Publikationer från Malmö universitet
Endre søk
Begrens søket
1 - 7 of 7
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf
Treff pr side
  • 5
  • 10
  • 20
  • 50
  • 100
  • 250
Sortering
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
  • Standard (Relevans)
  • Forfatter A-Ø
  • Forfatter Ø-A
  • Tittel A-Ø
  • Tittel Ø-A
  • Type publikasjon A-Ø
  • Type publikasjon Ø-A
  • Eldste først
  • Nyeste først
  • Skapad (Eldste først)
  • Skapad (Nyeste først)
  • Senast uppdaterad (Eldste først)
  • Senast uppdaterad (Nyeste først)
  • Disputationsdatum (tidligste først)
  • Disputationsdatum (siste først)
Merk
Maxantalet träffar du kan exportera från sökgränssnittet är 250. Vid större uttag använd dig av utsökningar.
  • 1.
    Rezende de Jesus, Rainde Naiara
    Malmö universitet, Odontologiska fakulteten (OD).
    Aspects of oral implant technology and osseointegration2019Doktoravhandling, med artikler (Annet vitenskapelig)
    Abstract [sv]

    Behandling med käkbensförankrade tandimplantat är en vanlig metod för att ersätta förlorade tänder hos helt och partiellt tandlösa patienter. Trots att implantatbehandling uppvisar en långsiktigt hög lyckande- och överlevnadsfrekvens (90–95% efter 10 år) så förekommer implantatförluster och marginal benförlust kring implantaten under det första året efter insättning och/eller belastning, vilket kan försämra det estetiska resultatet.För att förhindra tidiga implantatförluster och/eller den marginala benremodelleringen görs olika modifieringar av de topografiska, fysikaliska och kemiska egenskaperna hos implantatytorna i syfte att påskynda och öka benbildningen i kontakt med implantatet (bone-to-implant contact [BIC]). Till exempel uppvisar en hydrofil yta med moderat råhet (höjdavvikelser på omkring 1.5 µm) en snabbare beläggning av blod jämfört med en hydrofob yta, vilket i sin tur påverkar den tidiga läkningen genom migrering och differentiering av benbildande osteoblaster. En annan metod som föreslagits för att förbättra osseointegrationen (beninläkningen) och den marginala bennivån kring implantaten är att öka primärtstabiliteten, d.v.s. den initiala mekaniska fixeringen i käkbenet. Implantatets primärstabilitet påverkas av bentätheten, implantatets design (d.v.s. utformning och gängdesign) och det använda borrprotokollet vid preparation av implantatsätet. Standardborrprotokollen innebär att ostetomien (borrhålet) är mindre än implantatets diameter (”relative implant-final drill discrepancy” [IDD]; 0.2 – 0.5 mm). Studier har visat att en underdimensionerad osteotomi, d.v.s. (IDD > 0.5 mm), kan förbättra osseointegrationen. Samtidigt har överdriven kompression av marginalt ben med hög täthet visat sig orsaka marginal bennekros, vilket ökar benresorptionen och risken för tidig implantatförlust. I gengäld har ”överdimensionering” av osteotomien, antingen med exakt samma dimension som implantatet eller med IDD ≤ –0.1 mm större än implantatet uppvisat kontroversiella resultat. Det primära syftet med avhandlingen var att utvärdera olika aspekter av nuvarande oralimplantatteknologi och dess effekter på osseointegrationen.I delarbete I och II utvärderades hos djur den biologiska responsen (BIC och relativ bendensitet [BD], studie I) och de biomekaniska egenskaperna (maximala momentvärdena vid implantatinsättning [RTV], borttagningsenergi och implantatanslutnings-styvhet, studie II]) på. Resultaten visade att BIC, BD, RTV och borttagningsenergin ökade med tiden i både hydrofoba- och hydrofila-ytor. Emellertid observerades inga signifikanta skillnader mellan de två grupperna avseende de utvärderade parametrarna vid någon av observationstidpunkterna.I delarbete III utvärderades påverkan av implantatsgängans design och ytvätbarhet på osteoklasternas differentiering, aktivering och överlevnad in vitro. Titandiskar framställdes med hydrofoba- och hydrofila-ytor och med gängor bestående av kvadratiska, trapezoid- och stödgeometri (progressiv gänggeometri) eller dubbel-triangulära geometri. Med molekylära analyser mättes osteoklasternas differentiering och livskraft, vidhäftning och morfologi samt expressionsnivåer av olika relaterade gener. Hydrofila ytor modulerade negativt makrofag/osteoklast livskraft. Specifikt ökar hydrofila ytor med dubbel-triangulära gängdesign den cellulära proinflammatoriska responsen, medan hydrofoba ytor och implantatsgängans design inte verkar ha någon tydlig inverkan på osteoklasternas differentiering, aktivering eller överlevnad.I delarbete IV utvärderades de biomekaniska och biologiska effekterna av överdimensionerad, standard och underdimensionerad osteotomi genom en systematisk litteraturöversikt. Utfallet av ITV, RTV, BIC och BD vid olika läkningsperioder testades statistiskt för att upptäcka signifikanta skillnader. Resultat från 12 studier tyder på att överdimensionerade osteotomi verkar minska den marginala benresorptionen, kännetecknad av snabbare och ökad benbildning i de ihåliga utrymmena. Emellertid uppvisar överdimensionerade osteotomier inte vid någon observationstidpunkt några ytterligare fördelar av de mätta osseointegrationsparametrarna jämfört med standardtillvägagångssättet eller underdimensionerade osteotomier.I delarbete V utvärderades, hos djur, den biologiska responsen (BIC och relativ bendensitet [BD]) och MBL av överdimensionerad osteotomi (OD) på avsmalnande implantat med en progressiv gänggeometri i jämförelse med det standard tillvägagångssättet (SD) efter en läkningsperiod på 12 veckor. SD inkluderade ett borrprotokoll med 3-stegsserie av borrar, medan OD omfattade en 5-stegsserie. Även om OD gav ett lågt ITV vid avsmalnande implantat med hydrofil yta så förbättrades osseointegrationen och bendensiteten och MBL bevarades bättre.Sammanfattningsvis indikerar denna avhandling:•Att hydrofila och hydrofoba implantat med en moderat ytråhet uppvisar likartad potential för framgångsrik osseointegration med starka biomekaniska egenskaper.•Att hydrofilicitet modulerar negativ makrofag/osteoklast livskraft, men varken vätbarhet eller gängdesign verkar ha en distinkt påverkan på osteoklast differentiering, aktivering och överlevnad in vitro. •Att överdimensionerad osteotomi uppvisar en stor heterogenicitet och kontrovers när det gäller dess eventuellt positiva effekter på osseointegrationen jämfört med en standard osteotomi, men vid tillfällen av tätt och tjockt marginalt ben förbättrade överdimensionerade osteotomier osseointegrationen och bentätheten jämfört med standardtillvägagångssättet, samt bevarade bättre den marginala bennivån.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 2.
    Rezende de Jesus, Rainde Naiara
    et al.
    Malmö universitet, Odontologiska fakulteten (OD).
    Carrilho, Eunice
    Antunes, Pedro V
    Ramalho, Amílcar
    Moura, Camilla Christian Gomes
    Stavropoulos, Andreas
    Malmö universitet, Odontologiska fakulteten (OD).
    Zanetta-Barbosa, Darceny
    Interfacial biomechanical properties of a dual acid-etched versus a chemically modified hydrophilic dual acid-etched implant surface: an experimental study in Beagles2018Inngår i: International Journal of Implant Dentistry, E-ISSN 2198-4034, Vol. 4, nr 28, artikkel-id 28Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Background: The high survival and clinical success rates of osseointegration are requisites for establishing a long-term biomechanical fixation and load-bearing potential of endosseous oral implants. The objective of this preclinical animal study was to evaluate the effect of surface microtopography and chemistry on the early stages of biomechanical rigidity with a sandblasted, dual acid-etched surface, with or without an additional chemical modification (SAE-HD and SAE, respectively), in tibia of Beagle dogs. Methods: Two pairs of implants, with the same macrogeometry but different surface technology a) dual acid-etched surface treatment with hydrochloric and sulfuric acid followed by microwave treatment and insertion in isotonic saline solution to increase hydrophilicity (SAE-HD) (test, n = 12); b) dual acid-etched surface (SAE) (control, n = 12) were installed bilaterally in the proximal tibia of six Beagle dogs. In order to determine the effect of surface modification on biomechanical fixation, a test protocol was established to assess the torque and a complete set of intrinsic properties. Maximum removal torque (in N.cm) was the primary outcome measure, while connection stiffness (N.cm/rad) and removal energy (x10-2J) were the secondary outcome measures, and were assessed after 2 and 4 weeks in vivo. A general linear statistical model was used and performed for significant differences with the One-way ANOVA followed by Tukey post-hoc test (P < 0.05). Results: The removal torque values did not reveal significant statistical differences between SAE-HD and SAE implants at any observation times (P = 0.06). Although a slight increase over time could be observed in both test and control groups. SAE-HD showed higher removal energy at 4 weeks (999.35 ± 924.94 x10-2 J) compared to 2 weeks (421.94 ± 450.58 x10-2 J), while SAE displayed lower values at the respective healing periods (P = 0.16). Regarding connection stiffness, there were no significant statistical differences neither within the groups nor over time. There was a strong, positive monotonic correlation between removal torque and removal energy (= 0.722, n = 19, P < 0.001). Conclusions: In this study, no significant differences were observed between the specific hydrophilic (SAE-HD) and hydrophobic (SAE) surfaces evaluated, in terms of biomechanical properties during the early osseointegration period.

    Fulltekst (pdf)
    FULLTEXT01
  • 3.
    Rezende de Jesus, Rainde Naiara
    et al.
    Malmö universitet, Odontologiska fakulteten (OD).
    Pandis, N
    Zanetta-Barbosa, D
    Stavropoulos, A
    Oversized surgical preparation of the implant site: systematic review and meta-analysis of preclinical studies2019Manuskript (preprint) (Annet vitenskapelig)
  • 4.
    Rezende de Jesus, Rainde Naiara
    et al.
    Malmö universitet, Odontologiska fakulteten (OD).
    Papadimitriou, S
    Zanetta-Barbosa, D
    Stavropoulos, A
    Effect of oversized implant site preparation on osseointegration of submerged tapered titanium implants: a study in the minipig mandible2019Manuskript (preprint) (Annet vitenskapelig)
  • 5.
    Rezende de Jesus, Rainde Naiara
    et al.
    Malmö högskola, Odontologiska fakulteten (OD).
    Stavropoulos, Andreas
    Malmö högskola, Odontologiska fakulteten (OD).
    Oliveira, Maiolino Thomaz Fonseca
    Soares, Priscilla Barbosa Ferreira
    Camilla Christian Gomes, Moura
    Zanetta-Barbosa, Darceny
    Histomorphometric evaluation of a dual acid-etched vs. a chemically modified hydrophilic dual acid-etched implant surface: an experimental study in dogs2017Inngår i: Clinical Oral Implants Research, ISSN 0905-7161, E-ISSN 1600-0501, Vol. 28, nr 5, s. 551-557Artikkel i tidsskrift (Fagfellevurdert)
    Abstract [en]

    Objective: The aim of this preclinical in vivo study was to compare histologically and histomorphometrically osseointegration of dual acid-etched vs. hydrophilic implants. Material and methods: Two pairs of implants (Neodent, Curitiba, Brazil), with same macrogeometry but different surface technology (i) dual acid-etched surface (SAE) treatment with hydrochloric and sulfuric acid followed by microwave treatment and insertion in isotonic saline solution to increase hydrophilicity (SAE-HD) (test, n = 12); (ii) dual SAE (control, n = 12) were installed bilaterally in the proximal tibia of six beagle dogs. Histologic and histomorphometric evaluation was performed after 2 and 4 weeks in vivo, on non-decalcified sections. Percentages of bone-to-implant contact (BIC) and bone density (BD) were estimated and tested for significant differences with the Wilcoxon signed-rank test for paired samples (P < 0.05). Results: In general, new bone formation along and in contact with the implant surface could be observed irrespective of the experimental group and observation period. Most of the bone was woven but small quantities of lamellar bone, mainly in close proximity to the cortex could also be observed. BIC at 2 weeks was 19.57 ± 13.57 and 20.33 ± 7.99 (P = 0.75), and at 4 weeks was 42.80 ± 14.48 and 40.25 ± 9.45 (P = 0.65) for SAE-HD and SAE implants respectively. BD at 2 weeks was 24.85 ± 16.31 and 25.66 ± 8.59 (P = 0.35) and at 4 weeks 44.13 ± 6.46 and 40.13 ± 6.46 (P = 0.25) for SAE-HD and SAE implants respectively. Conclusion: Bone-to-implant contact and BD increased with time in both SAE-HD and SAE implants. No significant differences were observed between the two different implant surfaces for any of the evaluated parameters and at any observation time-point.

  • 6.
    Rezende de Jesus, Rainde Naiara
    et al.
    Malmö universitet, Odontologiska fakulteten (OD).
    Tsatsanis, C
    Moura, CCG
    Zanetta-Barbosa, D
    Stavropoulos, A
    Differential modulation of osteoclastogenesis by macrogeometrically designed hydrophobic and chemically modified hydrophilic titanium surfaces2019Manuskript (preprint) (Annet vitenskapelig)
  • 7.
    Rezende de Jesus, Rainde Naiara
    et al.
    Malmö universitet, Odontologiska fakulteten (OD).
    Tsatsanis, Christos
    Zanetta-Barbosa, Darceny
    Stavropoulos, Andreas
    Malmö universitet, Odontologiska fakulteten (OD).
    Osteoclastogenesis Modulation by Macrogeometrically Designed Superhydrophobic vs. Superhydrophilic Titanium Surfaces2018Konferansepaper (Annet vitenskapelig)
    Abstract [en]

    Objectives: The aim of this study was to evaluate the influence of implant macrodesign and surface hydrophilicity on osteoclast (OC) differentiation, activation, and survival in vitro. Methods: Macrogeometrically different titanium (Ti) disks were produced with a sandblasted, dual acid-etched surface, with or without an additional hydrophilic chemical modification (SAE-HD and SAE, respectively). Differences in the macrodesign comprised double and progressive squared threads with cutting chambers (HLX) versus double triangular threads (TMX). Four experimental groups were analysed: HLX/SAE-HD; HLX-SAE; TMX/SAE-HD; and TMX/SAE. Murine RAW 264.7 macrophages were seeded on the experimental disks, differentiated to OC by RANKL treatment and cultured for 5 days, or seeded on polystyrene positive [CCPC (+)] and negative controls [CCPC (–)], in triplicate. Tartrate-Resistant Acid Phosphatase (TRAP) activity and 3-(4,5-Dimethylthiazol-2-yl)-2,5-Diphenyltetrazolium Bromide (MTT) assays were conducted to evaluate osteoclast differentiation and viability, respectively. Gene expression levels of TRAP1, CTSK, MMP9, CALCR, ARG1, IL6, TNF and BAX were investigated and normalized against the expression of GAPDH and ACTB by real-time RT-PCR. Two independent experiments were performed for each analysis. General linear statistical models were applied for significant differences. Results: Both superhydrophilic surfaces, HLX/SAE-HD and TMX/SAE-HD, significantly induced less osteoclast differentiation (P<0.01), while TMX/SAE group generated significant higher TRAP activity in comparison with CCPC (+) (P<0.001). Cell viability was significantly different among all the experimental groups (P<0.001), significantly increased in TMX/SAE disks and negatively modulated in HLX/SAE-HD disks. The only difference in gene expression levels were related to osteoclast-related cytokines. Specifically, IL-6 and TNF were upregulated after 5 days of culture at the TMX/SAE-HD group compared with CCPC (+) (P<0.05). Conclusions: Chemically-modified superhydrophilic titanium surfaces negatively modulate RAW-OC formation and viability following 5 days of RANKL-induced osteoclastogenesis. Double triangular threads design, when presenting superhydrophobic surfaces, indicate a potential effect on osteoclast differentiation and cellular viability. Student Presenter This abstract is based on research that was funded entirely or partially by an outside source: CAPES (Full PhD Program, process no. 0975-14.1) and Neodent (process no. PAP-0303/16), Brazil. Disclosure Statement: The submitter must disclose the names of the organizations with which any author have a relationship, the nature of the relationship, and the clinical or research area involved. The following is submitted: NONE.

1 - 7 of 7
RefereraExporteraLink til resultatlisten
Permanent link
Referera
Referensformat
  • apa
  • ieee
  • modern-language-association-8th-edition
  • vancouver
  • Annet format
Fler format
Språk
  • de-DE
  • en-GB
  • en-US
  • fi-FI
  • nn-NO
  • nn-NB
  • sv-SE
  • Annet språk
Fler språk
Utmatningsformat
  • html
  • text
  • asciidoc
  • rtf