Abstract: There is currently limited previous research that concerns the area of ​​language development in the preschool's outdoor environment. The purpose of the study is to investigatepreschool teachers´view of the outdoor environment in order to stimulate the children's language development. Thestudy is conducted with a qualitive method by using semi-structured interviews.The purpose of the study is answered with the help of the following questions: How do preschool teachers plan language-stimulating teaching in an outdoor environment? and What are the possibilities and limitations of language-stimulating teaching in an outdoor environment? To analyze the empirical evidence, we have used the childhood sociological concepts of place, spaceand the socio-cultural concepts of mediation and artefacts to help us. The result of the study shows that the geographical place, together with the preschool teachers' space, is significant for how preschool teachers plan for a language-developing teaching in an outdoor environment. The limitations and possibilities lie in the educators' space for the creation of a place in the physical location. The surrounding environment, preschool teachers who have a mediating role and the artefacts used as mediating appeared to be significant. Specific elements that take the children's attention in the outdoor environment were seen as limiting to enable language-developing teaching in the outdoor environment.

Abstrakt

Detta examensarbete syftar till att på ett djupgående och kritiskt sätt analysera hur begreppet social kompetens tolkas i tio utvalda verksamhetsplaner för fritidshem, och att jämföra dessa tolkningar med läroplanen för grundskola, förskoleklass och fritidshem (Skolverket, 2022) samt Skolverkets allmänna råd med kommentarer (Skolverket, 2014). Genom en kvalitativ textanalys av verksamhetsplanerna har data samlats in och analyserats för att identifiera mönster, variationer och eventuella brister i tolkningen av social kompetens. Resultaten visar att det finns betydande variationer i hur begreppet social kompetens tolkas. Medan några fritidshem betonar strukturerade aktiviteter och pedagogens aktiva roll, förespråkar andra en mer flexibel och elevstyrd ansats. Det är också tydligt att flera verksamhetsplaner inte specificerar strategier och metoder för att inkludera alla elever i olika aktiviteter, vilket kan resultera i exkludering och begränsad utveckling av social kompetens.

Studiens syfte är att undersöka pedagogers perspektiv på TAKK i relation till barns tidiga språkutveckling då vi upplever att det saknas tillräckligt med forskning kring ämnet. Våra frågeställningar inriktar sig på att ta reda på hur TAKK används i förskolan, om det finns något samband mellan användning av TAKK och barns tidiga språkutveckling samt om pedagoger i förskolan ser möjligheter i att främja barns tidiga språkutveckling med stöd av TAKK

Vår teoretiska utgångspunkt tas utifrån den sociokulturella teorin och VYgotskijs utvecklingsteori vilken riktar sig mot språkets betydelse för utveckling och lärande därav finner vi relevans till vår studie. Studien genomfördes med stöd av både kvantitativa och kvalitativa metoder i form av enkäter. 

Resultatet visar att merparten av pedagogerna som deltog i studien har liknande åsikter kring användning av TAKK och hur det kan relatera till barns tidiga språkutveckling. Ett annat resultat visar att TAKK används till stor del för att stötta kommunikationen vilket även kan leda till att barns språkutveckling främjas. Det framkommer även att utifrån pedagogernas upplevelser lär barnen utifrån sociala interaktioner med både vuxna och andra barn. Pedagogerna anser att användning av TAKK bör introduceras redan hos yngre barn för att det ska vara betydelsefullt för barns kommunikation och språkutveckling. 

Idag är det allt vanligare att det finns barn på förskolan som har olika typer av diagnoser, en av mest vanliga är autism. De som jobbar på förskolor: rektorer, specialpedagoger, förskollärare och andra har för uppgift att anpassa verksamheten och skapa förutsättningar för dessa barn utifrån deras behov. Leken som viktig del av barndomen måste också anpassas för barn som befinner sig i autismspektrum eller redan har diagnos autism. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur förskolepersonal kan stödja barn med autism för att delta i leken. Följande frågor är aktuella: Hur beskriver pedagoger projekt? Vilka möjligheter och utmaningar synliggör deras narrativ?

Studiens utgångspunkt är projektet Rätt att leka som var aktuell i några år i Skåne län inom flera kommuner. I vår studie använder vi oss av narrativ metod och fem intervjuer som vi genomförde i två olika kommuner i Skåne. Respondenterna är verksamma inom förskolan på olika sätt. Resultatet visar att det finns givande metod hur verksamheter kan organiseras för att främja lek för barn med autism. Studie bidrar till ett tillskott av forskning. Denna studie belyser även utmaningar i själva arbetet med speciella lekgrupper som brist på tiden och personalfrånvaro. 

Syftet med denna studie är att undersöka och utforska barns upplevelser och perspektiv i förskolemiljö, där de aktivt deltar. Mer specifikt avser studien att granska hur barnen upplever och uppfattar strukturerad undervisning och fri lek i förskolemiljö, samt hur de uppfattar pedagogens förhållningssätt och närvaro under dessa olika situationer. Studien strävar efter att förstå och analysera hur barnen samverkar, kommunicerar och förstår sina inlärningsupplevelser i dessa två olika situationer.Studien har utgått från ett barndomssociologiskt perspektiv samt tidigare forskning kring barns perspektiv, undervisningsmetoder och lek i förskolan. Det empiriska materialet har samlats in genom att använda en kvalitativ forskningsmetod med semistrukturerade intervjuer med tio fyraåriga barn i en förskola. Att intervjua barn och observera deras kroppsspråk vid intervjuer ansågs vara av största relevans för studiens syfte och mål eftersom det kan ges en fördjupad förståelse kring barns uppfattning av fri lek, undervisning och pedagogens deltagande och närvaro under dessa två olika situationer. Det empiriska materialet har analyserats utifrån olika centrala begrepp som barns aktörskap, barns perspektiv, barnperspektiv, kamratkulturer, being och becoming inom det barndomssociologiskt perspektivet. Studiens resultat visar att barnen har en mångfald av upplevelser och tankar kring fri lek, undervisning och om pedagogens deltagande och närvaro i dessa två situationer. Dessa resultat framhäver betydelsen av att förskolemiljön ska vara inkluderande och kanna anpassa barns olika tankar, behov och perspektiv.  

 Denna avhandling om Educational Theory utforskar förståelsen och praxisen av jämlikhet i utbildning bland bangladeshiska lärare efter införandet av National Curriculum Framework 2021. Med fokus på de konceptuella distinktionerna mellan jämlikhet och jämlikhet undersöker studien hur lärare navigerar jämlikhet, rättvisa och inkludering inom en kompetensbaserad läroplan. Med utgångspunkt i John Rawls teori om rättvisa som rättvisa och Amartya Sens förmåga tillvägagångssätt, betonar forskningen behovet av att balansera resursfördelning och individuell kompetensutveckling för att säkerställa rättvisa utbildningsmöjligheter.

Djupintervjuer med sex lärare från olika utbildningsmiljöer, studien tittar på hur de hanterar individuella skillnader, elevers självständighet och uppmuntrar inkluderande praktiker i klassrum. Den identifierar de utmaningar som lärare står inför när de praktiserar läroplanens vision om att utveckla kreativitet, anpassningsförmåga och moralisk integritet samtidigt som de tar sig bortom samhälleliga och systemiska barriärer.

Resultaten visar att även om utbildare arbetar hårt för att skapa rättvisa lärmiljöer, hämmas deras ansträngningar av brist på utbildning och otillräckliga faciliteter. Kortfattat argumenterar avhandlingen för integrering av equity-fokuserade pedagogiska metoder som kan göra det möjligt för studenter att realisera sin fulla potential och kan skapa en positiv inverkan på ett mer rättvist samhälle.

Studien påbörjades med funderingar kring vad som egentligen händer under sommaren på förskolor och om det överhuvudtaget finns någon verksamhet. Syftet med studien är att ta reda på hur verksamheten i form av personal, barn, miljöer och aktiviteter, förändras på sommaren i förskolan. Syftet är även att synliggöra de berättelser personal i förskolan har om deras sommarverksamhet och hur skillnader, möjligheter och utmaningar beskrivs. Studien utgår från fenomenologisk teori och narrativ ansats. Detta då båda teorierna grundar sig i att synliggöra berättelser utan att lägga någon värdering i vad som berättas. Teorierna hjälper till att synliggöra en variation av fenomenet: sommarverksamhet. Studien utgår från en enkätstudie där kvalitativa och kvantitativa frågor har besvarats. Enkätsvaren har sedan tolkats och analyserats genom en narrativ ansats utifrån begreppen livsvärld, naturlig inställning och röst.   

Resultatet i studien visar att sommarverksamheten skiljer sig åt jämfört med resterande års verksamhet då 103 av de 119 respondenterna svarade ja på denna fråga. Sammanslagningar är något som sker på de flesta förskolor under sommaren. Centrala delar som kan urskiljas i narrativet är att sommaren på förskolan beskrivs som spontan, innebär barnpassning, ofokuserad personal som räknar ner till sin semester och dagar som fylls av fri lek och fler utflykter än vad de brukar göra. Genom att lyfta fenomenet sommarverksamhet och synliggöra vad detta är vill studien bidra till personalens medvetenhet om denna period.

The purpose of this thesis is to investigate preschool educators' perspectives and approaches regarding LGBTQ issues within preschool activities. Our study is based on the following questions: How do preschools apply LGBTQ-related issues in their operations? And what tension fields can be identified in the application of an LGBTQ perspective in preschool work?

The study is conducted using a qualitative method in the form of semi-structured interviews with educators in preschools. The interviews were recorded and later transcribed. The transcriptions were color-coded and reduced into three categories.

The foundation of our analysis is a norm-critical perspective with relevant terms. The results of our thesis show that there is a lack of knowledge about LGBTQ issues among preschool educators. The primary tools for applying this were conversations with the children and reading literature aloud. It became evident in their choice of language that norms influence the terms used.

Our conclusions indicate a lack of resources for applying LGBTQ-related issues, such as literature, which is currently very limited. There is a need for more knowledge and training among educators regarding LGBTQ issues at both preschool and higher educational levels. Furthermore, there was a significant emphasis on what was considered overarching terms, rather than addressing direct topics that were perceived as too complex for young children to understand. We identified a tension between the focus of those who deviate from the norm and the work towards creating an inclusive environment for all.

Leken i förskolan anses vara central och forskning visar att synen på den fria leken hos förskollärare skiljer sig åt och blir därför ett komplext område inom förskolans värld. Förskollärares roll i den fria leken har studerats antingen inomhus eller utomhus, men inte tillsammans. Syftet med studien är att undersöka förskollärares synsätt på den fria leken inomhus och utomhus och hur de ser på sin roll i den. Studien tar utgångspunkt i den kommunikationsteoretiska bakgrunden för att synliggöra förskollärares roll och hur den ser ut i barns fria lek. För att besvara syftet har vi använt en kvalitativ metod genom intervjuer. Förskollärare har fått svara på frågor om hur de ser på den fria leken och vilket synsätt de har på sin egen roll i den fria leken, både inomhus och utomhus. Resultatet av vår studie visar att det finns delade åsikter i synsättet kring förskollärarens roll men även likheter har framkommit. Slutsatsen visar att de medverkande förskollärarna är medvetna om att inta en stöttande roll men att det kan vara utmanande att hitta rätt balans när de ska stötta i leken. En delad åsikt som blev synlig i analysen var deras syn på sin roll inomhus och utomhus där tankar om en mer passiv roll framkom men även exempel på att de är lika aktiva inomhus som utomhus. 

Vårt syfte med denna studie är att undersöka vilka likheter och skillnader det finns på barns lek inomhus och utomhus i en förskolemiljö. Detta gör vi genom att undersöka hur förskollärare resonerar kring deras förhållningssätt till fri lek och hur de anser att miljön påverkar den fria leken. Vi genomförde en undersökning med hjälp av kvalitativ metod för att samla in analysmaterial till vårt syfte och frågeställningar genom att intervjua fyra förskollärare på olika förskolor. För att analysera det empiriska materialet använde vi oss av Lev Vygotskijs sociokulturella teori, Anthony Pellegrinis perspektiv på lek samt centrala begrepp.Resultatet visade stora skillnader på barns fria lek inomhus och utomhus. Pedagogers förhållningssätt har stor betydelse för barns lek och dess utveckling. Miljön och lekmaterial är också faktorer som påverkar barns lek samt barns tidigare erfarenheter och hur de behärskar fantasin. Jonsson och Thulin (2019) refererar till Vygotskij som menar att den miljö som barnen erbjuds har stor påverkan på barnens lek.

Denna studie handlar om hur förskollärare bemöter barn med annat modersmål än svenska och hur de jobbar med deras språkutveckling. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv och bygger på kvalitativa intervjuer med förskollärare i södra Sverige. Studien visar att en rad olika metoder för språkinlärning grundade på det sociokulturella perspektivet används i förskolan. Dock används dessa metoder endast för språkutveckling i det svenska språket. Språkutveckling inom barnens modersmål sker precis som tidigare studier visat i princip inte alls i de undersökta förskolorna. En viktig anledning till detta är att det saknas resurser. Pedagogerna anser att modersmålsundervisning i stället bör ske i hemmet men de är medvetna om att detta inte alltid sker trots försök att involvera föräldrarna. Slutsatsen av studien är att mer forskning om undervisning av flerspråkiga barn behövs eftersom denna grupp blir allt större i förskolorna.

Högläsning är vanligt förekommande i arbetet med litteratur på förskolan. De val som ligger bakom arbetet med litteratur på förskolan är ett begränsat forskningsområde. Studiens syfte är att undersöka förskollärares val av böcker och aktiviteter i arbetet med litteratur i förskolan och förstå hur litteraturen bidrar till barns samspel och kommunikation. Studiens syfte besvaras med hjälp av följande frågeställningar: Vad driver förskollärares val av böcker i arbetet med litteratur på förskolan? Hur kan förskollärares val av aktivitet i arbetet med litteratur förstås utifrån ett sociokulturellt perspektiv? Studien genomfördes med kvalitativ metod i form av intervjuer för att ta reda på hur förskollärare reflekterar kring sina val i arbetet med litteratur. Den teoretiska utgångspunkten som användes i analysen är det sociokulturella perspektivet som syftar till att lärande sker i samspel. Studiens resultat visar att förskollärares val i arbetet med litteratur avgörs ofta med avsikt till ett lärande och med koppling till förskolans pågående temaarbete. Ur ett sociokulturellt perspektiv sker ett lärande och en utveckling i alla samspelssituationer. 

Studiens syfte är att undersöka förskolepedagogers arbets-, och förhållningssätt till flerspråkiga barn i förskolan. För att besvara syftet använde vi oss av följande frågeställningar: Hur arbetar förskolepedagoger med flerspråkighet i förskolan? Vilket förhållningssätt har pedagoger i arbetet med flerspråkiga barn? För att få svar på våra frågeställningar gjorde vi en kvalitativ intervjustudie på två mångkulturella förskolor. Vi intervjuade tre förskollärare och två barnskötare. Studien grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv som utgår ifrån att barn lär sig i samspel och kommunikation med andra. Studiens resultat visar att kommunikation och interaktion är en förutsättning för flerspråkiga barns språkliga utveckling. Vi har även kommit fram till att pedagogers goda relationer och bemötande till det flerspråkiga barnet ökar barnets möjligheter till att medverka i förskolan. I studien framkommer även att samarbetet med vårdnadshavare ger positiva effekter i flerspråkiga barns språkutveckling. Därmed visar studieresultatet förskolornas likheter och skillnader i arbetet med flerspråkighet i förskolan.

Lek och samspel är en viktig och aktiv del av barns lärande, utveckling och välmående. Vissa barn som behöver stöd kan dock kämpa med att leka och interagera med andra. Syftet med denna studie var att undersöka hur förskollärare och pedagoger arbetar för att förbättra och stödja interaktion i fri lek för barn som behöver assistans. Detta undersöktes genom frågorna: Hur säkerställer förskollärare och pedagoger att barn som behöver stöd ingår i gruppen och inte känner sig utanför' och Hur främjar förskollärare och pedagoger interaktion mellan barn som behöver stöd under fri lek? Detta undersöktes genom sex kvalitativa intervjuer med tre förskollärare och tre barnomsorgspersonal från två olika förskolor. Den insamlade data kommer att analyseras genom en innehållsanalys baserad på barndomssociologi och det sociokulturella perspektivet. Resultaten visade att förskollärare och pedagoger använder visuellt stöd och TAKK (teckenspråk för kommunikation), att de är uppmärksamma, de deltar i den fria leken, de erbjuder undervisning och de baserar sina förhållningssätt på barns intressen och behov av att ge stöd och förbättra interaktionen.

Ett medvetet urval av barnlitteratur kan visa på olika sätt att leva och vara, på ett likvärdigt och normerande sätt. Litteraturen kan likaså vara ett verktyg för barn att bearbeta och sätta ord på upplevelser i sina egna liv. Vår studie grundar sig i en nyfikenhet att undersöka om och vilken litteratur det finns inom området socioekonomisk utsatthet, vilket leder oss ner till vårt syfte; att undersöka hur barn som lever i socioekonomisk utsatthet porträtteras i bilderböcker. Arbetet har tagit sin teoretiska utgångspunkt i Ernesto Laclau och Chantal Mouffes diskursteoretiska perspektiv samt i det normkritiska perspektivet för att kunna upptäcka rådande diskurser samt vilka normer som kan synliggöras. I vårt arbete har fem bilderböcker valts ut utifrån våra kriterier och avgränsningar för att grundligt analyseras via en kvalitativ bilderboksanalys. Kategorierna som legat till grund för vår analys är; barnets perspektiv, familjekonstellation och miljöns skildring. Resultatet av vår studie visar att bilderböckernas innehåll inte speglar den aktuella demografin av barn som lever i socioekonomisk utsatthet, exempelvis då vår analys synliggör att det enbart är ensamstående föräldrar med ensambarn som utgör denna grupp. Variationen som framställs i böckerna är således begränsad. Resultatet visar även att det finns en medvetenhet hos barnen som lever i socioekonomisk utsatthet om sin situation och att det finns en oro för vad andra ska tycka samt en önskan om en annan tillvaro. Den framställning som görs, menar vi därför kan bidra till att skapa en bild av att barn som lever under dessa förhållanden avviker från normen och därmed förblir den marginaliserade gruppen i samhället.

 Fritidshemslärare, inkludering, pedagogik takt, relationskompetens, trygghet.

Pedagoger möter ibland barn som växer upp utan en läsmiljö hemma. Vi har upplevt pedagogers oro för risken att barn som växer upp utan läsmiljö långsammare utvecklar sina läs- och skrivförmågor. Det innebär att det finns en risk att deras läs-skriftspråksutveckling går långsammare än för andra barn. Syftet med denna studie är att undersöka och belysa hur pedagoger använder böcker i planerade och oplanerade aktiviteter med barn i åldern 3-5 år i förskolor för att uppmuntra och utveckla barns literacy. De teoretiska begrepp vi utgår ifrån i studien är literacy, emergent literacy, visuell literacy, högläsning, undersökande skrivande och literacyhändelser. Vi har använt kvalitativ metod i vår studie, där vi har genomfört fyra observationer på två olika förskolor. Vi har valt att observera högläsningsaktiviteter eftersom dessa aktiviteter är relaterade till vårt syfte. Vi sammanställde och skrev våra fältanteckningar på anteckningsbok efter aktiviteterna. Dessa aktiviteter är enskild högläsning, en bokstund med grupphögläsning, delaktighet i högläsningsstunden samt högläsning och läs- och skrivutveckling. 

De slutsatser vi drar av våra tolkningar av observationerna är att pedagoger använder olika strategier när böckerna läses högt för att utveckla barnets literacy. Det sker genom att pedagogen ställer frågor, sitter bredvid barnen, läser med olika tonhöjd, interagerar med barnen och diskuterar med dem om bokens händelser. Resultatet har visat att pedagoger använder böcker i högläsning för att utveckla och främja barnens emergent literacy och visuell literacy. Under högläsningen använder pedagoger boken och hjälper barnen att tolka bilderna i boken där bilderna spelar en betydelsefull roll i högläsningen för barnen. Pedagoger använder olika strategier under högläsning såsom att skapa samtal med barnen, förklara begrepp, föra en dialog med barnen efter varje bilden. Resultatet har även visat att pedagoger skapar olika litteracitetshändelser där barnen deltar. Detta sker genom att de skapar en integrerad miljö. De ger barnen möjlighet att interagera och kommunicera med varandra genom att fråga barnen, ge feedback på barnens svar och bekräfta dem genom blickar, gester, kroppsspråk och språk.

Nyckelord: emergent literacy, högläsning. literacy, literacyhändelser, undersökande skrivande och visuell literacy.

Läroplanen för förskolan dokumenterar en omfattande och nyanserad yrkesbeskrivning för de pedagoger som arbetar inom förskolans verksamhet. Syftet med denna studie är att utifrån förskolepedagogernas perspektiv undersöka huruvida de upplever att de har förutsättningarna att utföra sitt uppdrag och ansvar. Vidare vill vi undersöka vilka faktorer som de upplever har en inverkan på deras kapacitet att göra så. Detta syfte kommer att behandlas utifrån följande frågeställningar: Vad är förskolepedagogers perspektiv på deras resurser och förutsättningar att utföra sitt uppdrag och ansvar i relation till läroplanens mål och riktlinjer? och Vilka faktorer påverkar pedagogernas kapacitet att utföra sitt uppdrag och ansvar i relation till läroplanens mål och riktlinjer? 

En kvantitativ forskningsmetod har nyttjats för att undersöka ovannämnda frågeställningar utifrån tre teman: omsorg, undervisning och systematiskt kvalitetsarbete. Vidare behandlas resultatet med en abduktiv ansats utifrån omsorgsetiken som teoretisk utgångspunkt. 

Resultatet visade att där majoriteten av deltagarna upplevde att de hade förutsättningarna för att genomföra undervisning, var deras kapacitet för omsorg och systematiskt kvalitetsarbete sviktande. 

Resultatet visade även ett mönster för de faktorer som påverkade pedagogernas kapacitet att genomföra sitt uppdrag och ansvar där deltagarna under alla teman som mest pekade ut: barngruppsstorlek, personaltäthet och personalens kompetens. 

Syftet med studien är att utforska pedagogers uppfattningar om den fria leken i förskolan och pedagogernas roll i samband med den. Dessutom strävar vi efter att belysa hur pedagogerna uppfattar att den fria leken kan påverka barns utveckling och lärande. Undersökningen genomfördes med hjälp av en kvalitativ metod för att samla in analysmaterial och besvara frågeställningarna. Sex semistrukturerade intervjuer genomfördes med pedagoger på två olika förskolor i en skånsk stad. För att analysera det empiriska materialet användes Lev Vygotskijs sociokulturella teori och de centrala begreppen den proximala utvecklingszonen, lek, fri lek och artefakter.

Resultatet av denna studie visar att samtliga informanter delar en gemensam uppfattning om att den fria leken bör vara självständig och styras av barnens egna intressen, snarare än av vuxna. Informanterna visar förståelse för den utveckling och lärande som uppstår genom den fria leken. Informanterna betonar vikten av den sociala interaktionen och samspelet mellan barnen. Vidare menar informanterna att pedagogernas roll i den fria leken är att vara närvarande och erbjuda stöd. Detta sker genom användning av olika strategier för att stödja barns fria lek, särskilt när det gäller att stimulera fantasin hos yngre barn. En strategi är att pedagogerna startar en egen lek eller leksituation för att locka barnen att delta och en annan strategi är att erbjuda ett nytt material som fångar barns intresse. Detta innebär att pedagogerna kan ta en aktiv roll i att stödja och vägleda barnens fria lek när det uppstår situationer där samspel mellan barnen behöver stödjas.

Kunskapsområdet matematik blir alltmer fokuserat även i förskolan, med mål av vilket kunnande barnen förväntas utveckla. Därav finns det behov av att förstå vad barn faktiskt erbjuds lära och vad de utvecklar för förmågor innan de börjar skolan. Studiens övergripande syfte är att beskriva på vilket sätt förskollärare utvecklar och iscensätter aktiviteter om tal och räknande, och vilket kunnande som blir möjligt för barnen att utveckla. Studien har fokuserat på förskollärarnas lärande samt iscensättande av aktiviteter med matematiskt innehåll (aritmetik, taluppfattning och räknefärdigheter). Den första delstudien beskriver processen kring förskollärares kollektiva lärande. Genom att reflektera och diskutera egna dokumentationer utvecklas de i sin profession avseende lärandet av tal och räknande i aktiviteter med barn. Den andra delstudien beskriver hur förskollärare planerar och iscensätter en aktivitet med fokus tal och räknande, och hur detta påverkade barnens möjligheter till lärande. Studien utgår från ett variationsteoriskt perspektiv (Marton, 2015) samt Chi’s (2009) taxonomi, avseende i vilken form aktiviteterna iscensätts (aktiv - konstruktiv - interaktiv). Studiens resultat visar att förskollärarnas lärande om ämnesinnehåll är en komplex process, där förskollärarnas delade erfarenheter gör det möjligt för dem att över tid urskilja nya aspekter av tal och räknande och därmed också hantera innehållet i aktiviteter på ett förändrat sätt. Studiens resultat visar även skillnader mellan hur lärarna valde att iscensätta aktiviteterna och att detta resulterade i olika möjligheter för barnen att lära.

The aim of this study is to describe in what way preschool activities contribute to the development of children's knowledge of different forms of numbers; symbols, ordinal and cardinal. Video -recordings from three different groups of preschool children age d 3 to 5 years old have been analyzed based on variation theory (Marton, 2015) to describe the children’s discernment of numbers. The activities were planned and enacted by preschool teachers. The teachers’ intentions were to teach the children numerosity (Hannula - Sormunen et.al., 2016). The activities offered learning possibilities during the activities, e.g. to sort digits by magnitude, value or just to match symbols. The video -recordings were analyzed to capture what as- pects of the numbers the children were offered to discern, and what aspects were not offered to discern during the different activities. Simultaneous discernment of numbers in different forms are important for children’s future mathematical performance (Hannul- Sormunen et.al., 2015). The fi ndings unveil the teachers’ challenges to design preschool activities offering children simultaneously discernment of num- bers’ different forms. The activities mainly make the children discern numbers as symbols to match or as magnitude, while the cardinal form occurred only to a limited extent.

This study analysed how preschool teachers differently enacted the same mathematical activity for preschool children to discern numbers, and how this affected the children's learning opportunities during the activity. The analysis was based on variation theory and Chi's taxonomy of learning activities. Two Swedish preschool teachers' enactment of the same mathematical activity for 27 children aged 4-6 years was studied. Video recordings of what the children were offered to discern were used in the analysis. The results indicate that variations in how the teachers chose to enact the activity produced two different learning opportunities for the children. Differences in what aspects were made discernible were closely linked to the characteristics of the activity implemented. The enactments differed even if the same game was chosen and the same amount of time was used in the play-based activity. In one preschool group, there were few opportunities to discern more than the nominal form of numbers; the other preschool group had an activity focused on all number forms simultaneously. In addition, in the latter group, the children had the opportunity to develop equinumerosity. The results suggest that the activity with limited variation was more appropriate for learning with undeveloped knowledge; the children with more developed understanding required a more varied design. This study contributes to the knowledge of how the design of an activity affects children's learning differently, which is important when planning learning-based preschool activities.

Förskolan är en plats där sociala relationer byggs med hjälp av lek och lärande. Förskollärare ska ansvara för barns lärande och utveckling, men studier visar att antalet barn i gruppen påverkar förskollärarens uppdrag negativt. Förskollärarens möjligheter blir mindre när det är stora barngrupper och få personal och det leder till att barnens utveckling och lärande minskas. Studiens syfte är att undersöka hur förskollärare förhåller sig till stora barngrupper och personaltäthet. Studien är kvalitativ med en teoretisk utgångspunkt i systemteori. I teorin är kommunikation och interaktion mellan individer centralt för lärande. Studiens kvalitativa metoder är semistruktuerade intervjuer. I dessa intervjuer har informanternas svar analyserats i olika kategorier för att hitta samband i förskollärarnas uppfattningar angående stora barngrupper, samt hur personaltätheten påverkar förskollärarnas arbete och deras relation med barnen. Det handlar om hur dessa två faktorer tillsammans bidrar i den dagliga verksamheten. 

This study will investigate the most efficient way of giving and receiving formative feedback. There will primarily be a focus on whether verbal formative feedback or written formative feedback is found to be more efficient by teachers and students. Furthermore, the study will also investigate if formative feedback is motivating for L2 learners. The purpose of our area of interest is that there is little research done on verbal and written approaches to formative feedback. Moreover, the educational authorities in Sweden claim that formative feedback can have little to no impact at all and in some cases even negative effects, which we find to be problematic. This research study is done on secondary school students in grades 7-9. Our findings included in the results section include eight primary sources with a focus on our area of interest. The findings indicate that a verbal approach to formative feedback is highly appreciated by students and teachers, because of its effectiveness. Our findings show that verbal formative feedback can highlight students' strengths and weaknesses. Additionally, it is efficient as it explains misunderstandings and is understood by the learners. To conclude, formative feedback has a twofold aim, on one hand, it motivates students and on the other hand, it is efficient for assigning grades.

Syftet med denna studie är att få en ökad förståelse för samverkan mellan förskollärare och föräldrar vid inskrivning av nyanlända barn till Sverige, med fokus på hur en trygg miljö kan skapas för ett enskilt barn. För denna studie har fem intervjuer genomförts med fem förskollärare som arbetar på fem olika förskolor. Metoden som användes var en kvalitativ metod som sköttes med semistrukturerade intervjufrågor som skulle belysa samarbetet mellan förskollärare och nyanlända barnfamiljer under inskrivningen. 

Resultatet av studien visar att det är det enskilda barnets behov som styr förälderns närvaro vid inskrivningen och att det är nödvändigt för barnets säkerhet att det knyter an till en eller flera förskollärare. Vidare visar resultaten att kommunikationssvårigheter till följd av språkbarriär kan orsaka utmaningar vid förskoleinskrivning.

Elever genomgår dagligen en övergång mellan skola och fritidshem, där fritidspedagoger har stort utrymme till att göra olika didaktiska val avseende samlingen som sker på fritidshemmet. Studier visar på en underbyggd problematik där elevernas behov ofta inte blir tillgodosedda. Samtidigt framgår det i styrdokumenten att vi ska ta hänsyn till alla elevers behov. Syftet med studien är att undersöka vilka didaktiska val fritidspedagoger gör för att inkludera alla elever i samlingen. Samt vilka möjligheter och utmaningar fritidspedagoger uppfattar kring en inkluderande fritidshemsverksamhet. Studien utgår från följande frågeställningar: Vilka didaktiska val genomförs på fritidshemmet för att inkludera samtliga elever i informationen som ges ut i samlingen, enligt fritidspedagogerna? Och Hur uppfattar fritidspedagogerna eventuella möjligheter och utmaningar i deras utövande av en inkluderande fritidshemsverksamhet?Datamaterialet samlades in genom intervjuer på tre olika fritidshem, med tre fritidspedagoger inom samma kommun. Till stöd för att analysera vår insamlade empiri användes dels det relationella och kategoriska perspektivet på inkludering samt en inkluderingsteori. Studiens resultat visar att beroende på hur fritidspedagogernas didaktiska val ser ut avseende samlingar, kan påverka elevernas möjlighet till att inkluderas i gemenskapen. Olika förhållningssätt ger olika upphov för verksamheten. I fritidspedagogernas arbete med inkludering framgick både möjligheter och utmaningar, som verkar styra fritidspedagogernas sätt att bemöta alla elevers skilda förutsättningar, personaltäthet och heldagslärandet var aspekter som framgick.

Abstract:

Denna studie har som syfte att undersöka hur förskollärare förhåller sig och arbetar med inkludering av barn med svenska som andraspråk och om det går att förbättra deras inkluderande arbetssätt.Undersökningen använder en kvalitativ forskningsmetod där individuella intervjuer analyseras med etablerade teorier i språkinlärning och inkludering av flerspråkiga barn som inte pratar svenska. Resultatet visar att pedagogerna som intervjuas i inkluderingsämnet påstår att det ingår i förskolans uppdrag att jobba inkluderande och deras förhållningssätt är i linje med styrdokumentet Lpfö (2018). Barn oavsett etniskt ursprung, kultur, språknivå, behov till stöd, olikheter, får ett bra bemötande av pedagogerna och på så sätt känner sig barnen trygga i detta nya sociala sammanhang. I sitt arbetssätt för inkludering använder förskollärare leksaker, sånger, sagor samt digitala redskap som polyglott eller TAKK kommunikationssätt.Pedagogernas uppfattning om inkludering av barn med svenska som andraspråk reflekterar begreppets (inkludering) målsättning. Studiens pedagoger anger att det nås ett bra resultat, grundat på sina egna observationer, om barns delaktighet i verksamhet. Studiens resultat visar tydligt att styrdokumentet är regel i inkluderingsprocessen av barn med svenska som andraspråk men vissa förbättringar skulle kunna öka kvaliteten ytterligare. Att kunna jobba med mindre barngrupp för att nå barnen på individnivå, att ha mer tid med barnen i förhållande till de administrativa uppdragen, att det finns flerspråkiga pedagoger är några förslag som de intervjuade förskollärarna påpekar som fördel till inkluderingsprocessen.Slutsats av denna studie är att barn med svenska som andraspråk får den språkundervisningen som behövs i de intervjuade pedagogernas förskolor, något som stödjer barnen i de första stegen mot det svenska samhället.

Syftet med denna studie har varit att undersöka hur verksamma pedagoger definierar kategorin barn i behov av särskilt stöd, hur pedagogerna arbetar för att inkludera barn i behov av särskilt stöd, samt vilka hinder som pedagogerna möter när det gäller det inkluderande arbetet i förskolan. Syftet har till stor del växt fram utifrån våra egna upplevelser där vi sett att alla barn inte alltid inkluderas i förskolans verksamhet. För att få svar på våra forskningsfrågor utgick vi från kvalitativa intervjuer i form av en semistrukturerad intervjuguide där sex förskollärare samt tre barnskötare intervjuades, alla verksamma i förskolan.

Resultatet från de nio intervjuerna har analyserats med hjälp av det relationella samt det kategoriska perspektivet. Resultatet av vår studie visar att verksamma pedagoger definierar kategorin barn i behov av särskilt stöd på olika sätt. En del pratar om diagnoser och vissa om “andra svårigheter”. Flertalet av de intervjuade pedagogerna pratar om barn med behov av särskilt stöd och inte om barn som är i behov av särskilt stöd. Alltså beskrevs barnen utifrån deras svårigheter medan ett fåtal antydde på att svårigheter kan uppstå i situationer och att individuella anpassningar därefter behövs göras. Vidare visade resultatet på att individuella anpassningar kan vara svåra att göra då alla barn är olika och behöver olika sorters stöd, därav kan det vara svårt att hitta precis de anpassningar som behövs för att hjälpa barnet. Det visade sig finnas en del olika utmaningar i arbetet med barn i behov av särskilt stöd. En del pedagoger uttryckte att de kände sig otillräckliga, att de hade brist på kunskap samt att de hade dåligt samvete. Några andra pedagoger ansåg att den stora utmaningen låg i hur extra resurser ska fördelas, det vill säga om resurser ska användas för hela barngruppen eller endast för ett specifikt barn. Pedagogerna nämner olika strategier som de använder sig av för att inkludera barn i behov av särskilt stöd. Den mest dominerande strategin var att dela in barnen i mindre grupper, detta för att öka tryggheten och ge alla barn i den mindre gruppen lika stort utrymme att dels komma till tals och få stöttning av pedagogen. Andra strategier var att anpassa lärmiljön samt att anpassa undervisningen utifrån barnens behov.

Studiens syfte är att undersöka hur representation av svart och brun hudfärg ter sig i populära bilderböcker. Detta avseende förekomst av antalet karaktärer men även avseende porträttering och karaktärsskildring. Som hjälp för att besvara syftet formulerades följande frågor: Hur många av den totala mängd karaktärer har svart eller brun- samt vit hudfärg? Hur många av den totala mängd huvudkaraktärer har svart eller brun- samt vit hudfärg? Hur porträtteras karaktärer med svart eller brun hudfärg? Urskiljs en annanhetsdiskurs eller stereotypisering i porträtteringen av karaktärer med svart eller brun hudfärg?

Studien genomsyras av en postkolonial ansats som problematiserar vithetsnormen och materialet som analyseras utgörs av en bilderbokssamling på 70 böcker. Metoderna som tillämpades är av både kvantitativ och kvalitativ karaktär då materialet behandlas via en kvantifiering och en kvalitativ innehållsanalys. Studiens resultat visar på att den förekomna representationen är ojämlik då vit hudfärg representeras i en majoritet avseende karaktärsantal, huvudkaraktärsantal, förekomst i antalet böcker samt förekomst i positionering som huvudkaraktär. Resultatet visar även på hur representationen förefaller på två distinkta sätt; som outtalad samt som stärkande av en annanhetsdiskurs. Något som i vidare led synliggör den komplexitet som finns närvarande i fråga om representation i bilderböcker.

Den här studien syftar till att undersöka vilken syn pedagoger verksamma i fritidshem har på sitt lärande och omsorgsuppdrag samt hur de upplever barnens förutsättningar till allsidig utveckling påverkas om pedagogerna lägger ett större fokus på det ena eller det andra uppdraget. Det empiriska materialet baseras på intervjuer med sex pedagoger verksamma i fritidshem från två olika skolor där Pedagog 1 och 2 kommer från en skola medan Pedagog 3 – 6 kommer från en annan. Analys och tolkning av intervjuer genomfördes med en kvalitativ ansats och en fenomenologisk analys som metod. Analysen genererade fyra kategorier som omfattar pedagogernas syn på lärande- och omsorgsuppdraget i fritidshem: Lärande och omsorg – två uppdrag som möts på gemensam arena, lärandeuppdraget ur olika kontexter, omsorgsuppdragets framträdande roll i dagens fritidshem samt barnens förutsättningar utifrån både lärande- och omsorgsuppdraget. Studien visar att det finns en grundläggande tanke kring en balanserad syn på såväl lärande- som omsorgsuppdraget bland pedagogerna men att de strukturella omständigheterna som råder i de båda fritidshemmen leder till att balansen i uppdragen skiftar. Detta medför att barnens förutsättningar till allsidig utveckling påverkas, vilket gör att helhetssynen på deras utveckling inte kan tillgodoses i den utsträckning som anges i styrdokumenten.

Högläsning sker ofta i förskolor och forskning har visat att det gynnar barns språkutveckling. Det svenska forskningsläget kring högläsning i förskola är magert och mot den bakgrund syftar uppsatsen till att undersöka hur förskollärare i förskolan arbetar med högläsning som pedagogiskt redskap för att gynna barns språkutveckling. Vi har använt oss av kvalitativ metod där sex förskollärare deltog, var och en arbetar på olika förskolor i södra Sverige. I studiens teoriavsnitt presenteras det sociokulturella perspektivet och begreppet literacy vilket utgör uppsatsens teoretiska utgångspunkter. Studiens resultat visar på att förskollärare tillhandahåller en uppmuntrande miljö för att stärka och nyansera barns språk genom högläsning och diskussion av böcker och texter. Deltagarna arbetar med högläsning för att gynna barns språkutveckling på olika sätt. De flesta förskollärarna inkluderade exempelvis boksamtal under högläsningsstunderna. Utöver detta arbetade även förskollärarna med att ställa frågor och använda konkreta material i samband med högläsningen. Deltagarna samtalar och ställer frågor till barnen om texten men på olika sätt. Vissa ställer mer öppna frågor och andra använder sig av mer vägledande frågor.

Syftet med denna studie är att undersöka vilka strategier förskollärare och barnskötare använder sig av under högläsning för att främja barns språkutveckling. Studien undersöker även om de använder sig av medvetna eller omedvetna strategier vid högläsning. Denna studie utgår från en kvalitativt inriktad forskning och det empiriska materialet består av observationer på tre olika förskolor under nio observationstillfällen. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv, och de teoretiska begrepp som har använts är; språkutveckling, mediering, sociala interaktioner och den proximala utvecklingszonen. Studiens resultat visar att förskollärare och barnskötare arbetar med att skapa språkutvecklande miljöer för att ge förutsättningar för barn att utveckla, använda och stärka sitt språk. De använde sig både av medvetna och omedvetna strategier. Den vanligaste strategin var dialogisk läsning där de diskuterade innehållet och ställde frågor till barnen under läsningens gång. Den andra vanligaste var boksamtal som inträffade efter boken var läst. Utöver detta förekom det sociala interaktioner och kommunikativa samspel bland barnen emellan, men även mellan barn och vuxna som är väldigt betydelsefulla för barns språkutveckling. Barnen blev uppmuntrade och utmanade till att använda sitt verbala språk och kroppsspråk för att uttrycka sina tankar och dela med sig av sina erfarenheter i både samtal och diskussioner.

The aim of the study is to broaden the existing research that touches how power expresses itself and distributes in childrens relationship building. The purpose is to study childrens relationship building and how power and gender affects one another. The reason is to locate possible patterns that excel during an ongoing construction and development of a relationship. To understand what has been observed a sociological perspective has been used. The chosen method is a qualitative study. Observations of groups of children at two different preschools have been done. Semi-structured interviews with educators from the different preschools have also been conducted. The result of the study is that children constantly are trying to get control over their surroundings. In this process when children try to regain control, power may become a big part. Further results of the study is that the preschool and everyone who operates within it holds a major role when it comes to guiding the children and showing appropriate actions individually as well as together with other social human beings. Next the results of the study will be connected to previous research, the preschool’s curriculum and the Convention on the Rights of the Child will be presented. Lastly the conclusions of the study are put in relation to the professional role as a preschool-teacher which will be embraced in a few months. 

Denna studie lyfter problemet med avsaknad av musikens som språklig resurs i förskolan. Studien har för avsikt att ge verksamma inom förskolan en djupare förståelse för musik som just språklig resurs för att synliggöra alla barnens språk. Syftet med studien är att undersöka och analysera barns återberättande av en saga, berättad respektive musicerad. De frågor som ställs är vad barn väljer att återberätta och reflektera över när de får ta del av en berättad kontra musicerad saga samt vilka skillnader och likheter det går att se i deras återberättande och reflektioner. Studiens metoder utgörs av observationer och ritsamtal och frågor ställs till barnen för att ta del av deras tankar och reflektioner. De teorier som används för att analysera är didaktik och musikdidaktik, litteracitetsbegrepp och translanguaging. Resultatet visar att barnen använder sig av sina narrativa förmågor när det kommer till vad de återberättar samt att artefakter har en framträdande roll i hur och vad de återberättar. Dock visar resultaten på minimala skillnader i vad barnen väljer att återberätta efter de olika utföranden och att det inte går att säga om barnen dragit nytta av de språkliga resurserna eller inte. Snarare handlar om en blandning mellan de olika semiotiska och språkliga resurserna som varit betydande, framför allt i barnens återberättande när de själva dramatiserade.

Syftet med denna undersökning är att undersöka hur förskollärare tänker om barn som visar introverta respektive extroverta personlighetsdrag och hur förskollärarna tänker om det pedagogiska arbetet med dessa grupper av barn i förskolan.

För att få svar på vårt syfte och våra frågeställningar, bygger undersökningen på en kvalitativ metod. Vi gjorde ett urval att bara intervjua förskollärare, det var för att gå på djupet kring hur förskollärare talar om barn som visar introverta och extroverta personlighetsdrag. De intervjuade personerna arbetar i fyra olika kommuner i Skåne.

För att tolka empirin som samlats in, valde vi att använda oss av teoretiska perspektiv som ett poststrukturellt perspektiv och ett normkritiskt perspektiv inom vilka begreppen makt och normer är centrala. Vi har utgått från dessa för att kunna tolka hur förskollärarna tänker om barn som visar introverta och extroverta personlighetsdrag i förskolan och om det pedagogiska arbetet om just dessa kategorier barn.

Vad vi kan se i vår studie är att samtliga intervjuade pedagoger värnar om att försöka inkludera alla barnen i varje aktivitet. Förskollärarna som har deltagit i vår studie vill arbeta mot att inte kategorisera barnen, utan bemöta varje barn som en egen individ. Begreppen/kategorierna introvert och extrovert används av de intervjuade pedagogerna mer sällan.

Abstract

I dagens digitala samhälle är det centralt att erbjuda barn i förskolan en förståelse för den digitalisering de möter i vardagen. För att detta ska realiseras i verksamheten är det därför väsentligt att förskollärare besitter kunskap om digitalisering samt hur de ska göra barn delaktiga när de digitala verktygen används. Syftet för studien är således att undersöka förskollärares perspektiv på barns delaktighet i användandet av digitala verktyg i förskolan. De frågeställningar som genomsyrat vår studie är: Hur ser förskollärare på användandet av digitala verktyg i förskolan? Hur arbetar förskollärare för att göra barn delaktiga i användandet av digitala verktyg i förskolan? Hur ser förskollärare på barns delaktighet i användandet av digitala verktyg i förskolan?

När vi har samlat in det empiriska materialet har vi använt oss av en kvantitativ metod i form av enkät samt en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. För att analysera det insamlade materialet utifrån studiens syfte har vi har använt oss av Deweys (1999) pragmatiska teori för att lyfta fram barns erfarenheter i förskolan, samt hur den sociala miljön kan främja barns delaktighet. Vi har även använt oss av Selander och Kress (2021) multimodala perspektiv för att få en moderniserad utgångspunkt i analysprocessen. Resultatet och slutsatsen för studien visar på att förskollärare ser de digitala verktygen som en betydande del i förskolan samt att det ska komplettera det analoga materialet. Fortsättningsvis visar studien på hur förskollärare arbetar för att ge barn utrymme till inflytande och delaktighet i den dagliga verksamheten. Dock har analysen resulterat i att förskollärare behöver mer fortbildning för att ha möjlighet till att ge de digitala verktygen mer plats på avdelningen. På så sätt kan förskollärarna bidra till barns adekvata digitala kompetens samt ge förskollärare tillräcklig kunskap för att kunna stödja barn i användandet av de digitala verktygen och främja barns delaktighet.

Examensarbetets syfte är att beskriva barns upplevelser om och därmed bidra med en inblick i hur relationer mellan barn och vuxna på fritidshemmet kan upplevas ur barns perspektiv. I denna studie har vi använt oss av två frågeställningar. Den första frågar hur barn upplever sina relationer med vuxna på fritidshemmet. Den andra frågar hur barn upplever sitt inflytande över sin tid på fritidshemmet. Empirin samlades in genom att intervjua 31 barn på två olika fritidshem. Till stöd för analysen har vi använt oss av teorierna om relationellt perspektiv. Studiens resultat visar att det finns variationer av barnens upplevelser i de olika fritidshemmen. Dessa har vi beskrivit i tre teman varav det första temat handlar om Positiva känslor och förtroende, det andra temat handlar om Svåra känslor och det tredje temat handlar om Barns inflytande. 

Första frågeställningen är Hur upplever barn sina relationer med vuxna i fritidshemmet?

Resultaten i vårt första tema Positiva känslor och förtroende visar att barnen uppskattar de vuxna på fritids och tycker att de hjälper till med det som barnen behöver hjälp med. Generellt svarar barnen att de kan fråga vilken vuxen som helst när de behöver hjälp men också att det finns vuxna som de oftare frågar. Resultaten i vårt andra tema Svåra känslor visar att när de vuxna blir arga så begränsar det barnens vilja att uttrycka sig då de riskerar att få sina känslor nedvärderade. När barn inte känner sig uppmuntrade att uttrycka sina känslor riskerar det att begränsa deras vilja att uttrycka sig. I ett exempel beskriver några barn att om de vuxna blir för arga så känner de sig dumma vilket de är överens om att man inte ska behöva göra.

Andra frågeställningen är Hur upplever barnen sitt inflytande över sin tid på fritidshemmet?

Resultaten i vårt tredje tema Barns inflytande visar att framförallt åttaåringarna vänder sig emot att graden av inflytande inte är så hög som de önskar. Svaren handlar främst om att de planerade aktiviteterna inte är så roliga och att det finns ett tvång om utevistelse oavsett väder. Bland sexåringarna är svaren något annorlunda, de uppger att de får välja vad de vill göra. Vi uppfattar det därmed som att de båda åldersgrupperna eftersträvar olika hög grad av inflytande. 

Studiens syfte är att undersöka och analysera pedagogers uppfattningar om fenomenet ReggioEmilia inspirerat arbetssätt med utgångspunkt i semistrukturerade kvalitativa intervjuer med sjuolika pedagoger som arbetar Reggio Emilia inspirerat. Metoden är fenomenografisk och ianalys användes också begreppen kunskapskultur och praktikgemenskap för att bidra till endjupare förståelse av resultatet.

Studiens forskningsfrågor är:Hur beskriver pedagogerna fenomenet Reggio Emilia inspirerat arbetssätt? och

Vad är det som gör att Reggio Emilia inspirationen framstår som unik och annorlunda?

Resultatet visade att de intervjuade pedagogerna beskrev fenomenet Reggio Emilia inspireratarbetssätt på ett samstämmigt sätt, vilket förstås som att de delar en specifik kunskapskultur.Utmärkande för fenomenet såsom det beskrevs här, är det Reggio Emilia inspireradeförhållningssättet, snarare än att det är en metod. Det finns enligt de intervjuade inte någonfärdig mall att följa, men trots det återkom de till ett antal delar som behöver vara med i ettReggio Emilia inspirerat arbetssätt. Det finns med andra ord en underliggande struktur somkom till uttryck genom de intervjuades beskrivna praktikgemenskap. Denna praktikgemenskapbidrar också till att göra så inspirationen framstår som annorlunda och unik

Syftet med examensarbetet är att undersöka hur och i vilka situationerförskolepedagoger arbetar med TAKK, samt ser på betyelsen av TAKK för ett barns språk och kommunikationsförmåga. Studien genomförs med enkäter och resultatet redovisas med hjälp av diagram. Studiens teoretiska inriktning har sitt avstamp i Vygotskijs Sociokulturella teori, även ett relations och kategoriskt perspektiv beskrivs, samt inkluderande aspekter. I denna undersökning har jag använt mig av en kvantiativ metod där jag har gjort en enkät med bådeslutna och öppma frågor till respondenterna. Enkäterna besvarades av totalt 32stycken förskolepedagoger. Jag valde att genomföra emkätundersökningen i en kommun som är indelad i tre kommundelar. Studien innefattar 5st förskolor totalt. Jag har även läst och bearbetat litteratur som har varit av betydelse för min studie. Detta har jag sedan växt samman i stuidens slut diskussionen. Enkätundersökningens resultat tyder på att samtliga av förskolepedagogerna har en positiv inställning till TAKK, och dess inverkan både på barnet och barngruppen o förskoleverksamheten. Majoriteten av de använder sig av TAKK i den dagliga verksamhetens alla aktiviteter, så som samlingen, ute vistelsen och vid matsituationerna. 

The preschool is often looked upon as an institution for the parents and guardians, with an aim to influence the children. If we change the perspective, from the adult to the child´s perspective, we might find that the preschool with its places and activities is created by the children who live their everyday lives there.

Through an ethnographic study, consisting of observations, I examined how the children in a preschool, ages three to five, enter a specific place in a certain time during the preschool day – a so-called time space. This time space is an occasion for waiting on each other and waiting for a new activity to start - a small crack in the preschool structure. In what way can children´s agency be expressed in this small time space? To find the answer to my question I observed the social interactions of the children, with a perspective of childhood sociology and Corsaro´s (2014) theories of peer cultures, interpretive reproduction, and sharing and controlling as a starting point and as a tool for my analysis. The results show that children constantly seek to gain control of their lives through different strategies of getting themselves in and out of interaction and activities. They create their own space within the time space and during this study they clearly influence the meaning of the time space by re-creating and creating new routines and meaning. Through their peer cultures, the constant control seeking, and by just being in the room, the children can be seen as active agents by their interpretation and reproduction of the meaning of the time space.

My conclusion is that children take whatever space they´re given in the preschool structure and make it their own. In this way they are active agents of the preschool.

This article problematizes the ideals and norms surrounding the organization of environments for children. It investigates the understanding of the arrangement and organization of Early Childhood Education (ECE) environments, aiming to offer an alternative perspective on taken-for-granted assumptions about ideal environments for children. Using Foucault's conceptualization of discourse and power, the article examines how discursive practices shape and reshape norms and ideals of what constitutes a 'good' physical environment in ECE. Based on 145 texts published between 1969 and 2021 in an influential Swedish preschool teacher journal, the study analyzes systematic discourses on preschool environments. Key findings concern the environment's role in the governing of children. The discursive construction of ideal environments emphasizes a 'toy-free' setting with minimal framing and instruction, pointing to a discursive shift in the desired type of freedom for children: from the freedom to become a part of culture, to the freedom to change culture.

This article examines how environmental design is set in motion as a technique of government in Swedish policy texts issued to advise those who build and plan preschools. Drawing on Foucauldian research on governmentality and Carol Bacchis 'What's the problem Represented to be?' (WPR) approach, five Swedish government policies on how to build and design preschools are examined from a critical perspective. The WPR analysis helps identify how policies produce problems in certain ways and in this case shows how the preschool environment features in policies in accordance with a certain logic. The study shows that the environment is meant to function as a mediator for disciplinary power, to shape children's behaviors in desirable ways without coercion. The article also highlights certain silences in the material, the most prominent of these being the lack of discussion about adapting preschool environments to different needs without labeling children as disabled.

Syftet med den här studien är att studera förskollärares kunskaper i relation till barn i behov av särskilt stöd i den pedagogiska verksamheten för en likvärdig utbildning. I studien studeras förskollärares kunskaper samt förutsättningar för att genomföra en likvärdig utbildning i praktiken, med fokus på barn i behov av särskilt stöd. Känner förskollärarna sig utrustade nog inom specialpedagogik för att möta strävansmålen och utforma en likvärdig utbildning för barnet?

Studien är kvalitativ och det insamlade materialet har samlats in genom semistrukturerade intervjuer på två olika förskolor med fyra förskollärare. Empirin analyseras med hjälp av de relationella, de kategoriska teorierna och dilemmaperspektivet inom specialpedagogik. 

Genom studiens resultat kunde vi få syn på att förskollärarna upplever sig ha bristande kunskaper, förutsättningar och verktyg för att ge stöd till barn som är i behov av det. Förskollärarna förhöll sig även kritiskt till förskollärarutbildningens innehåll relaterat till specialpedagogik, samt hur mycket tid som avsattes för området.

Syftet med arbetet är att belysa de diskurser om meningsfull fritid som lärare i fritidshem använder i medier för lärare i fritidshem. Som metod har en diskursanalys gjorts av ett antal debattartiklar och krönikor från tidningen Läraren Fritidspedagogik som är en facklig tidning. Analysen har utgått från en teori om diskurser och socialkonstruktivism som innebär att människan skapar och återskapar sin egen samhällsuppfattning. Diskursanalys och socialkonstruktivism används för att belysa eller upptäcka samhällsstrukturer. I resultatet lyfts fritidshemmets roll, verksamhetens kvalité, yrkesrollens kompetens, flexibilitet och skolifiering som diskurser och faktorer i samband med att skapa en meningsfull fritid. Diskurserna eller faktorerna går in i mer övergripande diskurser i fritidshemmet vilka är omsorg, fritid och kunskapsinhämtning. En slutsats är att lärare i fritidshem strävar efter att förverkliga diskurser om fritid och kunskapsinhämtning men bristande resurser gör att verksamheten ofta går tillbaka till en omsorgsdiskurs.

Vår studie påbörjades av funderingar kring arbetet med hållbar utveckling i förskolan, om förskollärarna får förutsättningar för att kunna arbeta med hållbarhet eller om det finns utmaningar. Syftet med vår studie är att se förskollärarens förhållningssätt till fenomenet hållbar utveckling, samt att få en tydligare bild över vilka didaktiska strategier förskollärarna arbetar med. Och detta för att kunna se om barnen erbjuds förståelse och lärande om hållbar utveckling. Studien bygger på en kvalitativ forskningsmetod med ett fenomenologiskt perspektiv i undersökningen. I studien har vi utfört fyra intervjuer med fyra olika förskollärare, som arbetar i olika kommuner. 

Det resultat som framkom av studien är att förskollärarnas förhållningssätt till hållbar utveckling kan tolkas utifrån två olika perspektiv. Ett perspektiv som visade sig vara ett helhetsperspektiv på fenomenet, medan det andra perspektivet var mer ur en förskolekontext. Vilket kan anses problematiskt till hur de didaktiska valen i undervisningen av hållbar utveckling kan ske. Ett annat resultat var de didaktiska strategier som förskollärarna berättade om, för utifrån den icke- certifierade förskolan skedde utbildningen om hållbar utveckling mer som ett tema. Medan de certifierade använde sig av naturen och deras omgivning för att undervisa om hållbar utveckling genom teman. Vidare i resultaten visade det sig även att det fanns utmaningar i form av avsaknaden av fortbildningar inom ämnet.