmö universitet, under höstterminen 2018. Syftet med studien är dels att skapa större förståelse för orsakerna bakom bristande studieresultat hos förstaårsstudenter och dels att ta fram förslag till stödinsatser för studenterna, så att de kan fortsätta sina studier och fullfölja sin utbildning. Syftet är också att systematisera utvecklingsarbetet av ett uppföljningsverktyg, för att tidigt identifiera studenter med bristande resultat.

Undersökningen pågick mellan december 2018 och januari 2019. Fokus var förstaårs-studenter utan resultat tio veckor in i studierna vid lärosätets samtliga fem fakulteter: Kultur och samhälle (KS), Teknik och samhälle (TS), Hälsa och samhälle (HS), Lärande och samhälle (LS) och Odontologiska fakulteten (OD). Undersökningen är den tredje i sitt slag vid Malmö universitet och kan också sägas vara den fjärde, om vi inkluderar pilotprojektet som genomfördes med studenter på TS höstterminen 2016.

Resultatet visar att, trots de insatser som genomförts i anslutning till föregående års rapporter, till exempel i form av förstärkt mottagningsarbete för nya studenter, så finns det fortfarande stora behov av tidiga förebyggande stödåtgärder. I likhet med tidigare rapporter så rekommenderar vi fortsatt kartläggning och behovsanalys av riskfaktorer, parallellt med att ökad kunskap om vad som fungerar bra och vad som kan ha betydelse för ökad genom-strömning tydligt lyfts fram.

Dessutom innehåller denna rapport ett utvidgat avsnitt när det gäller forskning med fokus på breddat deltagande, studieframgång och riskfaktorer för avhopp. Dessa aspekter är centrala i universitetets kvalitetsarbete.

Projektets syfte var att etablera en funktion och att införa ett arbetssätt kring tillgängliggörande av forskningsdata, samt att förankra tillgängliggörandet av forskningsdata i ledning och forskning. Det betyder även att projektet syftade till att upprätta en lokal DAU senast 2020 som en del av den nationella infrastrukturen som erbjuds genom SND. Projektet var en fortsättning på Malmö högskolas deltagande i SND:s pilotprojekt.

En ökning av andelen kollektivtrafik är en viktig del av omställningen mot lägre utsläppav växthusgaser och mer energieffektiva transporter. I Sverige har antalet resor medkollektivtrafiken ökat med 18% mellan åren 2009 och 2015. Det finns dock en stor skillnad mellan olika regioner där ökningen varit över 20% i flera regioner medan utvecklingen av resandet har stagnerat, eller till och med minskat, i andra regioner. Den här rapporten bygger på ett forskningsprojekt som har haft till syfte att utveckla kunskapom åtgärder och lösningar för hur man kan öka andelen resande med kollektivtrafiken i svenska regioner och kommuner, samt studera vilka arbetssätt som varit framgångsrikaför att genomföra åtgärder. I projektet har vi jämfört konkreta erfarenheter av hur regioner och kommuner arbetar för att öka kollektivtrafikens andel av resandet. Projektet har bestått av tre delstudier:

• En internationell litteraturstudie av erfarenheter med försök att skapa mer effektiva kollektivtrafiksystem och öka resandet i kollektivtrafiken. Resultaten visar att det i flera länder finns regelverk och organisationsstrukturer som ofta gör det svårt att genomföra förändringar, speciellt då många olika aktörer är involverade och de har olikaansvarsområden och intressen. I de fall där man lyckats hitta fungerande arbetssätt har man ofta etablerat nya temporära organisationer eller nätverk för att öka samverkanmellan aktörer och komma förbi låsningar som finns inbyggda i regelverk.

• En enkätstudie till samtliga kommuner i Sverige om hur de jobbar mer kollektivtrafik. Kartläggningen visar på en stor spridning mellan kommunerna. I större kommuner jobbar man mer aktivt, medan det ofta finns en brist på både uppsatta mål och genomförda åtgärder i mindre kommuner. Samma skillnader, fast än mer markerade, finns vad gällermål och åtgärder för att minska bilresandet (som påverkar kollektivtrafikens attraktivet). Ett annat resultat av kartläggningen var att kommunerna överlag saknade tydliga definitioner av vad som utgör kollektivtrafiknära läge och bebyggelsens täthet. Det är frågor som är av stor betydelse för en effektiv planering som gynnar kollektivtrafikenslångsiktiga konkurrenskraft och attraktivitet.

• En jämförelse av hur man arbetat i sex regioner i Sverige där man haft en stark öknin gav kollektivtrafiken mellan 2009 och 2015. I de flesta regioner fann vi att man genomfört åtgärder som följer principerna för hur transportforskningen anser man bör planerar föratt skapa en effektiv kollektivtrafik. Det har innefattat mer resurser till kollektivtrafiken, ökat utbud av både tåg och buss i kombination med en omorganisering av busslinjer i ochmellan städer, med färre, rakare och snabbare linjer, fler avgångar och mer enhetliga tidtabeller. Det har också inneburit att man prioriterat så kallade starka stråk, något somhar lett till neddragningar av trafik i svagare stråk och på landsbygden. En region, Jönköping, skiljer sig från övriga. Där har resandeökningen uppnåtts genom ökade resurser till fler än de starka stråken och genom sänkta biljettpriser för vissa grupper. Vi har även studerat de faktorer som varit viktiga för att möjliggöra ett genomförande avåtgärder och funnit tre faktorer: politiskt stöd, kommunikation med medborgare och samverkan mellan nyckelaktörer. Samverkan var särskilt viktigt då åtgärderna var beroende av att flera aktörer deltog aktivt, nämligen kommunen, regionen och operatören.bVi fann att man i flera fall skapade nya samarbeten och sammarbetes ytor, eller fördjupade existerade samarbeten. Det var viktigt att alla parterna hade del i ägandet avförändringarna och att skapa ett stort mått av förtroende och tillit mellan de personer som deltog.

Projektets resultat bidrar med praktisk kunskap om hur man kan gå till väga för att ökakollektivtrafikens attraktivitet, resultat som bör kunna tillämpas i andra regioner ochländer som står inför liknande utmaningar.

Rapporten utgör slutrapport för projektet ”Dilemma i förskollärares uppdrag. En studie mot bakgrund av hög sjukfrånvaro och ökad psykisk ohälsa hos förskollärare”. Studien utgör ett samverkansprojekt mellan Malmö förskoleförvaltning och Malmö universitet och är baserad på såväl dokument- som intervjustudier. I intervjustudien ingick 46 personer, verksamma som förskollärare, förste förskollärare, biträdande förskolechefer, förskolechefer och HR personal. Fyra komplexa dilemma i förskollärares uppdrag identifieras: Gränslöshet och utsträckt lojalitet; Ansvar utan egen kontroll, Att ha legitimitet för ledarskap och ett förändrat uppdrag; Brist på samsyn och gemensamma förhållningsätt. Basen i förskolans verksamhet, den gemensamma kunskapskulturen och kvalitén i verksamheten utmanas av försämrade förutsättningar och villkor, vilket belyses med statistik och forskning i rapporten. Särskilt är dessa relaterade till en minskad andel utbildade förskollärare, men också till en ökning av andelen outbildad personal samt till brist på vikarier och hög personalomsättning, liksom till barngruppernas storlek, barns vistelsetider och den ökade andelen små barn. Konsekvenserna är påtagliga för förskollärares möjlighet att utföra sitt uppdrag och för uppkomsten av en rad dilemman och svåra prioriteringar i det dagliga arbetet. De problem och dilemman vi identifierat har överenstämmelser och motsvarigheter i forskning om vad som bidrar till sjukfrånvaro och psykisk ohälsa. Hög arbetsbelastning, höga krav och låg kontroll, olika syn på arbetets innehåll, rollkonflikter och relationsproblem, är faktorer som kan knytas till psykisk ohälsa och sjukfrånvaro. De åtgärder som föreslås återfinns i sex delvis överlappande områden: inriktade på professionen, arbetsmiljön, personalsituationen, organisationen, liksom på verksamhetsutveckling, ökad samverkan och förstärkning av nätverk.

VA SYDs ambition är minimera mängden hushållsavfall I samhället. Ett sätt att åstadkomma detta är att bli bättre på att jobba nära samhällsaktörer och öka organisationens förmåga att skapa nya lösningar och tjänster som bidrar till mer hållbara beteenden. För att kunna åstadkomma detta krävs det nya arbetssätt, metoder och kunskapsmiljöer som möjliggör utveckling, test och lärande. Projektet har haft som ambition att utveckla en organisatorisk modell och arbetsprinciper för en tjänsteutvecklingsprocess. Under hösten har medarbetare och ledning involverats i ett gemensamt arbete för att utforska behov, utmaningar och på vilket sätt organisationen skulle kunna jobba med utveckling och implementering. Förslaget har mynnat ut i en tjänsteutvecklingsprocess som beskrivs genom fyra avgränsade, men överlappande underprocesser: inlyssnande, initiering, experimenterande och implementering. Dessa faser bygger på ständig återkoppling och anpassning. Vi kallar arbetssättet och miljön för avfallslabbet. Tjänsteutvecklingsprocessen upprätthålls och stöds av chefer, lednings- och organisationskultur och lärande. Hinder och problem löses efter hand. Fungerande förslag, tjänster och teknologier implementeras i organisationen och får en varaktig funktion. Vi föreslår också att arbetet organiseras på ett systematiskt sätt och att relevanta grupper som ansvarar för labbet och tjänsteutvecklingsprocessen tillsätts.

Denna rapport presenterar en aktuell översikt av fördelningen av bostäder och hushåll i Malmö stad. Frågan om en allt mer ojämn fördelning av var människor bor och hur sammansättningen ser ut i olika delar av staden har under 2000-talet fått en allt större uppmärksamhet. Malmökommissionens (2013) olika rapporter och samlade slutsatser pekar på behovet av en mer långsiktig och djupgående urban politik för att skapa en integrerad och sammanhållen stad. Ett av Malmö stads uttalade bostadspolitiska mål är att aktivt motverka boendesegregationen genom ”att stimulera till ett allsidigt bostadsbyggande vad gäller olika upplåtelseformer, lägenhetsstorlekar och hustyper” (Malmö stad 2018:30). För att kunna bedöma detta behövs systematiska uppföljningar och kunskapsunderlag. Det är i behovet av bostadspolitiska utvärderingar som denna rapport skall ses. Rapporten erbjuder en sammanhållen analys över hur bostäder och människor är fördelade i staden. Hushållens fördelning i olika stadsdelar och bostadsområden studeras utifrån socioekonomisk och etnisk segregation. Bostädernas fördelning analyseras utifrån hur olika upplåtelseformer förekommer i stadens olika områden, benämns som bostädernas segmentering. Frågan om hushållens bostadssegregation och bostädernas segmentering hänger givetvis intimt samman med varandra, vilket diskuteras mer ingående i rapporten.

Rapporten baseras på forskningsdelen i ett forsknings- och utvecklingsprogram som syftar till att, i samverkan mellan förskollärare, chefer och forskare, beskriva och vidareutveckla kunskap om vad som kan känneteckna undervisning och sambedömning i förskola. Detta görs i relation till vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet i cirka 130 förskolor/avdelningar belägna i tio kommuner i Sverige, mellan åren 2016 och 2018. Sammantaget har 5 236 samtyckt att medverka i forskningsdelen av programmet. Metoden kan beskrivas i termer av en ”praxiografisk samverkansmetod” som avser analys av registrerad praktik. Designen utgörs av parallella och prövande serier av teoriinformerade undervisningsupplägg. Materialet består av cirka 870 samplaneringar, cirka 700 samvärderingar och cirka 110 filmtimmar över genomförd undervisning. Analysen är didaktiskt orienterad och kan beskrivas i termer av abduktiv analys. Resultatet indikerar att undervisning modelleras genom sambedömning. Det framträder flerstämmiga spår relaterat till didaktiska frågor och didaktiska nivåer i de teoriinformerade undervisningsuppläggen. Sammantaget fogas analysen samman och prövas i en kommunicerbar helhet genom begreppet ”flerstämmig didaktisk modellering”.

Rapporten belyser förskollärares och chefers skriftliga beskrivningar i frågor om undervisning och sambedömning inom ramen för FoU-programmet Undervisning i förskolan. Frågorna besvarades i anslutning till programstarten år 2016 och avslut år 2018. I rapporten analyserar vi ”tecken på förändringar” i beskrivningarna mellan 2016 och 2018. Relativt öppna fritextfrågor skickades till alla medverkande i programmet via e-post. Svarsfrekvensen blev 91 % år 2016 och 70 % år 2018. Sammantaget omfattar materialet cirka 89 800 ord. Fritextfrågorna var formulerade enligt följande: 1. Vad kan känneteckna undervisning i förskola? 2. Vad kan känneteckna undervisning i • musik • matematik • språk-kommunikation/flerspråkighet 3. Vad kan känneteckna en undervisande förskollärare? 4. Vad kan känneteckna en organisation och ett ledarskap som verkar för undervisning i förskolor? 5. Vad kan känneteckna bedömning och sambedömning i förskola? Analys: Didaktiskt orienterad textanalys med kvantitativa inslag har genomförts utifrån omväxlande empirinära och teorinära tolkningsled. Analysen kan beskrivas som abduktiv – en process där empiri och teori omtolkats i ljuset av varandra. Resultat: Det finns tecken på förändring mellan spåren i materialet 2016 och 2018. En påtaglig skillnad är att det 2016 fanns tydliga spår av avståndstagande till undervisning. År 2018 framträder inga explicita spår av avståndstagande, men dock ett ”vet ej”-svar. År 2016 uttolkas en påtaglig stämma med barncentrerad undervisning (Vallberg Roth, 2018). Tecken på förändring kan utläsas i materialet 2018 med framträdande spår av undervisning som kan röra sig mellan barn-, lärar- och innehållsinriktad undervisning.

Den föreliggande rapporten beskriver ett förslag som främjar en förståelse, ett organiserande och drivandet av utökade delaktighetsprocesser i hållbar stadsutveckling. Den förser tjänstepersoner som är verksamma inom stadsutveckling med en uppfattning av och vägledning om hur man kan organisera och driva utökade delaktighetsprocesser.

Förslaget har som mål att inspirera och ge konkret vägledning till tjänstepersoner och stadsförvaltningar som är intresserade av att förbättra deras arbetssätt inom delaktighet för att utveckla mer hållbara och demokratiska städer.

Mot denna bakgrund fokuserar förslaget på fördelarna med att utöka den nuvarande delaktighetspraxis i stadsutveckling. Framförallt förstärker utökad delaktighet synergierna mellan olika kunskapsformer och perspektiv och detta är nödvändigt om man vill uppnå hållbarhet. Dessutom förstorar utökad delaktighet möjligheterna för en bredare och mera mångfaldig delaktighet, och därmed främjar en mer demokratisk och inkluderande stadsutveckling.

Rapporten presenterar de underliggande skälen som motiverar verkställandet av delaktighet under planeringen, utvecklingen och förvaltningen av den byggda miljön och för att gå över från konsultativa till mer samarbetsbaserade tillvägagångssätt. Den lyfter vikten i att fokusera på mångfald i delaktighet, vilket innebär att man ser närmare på frågan om och hur olika grupper, kunskapsformer och perspektiv tas upp (eller ej) inom den hållbara stadsutvecklingen.

Den konkreta vägledningen presenterar ett övergripande ramverk och möjliga organisatoriska upplägg för utökad delaktighet. Ramverket syftar till att förse vägledning i förberedningen, drivandet och utvärderingen av utökade delaktighetsprocesser där olika metoder kan tillämpas. De organisatoriska uppläggen utgör exempel för hur man organiserar utökade delaktighetsprocesser inom förvaltningars ordinarie aktiviteter.

Vägledningen i detta dokument bygger på lärdomar från olika tidsbegränsade projekt, förvaltningars ordinarie aktiviteter och kommunala utredningar i Malmö samt samtida teoretiska perspektiv på delaktighet. Förhoppningen är att den utgör en grundlig bas för praktisk tillämpning och vidare diskussioner och forskning i framtiden.

Denna rapport är en granskning av en del av det metodstöd som Polismyndigheten har, vilket vänder sig till de som arbetar i utsatta områden och mot lokalt organiserad brottslighet. Metodstödet används för att identifiera sociala risker och organiserad brottslighet som tillsammans är faktorer som hindrar social utveckling i lokalsamhället.Den första delen av Delrapport 2 är en genomgång av den dokumentation och data som Polismyndigheten använder sig av för att skapa den lägesbildsdokumentation som i sin tur genererar en del av det beslutsunderlag som myndigheten använder sig av för att gradera utsatta områden. Här tittar vi dels på delar av metodstödsdokumentationen som förklarar hur enkäten ska fyllas i och användas, men vårt främsta fokus ligger på de data som genereras utifrån enkäten.Vidare mynnar ovan arbete ut i den andra delen som innehåller förslag och rekommendationer till förbättringar och effektiviseringar där fokus har varit på att reducera antalet enkätfrågor som används i metodstödet.

I ett samhälle som kantas av globalisering, exkludering och marginalisering, står Sverige idag inför många sociala prövningar, inte minst när det handlar om socialt utsatta bostadsområden (Sjöberg & Turunen, 2018). Många av utmaningarna i landet anses härstamma i och kring en del urbana områden och Folkpartiet (2004) talar om ett socialt landskap präglat av arbetslöshet, bidragsberoende och bostadssegregation, där de socioekonomiska förutsättningarna på ett påfallande sätt skiljer sig från det övergripande samhället – de talar om ett utanförskap. Strukturella samhällsförändringar har medfört att det existerar en stor, och i takt med segregationen ökande, grupp individer som inte är integrerade i det svenska samhället genom varken skola, arbetsmarknad, sociala trygghetssystem eller sociala nätverk (Sjöberg & Turunen, 2018). Inte heller brottsligheten är jämnt fördelad i det svenska landskapet, utan det finns bostadsområden i landet där brottsligheten och otryggheten är högre än i övriga landet (Brå, 2016a). Socialt utsatta områden i Sverige, där det finns identifierbar problematik som karakteriseras av fattigdom och otrygghet, och där kriminella har en påverkan på lokalsamhället, ses idag som ett stort och växande samhällsproblem och i Polisens rapporter (Polisen, 2015; 2017; 2019) beskrivs ett antal geografiskt begränsade bostadsområden i Sverige som utsatta eller särskilt utsatta. Dessa områden förekommer oftast utanför eller i stora städer, men de finns också på mindre orter i vårt avlånga land (Brå, 2016a).

In the expansive literature on Swedish multiculturalism policy, the Freedom of Choice Goal (FCG) of the Bill, Prop. 1975:26, Guidelines for an Immigrant and Minority Policy is often presented as its founding document. But this belies the fact that the Goal was beset by a controversy about its multicultural scope in the years that followed its adoption in 1975 that was never really settled. This article revisits the question and shows that the Goal indeed represented a multicultural vision. However, it was just the tip of an iceberg formed by socioeconomic integration policies. Earlier and more consistent multicultural policy provisions were present most notably in the state cultural policy. The article draws evidence from multiple sources including comparison with Norway.

The concept of ’humanitarian borderwork’ (Pallister-Wilkins 2017) entered the social sciences the last couple of years, in the wake of the 2015 migration crisis to the EU. With roots in the ’humanitarian border enforcement’ discourse (Williams 2016) that developed in the US post-9/11, the concept suggests that the goals of ‘migrant safety’ (i.e. human security) and ‘border control’ (i.e. state security) are mutually attainable. This ‘humanitarian-security’ (Andersson 2017, De Lauri 2018) or ‘safety/security’ (Williams 2016) nexus casts increased border control as not the cause of, but the remedy to, migrants’ vulnerability and death. ‘Humanitarian borderwork’ further implies a convergence between two seemingly distinct concepts: ‘humanitarianism’ and ‘borderwork’ (Walters 2011). Whereas ‘humanitarianism’ has traditionally been associated with a concern for humanity, human rights, alleviation of suffering, and the principle of ‘do no harm’; ‘borderwork’ has been preoccupied with exclusion, control, security and monitoring/surveillance (Pallister-Wilkins 2015b). And whereas humanitarian action has traditionally been carried out by depoliticized, independent actors (notably NGOs) with the sole purpose of providing humanitarian assistance (Redfield and Bornstein 2011); humanitarianism is now increasingly being delivered by (supranational) state-actors, such as the EU’s Border and Coast Guard Agency (Frontex) – which claims to be just as preoccupied with saving lives as protecting the EU’s external borders. This begs the questions: are ‘humanitarianism’ and ‘borderwork’ compatible concepts? And if so, in the case of the EU, how humanitarian is Frontex’s borderwork? Informed by a literature review of the genealogy of the concepts of ‘humanitarianism’ and ‘humanitarian borderwork’, the paper problematizes the latter and seeks to answer those questions by analyzing and comparing Frontex’s humanitarian discourses and practices to the understanding of humanitarianism within anthropology – a field that has studied it extensively. The paper thus provides part of the literature review and theoretical- and conceptual framework for the dissertation, to be complemented with more empirics at a later stage. Arguing that while Frontex’s ‘humanitarian borderwork’ fails to meet the criteria in the traditional understanding of humanitarianism, it does succeed in situating itself within the ‘new humanitarianism’ (Nascimento 2015) that emerged after the end of the Cold War – where state actors play a larger role, and militarization and securitization of borders increasingly shape humanitarian action.