Inlärare av svenska som andraspråk (L2) utan artiklar i förstaspråket (L1) måste lära sig dels enmorfosyntaktiskt redundant nominalfrasstruktur, dels i vilka kontexter bestämda och obestämdaformer används. De ska med andra ord associera en komplex form med en abstrakt betydelse (jmfDeKeyser 2005). Tidigare forskning har visat att detta utgör en utmaning (Nordanger 2017), mendet är oklart huruvida inlärningen av bestämdhetens form och betydelse är relaterade till varandra.Bestämda och obestämda nominalfraser, med och utan adjektiv, eliciterades från L1-talare avryska och belarusiska (n=23), språk utan artiklar, vid tre tillfällen under deras första år avsvenskstudier. En svenskspråkig referensgrupp (n=26) verifierade uppgiftens validitet. Totalt 9.742fraser kodades för form och kontext. Analysen fokuserade på artiklar i enkla nominalfraser (enhund, hund-en) och på den dubbla bestämdheten (den vit-a katt-en).Resultaten visar att bestämdhetens form utvecklades över tid. Intressant nog användesadjektivkongruens före den framförställda bestämda artikeln (p<0.05) trots att dubbel bestämdhetlärs ut som en konstruktion. Kunskapen om betydelse – förmågan att välja form utifrån kontext –utvecklades emellertid inte. Dessutom var kunskap om form och betydelse negativt korrelerademed varandra: de som producerade många artiklar använde dem oftare i felaktiga kontexter(p<0.05), och samtidigt utvecklade de den dubbla bestämdheten tidigare (p<0.001). Vissa inläraretycks alltså vara mer fokuserade på struktur, andra på pragmatik.Resultaten diskuteras dels utifrån ett undervisningsperspektiv (Kołaczek 2018; Nyquist2013), delsutifrån ett psykolingvistiskt perspektiv (Lucas 2011; Paradis 2009). Slutsatsen är bestämdhetensform och betydelse utgör olika typer av kunskap med olika kognitiv status.

The study investigates the development of definiteness in two groups of Rus-sian-speaking learners of Swedish, one beginner group and one more advancedgroup. While Russian does not have articles, Swedish expresses definitenessthrough a complex noun-phrase (NP) structure. Using an oral elicitation task,the study examines the learners’ ability to produce morphemes that encode(in)definiteness, their ability to accurately choose between indefinite and defi-nite forms, and the relationship between these two abilities. Findings includethat the complex NP structure emerged gradually while there was no evidentdevelopment with regard to meaning. Initially, however, learners who used themorphemes more also tended to overuse them, while later in development thosewho produced many morphemes were also more likely to use them accurately.The paper thus demonstrates that the acquisition of a morphosyntactic form andthe association of this form with its meaning are two separate processes to someextent.

The study investigates explicit and implicit knowledge of article semantics in 26 second language learners of English. Their first languages, Russian and Belarusian, lack articles. The research question is whether explicit knowledge, operationalised as an ability to explain what principle governs the choice between the definite and the indefinite article in a multiple-choice test, is associated with target-like use of articles in an oral, communicative task, assumed to tap mainly into implicit knowledge. No correlation between explicit and implicit knowledge, as measured with the two tasks, was found, suggesting that explicit knowledge is not necessary to acquire article semantics in this group of learners. The result is discussed within a modular, cognitive framework, and implications for teaching are considered.

The Common European Framework of Reference has stimulated research on the relation between linguistic competence and communicative competence. Such studies have often used linguistic measures from the Complexity-Accuracy-Fluency (CAF) paradigm to objectively tap into the linguistic competence of language learners; others have used Processability Theory. This study contributes to this research by measuring grammatical accuracy and complexity, in terms of both CAF and level of processability, in learners of second language Swedish taking a speaking proficiency test. The results show that a higher level of processability primarily enables learners to use a more complex, rather than a more accurate, language. Nevertheless, assessors focus primarily on accuracy. This raises questions about the reliability of communicative language testing, and the article argues for a more psycholinguistic and experimental approach to language testing. 

Through a series of studies, this thesis investigates the learning of definiteness in Russian-speaking students of Swedish. A communicative oral-production task elicited modified and non-modified noun phrases in indefinite and definite contexts. Study I describes the development of the morphosyntactic structure through which Swedish encodes definiteness, the association between this structure and its meaning, and the relationship between those two tasks over time. Using an English version of the elicitation task and a test of metalinguistic knowledge, Study II examines the relationship between the learners’ explicit knowledge of article semantics and their actual use of English articles. Adding a test of language-learning aptitude, Study III then explores both the influence of second-language English and that of aptitude on the development of Swedish. Finally, Study IV discusses the role of complexity and input frequency. 

The main findings include that, at the onset of Swedish study, the learners had minimal knowledge of the morphosyntactic structure but were generally sensitive to the meaning of definiteness. However, knowledge of form developed over time while knowledge of meaning did not, and the two learning tasks did not appear to be directly related to each other. In addition, the learners were seldom aware that choosing between indefinite and definite articles requires the speaker to take the hearer’s perspective, but this lack of metalinguistic understanding did not seem to affect their use of articles. Further, previous knowledge of English appeared to facilitate the development of a Swedish morpheme that is structurally similar to its English counterpart, while aptitude was associated with the development of a morpheme whose English counterpart is structurally different. Finally, the learners used high-frequency morphemes more consistently than low-frequency ones, and morphemes were more likely to be supplied in frequent constructions than in infrequent ones. These findings are discussed in relation to a modular, cognitive framework for language learning and use. 

I den här artikeln undersöks relationen mellan 1) bedömning av andraspråk-stalares muntliga produktion i ett svenskt språkfärdighetstest och 2) den lex-ikala komplexiteten i denna produktion. Lexikal komplexitet i produktionenundersöktes med tre typer av mått: mått för bredd (kvantitet), djup (kvalitet)och densitet (andelen innehållsord av alla ord) (De Clercq 2015). Genom attjämföra mätvärden med såväl holistisk som analytisk bedömning vill jag bidratill en ökad förståelse både för vad språkfärdighet är och för hur den bedöms(jfr Iwashita m.fl. 2008:25). Frågeställningen lyder:1. (Hur) korrelerar olika typer av lexikal komplexitet med bedömning avmuntlig språkfärdighet?2. (Hur) kan statistiskt avvikande bedömningar förklaras?I avsnitt 2 ges en bakgrund till språktestning och lexikal komplexitet. Därefterbeskrivs, i avsnitt 3, undersökningens material och metod. I avsnitt 4 presen-teras först de kvantitativa resultaten, det vill säga svaren på fråga 1, och sedanen närstudie av två testtagare – en med oväntat bra och en med oväntat dåligtbetyg – där jag försöker besvara fråga 2. I avsnitt 5 diskuteras såväl kvantitativasom kvalitativa resultat.

Articles pose a particular challenge to second-language learners whose first language does not have them. Variability in article production in these learners is often explained in terms of first-language influence, but there are also suggestions that frequency-biased regularities in the target language itself might play a role. While most second-language research on articles has focused on English, a language with a relatively simple article system, the present study explores first-language influence and input-frequency effects by focusing on Swedish. Swedish expresses definiteness using a complex noun-phrase structure including several free-standing and bound morphemes, some relatively frequent in input, others less frequent. An oral-production task elicited adjectivally modified and non-modified noun phrases in indefinite and definite contexts from 23 foreign-language learners of Swedish who were native speakers of Russian, an inflectional language without articles. The analysis revealed that the learners were more likely to supply high-frequency morphemes than low-frequency ones. Furthermore, while the learners were equally likely to supply bound and free-standing morphemes, only their suppliance of free-standing morphemes was negatively affected by adjectival modification; their suppliance of bound morphemes was not. While the role of cross-linguistic influence should not be neglected, these findings suggest that probabilistic regularities in the linguistic input are a key factor in second-language acquisition of functional morphology.

Research in SLA has traditionally involved mainly well-educated language learners. Therefore, scholars have recently pointed out the need to investigate more diverse populations of L2 learners (Andringa & Godfroid 2019). The present project responds to this call by examining the role of educational background in vocabulary-learning-strategy use and vocabulary knowledge in immigrants studying L2 Swedish. Research on individual differences in SLA suggests that strategy use may affect learning outcomes and that strategies might also be successfully instructed (Griffiths, 2022). Hence one can speculate that well-educated learners have generally more efficient strategies, giving them an advantage compared to less educated learners. However, findings are inconclusive with regard to the relationship between educational background and strategic behavior (LaBontee 2019). The present study addresses this knowledge gap.

In this ongoing project, a questionnaire was distributed to 42 adult immigrants studying L2 Swedish at the A2 level. The group was heterogeneous with regard to age (Mdn = 35; IQR = 2545), length of residence in Sweden (Mdn = 4; IQR = 2–5), years of education (Mdn = 10; IQR = 9–14), and language background; the most represented L1s among the participants were Arabic, Kurdish and Farsi. Vocabulary knowledge was measured with a modified version of Bokander’s (2016) SweLT test, with items selected to match the participants’ level of L2 Swedish. Use of vocabulary-learning strategies was examined with a modified version of Labontee’s (2019) SVLSS 2.0 test. Together, these data enable us to explore interactions between educational background, vocabulary knowledge, and strategy use, while controlling for participants’ age, time of residence, and language background.

Data collected so far indicate that learners with a shorter education generally use fewer vocabulary-learning strategies, compared to learners with longer education. Importantly, learners with shorter education also appear to prefer basic strategies, like writing and rehearsing wordlists, and this preference is negatively correlated with vocabulary knowledge. In contrast, learners with longer education prefer contextual strategies, like guessing the meaning of new words, and this preference is positively correlated with vocabulary knowledge. In other words, while lesseducated learners appear to focus on rehearsing words, more well-educated learners strive to learn new words in an autonomous way, which may enable them to acquire a larger vocabulary. These results suggest that research on vocabulary-learning-strategy use in well-educated L2 learners cannot be directly generalised to other populations. In addition, the findings may be helpful for L2 teachers aiming at individualising their strategy-use instruction. 

Svenskan har två plurala obestämda artiklar: ena och några. Bruket av ena är dock mycket begränsat; artikeln tycks fungera endast i beskrivande, värderande och rematiska nominalfraser (Teleman et al. 1999, s. 410). I Collberg och Agebjörns (2023) korpusstudie förekom ena företrädesvis i predikativer, som i Barnen är ena riktiga vildingar. Artikeln förekom också i utbrutna led och egentliga subjekt samt undantagsvis i objekt. Däremot förekom den aldrig i subjekt eller adverbial och aldrig i topikaliserade fraser. Föreliggande studie undersöker i vilken utsträckning detta begränsade bruk av den plurala obestämda artikeln ena styrs av syntaktiska respektive informationsstrukturella faktorer. Med en experimentellt designad enkät testas hur acceptabilitetsbedömningar av meningar med ena beror dels på nominalfrasens grammatiska funktion, dels på dess informationsstrukturella funktion, operationaliserad som position i relation till meningens verb. Som kontrollvillkor används motsvarande meningar med default-artikeln några. Preliminära resultat visar att ena fungerar lika bra som några i predikativer och utbrutna led, sämre än några i subjekt, egentliga subjekt och objekt samt inte alls i adverbial. Nominalfrasens position i relation till verbet verkar inte påverka bedömningarna av ena-meningarna mer än bedömningarna av några-meningarna. Sammantaget tyder detta på att bruket av den plurala obestämda artikeln ena styrs av syntaktiska snarare än informationsstrukturella begränsningar. 

Svenska singulara predikativa nominalfraser kan uppträda med eller utan obestämda artikel. Artikeln en används typiskt när predikativen beskriver subjektet medan ∅ används när predikativen klassificerar det, exempelvis genom att tillskriva det en yrkestillhörighet. Även artikeln någon uppträder i beskrivande predikativer, men framför allt i icke-affirmativa satser(Teleman et al. 1999). I plurala beskrivande predikativer är artikelbruket mer varierat. Oavsett om satsen affirmativ eller inte kan några, ∅ och ena användas, den sista framför allt i värderande nominalfraser i informella kontexter (se Collberg & Agebjörn 2022). Vad som styr valet mellan dessa tre är oklart.Föreliggande experimentella studie bidrar till att fylla denna kunskapslucka genom att besvara följande forskningsfråga: Hur påverkas acceptabilitetsbedömningar av deklarativa affirmativahuvudsatser med plurala beskrivande predikativer av (i) valet av artikel, (ii) nominalfrasens position i satsen samt (iii) nominalfrasens lexikala innehåll? Nästan 600 förstaspråkstalare av svenska bedömde tolv meningar med plurala predikativer, hälften positivt och hälften negativt värderande. Varje mening förekom i sex versioner, så att varje artikel, inkluderat ∅, uppträdde både pre- och postverbalt. Dessa versioner fördelades över sex listor så att samtliga deltagare fick bedöma en mening av varje typ utan att någon fick bedöma flera versioner av samma mening. Faktorerna artikel (några/ena/∅), position (preverbal/postverbal) och värdering(positiv/negativ), samt interaktionerna mellan dessa, inkluderades i en regressionsmodell som predicerar acceptabilitetsbedömningarna.Analysen visar att artikeln några bedömdes som signifikant sämre än både ena och ∅, medanskillnaden mellan ena och ∅ var obefintlig. Preverbala predikativer bedömdes generellt som sämre är postverbala, och denna negativa effekt av topikalisering var signifikant större för några än för ena och ∅, medan skillnaden mellan de två senare återigen var obefintlig.Dessutom bedömdes de positiva predikativerna generellt som sämre än de negativa, och denna effekt var signifikant större för ena än för ∅ och signifikant större för ∅ än för några.Sammantaget indikerar dessa resultat att ena eller ∅,    snarare    än några, är det omarkerade valet av artikel i plurala beskrivande predikativer. Sämst fungerar alltså några i preverbala negativt värderande predikativer. Valet mellan ena och ∅ styrs i sin tur av huruvida nominalfrasen är positivt eller negativt värderande. Slutligen tyder interaktionerna mellan artikel och position på att valet av artikel även påverkas av nominalfrasens informationsstrukturella status.

Två faktorer som antas påverka andraspråksinlärning är tvärspråkligt inflytande och språk­begåvning. Relationen mellan dessa har dock sällan undersökts, och det är oklart huruvida betydelsen av tvärspråkligt inflytande respektive språkbegåvningen beror på graden av strukturell likhet mellan målspråk och tidigare inlärda språk (Bokander 2021; Tolentino & Tokowicz 2014; Skehan 1998). Vi undersöker detta samband genom att studera utvecklingen av bestämdhets­markörer hos ryskspråkiga inlärare av svenska som tidigare studerat engelska. Till skillnad från ryskan uttrycker svenska och engelska bestämdhet med grammatisk morfologi. Medan engelska och svenska är strukturellt lika varandra när det gäller obestämdhet (a cat; en katt) skiljer de sig åt när det gäller bestämdhet (the cat; katt-en). Detta gör det möjligt att undersöka hur tvärspråkligt inflytande och språkbegåvning påverkar tredjespråks­inlärning av strukturellt lika respektive olika strukturer. 

Bestämda och obestämda nominalfraser eliciterades från ryskspråkiga studenter (n=18) vid tre tillfällen under deras första år av svenskstudier. Vid kursstart testades även deras användning engelska artiklar samt språkbegåvning. Referensdata samlades in från förstaspråkstalare av svenska (n=26) och engelska (n=17). Bestämda och obestämda morfem analyserades separat. Regressions­analyser visade att utvecklingen av svenskans obestämda artikel påverkades av inlärarnas använd­ning av deras användning av engelskans obestämda artikel, som är strukturellt lik den svenska, medan utveck­lingen av svenskans bestämda suffix påverkades av språkbegåvning. Dessa indikerar att tredjespråks­inlärning kan underlättas av kunskaper i ett andraspråk, åtminstone när språken är strukturellt lika varandra, medan språkbegåvning spelar en viktigare roll vid inlärning av strukturer utan en direkt motsvarighet i tidigare inlärda språk.

Cross-linguistic influence and language-learning aptitude in L3 acquisition of functional morphology

Two factors suggested to influence second-language acquisition are cross-linguistic influence (CLI) and language-learning aptitude. However, the relationship between the two has rarely been investigated, and it is unclear to what extent the relative importance of CLI and aptitude depends on the degree of similarity between source and target language (cf. Bokander 2021; Skehan 1998; Tolentino & Tokowicz 2014). The present study addresses this issue by examining the longitudinal development of definiteness marking in Russian-speaking learners of Swedish who had previously acquired English. Unlike Russian, English and Swedish obligatorily express definiteness using dedicated functional morphology. While the English indefinite article (a park) is structurally similar to its Swedish counterpart (en park ‘a park’), the English definite article (the park) is structurally dissimilar to its Swedish counterpart, a nominal suffix (park-en ‘the park’). This enables us to investigate the role of cross-linguistic influence and aptitude in third-language acquisition of functional morphology.

Definite and indefinite noun phrases were orally elicited from native speakers of Russian (n=18) during two terms of a beginner-Swedish course. At data point 1, their use of English articles and their aptitude were also tested (Meara 2005). Further, data were collected from native speakers of Swedish (n=26) and English (n=17). The participants’ use of indefinite and definite morphemes was analysed separately. Two linear mixed-effects models revealed that the learners’ developing use of the Swedish indefinite article was associated with their command of the English indefinite article, which is structurally similar. By contrast, their developing use of the Swedish definite nominal suffix, which is structurally dissimilar to its English counterpart, was moderated primarily by aptitude. This suggests that learners may capitalise on previously acquired linguistic knowledge primarily when source and target languages are similar, while language-learning aptitude appears to play a more important role in the acquisition of qualitatively new morphology.

References

Bokander, Lars (2021). Language aptitude and crosslinguistic influence in initial L2 learning. Journal of the European Second Language Association 4(1), s. 35–44. 

Meara, Paul (2005). LLAMA Language Aptitude Tests: the manual. Swansea: Lognostics. 

Tolentino, Leida C. & Natasha Tokowicz (2014). Cross-language similarity modulates effectiveness of second language grammar instruction. Language Learning 64(2), s. 279–309. 

Skehan, Peter (1998). A cognitive approach to language learning. Oxford University Press.

L3 acquisition of functional morphology: the role of cross-linguistic influence and language-learning aptitude

Two factors suggested to influence second-language acquisition are cross-linguistic influence (CLI) and language-learning aptitude. However, the relationship between these two factors has rarely been investigated, and it is unclear to what extent the relative importance of CLI and aptitude depends on the degree of similarity between the target language and previously acquired languages (cf. Bokander 2021; Skehan 1998; Tolentino & Tokowicz 2014). The present study addresses this issue by examining the longitudinal development of definiteness marking in native Russian-speaking learners of Swedish as a third language (L3), who had previously acquired English as a second language (L2). Unlike Russian, English and Swedish obligatorily express definiteness using dedicated functional morphology. While the English indefinite article (a park) is structurally similar to its Swedish counterpart (en park ‘a park’), the English definite article (the park) is structurally dissimilar to its Swedish counterpart, which is a nominal suffix (park-en ‘the park’). In this study, we exploit these structural similarities and differences across languages in order to investigate the role of both CLI and language-learning aptitude in L3 acquisition of functional morphology.

Using a communicative, oral task, we elicited definite and indefinite noun phrases from native speakers of Russian (n = 18) at three occasions during the first two terms of a beginner-Swedish course. At data point 1, we tested their use of English articles, using the same task, as well as their language-learning aptitude, using Meara’s (2005) LLAMA Language Aptitude Tests. In addition, reference data were collected from native speakers of Swedish (n = 26) and English (n = 17). The participants’ use of indefinite and definite morphemes was analysed separately, and two linear mixed-effects models were built to investigate to what extent the learners’ language-learning aptitude and command of English articles could predict their developing use of the Swedish indefinite article and definite suffix respectively. 

The results revealed that the learners’ use of both morphemes improved over time. Their use of the indefinite article was associated with their command of the English indefinite article, which is structurally similar to the Swedish one. In contrast, their use of the definite nominal suffix, which is structurally dissimilar to its English counterpart, was associated with aptitude. This suggests that L3 learners may capitalise on previously-acquired linguistic knowledge primarily when source and target languages are similar, while language-learning aptitude appears to play a more important role in the acquisition of qualitatively new morphology, that is morphology without a structurally similar counterpart in any previously learned language. 

References

Bokander, Lars (2021). Language aptitude and crosslinguistic influence in initial L2 learning. Journal of the European Second Language Association 4(1), s. 35–44. 

Meara, Paul (2005). LLAMA Language Aptitude Tests: the manual. Swansea: Lognostics. 

Tolentino, Leida C. & Natasha Tokowicz (2014). Cross-language similarity modulates effectiveness of second language grammar instruction. Language Learning 64(2), s. 279–309.

Tidigare studier om svenska för invandrare (sfi) har undersökt klassrumsinteraktion (NorlundShaswar & Wedin, 2019), transspråkande och multimodalitet i elevernas skrivande (Wedin m.fl., 2018), lärarrespons på elevernas texter (Jacobson, 2019), samt olika aktörers uppfattningom utbildningen (Ahlgren & Rydell, 2020). Med tanke på att sfi-undervisningen oftakritiserats för att inte erbjuda sina elever tillräckliga förutsättningar att utveckla enkommunikativ språkförmåga (Lindberg & Sandwall, 2017; Skolinspektionen, 2018) är detförvånande att inga studier undersökt språkutvecklingen på sfi. Föreliggande studie bidrar tillatt fylla denna kunskapslucka genom att, med både longitudinella data och entvärsnittsdesign, undersöka utvecklingen av kommunikativ språkförmåga hos elever på ensydsvensk sfi-utbildning. Forskning har föreslagit att utvecklingen av en kommunikativspråkförmåga hos vuxna andra språks inlärare kan främjas genom att deras utbildning kopplastill verkliga kommunikationssituationer utanför klassrummet, till exempel genomarbetsplatspraktik. Samtidigt visar denna forskning att praktikplatser inte alltid erbjuder sinapraktikanter goda möjligheter att använda och utveckla målspråket (Sandwall, 2013; Walldén,2023). Inga studier, varken nationella eller internationella, har dock testat effekten av praktikpå elevernas språkutveckling. Föreliggande kvantitativa effektstudie bidrar till att fylla ävendenna kunskapslucka. I studien deltog 37 sfi-elever på kurs C och D. Alla ingick i enkommunal satsning på yrkesinriktad svenska. Elva av deltagarna följde därutöver en parallellkurs som inbegrep att de två dagar i veckan var på en så kallad språkpraktik. Dennaspråkpraktik innebar bland annat att uppgifter med koppling till arbetsplatsen förbereddes ochföljdes upp i klassrummet. Studiens material utgörs av texter – personliga brev med fokus påyrkesliv – som deltagarna, under kontrollerade förhållanden, skrev vid två tillfällen med tremånaders mellanrum. Texternas kvalitet bedömdes holistiskt av fem erfarna andraspråksläraremed metoden jämförande bedöm ning (Pollitt, 2012). På så sätt tillskrevs varje text en poäng,vilken sedan användes som beroende variabel i en regressionsmodell av typen mixed effects.Jämförelser mellan skrivtillfälle 1 och 2 (den longitudinella studien) och mellan kurs C och D(tvärsnittsstudien) visar tydligt att den kommunikativa språkförmågan utvecklades hoseleverna på den aktuella sfi-utbildningen. Beträffande en eventuell effekt av språkpraktik sågvi att utvecklingen hos eleverna med praktik i genomsnitt var något större än utvecklingen hoseleverna utan, men standardfelet var stort och effekten var långt ifrån signifikant. Dettabekräftar vad som framkommit i tidigare studier, nämligen att arbetsplatspraktik inte perautomatik erbjuder vuxna andraspråksinlärare goda möjligheter att utveckla sinkommunikativa språkförmåga (Sandwall, 2013; Walldén, 2023). Detta resultat innebär intenödvändigtvis att den kommunala satsningen på språkpraktik var misslyckad. Trots färreundervisningstimmar uppvisade eleverna med praktik inte en långsammare språkutvecklingän eleverna utan, och deras upplevelser av praktiken var mestadels positiva (Walldén , 2023). Sammantaget är vår förhoppning är att resultaten ska bidra till en mer nyanserad diskussion,både när det gäller i vilken utsträckning sfi- undervisning leder till språkutveckling och närdet gäller eventuella effekter av specifika didaktiska modeller, i detta fall språkpraktik.

Referenser Ahlgren, K., & Rydell, M. (2020). Continuity and change: Migrants’ experiences of adultlanguage education in Sweden. European Journal for Research on the Education andLearning of Adults, 11(3), 399–414. https://doi.org/10.3384/rela.2000-7426.ojs1680 Jakobson, L. (2019). Skriftlig lärarrespons för vuxna nybörjare i svenska som andraspråk.Teoretiska perspektiv,responspraktik och uppfattningar. Göteborgs universitet.Lindberg, I., & Sandwall, K. (2017). Conflicting agendas in Swedish adult second languageeducation. I: Kerfoot, C., & Hyltenstam, K. (red.). (2017). Entangled discourses: South-Northorders of visibility. Taylor & Francis, 119–136.Norlund Shaswar, A., & Wedin, Å. (2019). Language learning strategies and teachingpractices in adult l2 education: The case of swedish for immigrants. Apples: Journal ofApplied Language Studies, 13(3), 17–34.http://dx.doi.org/10.17011/apples/urn.201907063590Pollitt, A. (2012). The method of adaptive comparative judgement. Assessment in Education:Principles, Policy & Practice, 19(3), 281–300.https://doi.org/10.1080/0969594X.2012.665354Sandwall, K. (2013). Att hantera praktiken: Om sfi-studerandes möjligheter till interaktionoch lärande på praktikplatser. Göteborgs universitet.Skolinspektionen (2018). Undervisning i svenska för invandrare. Stockholm:Skolinspektionen.Walldén, R. (2023). Adult migrants’ voices about learning and using Swedish at workplacements in basic language education. Studies in the Education of Adults, 1– 23.https://doi.org/10.1080/02660830.2023.2246763Wedin, Å., Rosén, J., & Hennius, S. (2018). Transspråkande och multimodalitet igrundläggande skriftspråksundervisning inom sfi. Pedagogisk forskning i Sverige, 23(1–2),15–38.

Forskning om svenska för invandrare (sfi) är oftast kvalitativ och fokuserar framför allt på klassrumsinteraktionoch lärarrespons. Med tanke på att sfi ofta kritiserats för att inte erbjuda eleverna tillräckliga möjligheter attutveckla den språkförmåga som krävs utanför klassrummet är det förvånande att inga studier undersöktspråkutvecklingen inom verksamheten. Det har föreslagits att arbetsplatspraktik kan bidra till sfi-eleversspråkutveckling, men inga studier har testat hypotesen kvantitativt. Föreliggande studie bidrar till att fylla dessakunskapsluckor.I studien deltog 38 elever på de två sista kurserna på sfi. Alla elever ingick i en kommunal satsning på bransch-inriktad svenska, och tolv av dem hade också en arbetsplatspraktik två dagar i veckan. För att undersöka elevernasspråkutveckling och en eventuell effekt av praktiken samlades texter från dem in vid två tillfällen med tremånaders mellanrum. Texterna bedömdes av erfarna andraspråkslärare med metoden jämförande bedömning. Enregressionsmodell användes för att testa huruvida kurs, testtillfälle och praktik predicerar texternas kvalitet.Resultatet visar att studenternas skrivförmåga utvecklas under sfi-utbildningen, vilket framgår av jämförelserbåde mellan de två tillfällena och mellan de två kurserna. Däremot påvisades ingen signifikant effekt av praktik ochingen signifikant interaktion mellan praktik och tillfälle, vilket tolkas som att eleverna med praktik inte utveckladesin språkförmåga snabbare än de andra eleverna.

Ordförråd är en central komponent i andraspråksinlärares kommunikativa språkfärdighet. Forskning har visat att ordförrådsutveckling påverkas av inlärares användning av ordinlärnings-strategier och att sådana strategier kan läras ut. Därför är det rimligt att anta att andraspråks-inlärares skolbakgrund inverkar på deras strategianvändning och ordförrådsutveckling. Denna pilotstudie fokuserade på strategianvändning och ordkunskap hos 42 sfi-elever med varierande skolbakgrund. Alla läste kurs D och var alltså på ungefär samma språkliga nivå. Med modifierade versioner av Bokanders (2016) ordkunskapstest och LaBontees (2017) strategi-användningstest utforskade vi samband mellan deltagarnas skolbakgrund, strategianvändning och ordkunskap. Resultaten visade att sociala strategier, som att använda nya ord i kommunikativa situationer, korrelerade positivt med ordkunskap. Skolbakgrund tycktes inte påverka elevernas benägenhet att använda sådana strategier. Strategier för att befästa redan bekanta ord föredrogs i högre utsträckning av elever med kortare skolbakgrund. Denna preferens korrelerade negativt med ordkunskap. Strategier för att utvidga ordförrådet, exempelvis genom att utifrån kontexten gissa vad okända ord betyder, föredrogs av elever med längre skolbakgrund. Denna preferens korrelerade positivt med ordkunskap. Dessutom var elever med längre skolbakgrund mer benägna att planera sin ordinlärning. En viktig implikation av studien är att sfi-elever med kortare skolbakgrund behöver stöttas i att använda strategier som syftar till att utvidga ordförrådet och inte bara till att befästa redan kända ord. Dessa elever behöver även stöttas för att planera en långsiktigt hållbar ordförrådsutveckling. 

I många språk har obestämda artiklar utvecklats från singulara räkneord som en (t.ex. Heine 1997). Detta semantiska arv förklarar varför obestämda artiklar typiskt endast används med singulara substantiv. I nusvenskan kan dock den obestämda artikeln en användas i plural, då som ena, typiskt i beskrivande och värderande predikativer (Collberg & Agebjörn 2023; Delsing 1993:31–35; Teleman m.fl. 1999:410; Terner 1922:120); se (1).

(1) Barnen är ena riktiga vildingar just nu.  

Av tidigare studier framgår att dagens bruk av artikeln en är i stort sett etablerat vid 1500talets mitt (Brandtler & Delsing 2010, Srkzypek 2012; se även Nivre 2002). Emellertid fokuserar dessa studier främst på obestämd artikel i argumentella nominalfraser snarare än på sådana nominalfraser där ena vanligtvis förekommer. Denna studie syftar till att utreda den historiska utvecklingen av den plurala obestämda artikeln ena. Materialet utgörs av excerperade exempel från texter under perioden 1500 till i dag. Vi undersöker vid vilken tid och i vilka syntaktiska kontexter artikeln används, och vi diskuterar hur dagens användning av ena-artikeln har etablerats. 

I de fastlandsskandinaviska standardspråken finns varianter av två obestämda singularaartiklar: en och någon (se t.ex. Julien 2005, s. 20). Valet mellan dessa båda beror åtminstonedelvis på huruvida nominalfrasens referens är specifik eller icke-specifik (se t.ex. Nivre 2002).Artikeln någon finns i dessa språk också i en pluralform, några, men svenskan skiljer sig fråndanskan och norskan i att även en har en pluralform: ena. Bruket av ena som plural obestämdartikel på svenska är dock högst begränsat (se t.ex. Teleman et al. 1999, s. 410) och integrundligt kartlagt.I den här studien undersöker vi bruket av den obestämda plurala artikeln ena i modernsvenska genom att jämföra det med bruket av några. Från talspråksnära korpusar har ca 500förekomster av ena respektive några excerperats och sedan analyserats såväl syntaktiskt somsemantiskt. Korpusundersökningen kompletteras även av grammatikalitetsbedömningar.Tillsammans visar dessa data i vilken grad och i vilka kontexter artiklarna ena och några ärutbytbara mot varandra.De preliminära resultaten visar att användningen av ena är både begränsad till ochdominerande i vissa kontexter. Artikeln används nästan uteslutande i värderande nominalfrasersom inte står satsinitialt och som fungerar som predikativ (1a) eller som komplement tillbetydelsesvaga verb, t.ex. ha, få och finnas (1b). Dessa tendenser noteras även av Terner (1922,s. 120) och Teleman et al. (1999, s. 410). Däremot verkar ena vara betydligt mer begränsad i såkallade negativa polaritetskontexter (t.ex. Krifka 2019), dvs. när nominalfrasen befinner sig i envillkorad sats (2a), i en negerad sats (2b) eller i en interrogativ sats (2c). Den prefereradeartikeln i dessa kontexter är i stället några.(1) a. Många lärare är ena riktiga översittareb. Muskelfästena hade fått sig ena rejäla törnar.(2) a. Det hade varit roligt om det var {några/?ena} riktiga kändisar som var medb. Jag vill inte ha {några/?ena} jävla lappar i brevlådanc. Har ni {några/?ena} riktiga sommarfavoriter när det kommer till ciderResultaten diskuteras med hjälp av de semantiska och pragmatiska termerna referentialitet,specificitet och genericitet, liksom det informationsstrukturella begreppsparet tema–rema(Lyons 1999). Det är tydligt att valet mellan ena och några – precis som valet mellan en ochnågon – ibland beror på huruvida nominalfrasen har specifik eller icke-specifik referens, menspecificitet kan inte ensamt förklara arbetsfördelningen mellan artiklarna i alla kontexter.Andra viktiga begrepp för att förstå bruket av den obestämda plurala artikeln ena verkar varanotworthyness och unexpectedness (jfr Ionin 2006).

The Mainland Scandinavian languages have variants of two indefinite singular articles, en (`a'/`an') and någon (`any'). In these languages, the article någon also has a plural form, några, but Swedish differs from Danish and Norwegian in that en also has a plural form: ena. Thus, Swedish has a system of two indefinite plural articles. However, the use of ena is restricted and not thoroughly clarified. This study investigates the use of ena as an indefinite plural article in modern Swedish by comparing it to the use of några.

Approximately 500 occurrences of noun phrases with ena and några were excerpted from text corpora and analysed with respect to lexical, syntactic, and pragmatic aspects. The analyses are combined with acceptability judgements of ena in different contexts. The results show that ena is less frequent than några in the corpora, and that its use is affected by the lexical context, the information structure, as well as the clause type. Firstly, noun phrases with ena are exclusively evaluative, and the article itself seems to give rise to an evaluative reading. Secondly, ena is principally used in noun phrases describing a referent and accordingly appears with information-structural focus. Finally, ena does not appear in negative polarity contexts, i.e. questions, negative statements and conditionals. Therefore, the analysis suggests that the plural indefinite article ena should be treated as a positive polarity item.