The ongoing marketisation of education is a great loss for visual arts education since explorative learning processes are marginalised in favour of more goal-oriented learning. The empirical material analysed in this research derives from the visual art portfolio of a student from an elective university course in visual arts education. Working within Deleuze and Guattari’s philosophical framework, we examine the folding, unfolding, and refolding of aesthetic learning processes, suggesting productive concepts and practices. The analysis made us aware of our own pedagogical ideals and the loss of having to disassemble them, in line with the new curricula. The student’s visual learning process showed us how to reassemble new and explorative learning processes, assigning aspects of sustainability and an ethics of care in relation to environmental and social questions. We suggest strategies for learning in the folds, where educators are called upon to prepare students for an uncertain future. This demands a creative imagination, an ethical standpoint for negotiating the curriculum in line with differentiation by forming, inventing, and fabricating new concepts and images. 

The purpose of this study was to examine the values of movement and physical activity (MoPA) using government policy documents (e.g., laws and curricula) on early childhood education and care (ECEC) from Denmark, Finland, Iceland, Norway, and Sweden. This descriptive, comparative study was designed based on curriculum theory and used word count and content analyses to identify similarities and differences in the occurrence of MoPA in the ECEC policies of Nordic countries. Seven terms were identified as MoPA-related in Nordic policy documents. These terms occurred in various content contexts: development, environment, expression, health and well-being, learning and play, albeit sparsely. MoPA was referred to as both a goal in and of itself and as a means of achieving other goals (e.g., learning or development in another area). Formulations specifically dedicated to MoPA as a goal were present in the Danish and Finnish curricula and, to some extent, also in the Norwegian curriculum, while the Icelandic and Swedish curricula mentioned MoPA mostly as a means. Findings indicated that MoPA, which is important for children’s development, health, and well-being, is a low-priority value, to varying degrees, in the ECEC policies enacted by Nordic countries and the guidance provided to educators and stakeholders therein is inexplicit. 

Improving school effectiveness is a priority for many countries. The Swedish instrument Pedagogical and Social Climate in School (PESOC) has been widely used for measurement of school improvement. Since pedagogical leadership is an important component of school effectiveness, this study aimed to describe the psychometric properties of the PESOC subscale of pedagogical leadership (PESOC-PLP). Participants were 344 teachers from 30 schools in Karlstad, Sweden. Rasch analysis indicated two subdimensions of the scale, corresponding to academic and social objectives. Analysis showed that the instrument worked invariantly across different sub groups and that the response categories functioned as intended. Small, if any, within-school response dependence was noted. PESOC-PLP may be a useful tool for school leaders when evaluating their success in fulfilling academic and social objectives. Given the global demand for measurement of school leadership, also researchers and educators outside Sweden may have interest in translating and adapting the PESOC-PLP scale.

In this chapter we use the Swedish example of entrepreneurial learning as a springboard to discuss the curious alliance between student-centered progressive education and the economization of education. In doing so we wish to highlight the effects of this alliance on the relationship between teaching and learning and, consequently, on the teacher-student relation. In order to do this, we will first examine the conditions for the economization of contemporary education, and its impact on the teacher-student relation. Having done so, we will turn to progressive education, examining the link between the ideal of student-centeredness and the economization of the role of the student, as well as looking closer at the contradictory figure of the entrepreneurial teacher. The chapter concludes with a discussion on some inherent tensions visible in entrepreneurial learning, being at once an effect of the economization of education and a pedagogical project firmly rooted in progressive ideals. 

Swedish compulsory school education rests upon the foundation of democracy, and the Curriculum for the compulsory school, preschool class and school-age educare 2011 (Skolverket, 2018) stresses that children should have the opportunity to take initiatives. Research shows that children are not able to have any influence on activities in Physical Education and Health (PEH). Usually, they have to follow the teacher’s instructions and reproduce specific movement patterns. This article discusses a research project that challenged traditional ways of teaching PEH, in order to give 10-year-old children the opportunity to have an influence on PEH. The project involved 10 circus lessons in which the children were encouraged to explore movement and put their own ideas into practice. In terms of theory, the approach is based on Hart’s (1997) Ladder of Children’s Participation. Data were collected through participant observations, video observations, interviews, and a field diary. The results show that the children participated in varying degrees and experienced attempts to increase their influence in different ways: Some found it fun and free, while others found it difficult and boring. One important conclusion is that influence and participation need to be practised – both by children and by teachers. Circus activities, because of the playfulness and creativity involved, may be very suited to practising influence and participation. 

Bildning som ideal öppnar upp för meningsfullt lärande, kreativitet och etiskt-kritiskt handlande, skriver Jesper Sjöström och Ruhi Tysoni i en replik på Jakob Billmayers text om bildning som problematiskt begrepp.

Urgent structural change is required in higher education, to allow collaboration both within and across universities, so that achieving rapid sustainability transition can become not only the overarching but the main purpose of education, research and work in society. A review of the literature reveals that fragmentation caused by traditional hierarchical faculty and disciplinary organisation is a major obstacle to such goals. Additionally, universities today operate under a competitive paradigm which prevents the transfer and application of available knowledge, as well as blocking the development of new knowledge and coherent future-oriented approaches. Fragmentation and competition prevent universities from pooling resources, understanding phenomena holistically and using systemic approaches in the way we address major challenges. Political agendas, funding priorities, as well as existing mechanisms of dissemination and evaluation of academic activity contribute to inertia. Rather than applying fragmented sustainability goals within rigid silo structures, it is therefore argued that action for sustainability needs to be coordinated among academic actors, horizontally and diagonally. This requires spaces for concertation and strategical thinking. Insights achieved in strong sustainability research environments need to direct efforts, and priority must be given to structures, networks and research that already enable concertation and collaboration.

Through newly arrived children's participation and learning in a complex sustainability project (Nordén & Avery, 2020), the ecological focus is integrated into the main dimensions; children's relationship to place and local environment; the curriculum's goals for science and sustainability in preschool outdoor education and didactic strategies. Learning through action and reflection is focused in this study in order to change practitioners' practice and their understanding of their practice and the conditions under which they practice (Kemmis, 2009). A think tank with all staff for the purpose of discussing visions and practical work around the preschool's outdoor environment followed the thinking - saying - doing order so that the participants would understand how they wanted to change their practice. Conditions, opportunities and challenges were identified. In line with participant-driven research (Kemmis, 2009), this means in practice that educators, children and researchers talk (say) and collaborate (doing) with each other. Everyone's voice should be heard and everyone should be able to share their views (thinking). This was done according to the preschool's governing document, where the curriculum states: “Children and parents must be involved […] and their voices must be highlighted” (Lpfö 18, p. 18). The formulations were compared with how the schoolyard looks and is used. Thereafter, the intervention process was carried out with many meetings where the educators' room for maneuver was made visible as well as the actors. A reflection was made as an evaluation of action results and what has happened in the business through the action. In summary, new issues, identified participant-driven action spaces and didactic strategies formulated by the educators were addressed. In the context of preschool, clearly communicating educators are required who, through conversation, develop stimulating tools for learning, the joy of discovery that leads to co-learning, more than collaboration and collaboration. It is enriched by the individual and the group creating understanding, meaning and meaning by sharing their reality with each other. The pedagogical environment must be designed in a way where children can be led by the teachers. The preschool teachers' education and ability to communicate with children and ensure that the children are given influence and tools for their knowledge in concrete situations and exploration of various phenomena entails learning in a context. The organization of educational activities becomes important for how children perceive themselves as learning individuals. In today's preschools, children need to develop responsibility for their own learning. The teachers' presence is important, as their didactic experiences play a major role in making the children aware that there are different thoughts and ideas about the same natural phenomenon. Meaning-creating activities for learning in interaction with others require the teachers' ability to introduce new knowledge. The children then have the opportunity to experience variation and take part in many more perceptions. The children's confidence in themselves and their learning - their own knowledge-forming process - can be developed, whereby they dare to face new challenges in the future. The teachers' pedagogical approach to how different changes can be shaped provides opportunities for learning. Pedagogical development is affected by the preschool teachers' competence to develop didactic strategies, as well as their ability to negotiate outdoor teaching for sustainability and space for the children's expanded learning in preschool.

Two cities, Swakopmund and Malmö, in Namibia and Sweden have developed a strong mutual partnership on sustainable development. The collaboration started within The Municipal Partnership Programme at the Swedish International Centre for Local Democracy (ICLD), working with poverty reduction through local democracy development funded by SIDA. The municipal partnership aims to increase civil influence by strengthening local and regional political governance organization within certain core areas, e.g. equity/inclusion, transparency, possibility to demand accountability and/or citizen participation. During 2012-2014 the two cities collaborated on two projects; Education for Sustainable Development (ESD) and Eco Tourism. 

The aim of this study is to deepen the understanding of processes and learning outcomes of SDG 17 in a mutual municipal partnership in the ESD-project focusing experiences on challenges and solutions. Eight project team member i.e. municipal officials, teachers, museum- and marine pedagogues, as well as three senior municipal officials in the Project Steering Committee were interviewed using semi-structured questions in the second year of the ESD-project. A phenomenographic approach was applied to analyse the transcriptions of nearly six hours recorded interview material. The findings show the experience of various challenges the respondents faced, how the challenges were solved and the benefits of the learning outcomes. This were discussed also in longer terms to shed light on what South and North can learn from one another by being in a mutual partnership, focusing how work processes contribute to develop democratic governance locally in the municipalities.

Internationella kunskapsjämförelser har sitt ursprung i det sena 1800-taletsvärldsutställningar där skolmaterial och skrivböcker, och ibland faktiskt till och med undervisning, visades upp. Världsutställningarna syftade till att jämföra konst och industriföremål men för att förstå vad som låg bakomdenna produktion kom kultur och utbildning snart att bli en naturlig del avdet som jämfördes. Fort blev det politiskt viktigt att vinna de så kallade pristävlingarna i de olika kategorierna och då bland annat i fråga om utbildningsväsendetskvaliteter. Mycket har hänt sedan dess. Sedan 1960-talet och fram till idag sker dessa jämförelser utifrån kunskapstester där inte minst det så kallade PISA-testet som lanserades första gången år 2000 röner stor uppmärksamhet. Intressant nog tycks jämförelserna inte handla så mycket om att lära av andra länder, som med världsutställningarna, utan snarare används resultaten i den inhemska politiska debatten som slagträ för både det en och det andra, vilket är vad detta kapitel handlar om.

This article presents a way of understanding the concept of children’s needs in preschool as a differentiating practice in the tension between special and general education where performative acts take place. Drawing on ideas of Foucault and Butler, the article examines official discourse regarding children’s needs represented at a policy level in the Swedish preschool curriculum with its inclusive ideals. That discourse is shown to give rise to problems in relation to everyday preschool practice, which is seen as filled with dilemmas. These dilemmas concern questions about fulfilling the mission of a preschool for all as well as for every child, and include an understanding of how children’s needs are negotiated in relation to equality, fairness and the resources available.

Boken är en sorts grundbok i specialpedagogik för förskola och om specialpedagogik i förskola. Den utgör en grundlig och grundläggande beskrivning av ”huvudsaker” inom ett specialpedagogiskt fält i förskola, men stannar inte där. Det finns även fördjupningar i form av analyser, problematiseringar och reflektioner inom de olika ”huvudsakerna”, inte sällan med utgångspunkt i viss vetenskaplig kritik. Läsaren erbjuds kunskap som bygger på historiska nedslag, aktuell forskning och uttryckta erfarenheter. Den är i delar vetenskapsbaserad och innehåller olika teoretiska ingångar i olika avsnitt. Läsaren kommer också att få inblickar i vardagen på förskoleavdelningen Näbben. Specialpedagogik i förskola är dessutom författad med essäistiska inslag och en personlig röst utifrån författarens sammanlagt tjugofemåriga erfarenhet som förskollärare, specialpedagog, lärar- och specialpedagogutbildare och forskare inom fältet. Tilltänkt målgrupp är blivande och yrkesverksamma förskollärare, specialpedagoger och rektorer samt andra intresserade.

The purpose of this critical study is to generate knowledge about decisions by education authorities that serve an advisory and normative function for Swedish preschool education at the operational level, with a focus on work with children in need of special support. This has been achieved by scrutinising documents generated in conjunction with a quality audit within the framework of the Swedish Schools Inspectorate’s three-year focus on preschools from 2015 to 2017. The analysis shows that the documents can be understood as discursive expressions within and for a regime of truth, wherein the effects of power contribute to certain norms and values gaining precedence in the operationalisation of what constitutes qualitative special support. The analysis further shows that the state quality audit focuses on instrumental and measurable understandings of quality and highlights sameness rather than difference by downplaying the ethical and pedagogical aspects of the special support.

In this paper we re-turn(Barad, 2014) parts of the diffractive analyses conducted in a research project on science and gender in preschool (Günther-Hanssen, 2018, 2020; Günther-Hanssen, Danielsson, & Andersson, 2020). In our first re-turning, we explore how a swing and scientific phenomenain the data co-created the knowledge construction in entanglements with the researcher. To do this, we engage with how embodiment and re-actualized experiences of swinging came to matter. We then re-turn how certain events in the data are alwayspart of other events,both in time and space. For this task, we elaborate with writing different situations from the data through one another. As we continue re-turning the analysis, new diffraction patterns emergewith each turn. By the end of the paper, our diffractive writings and readings have been re-turned into explanations of how pendulums can be usedtothink-withand approach gendering in preschool.

When children become a burden and a problem in preschool: Concerning the needs for special support and resources in a critical situation 

This study is based on 1600 stories published on the website www.forskoleeupproret.weebly.com. Research results, status reports, and quality evaluations have contributed to the image of Swedish preschool being faced with difficult challenges, even though in some respects it is highly ranked in international measurements (OECD, 2017). There is a shortage of preschool teachers. One of the development areas that the National Agency for Education (2017) has identified relates to creating a preschool that meets all children and upholds their right to support and challenges. Preschool personnel have contributed to the image of the current critical situation. During 2018 and 2019, several demonstrations were held in different parts of the country agitating for a better working environment for preschool employees. These demonstrations were part of the so-called Preschool Uprising (Förskoleupproret), and stories of situations and experiences of everyday life in preschool were brought together and published under the hashtag #pressed_mode (Swedish, #pressat_läge). The Preschool Uprising is a non-profit organization that was founded in 2013 in connection with a continuing education initiative. According to its own information, the group consists of preschool educators “who are fighting for better conditions in preschool” (www.forskoleeupproret.weebly.com). In the stories submitted to the Preschool Uprising website, two aspects are of interest: the issue of resources and the constructions of children in need of special support. The aim of this study is limited to identifying and analysing the written statements of preschool personnel published at www.forskoleeupproret.weebly.com under #pressat_läge, with a focus on the multiple constructions and categorizations of children in need of special support within the discourse on the critical situation. Three main questions form the basis of the analysis:

- What expressions about children constructed as in need of special support have become prominent in the discourse on the critical situation?

- How are children portrayed and positioned as subjects in the category “need special support” within the discourse on the critical situation?

- How are preschool staff portrayed and positioned as subjects in relation to the constructions of children in need of special support that have become prominent in the discourse on the critical situation?

A qualitative thematic content analysis was conducted with the theoretical support of Judith Butler’s and Michel Foucault’s work. Overall, the analysis shows that the construction of children in need of special support is consolidated as a recurring category in stories in which various expressions for and about children are emphasized. The results indicate that, in the category of children in need of special support, children who are subjectified as “more resource demanding”, who “act out”, and who need to be “chaperoned” stand out as the main categories in the discourse on the critical situation. Various subject positionings are created, where the effects of discursive power cause some children to become resource and time thieves, risk creators, energy extinguishers, or killjoys, and the preschool personnel in turn become empathetic, inadequate, stressed, exhausted, and sad subjects. Some children are singled out, and in the long run are also made part of a situation involving a lack of well-being, care, security, development, and learning in the discourse on the critical situation in Swedish preschool. The published stories, open for anyone to read, create a kind of truth (Foucault, 1971/1993, 1980) about “certain” children in Swedish preschool. These children are, by extension and in relation to the perceived lack of resources, made into a burden and a problem in the critical situation.

Med utgångspunkt i utmaningar och möjligheter relaterade till barns barns rätt till likvärdig utbildning i förskola vill vi med en filmad föreläsning (med Linda Palla som berättare) presentera ett timslångt kompetensutvecklande inslag. Denna föreläsning flätar samman delar av vår forskning på ett lättillgängligt och konkret vis. Teoretiska begrepp presenteras och exemplifieras i ett tydligt förskolerelaterat sammanhang. Presentationen kan knytas till diskussioner om varje barns rätt till utbildning, med fokus på specialpedagogik och specialpedagogisk didaktik som stöd för utveckling av utbildning och undervisning i förskola. Detta fokus kopplas till de delar av FN:s konvention om barnets rättigheter (1990/2018) där konventionsstaterna erinrar om att Förenta nationerna i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna proklamerat att barn har rätt till särskild omvårdnad och hjälp. Både artikel 29 och artikel 23 blir på så vis relevanta. För utveckling av förskollärares reflektionsförmåga, medvetenhet och handlingsutrymme erbjuds tanken om och utprövandet av ett flerstämmigt förhållnings- och arbetssätt där teori, forskningsbaserade och erfarenhetsbaserade kunskaper och insikter vävs samman. Andra begrepp som behandlas i föreläsningen är didaktisk modellering med didaktiska frågor och didaktisk triangel som beredskap för möten med och bemötande av olika individer och grupper i variationer av situationer och relationer. En diskussion förs om medvetna och planerade strategier och redskap, men också om mellanrummet och det oförutsägbara – om konsten att så att säga ”veta vad man ska göra när man inte vet vad man ska göra” - i en kontinuerlig strävan efter likvärdighet i förskolans utbildning och undervisning. Takt och otakt introduceras som fruktbara begrepp för utveckling av ett likvärdigt specialpedagogiskt och specialpedagogiskt didaktiskt arbete och ges ett särskilt utrymme i presentationen.

Lästips (som nämns/utgås från i presentationen): 

Palla, L. (2021). Specialpedagogik i förskola: Grundläggande huvudsaker och reflekterande djupdykningar. Lund: Studentlitteratur. 

Vallberg Roth, A.-C. & Palla, L. (2020). Didaktisk (o)takt i förskolan: Exempel med didaktiskt ledarskap, didaktiska nätverk och specialpedagogisk didaktik. Lund: Studentlitteratur.  

Palla, L. & Vallberg Roth, A.-C. (2020). ”Inclusive ideals and special educational tools in and out of tact: Didactical voices on teaching in language and communication in Swedish early childhood education.” International Journal of Early Years Education. https://doi.org/10.1080/09669760.2020.1733939

Palla, L. & Vallberg Roth, A.-C. (2020). ”Didaktiska stämmor om undervisande förskollärare: Chefers och förskollärares språkliga modelleringar om förhållningssätt, kunskaper och utövning i förskola”. Educare - Vetenskapliga Skrifter, (2), 1-26. https://doi.org/10.24834/educare.2020.2.1

This position paper takes the dichotomy between the unified context for teaching writing and writing research in North America and the diversified contexts for writing in Europe as its point of departure to outline several challenges such diversification in Europe may present to students and staff in higher education. The paper further argues for the need of unifying initiatives and describes the rationale for NB!Write, The Nordic and Baltic Network for Writing in Higher Education, and outlines the goals of this initiative. The network strives to determine how the Nordic and Baltic institutional, national, and cultural contexts may help find possible answers to common pedagogical questions and develop sustainable solutions for writing support.

The digitalization of the school has been an ongoing process for over 50 years. Often, investments in digital technology have been argued for in relation towards the future, mainly to a future society and working life where new knowledge (linked to the new digital technology) is needed. However, the expectations associated with digital technology have rarely been met and the recurring initiatives have, after evaluations, been followed by a debate on failure, which is not infrequently directed at the school and its staff (Eriksson- Zetterqvist et al., 2006). The concept of disruptive innovation taken from marketing theory has been used by Christo Sims (2017) to describe this phenomenon. There are signs that AI in education (AIED), is the next major digital innovation directed to schools, discursively described as a disruptive innovation with great potential for improving, changing and streamlining education (Sims, 2017). This presentation reports from a literature review that aims to explore the discourses that surround AIED and the hopes that are put into education through AIED. The review will focus on research from the last decades in the area of AIED, to investigate hopes and anticipations tied to AI and what problems AI should solve in education. Methodologically, the literature review will start with a systematic analysis of peer-review articles that will quantify the articles in different categories. The articles will thereafter be analysed with a theoretical framework labelled by Bacchi (2012) as a “What’s the problem represented to be” – analysis. Expected finding could be related to the fact that digitalisation of education has more than many other fields within been influenced by corporate edu-businesses (Ideland, Jobér, & Axelsson, 2021; Player-Koro, Bergviken Rensfeldt & Selwyn, 2018; Williamson, 2015). One hypothesis is therefore that financial arguments could be found rather than possibilities for AIED to increase equality, democracy, and diversity (Dixon-Román et al., 2019; Hsratinksy et al., 2019). E.g., have democracy become a commodity to trade within the ed-tech business? The results from the analyses will be related to the Nordic context and the Nordic steering documents and what they state regarding digitalization in general and AIED more specifically. The conclusion focuses on what kind of narratives that are brought forward in order to identify further research needs but also discuss how this shape and form the future ed-tech field.

To examine the long-term effects of pedagogical development, the study explored 56 Chinese university instructors' viewpoints on their professional agency in implementing new pedagogical practices following a PBL program in Denmark. Q methodology was supplemented by a post-sorting survey and post-analysis interviews. An eight-factor solution emerged, indicating a high variation in participants' subjective experiences of PBL implementation. Their perceived sources for agency enactment are both internal and external, crossing three phases in practice - readiness, implementation, and prospects. Despite suggesting positive long-term PD effects, the study also illustrates how university instructors' agency enactment is constrained by contextual aspects, including a lack of surrounding acceptance and support. Practical implementations how PD programs may support long-term teacher learning through agency development are provided.

This study examines the effects of replacing a traditional on-campus exam with an open book online exam containing questions of a more in-depth discussion and problem-solving nature. The new form of examination thereby includes both a new medium for questions and answers, and a changed structure of the questions in the exam. The study focuses partly on what is tested in relation to the learning objectives (based on exam questions, answers and results) and partly on the students' attitudes to the different examination forms (based on questionnaire answers). The results show, as expected, that the traditional on-campus exam to a greater extent reveals the students' factual knowledge, while a deeper understanding is more central in the new form of examination. However, factual knowledge can to a certain extent also be tested in the new examination form. The students' exam results show that the students have managed the transition between the two examination forms in a good way, while the results from the surveys show that the students are predominantly positive about the new examination form but that the questions were perceived as difficult and that time was too short. This type of question thus introduces a new type of difficulty for the students. The study also points to some problems with legal certainty in the new form of examination. 

This chapter is inspired by Latour’s suggestion that Gaia has taken centre stage in politics. Universities are therefore submitted to a climatic regime which demands responsibility. Inspired by Arendt, this chapter suggests a storytelling framework for teaching sustainability in management education. Storytelling is seen as a means for ‘emplacing’ people in the terrestrial conditions of Gaia. Seven storytelling principles of a terrestrial management education are discussed: Self-formation addresses the need of management becoming a matter of ethical development of the self; problem-oriented learning emphasizes that learning is to be organized around practical problems; multispecies storytelling implies organizing management education with an explicit focus on the biosphere goals; gaiagraphy implies using methods to map relations between nature, society, and organizations; governance implies organizing management as an intersectional practice across different professions; truth-telling is to train management students to appear and speak with frankness and honesty; finally, storytelling requires deep reflexive practices. 

Purpose:

The purpose of this paper is to discuss how Dewey’s notions of experience, inquiry and reflection can increase managers’ capacity to cope with sustainability transitions.

Design/methodology/approach:

Problem-based learning is discussed as an approach for enabling sustainable management learning. Dewey’s concepts of experience, inquiry and reflection are used to conceptualize learning as an iterative “self-corrective” learning process toward sustainability. Two public managers’ experiences of a personal development module in a management education program are used to discuss how Dewey’s concepts work to integrate practice and theory.

Findings:

Dewey’s problem-based learning framework has the potential to increase managers’ capability to cope with complex and multifaceted challenges such as sustainability because of its focus on problem-solving.

Practical implications:

Management is a social practice. Management education can support management learning if management is perceived as a practice.

Originality/value:

Sustainable management learning is presented as an iterative and gradual learning process aimed toward settled inquiry that emerges when sustainable solutions work satisfactory in relation to the multiple and contradictory forces, which are in play in real-life situations.

Purpose This research explores lesson study as a way to enhance the quality of teaching for pupils with learning disabilities and autism spectrum disorder by observing changes to one pupil's (Wilma) active educational participation. The study also investigates if and in what ways the professional development impacted teaching practices.

Design/methodology/approach Five teachers met with the author on four occasions. Between these meetings, the teachers delivered the lessons they had planned together. The author video recorded the meetings to discern how the teachers' expressions developed. The author shared their thoughts with another researcher to enable an interrater validity examination.

Findings The implementation of the lesson study vehicle enabled the teachers to transform their thinking from mainly focusing on pupils' deficiencies to instead focusing on their strengths. A relationship was found between teachers' understanding of central coherence, their skills in adapting received instructions and pupils' abilities to process and contextualize information or discern the whole picture.

Research limitations/implications Research that involves teachers in the learning process emphasizes the relation between teachers' thinking and their potential to enable the contextualized inclusion of pupils with learning disabilities.

Originality/value This research offers important insights into how school-day navigation for pupils with severe intellectual disability and autism can be understood through the lens of variation theory; the teachers' repeated and adjusted use of the frame on the schedule strip enabled Wilma to discern what would happen next during the school day.

Countries of Central Eastern Europe, despite their common ideological backgrounds have experienced a nexus of local challenges toward inclusion. However, the current trails to inclusive education reflect a broader spectrum of interconnections among political, economic and social circumstances. The research investigation focuses on the Republic of Moldova’s (RM) social-cultural origins, and political choices and practice towards inclusion. The current study investigates special needs education (SNE) development through policy reforms in education and practical arrangements between the late 1980s and 2014. This sequence symbolizes borders between two periods of the history of SNE in RM: the Soviet one and the period of Moldovan state independence. The research methodology focuses on the shift to the post-Soviet phase as to the development of SEN within the early phases of RM independence. The main findings are divided into three overarching themes: adoption of the Soviet pattern of SNE; ‘endemic stress’ of breaking the pattern and paradoxes of resolution. © 2021 selection and editorial matter, Liya Kalinnikova Magnusson and Jeremias Rosenqvist.

Detta är en essä om hur vi bättre kan förstå vad det innebär att vara lärare. Den tar avstamp i en aktuell skoldebatt om vilka uppgifter som egentligen ingår i lärares arbete och vad det betyder att vara lärare. Diskussionen om vad det innebär att vara lärare utgår i regel från att undervisning är kärnan i lärares arbete, men undervisningsbegreppet i sig är sällan föremål för diskussion. I denna essä gör vi en filosofisk undersökning av undervisningsbegreppet utifrån ett antal kriterier som vi menar vara centrala för att förstå den pedagogiska relationens olika roller. Vi föreslår begreppet lärarskap som beteckning för lärares liv och arbete.  

Kunskapsområdet matematik blir alltmer fokuserat även i förskolan, med mål av vilket kunnande barnen förväntas utveckla. Därav finns det behov av att förstå vad barn faktiskt erbjuds lära och vad de utvecklar för förmågor innan de börjar skolan. Studiens övergripande syfte är att beskriva på vilket sätt förskollärare utvecklar och iscensätter aktiviteter om tal och räknande, och vilket kunnande som blir möjligt för barnen att utveckla. Studien har fokuserat på förskollärarnas lärande samt iscensättande av aktiviteter med matematiskt innehåll (aritmetik, taluppfattning och räknefärdigheter). Den första delstudien beskriver processen kring förskollärares kollektiva lärande. Genom att reflektera och diskutera egna dokumentationer utvecklas de i sin profession avseende lärandet av tal och räknande i aktiviteter med barn. Den andra delstudien beskriver hur förskollärare planerar och iscensätter en aktivitet med fokus tal och räknande, och hur detta påverkade barnens möjligheter till lärande. Studien utgår från ett variationsteoriskt perspektiv (Marton, 2015) samt Chi’s (2009) taxonomi, avseende i vilken form aktiviteterna iscensätts (aktiv - konstruktiv - interaktiv). Studiens resultat visar att förskollärarnas lärande om ämnesinnehåll är en komplex process, där förskollärarnas delade erfarenheter gör det möjligt för dem att över tid urskilja nya aspekter av tal och räknande och därmed också hantera innehållet i aktiviteter på ett förändrat sätt. Studiens resultat visar även skillnader mellan hur lärarna valde att iscensätta aktiviteterna och att detta resulterade i olika möjligheter för barnen att lära.

This article contributes knowledge about disciplinary literacy practices in school history, with a particular focus on how key subject-related concepts are visually and orally represented and negotiated in teacher- student interaction. Based on a classroom study of history teaching in a linguistically diverse classroom in Grade 6, we use social-semiotic theories to analyze properties of the images themselves and how they are employed as resources in oral interaction, with particular focus on students’ potential involvement in discursive shifts between everyday and disciplinary wordings. The results show that decontextualized, generic images, particularly those of abstract concepts, can obstruct students’ participation in subject- related discourse. Students’ discursive mobility can also be limited by interaction-driven guessing games about key subject-related concepts and misleading use of everyday language. The results also show how L2 students’ creative use of linguistic resources, connections to learners’ prior knowledge, and reiteration of subject-related concepts can constitute valuable parts of discursive shifts. Implications for using images and oral interaction in ways that support disciplinary learning in history are discussed.

In this article, I introduce third-order concepts in the history teaching as a way to reachpowerful knowledge. If we understand powerful knowledge as a means to give students a competenceto understand the contemporary world, to help them to engage in society ́s conversations and debatesabout itself, and to understand the grounds for accepting or rejecting knowledge claims, we must thenhelp them to understand what ontology the discipline of history rests upon. Consequently, third-orderconcepts can help students as these concepts shed a light on what perception of reality the historicalnarratives and the first-order concepts build upon in the history classroom. However, at the end of theday, I have my doubts – what if we provide arguments for groups that have an anti-liberal and anti-democratic agenda?

Aktuell forskning om utbildning för barn i skolstartsåldern

I detta avsnitt redovisas en sammanfattning av en forskningsöversiktgällande vilken undervisning som gynnar barns lärande i skolstartsåldern samt vad som är viktigt i övergången mellan förskola och skola. Forskningsöversikten är gjord av Helena Ackesjö, docent i pedagogik vid Linnéuniversitetet, och Sven Persson, professor i pedagogikvid Malmö Universitet och återfinns i sin helhet i bilaga 3.36

Inledning

Forskningsöversiktens syfte är att redovisa en samlad och översiktlig bild avseende vilken undervisning som gynnar barns lärande i skolstartsåldern. Fokus ligger här på de förutsättningar som ett utbildningssystem bör skapa för att främja barnens kunskapsinhämtning, snarare än i vilken skolform lärandet sker. Översikten redovisar även forskning om vad som är viktigt i övergången mellan förskola och årskurs 1. Översikten innefattar aktuell nationell och internationell, företrädesvis nordisk, forskning. Vilken undervisning gynnar barns lärande i skolstartsåldern? Det råder konsensus i forskarvärlden om att barn som tidigt vistas i stimulerande lärandemiljöer i en förskola av hög kvalitet utvecklarkognitiva, sociala och emotionella förmågor som är gynnsamma för deras lärande och utveckling, på såväl kort som lång sikt. Effekterna är särskilt påtagliga för barn från socialt och ekonomiskt utsatta uppväxtförhållanden. Tidiga insatser är betydligt mer effektiva än senare insatser. De positiva effekterna av barns förskoleutbildning riskerar dock att planas ut i grundskolan om inte undervisningen tydligt kopplas till undervisningen i förskolan. De flesta barn i Sverige har erfarenhet av att bli undervisade innan de börjar den obligatoriska skolan. De har under flera år vistats i lärandemiljöer i förskola och förskoleklass och bär med sig erfarenheter, kunskaper, förmågor och värderingar. Dessa bör tas tillvara av lärarna för att skolstarten ska bli så gynnsam som möjligt för barnens lärande och utveckling. Den forskning som redovisas i översikten pekar på att lärande för barn i skolstartsåldern ska betraktas som aktiva handlingar och utforskande. Det finns en risk att barnen i grundskolan blir passivamottagare av kunskap och information, snarare än att få vara aktivtutforskande. För barn i skolstartsåldern är leken ett viktigt redskap för att förstå och utforska omvärlden. Att utveckla en lek baserad och undersökande undervisning för barnen under det första året i grundskolan är därför centralt. Att utveckla positiva generativa förmågor är grundläggande för barns fortsatta lärande. Det handlar om att se sig själv som en lärande person med förmåga till uppmärksamhet och aktivt lyssnande, att känna sig duglig, engagerad, aktiv och med möjlighet att påverka. Forskning pekar på betydelsen av att utforma undervisning så att barn utvecklar dessa förmågor. Undervisning av elever i skolstartsåldern bör därför sträva efter att ge eleverna redskap och stöd för att undersöka, pröva och testa. Flera svenska och skandinaviska studier indikerar att lärare för barn i skolstartsåldern kan ha svårighet att integrera dels undervisning och lek, dels ämnesfokus och barnfokus. Studierna pekar på att dessa dikotomier behöver överbryggas om eleverna ska få en undervisning som är gynnsam för deras lärande. Slutsatsen är att lärare behöver utvidga sin undervisningsrepertoar för barn i skolstartsåldern. Studier om hur barn utvecklar litteracitet (läs- och skrivförmåga innefattande förmågan att analysera och hantera texter och symboler) och matematiska förmågor pekar på att det är gynnsamt för barnens lärande om lärare kan använda flera olika strategier och metoder. Lärare behöver stor kunskap om barns utveckling av matematiska förmågor och hur barn tidigt utvecklar förutsättningar för sin läs och skrivförmåga. Forskning pekar på att det finns vissa centrala aspekter av barns tidiga utveckling av litteracitet och matematiska förmågor, t.ex. taluppfattning, som bör fokuseras i undervisningen. För barn med läs- och skrivsvårigheter är undervisning som stimulerar deras fonologiska medvetenhet och hjälper dem att förstå sambandet mellan bokstäver, språkljud och talade ord särskilt viktigt. Forskning som undersöker olika undervisningsstrategier framhåller lärares förmåga till kommunikation, interaktion och dialogmed eleverna som central. Undervisning för barn i skolstartsåldern behöver innefatta bådeämnes- och barnfokus, där lyhördhet och förmåga att lyssna är de redskap som lärare använder för att ge stöd till barnens lärande. Sammanfattningsvis visar studier om undervisning för att utvecklabarns litteracitet och matematiska förmågor att lärare behöver gedigna ämneskunskaper, kombinerade med kunskaper om grundläggandeläs-, skriv- och matematikinlärning, samt en utvidgad undervisningsrepertoar. Undervisning för barn i skolstartsåldern kräver att lärare förmår: a) kombinera ämnesfokus och barns perspektiv, b) genomföra en lekbaserad undervisning c) etablera dialog med barnen och d) ge relevant stöd i barnens lek och utforskande. Vad är viktigt i övergången mellan förskola och årskurs 1? Övergången mellan förskola och skola innebär en stor förändringför barn. Forskning betonar vikten av förberedande övergångsaktiviteter så att barnen får tid att både anpassa sig till den nya miljön och separera sig från den gamla. Ju fler besök som görs i den nya miljön, desto mindre introduktion behövs efter skolstart. Forskningen är enig om att lärares samarbete i samband med barns skolstart är väsentligt för barnens fortsatta utveckling och skolgång. Det sätt på vilket övergången organiseras och genomförs, och information överlämnas mellan skolformer, kan påverka barns fortsatta lärande och utveckling. Samarbete och samsyn mellan lärare och förskollärare gynnar barnens inträde i den obligatoriska skolan. Skolan behöver vara redo att ta emot barn med olika behov, förutsättningar och erfarenheter. Forskning visar även, som nämnts, att barn inför skolstarten behöver ha utvecklat en positiv inställning till att vara elev i skolan och få lära sig nya saker, och att barnen givits förutsättningar att förbereda sig inför att lämna en social gemenskap och att skapa och bli en del av en ny. Skolstarten innebär att barnen går från att ha varit äldst i förskolan till att vara yngst i skolan. Med detta kan även följa känslor av osäkerhet och att inte kunna möta de nya förväntningarna. Här framträder återigen vikten av samarbete och överlämning mellan förskola och skola så att undervisningen anpassas till barnen. Det saknas evidens för att sänkt skolstartsålder med tidigarelagt inträde i formell undervisning bidrar till ökat lärande eller ger långsiktiga effekter på barns utveckling. Om tidigarelagd skolstart ska leda till förbättrade kunskapsresultat behöver de yngre barnen vistas i stimulerande lärandemiljöer där de får lära genom lekintegreradundervisning med goda möjligheter att utveckla nyfikenhet, lust att lära, sociala färdigheter, språk samt en god självkänsla och förmågan att kontrollera sina tankar, känslor och beteenden (självreglering). Genom detta skapas större möjligheter för barnen att lyckas i fortsatt utbildning. Publicerad forskning om förskoleklassen är inte omfattande. Beroende på olika perspektiv och utgångspunkter är den inte heller samstämmig. Förskoleklassens uppdrag och praktik har förändrats under det senaste decenniet. Det som dock verkar framhållas som kärnan i förskoleklassens verksamhet är arbetet med barns emotionella och relationella trygghet i övergången till skolan, genom att låta barnen pendla mellan förskolans och skolans traditioner utan krav på prestation. Barn behöver stöd i övergången mellan förskola och skola. Det är viktigt att få samman gruppen, stärka de sociala relationerna, skapatrygghet i klassen, lära barnen skolans rutiner och låta dem bli bekanta med lokaler och miljöer. Slutsatser och avslutande reflektioner I forskningsöversikten identifieras tre teman som speciellt viktiga förundervisning och övergångar för barn i skolstartsåldern: en utvidgadundervisningsrepertoar, progression i undervisningen samt undervisning och övergångar som stöder barns generiska förmågor. En utvidgad undervisningsrepertoar Det krävs en utvidgad undervisningsrepertoar under de första skolåren som tar sin utgångspunkt i att barns lärande innebär aktiva handlingar och utforskande. Undervisningen bör också beakta de kunskaper, förmågor och erfarenheter som barn utvecklat innan de börjar den obligatoriska skolan, speciellt gäller det utvecklingen av litteracitet och matematiskt kunnande.  Den utvidgade undervisningsrepertoaren innebär:

• undervisning som gör barnen till aktiva utforskare snarare än passiva mottagare,
• undervisning som är inkluderande och relationsskapande,
• undervisning som är lekintegrerad och som stödjer barnens lärande,
• balans mellan vuxenstyrda och barninitierade aktiviteter, samt
• att barns tidiga utveckling av litteracitet och matematiska kunnande tas i beaktande i undervisningen.

Lärare för barn i skolstartsåldern behöver därför sträva efter:

• balans mellan barncentrerad och kvalificerande undervisning,
• integration mellan ämnesfokus och barnfokus, samt
• integration av undervisning och lek.

Progression i undervisningen

För att kunna åstadkomma undervisning som bidrar till progression i lärandet behöver pedagogiska länkar mellan förskola och skolaskapas så att undervisningen kan baseras på det barnen redan vet och kan. Samarbetet mellan förskola och skola är inte bara viktigt för att skapa trygghet för barnen i övergången mellan skolformerna, utan också för att gynna barns fortsatta utveckling och skolgång. För att kunna skapa progression i undervisningen krävs enligt forskningen

• att undervisningen tar vid där den andra skolformen slutar,
• etablerad och välfungerande kommunikation mellan lärarna i de olika skolformerna så att information om barnen kan överlämnas och den fortsatta undervisningen anpassas, samt att barns styrkor, kompetenser och erfarenheter tas tillvara,
• samarbete mellan förskola och skola i syfte att stärka pedagogiska kopplingar och utbyte av undervisningsmetoder, samt
• att både mottagande och avlämnande lärare har kunskap om varandras verksamheter, arbetssätt och traditioner och en gemensamsyn på övergångsarbetet.

Undervisning och övergångar som stöder barns generiska förmågor När förskoleklassen introducerades var syftet att den skulle överbrygga skillnaderna mellan förskola och skola i syfte att underlättaövergången för barnen. Forskning har visat att förskoleklassen har kommit att utgöra en övergångszon mellan förskola och skola. Förskoleklassen har tillskrivits ett särskilt socialt och förberedande fokus som också kan antas ha haft positiva effekter på det mer formella lärandet i årskurs 1.Forskningen visar tydligt att lärande inte endast handlar om inhämtande av kunskap. Lärandet inkluderar såväl kognitiva, sociala, fysiska och emotionella dimensioner som barn integrerar i sin person och i sin förståelse av sig själv som en lärande person, det som kan kallas generiska förmågor. Övergången till skolan ställer nya krav och förväntningar på barnen. Övergångarna kan upplevas som särskilt påfrestande om barnen inte är förberedda på vad de ska möta i kommande skolform. Särskilt gäller detta barnens möte med nya kamrater, miljöer och undervisningskulturer. Under de första skolåren krävs därför

• att undervisningen inkluderar utveckling av barns känslor av sammanhang, välmående och självförtroende – särskilt inför övergångar,
• att undervisningen utvecklar och stärker barns identitet som aktiva och lärande individer,
• att undervisningen stärker barns generiska förmågor då dessa framstår som centrala för framgång i det fortsatta lärandet,
• att undervisningen innehåller gruppstärkande, relationsskapande och trygghetsskapande processer,
• medvetet planerade och återkommande övergångsaktiviteter så att barnen lär känna nya kamrater, lärare och undervisningskulturer,
• återkommande möten i de nya sociala gemenskaperna i skola och fritidshem före och under övergångar,
• att barns perspektiv på övergångar tas i beaktande för att möta det enskilda barnets behov och förväntningar,
• att man uppmärksammar och stöder barnen både i separationen från den gamla miljön och i anpassningen till den nya, samt införframtida övergångar.

Läraren är en central och viktig person i klassrummet. De teman som redovisas i forskningsöversikten berör lärares kunskaper och kompetenser men också de förutsättningar och villkor som lärare arbetarunder. De redovisade studierna pekar på att lärare behöver utvidga sin undervisningsrepertoar, få förutsättningar att skapa en progression i undervisningen och genomföra en undervisning som stöder utvecklingen av barns generiska förmågor såväl som barns ämneskunnande.

Idéburna friskolor gör det möjligt för vårdnadshavare, lärare och rektorer att lyfta ut och särskilja vissa barn, utifrån logiken att utvalda friskolebarn är värda något mycket bättre än det som de kommunala skolornas elever får. Bakom finns en uppgivenhet eller ovilja att värna om ett gott samhälle och en god utbildning för alla. Detta är djupt beklagligt, inte minst ur demokratisk synvinkel, skriver Hanna Sjögren (red.).

This study problematizes becoming early childhood teachers' possibilities to develop knowledge relevant to teaching dance. The aim was to analyze the presence and position of dance in Swedish early childhood teacher education syllabi. Discourse analysis was used to identify patterns, regularities, hierarchies and gaps in the steering documents. The empirical material consisted of syllabi of twelve Swedish early childhood teacher programs. The results show that according to syllabi, dance as a subject has a rather weak or non-existent position in Swedish early childhood teacher education. Instead, dance often functions as a tool for learning other subjects, e.g. language and mathematics. The concept "aesthetic" was more frequently mentioned in the syllabi, but it did not explicitly explain what dance knowledge was included in the syllabi content, learning outcomes and examination forms. The frequency of dance differed between the syllabi, which might lead to unequal early childhood teacher education. Further, the potentially weak function and position of dance in early childhood teacher education might limit children's social democratic life, bodily knowledge and experience of mind-body connection in a holistic sense.

Within the Swedish context, this paper sets out to describe and analyse the declining interest in work and education linked to Industrial Technology. This is made through the narratives of different agents connected to Industrial Technology. Thus, a narrative approach is adopted, supported by vocational knowing and pride as analytical concepts. The results reveal that the narratives connected to the Industrial Technology are quite paradoxical, starting with negative accounts turning into quite positive ones. On one hand, industrial work is described as easy, requiring little knowledge, and as being dirty. On the other hand, industrial education and work are described as filled with opportunities for individuals as well as for society and complex vocational knowing of which the workers and students are rightfully proud. This implies that vocational knowing and pride are shadowed by the negative narratives, which may affect the public interest in industrial work and education.

Denne artikel præsenterer pædagogisk takt som et overset og væsentligtbidrag til pædagogikken, og forsøger at beskrive dens rolle i pædagogiskpraksis. Dernæst forsøger artiklen den svære øvelse at sige nogetom hvordan denne takt kan udvikles. Dette gøres gennem en kobling tilHannah Arendts ideer om dømmekraft og eksemplaritet. Pædagogisk takthenviser til en særlig evne til at identificere og handle i forhold til pædagogiskesituationer. Til udvikling af denne evne kræves altså dømmekraftog eksemplaritet. Disse to begreber stiller ideen om pædagogisk takt imodsætning til de herskende ideer om evidens og ’hvad der virker’, hvorpædagogikken forstås ud fra et primært samfundsvidenskabeligt perspektiv.Med begrebet om pædagogisk takt går bevægelsen snarere mod ethumanistisk perspektiv på pædagogikken som en egen disciplin, hvor svarpå, hvad der virker, må gives i relation den konkrete kontekst og gennemtolkning og handling på samme. Artiklen tager udgangspunkt i en rækkeeksempler på pædagogisk takt for dermed at tilbyde en forståelse af dømmekraftenog det eksemplariskes betydning for pædagogisk handling.

Den nya gymnasieskolans historiska kontext. 1960-tal.

In this article, we explore writing as a recurring and structured practice in the teaching of history. A teacher and her Grade 6 students were followed for 12 weeks’ teaching about the Vasa era. The material consists of field notes, transcribed voice recordings, teaching material, and samples of students’ writing. Drawing on the sociology of education, functional theories of writing, and concepts of historical thinking, the result shows that the teacher prioritized organizing information about the era while also, through writing based on images, creating opportunities for imagining, exploring and participating in content-related interaction. Social semiotic analysis highlights how the students employed different ways of taking notes explicitly modelled by the teacher. While the writing practices created some opportunities for learning about important events, understanding the historical significance of the Vasa era, and approaching a historical perspective, ethical dimensions and critical examination of evidence were de-emphasized. Implications for using writing in critical literacy practices of school history are discussed.

This article discusses a study that took place in a giant staffroom filled with almost 7,000 teachers – namely a Facebook group for Swedish music teachers.  It aims to present how music teachers in Sweden used this group in the first two months of the COVID-19 pandemic (March and April of 2020) to cope with challenges related to teaching music. The study is based on Gert Biesta’s perspective on the teacher profession. With the consent of the participants, we have analysed the 303 posts (and their comments) that directly addressed the COVID-19 situation during that period. We found that the group works as an important collegial forum and that the teachers pragmatically use the group to solve educational problems; further, the posts concerning work-conditions get the most engagement. The most frequent types of posts concerned how to design teaching situations under the new conditions. Specifically, asking questions, sharing material, asking for material and letting off steam were the most common types. Music teachers seem to be loyal, collegial and intent on solving any challenge to facilitate students’ learning as regulated in the syllabus. We hope this article can motivate other researchers to perform similar studies or build on our results. We conclude by speculating about what the new normal will be for music teachers when the pandemic is over. 

Utbildning handlar i stor utsträckning om att förmedla kollektiva berättelser som å ena sidan är engagerande och intresseväckande och å andra sidan skildrar världen vi lever i på ett relevant sätt. Här kan den tidiga moderna politiska filosofins insikter kring indoktrinering som politiskt styrmedel vara något att dra lärdomar av, menar utbildningsforskaren Johan Dahlbeck.

Syftet med denna text är att diskutera former och förutsättningar för studenter att lära sig akademiskt skrivande. Resultaten bygger på en litteraturöversikt. Litteraturen analyseras utifrån följande frågor: vilka lärandeteorier kring akademiskt skrivande utgår litteraturen från? Vilka förslag om hur man ska lära ut akademiskt skrivande ges? Resultaten visar att litteraturen ofta utgår från premissen att skrivande är en process, och litteraturen ger framförallt råd om hur man kan lära ut ”processuell kunskap”. Det innebär att litteraturen rekommenderar lärare att skapa lärsituationer där studenter lär sig skrivprocessens olika steg genom att skriva text och reflektera över textens i dialog med läraren eller studentkollegor.

The purpose of this article is to add to the debate on the normative status and legitimacy of indoctrination in education by drawing on the political philosophy of Benedict Spinoza (1632–1677). More specifically, I will argue that Spinoza’s relational approach to knowledge formation and autonomy, in light of his understanding of the natural limitations of human cognition, provides us with valuable hints for staking out a more productive path ahead for the debate on indoctrination. This article combines an investigation into the early modern history of political ideas with a philosophical inquiry into a persistent conceptual problem residing at the heart of education. As such, the aim of the article is ultimately to offer an account of indoctrination less fraught with the dangers of epistemological and political idealism that often haunt rival conceptions.