Abstract

Reading strategies that teachers use in teaching are of great importance for learning. The purpose of this study is to find out how and in what way reading strategies are used for students of other languages. This study is a qualitative research based on Vygotsky's (2001) theory of sociocultural perspective. Learning takes place as a social process and students are constantly undergoing change and development. This development takes place in the social interaction between both teachers and classmates. The survey material has been collected through semi-structured interviews and a geometry test. Semi-structured interviews were conducted with five teachers based on the purpose of the study and the question. Geometry test was conducted in two classes at different schools, and it consisted of three parts. The first part was simple and clear text questions to examine the students' mathematical knowledge. The second part was with questions related to everyday life and the third part consisted of questions taken from old national tests. The results of the study were consistent with the teachers' assessment. It showed that second language students have a lack of understanding of words and are in crucial need of reading strategies to solve in mathematical text problems. The special needs education teacher's task is to support the students in their learning process and to follow their knowledge development at the individual level. Individual intensive training with extra explanation of words and following a strategy where the text can be divided into smaller parts is a successful effort to increase students' understanding of problem-solving tasks. The special needs education teacher needs to create a good collaboration with the teachers to develop the school's learning environment by supervising and supporting the teachers in the didactic and methodological development.

Denna studie har ambitionen att synliggöra olika aktörers syn på hur olika resurser påverkar arbetet mot en inkluderande undervisning, inom grundskolan. Det förväntade bidraget är även att synliggöra hur beslutsfattandet kring resurser sker på olika nivåer inom grundskoleförvaltningen. Syftet med studien är att ge en insyn i beslutsfattandet på förvaltningsnivå gällande resursfördelning till skolor. Därtill syftar uppsatsen till att synliggöra hur olika resurser påverkar det pedagogiska arbetet mot en inkluderande undervisning.

De preciserade frågeställningarna baseras på olika aktörers syn på: Vilka yttre faktorer får betydelse för inkludering och det specialpedagogiska uppdraget samt vilka inre faktorer får betydelse för det specialpedagogiska uppdraget/inkludering. 

I tolkningen och analysen av den insamlade empirin har ramfaktorteori och systemteori använts. Därtill används begreppen likformighet och likvärdighet. Begreppet inkludering och dess skilda tolkningar har också tagits upp under arbetets gång.

Denna studie utgår från en kvalitativ ansats. Frågorna i intervjuerna konstruerades med syftet att få de intervjuade att utveckla sina funderingar och tankar kring olika resurser och dess betydelse för inkluderande arbetssätt och perspektiv i skolvardagen. De flesta frågorna var frågor av en öppen karaktär i semistrukturerade intervjuer.

Studiens resultat visar att det förekommer både inre och yttre faktorer som påverkar resurser i skolan. Framgångsfaktorer och begränsningar med att arbeta inkluderande beror på skolans fysiska utformning, budget, styrdokument, kompetens, skolutveckling samt elevhälsa. I studien framkommer att förvaltningspersonals, rektorers och specialpedagogers uppfattningar är att de har lite påverkan gällande de yttre faktorerna. De uppfattar däremot att de har mer inflytande kring andra faktorer så som kompetensutveckling och vissa aspekter av organisering i verksamheten, för att arbeta mot ett inkluderande perspektiv.

Denna studie analyserar hur framställningen av det sexåriga barnet har förändrats genom historien, beroende på hur samhället har hanterat frågor om skolplikt, sexåringens skolmognad och skolstart. Policydokument från 1940-talet fram till 2017 har analyserats med hjälp av begreppen subjektifiering och kvalificering. Policydiskurser formulerar mening och sanningar om barnet men ger också en indikation på vad som är problemen och hur dessa problem ska lösas. Policydiskurser innehåller också ekonomiska argument och formulerar den roll som utbildningspelar i att förbereda barn och unga för framtida utbildning och arbetsliv. Vi svarar på frågorna: vem är sexåringen i policydokumenten och vad ska sexåringen kvalificeras för genom utbildning? Resultaten visar att det sker en förskjutning från beskrivningar av den omogna sexåringen till den presterande och skolpliktiga eleven. I början av tidsperioden formuleras diskurser om det omogna och problematiska barnet som inte förväntats klara av att passera nålsögat för att bli insläppt i skolan. Runt millennieskiftet sker dock ett diskursivt brott då barnets förutsättningar hamnar i förgrunden. Problemet kom då istället att handla om hur skolan ska anpassas till det kompetenta barnets individuella förutsättningar. Perioden är dock kort, och en bit in på 2010-talet är det återigen den skolpliktiga, presterande och mätbara eleven som förväntas anpassa sig till statens krav. Denna förskjutning kan sättas i en global kontext som framhäver konkurrens, kunskapseffektivitet och ekonomiska incitament för skolarisering.

Our aim in this article is to examine policy discourses that promote positional changes for thepreschool class in the Swedish educational system. The preschool class is currently going througha watershed period, which is characterized by uncertainty regarding its position in the educationsystem. In this article, we explore changes in the Swedish education system by analysing policydocuments from 1997 to 2017 with a specific focus on the positional shift of the preschool class.The departure point for our study is that policy relates to the concepts of subjectification,qualification and socialization. In addition, we examine how these goals in education are to beachieved and the educational restructuring required to do this. The findings show that policydiscourses about the preschool class have shifted from pedagogical arguments about thebenefits of pedagogical integration, consensus and the move of preschool pedagogy into schooleducation, to more school- oriented, knowledge-economy arguments about increased goalachievement. Schoolarization describes a positional shift in the education system that containstwo collaborative processes: an approach towards school content, goals and forms for teachingand a distancing to the content and goals formulated for Early Education and Care.

The chapter emerged from a narrative and a dialogue between a feminist academic and a feminist bureaucrat and recounts the experience of a gender expert in the Swedish Foreign Ministry against reflections from feminist institutional theory. It highlights the institutional challenges that government officials face when promoting gender equality in sustainability and climate issues and how they navigate that space in order to gender mainstream the agenda – e.g. through several types of critical acts. It highlights several institutional obstacles that challenge gender-mainstreaming efforts but also illustrates how action is possible, even when it pushes the comfort zone of gender politics, e.g. when a new gender perspective was launched, that of seeing men and particularly elite male behaviour to be ‘the problem’ to tackle in sustainable development. Finally, it concludes that for gender and intersectionality to gain prominence on the governmental agenda of climate change and sustainability, the work of single-gender experts does not suffice, politics is vital. Politics is imperative in guiding the governmental ministries but requires political mobilisation of broader sections of society as well.

Ambitionen med föreliggande uppsats är att bidra till att medvetandegöra och väcka diskussion om lyssnandet som en del av elevers språkutveckling. Att skriva, läsa och tala ses ofta som självklara delar av språklig utveckling medan talandets receptionsaspekt, att lyssna, är mindre utforskat i svensk skolkontext. Förhoppningen är att genom specialpedagogers och en speciallärares erfarenheter av att arbeta med elever i språklig sårbarhet kunna ringa in vilka typer av lyssnande som framträder i språkutvecklande undervisningssammanhang. I förlängningen kan detta bidra till att öka medvetenheten om vilka lyssnandestrategier som behöver definieras och explicitgöras för att öka möjligheten att elever utvecklar god lyssnandekompetens.

Lyssnande som pedagogisk praktik saknar idag en tydlig teoretisk förankring. Begreppets komplexitet medför också att olika delar av lyssnandeprocessen aktualiseras genom olika teoretiska perspektiv. Eftersom intentionen med denna uppsats är att undersöka lyssnandet didaktiska ställning riktas blicken främst mot det yttre observerbara lyssnandet. Den teoribildning som får störst utrymme är sociokulturell teori då lyssnande i skolkontext är tätt sammankopplat med dialog, samspel och sociokulturella ramar.

Semistrukturerad samtalsintervju med fyra verksamma specialpedagoger och en speciallärare har valts som metod. Detta i syfte att synliggöra nuvarande didaktisk grund för lyssnande i språkutvecklande arbetssätt samt för att skapa möjlighet att finna oväntade resultat.

Resultaten indikerar att lyssnande främst är implicit invävt i språkutvecklande undervisning. Däremot framför respondenterna generell kunskap och förtrogenhet om receptionsaspekter av språkutveckling. I materialet framkommer också tysta och erfarenhetsbaserade förhållningssätt till lyssnandedidaktik.

Ur speciallärarens och specialpedagogernas perspektiv i undervisningen framträder det interaktiva, analytiska och relationella lyssnandet medan det distinkta, överförande, effektiva och analytiska är det mest tydliga utifrån pedagogernas utsagor om elevers lyssnandesituationer. De möjliga språkutvecklande strategier som lyfts fram syftar främst till att kompensera för nedsatta kognitiva förmågor såsom informationsbearbetning, fokus˗ och koncentrationssvårigheter, inlevelseförmåga och förmågor att tolka sociala icke-verbala koder. Även visuellt stöd, att låta elever komma till lyssnande, träna lyssningshastighet och att vara en social tolk nämns.

En lyssnandekategori som inte uttryckligen motsvarar de kategorier som nämns i tidigare forskning är lyssnande av text med hjälp av talsyntes, talbok eller ljudbok. Resultatet antyder att vissa elever i språklig sårbarhet har liten behållning av lyssnande på text genom uppläsningsverktyg.

Att utveckla goda lyssnandekompetenser och lyssnandestrategier är ur språkutvecklingsperspektiv grundläggande men aktualiseras särskilt i relation till elever som befinner sig i språklig sårbarhet. Förmågan att lyssna är beroende av många olika faktorer, som t.ex. fonologisk och semantisk organisation; ordförråd och ordförståelse; fokus och koncentration samt pragmatisk språkförståelse. Av stor vikt för att kunna bidra till alla delar av elevers språkutveckling är vilken kunskap speciallärare i språk˗, skriv˗ och läsutveckling har eller behöver utveckla, såväl teoretisk som praktisk.

Syftet med vår studie är att undersöka hur språklärare och studiehandledare resonerar kring hur de tillsammans kan uppmuntra elever till att delta i den muntliga interaktionen som sker i klassrummet. Arbetet syftar till att besvara följande två frågeställningar;

 Vad säger språklärare om hur de arbetar med muntlig interaktion i det flerspråkiga klassrummet för att uppmuntra elevernas interaktiva förmåga? 

  Vad finns det för olika exempel på stöttning som är effektiva för att främja den muntliga interaktionen?

För att undersöka hur lärare och studiehandledare arbetar med att främja den muntliga interaktionen genomförde vi en kvalitativ studie med semistrukturerade intervjuer med 5 språklärare och 2 studiehandledare. Resultatet visar att berörda lärare planerar sin undervisning inriktad på muntlig interaktion utifrån elevernas behov och kunskap samt i förhållande till kursplanens mål. Samtliga lärare använder dialog i sin undervisning genom samspel mellan lärare och elever samt mellan eleverna själva. Lärarna i intervjuerna använder olika typer av stöttning för att hjälpa och stödja eleverna för att de ska delta i dialogen och disskussionen som sker i klassrummet, till exempel genom att använda öppna frågor eller koppla till elevernas erfarenheter och kunskaper.  I intervjuerna framkommer också att nästan alla lärare lägger stor vikt på grupparbetet. Grupparbete är ett exempel på en effektiv metod för att ge eleverna möjlighet att delta i muntlig interaktion i ökad utsträckning. Alla lärare använder translanguaging som en viktig resurs i sin undervisning för att förklara svåra ord. Samt så är de eniga om att modersmålet har en stor roll för att eleverna ska få en grundläggande förståelse för det andra språket. Resultaten visar också att studiehandledare har en viktigt roll för att hjälpa och stödja flerspråkiga elever i sin inlärning av andraspråket, men det finns begränsade samarbete mellan språkläraren och studiehandledare.

Syftet med arbetet är att utforska hur lärare och specialpedagogers samarbetar. Vidare syftar texten till att utforska hur skolans organisation kan påverka samarbetet. Semistrukturerade intervjuer har genomförts med tre lärare och två specialpedagoger. För att analysera materialet har systemteori använts som ett övergripande teoretiskt ramverk. Utöver det har begreppen funktionell dumhet (Alvesson och Spicer, 2016) och mikropolitik (Sinclair och Malen, 2021) använts för att tolka respondenternas svar. Studien bidrar med kunskap om hur specialpedagoger och lärare beskriver sitt samarbete. Resultatet visar att lärarna är kritiska till hur specialpedagoger arbetar. Enligt lärarna agerar specialpedagogerna som ombud för elever utan att själva göra professionella bedömningar av elevernas behov. Trots att specialpedagogen har en mycket begränsad professionell arena agerar specialpedagoger som experter med tolkningsföreträde enligt lärarna. Under intervjuerna hade specialpedagogerna svårt att motivera sina metodval med stöd av vetenskap och hänvisade istället till beprövad erfarenhet eller känslor. Specialpedagogerna som intervjuades hade två olika förhållningsätt till lärare. Den ena agerade som rådgivare och som medlare mellan lärare och elev. Den andra specialpedagogen förhöll sig mer auktoritärt i förhållande till lärare och betraktade sig själv som ett ombud för elevers rättigheter. Specialpedagoger har enligt resultatet en mer idealistisk syn på eleverna medan lärarna har en tendens att betrakta eleverna som rationella aktörer. Från ett systemteoretiskt perspektiv blir det viktigt att hitta en jämvikt mellan dessa olika sätt att betrakta elever. För att specialpedagoger ska klara delarna av yrket som kräver fördjupade kunskaper om pedagogik och specialpedagogik behövs sannolikt en starkare vetenskaplig förankring. Alternativt bör specialpedagogyrket betraktas som ett mer kollegialt yrke utan tolkningsföreträde i förhållande till lärare.

Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att bidra med kunskap kring ordförrådsutvecklande undervisning i en svensk förskolekontext. Syftet är också att beskriva språkutvecklande undervisning med fokus på utveckling av ordförrådet hos barn med språkstörning på några språkförskolor. De preciserade frågeställningarna är:

• Hur beskriver förskollärare sitt medvetna arbete med ordförrådsutvecklande undervisning för barn med språkstörning i förskoleåldern?
• Hur motiveras valet av ord i undervisningssammanhang för 3-5-åriga barn med språkstörning i språkförskolan?

Teori

De teoretiska utgångspunkterna för uppsatsen är sociokulturell teori och specialpedagogiska perspektiv; de kategoriska och relationella perspektiven samt det kompensatoriska perspektivet och dilemmaperspektivet.

Metod

Studien utgår ifrån en fenomenologisk ansats. Semistrukturerade intervjuer med fem förskollärare som arbetar på språkförskola genomfördes via Zoom. För att bearbeta och kategorisera empirin gjordes en kvalitativ innehållsanalys.

Resultat

Resultatet visar att de lexikala och pragmatiska delarna av språket ligger mycket nära varandra i den ordförrådsutvecklande undervisningen för barn med språkstörning i språkförskolan. Förskollärarna motiverar val av ord som utvecklar barnens samspel och kommunikation, kategorier av ord som utgår ifrån ett tema samt ord som anses nödvändiga i vardagen. I undervisningssammanhang lyfts språkförskolans organisation, tydlighet i miljön, konkretisering och repetition samt aspekter som tid och koncentration som avgörande faktorer för barns lärande. Språkförskolans uppdrag handlar dels om erbjuda barnen intervention som riktar sig till enskilda barns specifika språkliga svårigheter och dels ska de erbjudas undervisning med utgångspunkt i förskolans läroplan.

Specialpedagogiska implikationer

Som ett komplement till de internationella studier som finns om ordförrådsutveckling för barn med språkstörning i förskoleåldern bidrar denna studie med kunskap kring ordförrådsutvecklande undervisning för barn med språkstörning i en svensk kontext. Den svenska kontexten gäller inte bara språkförskolor utan förskolor i allmänhet. En speciallärare med inriktning grav språkstörning kan, exempelvis genom handledning, bidra med att kunskapen kring språkstörning och språkutvecklande undervisning sprids i förskolan.Det finns många barn med språkstörning eller i annan språklig sårbarhet som gynnas av ett medvetet arbetssätt kring utvecklandet av ordförråd och socialt samspel. Barn med språkstörning gynnas av arbete i små grupper, närvarande och stöttande vuxna, en strukturerad lärmiljö samt explicit ordinlärning genom repetition och variation. De behöver träna på ord som utvecklar kommunikationen i lek och andra sociala sammanhang samt olika kategorier av ord som de möter och har nytta av i sin vardag.

INTRODUCTION: Addressing a literature gap on leaner agency in health profession education, this study explores students' perceptions on which aspects of a problem-based learning (PBL) environment cradle their leaner agency enactment.

METHODS: Thirty-eight students from a newly established undergraduate dental medicine programme in Qatar participated in the study. Q methodology was adopted to collect and analyse data both qualitatively and quantitatively. A 40-statement Q-set was established based on a proposed conceptual framework of learner agency in PBL, including three dimensions-intrapersonal, behavioural and environmental.

RESULTS: Q methodological factor analysis identified four significantly different student viewpoints, which underscored participants' enactment of learner agency addressing the intrapersonal, behavioural and environmental dimensions of the conceptual framework. Despite differences in opinion regarding sources of learner agency, the four student viewpoints unanimously underscore the importance of PBL facilitators' expertise to nurture and develop agency amongst undergraduate students. Post-sorting qualitative data further confirmed the quantitative analysis. Time constraints and workload were identified as the main challenges by the participants.

CONCLUSIONS: This study explored enactment of learner agency as perceived by undergraduate dental students in a PBL curriculum. The findings of this study provide new insights into participants' subjective understanding of learner agency in a PBL curriculum in dentistry. Structured support is needed for students having no prior PBL experiences to develop their learner agency at both intrapersonal and behavioural (self-regulated learning) dimensions, and to ensure they interact with their learning environment proactively.

The aim of this study is to describe in what way preschool activities contribute to the development of children's knowledge of different forms of numbers; symbols, ordinal and cardinal. Video -recordings from three different groups of preschool children age d 3 to 5 years old have been analyzed based on variation theory (Marton, 2015) to describe the children’s discernment of numbers. The activities were planned and enacted by preschool teachers. The teachers’ intentions were to teach the children numerosity (Hannula - Sormunen et.al., 2016). The activities offered learning possibilities during the activities, e.g. to sort digits by magnitude, value or just to match symbols. The video -recordings were analyzed to capture what as- pects of the numbers the children were offered to discern, and what aspects were not offered to discern during the different activities. Simultaneous discernment of numbers in different forms are important for children’s future mathematical performance (Hannul- Sormunen et.al., 2015). The fi ndings unveil the teachers’ challenges to design preschool activities offering children simultaneously discernment of num- bers’ different forms. The activities mainly make the children discern numbers as symbols to match or as magnitude, while the cardinal form occurred only to a limited extent.

This study analysed how preschool teachers differently enacted the same mathematical activity for preschool children to discern numbers, and how this affected the children's learning opportunities during the activity. The analysis was based on variation theory and Chi's taxonomy of learning activities. Two Swedish preschool teachers' enactment of the same mathematical activity for 27 children aged 4-6 years was studied. Video recordings of what the children were offered to discern were used in the analysis. The results indicate that variations in how the teachers chose to enact the activity produced two different learning opportunities for the children. Differences in what aspects were made discernible were closely linked to the characteristics of the activity implemented. The enactments differed even if the same game was chosen and the same amount of time was used in the play-based activity. In one preschool group, there were few opportunities to discern more than the nominal form of numbers; the other preschool group had an activity focused on all number forms simultaneously. In addition, in the latter group, the children had the opportunity to develop equinumerosity. The results suggest that the activity with limited variation was more appropriate for learning with undeveloped knowledge; the children with more developed understanding required a more varied design. This study contributes to the knowledge of how the design of an activity affects children's learning differently, which is important when planning learning-based preschool activities.

Sammanfattning

Alsenfelt Pamp, Nina & Webb, Tina (2021). Tillgänglighet i språkklassrummet - organisatoriskt stöd på skolnivå. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90hp.

Syfte och frågeställningar

Syftet med studien är att bidra med ny kunskap om hur skolan kan organisera samverkan och informationsutbyte, med avsikt att stötta språklärare i arbetet med att skapa extra anpassningar som tillgängliggör undervisningen i moderna språk.

• Hur upplever lärare i moderna språk det stöd de får av skolorganisationen under arbetet med att skapa en tillgänglig undervisning?
• Hur ser extra anpassningar ut för elever med inlärningssvårigheter i moderna språk?

Teori

Som teoretisk ram användes ett systemteoretiskt perspektiv

Metod

Examensarbetet är en kvalitetiv studie med hermeneutisk ansats som genomfördes med hjälp av semistrukturerade intervjuer med sex lärare i moderna språk.

Resultat

Resultatet visar att lärarna upplever att de får stöd från organisationen på flera olika sätt under arbetet med extra anpassningar. Mesosystemen lärplattformar, mitterminskonferenser och möten i arbetslag och ämneslag är exempel på organisatoriskt stöd lärare emellan. Lärarna beskriver att det finns ett organisatoriskt stöd i form av elevhälsans kompetens men också att denna inte är så tillgänglig som de skulle önska. Resultatet antyder att lärarna anser att informationsflödet mellan lärare och elevhälsoteam inte fungerar. Resultatet visar också att språklärarna är delaktiga i SKA-arbetet, men att syftet med arbetet är något oklart för lärarna och att de inte upplever det som ett organisatoriskt stöd under arbetet med att skapa en tillgänglig undervisning. Vidare visar resultatet att anpassningarna som genomförs i språkklassrummet ofta är generella och inte tydligt utgår från elevens utveckling i förhållande till kunskapskraven. Extra anpassningarna genomförs i jämförelse med tidigare forskning endast i liten utsträckning med hänsyn till de behov som elever med inlärningssvåriǵheter kan ha. Det organisatoriska stödet behöver organiseras och struktureras för att ännu bättre kunna möta lärarnas behov av stöd under arbetet med att skapa en tillgänglig undervisning.

Specialpedagogiska implikationer

Utifrån resultatet är det tydligt att det saknas ett förebyggande specialpedagogiskt perspektiv i arbetet med att skapa en tillgänglig undervisning både i det dagliga arbetet i språkklassrummet, i utformningen av anpassningar, i utvecklingen av undervisningen och i det systematiska kvalitetsarbetet. Arbetet på grupp-och individnivå handlar om att se över hur undervisningen behöver förändras och tillgängliggöras för att möta elevers olika behov. För att stödja elever med inlärningssvårigheter behöver specialpedagogen organisera för att kunskapen kring dessa elevers behov är tillgänglig och samverka med läraren i utformningen av extra anpassningar. Enligt resultatet kan språklärare behöva specialpedagogiskt stöd i arbetet med att skapa extra anpassningar som utgår från elevens individuella behov och kunskapsutveckling i förhållande till kunskapskraven i moderna språk. Arbetet på organisationsnivå handlar om att leda och systematisera arbetet med att skapa strukturer för samverkan mellan elevhälsan och språklärare. Arbetet handlar också om att utifrån ett systemiskt tänkande skapa en kultur som utgår från ett holistiskt perspektiv. I takt med att det finns färre och färre utbildade språklärare, blir det organisatoriska och det specialpedagogiska stödet allt viktigare för att skapa en tillgänglig undervisning.

The aim of this study is to contribute knowledge about what characterizes students’ capabilities to reflect on and self-assess their professional development during four school based vocational training courses in distance higher education. What abilities and challenges appear in their written reflections and self-assessments with critical incidents about a situation, incident, or issue in their log journals, as well as in their discussions online. face-to-face (F2F), supported by a mobile learning hub (MLH) with both mobile and blended activities? Theoretically, the study is based on five major levels of reflection: reporting, responding, relating, reasoning and reconstructing. The results from a group of students’ representative excerpts demonstrates the importance of letting student teachers have agency and mediate their subjective experiences during practical vocational training in progression, supported by mobile and blended tools, to understand and make sense of experience in relation to self, others, and contextual conditions for personal and professional learning.

In my research and review of several peer reviewed articles in these book, show that higher education faces major challenges both pedagogically and technically (Amhag, 2011; 2012; 2013a; 2013b; 2016a; 2016b; 2017; 2020; Amhag, Hellstrom & Stigmar, 2019; Amhag & Jakobsson, 2009). In the articles provides several opportunities to design and teach for self-directed and motivated higher education with smart pedagogy in a resource-enriched virtual learning environment, VLE through technology-embedded blended prerequisite and activities across various dimensions, including the notion that students can learn self-directed at anywhere and anytime, and easily switch learning contexts to another or a variety of scenarios. These blended learning activities combines both in- and out-off the university and during practical training in the profession by using face-to-face, F2F classroom lessons, teacher-recorded flipped lesson videos and mobile online webinars F2F with chat communications that contribute to increase internationalization, globalization and digitization of higher education.

The aim of this study was to identify teacher educators' use of digital tools and needs of digital competence in higher education. The research questions were: a) How do teacher educators use digital tools and evaluate their competence to effectively practice ICT in teaching situations? b) What training do teacher educators need to make students functional online? The findings of the study are intended to help teacher educators to better meet the needs and challenges students encounter in their education and to influence and design online-based learning activities supported with different digital tools in higher education programs. Research shows that digital tools for pedagogical purposes is still poorly integrated in teacher education programs and there is a need for innovative solutions as an important part of teachers professional competence of using ICT for students learning (Tømte et al., 2015). Moreover, teacher educators have a fundamental role in training teachers for teaching and serve as role models for ICT-based teaching (Ungar & Baruch, 2016). According to Koehler et al. (2013) digital technologies, by contrast to traditional pedagogical technologies, are protean (i.e. usable in many different ways), unstable (rapidly changing) and opaque (the inner workings are hidden from users). The use of technology also needs to be developed professionally by tutoring and underlying educational pedagogy (Lakkala & Ilomäki, 2015) as well as to enhance understanding of the skills, dispositions, and knowledge for teaching-learning contexts where information and communication technologies are increasingly pivotal (Forbes & Khoo, 2015). The current study includes both quantitate and qualitative data from a digital survey with closed-ended questions, and open-ended questions from two faculties including teacher educaters at two different universities in Sweden. 105 respondents participated (26%). Two theoretical foundations are applied to analyse different aspects of the teachers’ use and need of ICT knowledge and competence: 1) The TPACK model and the interaction between the three knowledge domains: pedagogical knowledge, technical knowledge and content knowledge (Koehler, Mishra & Cain, 2013), and 2) three dimensions of Computer Self-Efficacy (CSE); magnitude, strength and generalizability (Compeau & Higgins, 1995). Results show that all teacher educators in our study use digital tools in planning and executing teaching. However, teacher educators do not use digital tools primarily for pedagogical purposes, and thus need extensive pedagogical support in creating digital teaching and learning environments, as well as to identify the pedagogical surplus value in their own teaching and learning context, in order to increase motivation for training of concrete, effective and subject-oriented successful examples presented by peers. The main conclusions that ought to be relevant and applicable for teacher educators worldwide are that; a) since the teacher educators do not use digital tools primarily for pedagogical purposes, extensive and continuing pedagogical support is needed in the field of creating digital teaching and learning environments; b) teacher educators need to identify the pedagogical surplus value in their own teaching and learning context with digital tools, in order to increase motivation for concrete, effective and subject-oriented successful examples presented by experienced teachers. References Compeau, D. R. & Higgins, C. A. (1995). Computer Self-Efficacy: Development of a Measure and Initial Test. MIS Quartely, Vol. 19, No. 2, pp. 189-211. Forbes, D. & Khoo, E. (2015). Voice over distance: a case of podcasting for learning in online teacher education. Distance Education, 36(3), 335-350. Koehler, M. J., Mishra, P. & Cain, W. (2013). What is technological pedagogical content knowledge (TPACK)? Journal of Education, 13-19. Lakkala, M., & Ilomäki, L. (2015). A case study of developing ICT-supported pedagogy through a collegial practice transfer process. Computers & Education, 90, 1-12. Tømte, C., Enochsson, A. B., Buskqvist, U. & Kårstein, A. (2015). Educating online student teachers to master professional digital competence: The TPACK-framework goes online. Computers & Education, 84, 26-35. Ungar, O. A. & Baruch, A. F. (2016). Perceptions of teacher educators regarding ICT implementation. Interdisciplinary Journal of e-Skills and Life Long Learning, 12, 279-296.

The paper is based on a study at two universities in Sweden with the aim to identify and analyse teacher educators' expressed use and needs of digital competence in higher education. The research questions are: a) How do teacher educators use digital tools? b) How do teacher educators evaluate their competence to effectively use ICT? c) What training do teacher educators need to make students functional online? Methodically, a digital survey was distributed via e-mail to 405 teacher educators representing two faculties at the two different universities, 105 respondents answered (26%). The survey included 28 questions with both closed-ended questions (Likert six-point scale), as well as open-ended questions. Two theoretical foundations are applied to analyse different aspects of the teacher’s use and need of ICT knowledge and competence: 1) The TPACK model and the interaction between the three knowledge domains: Pedagogical knowledge (PK), Technical knowledge (TK) and Content knowledge (CK), and 2) three dimensions of Computer Self-Efficacy (CSE), magnitude, strength and generalizability. Results show that 92.3% of respondents use a laptop and 18.3% use interactive boards in their work. Further, respondents who report a low competence regarding digitalization of teaching (16.3%) report a significantly higher need of training (p<0.05) compared to respondents reporting a high competence (27.9%). Also, respondents who report a high competence regarding digitalization of teaching, report creating digital learning environments as something unproblematic to a significantly higher extent (p<0.001) compared to respondents reporting a low competence. 26.3% of the teacher educators (n=15) want trainings in content knowledge and 17.5% (n=10) in technical knowledge, as well as interactions between them. The findings show that all teacher educators use digital tools in planning and executing teaching. However, few teacher educators rate their ICT competence as high and want more training regrading subject didactic knowledge in the students teaching practice.

Based on a study at two Swedish universities, this article aimed to identify teacher educators’ use of digital tools and subsequent need for digital competence in higher education. Methodically, a digital survey was distributed via e-mail to 405 teacher educators representing two faculties at the two universities; in total, 105 teacher educators responded. The survey included 16 questions, with closed- and open-ended varieties. Two theoreticalfoundations were used: the TPACK model and, as a complement, computer self-efficacy. Through analysis of self-reported use, competence, and need for professional training in digitalization in teaching, results show that teacher educators do not use digital tools primarily for pedagogical purposes. Thus, they need extensive pedagogical support in creating digital teaching. Further, teacher educators need to identify the pedagogical surplus value in their own teaching and learning context with digital tools to increase motivation for concrete, effective, and subject-oriented successful examples as presented by experienced teachers.

Förväntat kunskapsbidrag:

Min förhoppning är att denna studie kan bidra med kunskaper kring hur lärare i förskoleklass kan använda multimodal kommunikation optimalt i undervisning för att främja alla elevers lärande och utveckling.

Syfte och frågeställningar:

Studien vill synliggöra olika professioners uppfattningar om användningen av multimodal kommunikation i förskoleklassens undervisning för att främja alla elevers lärande och utveckling. 

● När och hur använder förskoleklasslärare multimodal kommunikation?

● Vilka uppfattningar har de olika professionerna om betydelsen av multimodalkommunikation för alla elevers lärande och utveckling i förskoleklassen?

● Vilka framgångsfaktorer och utmaningar beskrivs av professionerna när multimodalkommunikation ska användas i undervisning?

Teori:

För att tolka resultatet användes olika begrepp från designorienterat och multimodalt perspektiv på lärande. Perspektivet har varit relevant i denna studie eftersom den syftar till att undersöka hur lärare i förskoleklass använder olika multimodala resurser för att skapa lärmiljöer och processer som främjar alla elevers lärande och utveckling.

Metod:

Empirin samlades in genom semistrukturerade intervjuer med förskollärare, specialpedagoger och skollogopeder. Respondenterna kommer från tre olika skolor men förskollärarna arbetar alla på samma skola. Empirin bearbetades genom en fenomenografisk analysmodell.

Resultat:

Förskollärarna använder multimodal kommunikation i förskoleklassens undervisning för att främja språk, kunskap, lustfyllt lärande, sociala utveckling och grupplärande. Dock används verktygen begränsat och det finns osäkerhet kring hur de kan främja lärande, delaktighet och inkludering av elever i språklig sårbarhet. Professionerna har olika syn på hur verktygen ska anpassas, vilket skapar spänning kring användningen som generell insats eller som stödstrukturer för elever i språklig sårbarhet. Resultatet visar också att stöd från elevhälsan och positiv sammanhållning är viktiga för att stärka förskollärarnas kunskaper och motivation.

Specialpedagogiska implikationer:

En kommunikativt tillgänglig lärmiljö i förskoleklassen handlar om att skapa en lärmiljö som kan stödja lärande och delaktighet för elever i språklig sårbarhet. För att skapa en inkluderande och likvärdig lärmiljö för alla elever i förskoleklass är det viktigt att öka kunskap och medvetenheten hos förskoleklasslärare om hur man kan använda multimodal kommunikation optimalt i undervisningen. Det är även viktigt att ha fokus på elever i behov av stöd och att öka samarbetet mellan professioner för att tydliggöra skolkulturen kring förväntningar på dessa elever. Detta är också betydelsefullt för att stärka kvaliteten på undervisningen i förskoleklassen. 

I skolfrånvarokontexten beskrivs samarbetet mellan hem och skola som en skydds och framgångsfaktor. Det brukar gå att få syn på en utlösande faktor till skolfrånvaron men det är sällan en enda orsak till långvarig skolfrånvaro. Orsakerna går oftast att förklaras i en kombination mellan individuella-, skolrelaterade- och hem-faktorer. Dessa faktorer påverkar och förstärker ömsesidigt varandra. Elevgruppen är inte homogen och det är nödvändigt att beakta alla orsaker till skolfrånvaron för att kunna ge rätt insatser. Ett dilemmaperspektiv synliggör hur olika förhållningssätt bidrar till varierade resultat. Behovet av tätare kontakt mellan hem och skola intensifieras vid skolfrånvaro (Forsell 2020). Den specialpedagogiska kompetensen med sitt mångfacetterade kunskapsbidrag där en rad olika perspektiv och teorier möts (Nilholm och Björck-Åkessson 2007) ska bidra till att skapa miljöer som främjar elevers lärande, utveckling och hälsa (2010:800). Enligt lag ska elevhälsan stödja elevernas utveckling mot utbildningens mål. En rad utvecklande teorier så som inkludering, likvärdighet och tillgänglighet aktualiseras och sätts på prov i arbetet med att skapa dessa miljöer. Det specialpedagogiska arbetet för skolnärvaro är med andra ord pågående under en elevs hela skolgång som främjande, förebyggande och åtgärdande. När behoven yttrar sig som åtgärdande synliggörs specialpedagogens roll ofta med en mer konkret närvaro i mötet med elev och med vårdnadshavare. För att främja god samverkan och förtroendefulla relationer mellan skola och vårdnadshavare belyser forskningen kommunikativa kvalitéer som exempelvis ömsesidighet, dialog, engagemang och erkännande (Dahlstedt & Herzberg 2011, Eriksson 2009, Lorenz & Bergstedt 2006, Heidegren 2009, Jeynes 2010). Specialpedagogens kommunikativa förmåga kan här spela en betydande roll för att upprätthålla samarbetet. Majoriteten av landets kommunala och friskolor har utarbetade skriftliga handlingsplaner för att arbeta med problematisk skolfrånvaro. Det är vanligare med riktlinjer kring samverkan med socialtjänst än sjuk- och hälsovård. I 84% av dessa handlingsplaner framgår en tidsangivelse om när en orosanmälan till socialtjänsten ska göras (Skolverket 2021). Det är också här mitt problemområde tar vid. Jag intresserar mig för hur vårdnadshavare upplever att skolan formulerar, kommunicerar och använder sig av denna åtgärd. Mitt kunskapsbidrag syftar till att stärka elevhälsans, och i synnerhet specialpedagogens kommunicering med vårdnadshavare, vid oroande skolfrånvaro. Som metod i min datainsamling av vårdnadshavares upplevelse, använder jag en enkätinsamling med både kvalitativa och kvantitativa inslag. 

The current study, based on a survey of 1799 parents, explored parental perspectives of school absence in relation to approved grades, challenges, demands and obstacles in education for children with autism spectrum disorder. The results revealed a relatively high rate of school absenteeism for reasons other than illness. Girls had higher rates of absenteeism than boys for short durations of absence. Absenteeism was primarily caused by a lack of teacher competence regarding autism and inadequate adaptation of teaching. There were no significant differences between genders in approved grades, but the rate of failure to achieve approved grades was approximately 50%. The most common form of educational support was support from special needs teachers and adapted pedagogy.

Frågor kring breddad rekrytering och breddat deltagande utgör en del av den sociala dimensionen av högre utbildning och är ett prioriterat område för det europeiska samarbetet. 2017 års förslag om att ändra i högskolelagen och vidga lärosätenas uppdrag till att aktivt främja ett brett deltagande gav upphov till en debatt bland såväl politiker som företrädare för lärosäten, vilken synliggjorde flera utmaningar, förhoppningar och farhågor. Föreliggande reflektion tar avstamp i denna debatt och fördjupar sig i frågor kring breddat deltagande för studenter med funktionsnedsättning. Syftet med reflektionen är att diskutera och reflektera kring vad breddat deltagande för denna målgrupp innebär och vilka krav det ställer på resurser, tillgänglighet, bemötande och attityder samt på högskolepedagogisk kompetensutveckling, kunskap om funktionsnedsättning och funktionshinder samt inkluderande pedagogik. Utgångspunkten för reflektionen är svensk forskning och pågående utvecklingsarbete om breddat deltagande för studenter med funktionsnedsättning samt författarnas erfarenhetsbaserade kunskaper om högskolepedagogisk undervisning och kompetensutveckling.

The aim of the research was to explore how 55 Swedish independent schools, directed at (or limited to) students in need of special support (SNSS), describe their organisation, work and visions. The empirical data of the research consisted of the schools' website presentations, which were processed and analysed in consecutive steps. The results showed that the students' complicated school- and life situations were often combined with disabilities mainly in the neuropsychiatric field. The majority of the schools (76%) practiced both schooling and methods for treatment and care, differentiating their role from the mainstream track. Neuropsychiatric and psychological perspectives had a significant influence, reflected in how the schools describe their daily routines, therapeutic methods of treatment and access to specific categories of staff. Small groups, individual instruction and competent staff were described as specific features. Teaching content and didactic aspects were seldom highlighted. The focus on the websites was on socialisation and subjectification while qualification, i.e. knowledge development, had a more limited role. The study points to a need for further research exploring daily pedagogical practice in more depth and calls for a greater focus on student perspectives. Consequences for learning contexts are discussed in the concluding part of the article. The specialist role, the independent schools in the present study tended to take on are most urgent issues to discuss in an educational context striving for equity and inclusive learning environments.

The aim is to analyze what characterizes the work of special needs teachers and what collaborations they engage in in schools for students with intellectual disability. Special needs teachers with degrees from three different universities in southern Sweden participated in the survey. The results show that a majority of the respondents had long experience before they started the special needs training program and they describe the direct encounters with students in the classroom as an important part of their work. Supervision and subject-development also exist, but not to the same extent as classroom teaching

Assessment of bilingual children in only one language fails to acknowledge their distributed linguistic competence and has been shown to overidentify language disorder in bilingual populations. However, other factors, sometimes associated with bilingualism, may also contribute to low results in language assessments. Our aim was to examine the impact of these factors on language abilities. We used the Clinical Evaluation of Language Fundamentals - Fourth Edition, Swedish (CELF-4) to investigate core language abilities of 224 7- to 8-year-old children. Results showed 30 and 80% of monolinguals and bilinguals, respectively, performing more than 1 SD below the normative sample mean, calling into question the clinical utility of the test. However, participant and school characteristics provided a deeper understanding of the skewed results. In isolation, bilingualism predicted 38% of the variance in the CELF-4 Core scores. With level of parental education entered the variance explained by the model increased to 52%, but the unique contribution of bilingualism was reduced to 20%. Finally, with information added on school characteristics and enrollment in the school's recreation center the model explained an additional two percent, with the unique contribution of bilingualism further reduced to 9%. The results indicate an increased risk for low results on the CELF-4 Core when children present with multiple risk factors. This highlights the need to look beyond bilingualism in language assessment of bilingual children and adolescents and to consider other explanations to academic struggle. Available interventions must be considered and applied proportionately to their respective impact on the individual's development.

Andersson, Sara (2023). Alltid redo att lyssna: en kvalitativ studie om lärares uppfattningar om relationskompetensens betydelse inom SiS skolverksamhet.

Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90h p.

Förväntat kunskapsbidrag

Arbetet förväntas bidra med kunskap om lärares uppfattningar om relationskompetensens betydelse för lärandet hos eleverna de möter inom SiS skolverksamhet. Även om hur dessa lärare arbetar för att lyckas skapa relationer som bidrar till lärande hos elever som är placerade i samhällets vård.

Syfte och frågeställningar

Att bidra med kunskap om vad sex lärare som är yrkesverksamma inom SiS skolverksamhet har för uppfattningar om relationskompetensens betydelse för att bidra till lärande hos elever placerade i samhällets vård.

Frågeställningar:

Vilka hinder och möjligheter uppfattar lärarna i att utveckla sin relationskompetens i mötet med elever placerade i samhällets vård?

Hur arbetar lärarna för att bygga relationer till elever som de möter i SiS skolverksamhet?

Vilka uppfattningar har lärarna om relationskompetensens betydelse för elevens lärande?

Teori

Arbetets teoretiska bas utgörs av Aspelins (2018) utveckling av Scheffs (1990) teori om sociala band, relationskompetens. Teorin förklarar vad relationskompetens består av, uppdelat i tre delkompetenser. Dessa tre är kommunikativ kompetens, differentieringskompetens och socioemotionell kompetens.

Metod

Sex lärare på olika SiS ungdomshem i Sverige, deltog i semistrukturerade videointervjuer. Intervjuerna transkriberades, sedan användes meningskoncentrering som bearbetades till teman. 

Resultat

Resultatet visade på att samtliga lärare ansåg att relationen mellan lärare och elev har betydelse för elevers lärande även om inte alla ansåg att den var av särskilt stod vikt för elever placerade i samhällets vård. Lärarna gav exempel på flera förhållningssätt de använder sig av för att främja goda relationer och relationen sågs av några lärare som en förutsättning för elevens motivation till lärande.

Några förhållningssätt som framkom var att först skapa relation, befinna sig däreleven befinner sig, utgå från elevens intressen och lyssnandet. Resultatet visade även på att förutsättningar i lärmiljön så som gruppstorlek ansågs vara en relationsfrämjande faktor. Bristande samverkan mellan boendeavdelningen och skolan på ungdomshemmet ansågs av somliga vara en faktor som kunde hindra skapandet av goda relationer.

Specialpedagogiska implikationer

Elever som är placerade i samhällets vård är ofta i stort behov av särskilt stöd och upplever ofta svårigheter inom flera områden i livet. Specialpedagoger och övrig skolpersonal som möter dessa elever, före och efter att de blir omhändertagna av samhället, har stor nytta av kunskap om hur de kan möta dessa elevers behov. Specialpedagogens kompetenser i att leda samtal, utvecklingspsykologi, och kartläggning är exempel på sådant som kan komma dessa elever till gagn. Specialpedagogens kompetens kan gynna dessa elever på flera nivåer, individuellt eller genom handledning av rektorer och lärare.

Ett centralt område i den specialpedagogiska yrkesrollen är att kunna identifiera möjligheterna i lär- och undervisningsmiljöer. Men vad innebär det i dagens digitaliserade skola? Undersökningen vill fördjupa specialpedagogens roll och se hur och om yrket följt med i skolans digitaliseringsprocess. Syftet är att undersöka hur specialpedagoger resonerar om sitt förhållande till den digitaliserade lärmiljön. Två fokusgrupper med specialpedagoger verksamma inom gymnasieskolan intervjuas. Med inspiration från en kulturanalytisk ansats kontextualiseras fokusgruppernas organisation och genom inspiration av en diskursanalytisk ansats ringas fokusgruppernas diskurser in. Resultatet visar att specialpedagogerna, med sin kunskap att identifiera lärmiljöer, tydligt kan problematisera kring bristerna i organisationernas förhållande till den digitala lärmiljön. Det framgår av tidigare forskning och av specialpedagogernas tankar att det är på en organisationsnivå som den digitala lärmiljön måste konkretiseras. Resultatet visar att det inte är en levande diskurs i skolornas organisation. I stället är specialpedagogerna ensamma i arbetet, men ef­terfrågar samarbete, för att åtgärda bristen på digital kompetens som skapat ett nytt utanförskap i dagens digitaliserade gymnasieskola.

Computational estimation, typically construed as an approximate mental calculation of an arithmetical problem, is an important skill in everyday life and a wide range of professional contexts. Despite its importance, textbooks and curricula address it inadequately, with the consequence that many teachers are uncertain as to why and how they should teach it. In this paper, we present a narrative literature review that brings together the extensive research of the cognitive psychologists and the limited research of the mathematics educators to clarify the nature of computational estimation and its development. Focused initially on the strategies used in computational estimation before turning to children’s and adults’ computational estimation competence, the review shows that computational estimation, which develops over time, draws on a wide range of strategies reciprocally dependent on a secure understanding of numbers and arithmetic. It shows that the poor estimation competence of children and adults’ is susceptible to interventions, particularly with respect to addressing a common misconception that the purpose of computational estimation is the mental calculation of exact solutions.

While the importance of both computational estimation and measurement estimation in children’slearning of mathematics is well known and has been widely researched, little attention has been paidto number line estimation, a mathematical competence that has only in the last two decades gainedthe attention of researchers. In this paper, we present a narrative review of the literature relating tonumber line estimation in the teaching and learning of school mathematics. In so doing, we focus onthe development of number line estimation in children, the mathematics learning implications ofnumber line estimation competence and how different approaches to the investigation of number lineestimation have yielded different insights into children’s cognition. Finally, we consider thedidactical implications of the review and appeal to curriculum developers to integrate more widelythis important competence.

In this paper, motivated by the desire to understand which forms of parent-initiated activity are productively implicated in young children’s mathematics learning, we present a methodological critique of recent research. Many such studies, based on assumptions that parent-initiated activities can be categorised as formal or informal, direct or indirect, or advanced or basic, exploit surveys to elicit how frequently parents engage their children in various predetermined activities. While such survey data have the potential to yield important insights, the analytical procedures typically employed prevent them. Studies involving factor analyses yield uninterpretable factors, which are then used to create summative variables based on the scores of individual activities. Other studies, drawing on untested preconceptions, simply create summative variables. In all cases, these summative variables are based on such a wide range of qualitatively different activities that labels like formal or informal become arbitrary and the potential of individual activities to support learning gets lost beneath colleagues’ desires for statistical significance. In closing, we ask colleagues, albeit somewhat rhetorically, what is the purpose of such research? Is it to identify those activities that support learning or to offer statistically robust factors, which, due to the diversity of activities embedded within them, offer few useful insights?

Deliberate practice and having a growth mindset have been hypothesized to increase school performance. But previous studies are few, have been limited to very short interventions, and on average resulted in small effect sizes on school performance. This study compared the attitudes, performance, and behavior of 130 7th-grade students taking part in eight 30-minute sessions of deliberate practice and growth mindset over 14 weeks to a same-age active control group. The intervention had no significant effects on attitudes related to deliberate practice, growth mindset, or mathematical performance. However, students who participated in the intervention engaged in more deliberate practice behavior in a mathematics test. We pre-registered our hypothesis and research design at aspredicted.org/13742.

Skolverket beskriver i sina kursplaner för juridik att det juridiska språket ställer stora krav på exakthet, precision, saklighet och logisk skärpa. En del av det centrala innehållet i de tre juridiska gymnasiekurserna, Privatjuridik, Rätten och samhället samt Affärsjuridik, är juridiska begrepp och ett betygskriterium handlar om hur väl eleven kan förklara och använda juridiska begrepp.

Syftet med studien är att undersöka de didaktiska framgångsfaktorerna och utmaningarna vid undervisning av juridiska begrepp. Undersökningen har genomförts genom semistrukturerade intervjuer med fyra gymnasielärare.

Resultatet visar att lärarna organiserar undervisningen på liknande sätt genom bland annat genomgångar, begreppslistor, övningsuppgifter och rättsfall. De juridiska begreppen i sig beskrivs som såväl en framgångsfaktor som en utmaning för juridikundervisningen. 

Lärarna beskriver att tala med juridiska begrepp, arbeta med begreppen, kontextualisera och en balans mellan elev- och läraraktivitet som framgångsfaktorer vid begreppsundervisningen. Lärarna framhåller även att få eleverna att förstå behovet av de juridiska begreppen samt repetition som framgångsfaktorer. Språket komplexitet beskrivs som den största utmaningen. Därtill beskrivs utmaningar såsom svaga språkkunskaper i svenska, stora grupper samt begränsat med tid.  

Majoriteten av de intervjuade lärarna har svårt att initialt redogöra för grunden till de didaktiska val och överväganden som de gör vid utformningen av undervisningen. Detta kan möjligen bero på att den juridiska ämnesdidaktiken är outvecklad.

Background: Recent research indicates that understanding how children and youth perceive mental health, how it is manifests, and where the line between mental health issues and everyday challenges should be drawn, is complex and varied. Consequently, it is important to investigate how children and youth perceive and communicate about mental health. With this in mind, our goal is to synthesize the literature on how children and youth (ages 10-25) perceive and conceptualize mental health.

Methods: We conducted a preliminary search to identify the keywords, employing a search strategy across electronic databases including Medline, Scopus, CINAHL, PsychInfo, Sociological abstracts and Google Scholar. The search encompassed the period from September 20, 2021, to September 30, 2021. This effort yielded 11 eligible studies. Our scoping review was conducted in accordance with the PRISMA-ScR Checklist.

Results: As various aspects of uncertainty in understanding of mental health have emerged, the results indicate the importance of establishing a shared language concerning mental health. This is essential for clarifying the distinctions between everyday challenges and issues that require treatment.

Conclusion: We require a language that can direct children, parents, school personnel and professionals toward appropriate support and aid in formulating health interventions. Additionally, it holds significance to promote an understanding of the positive aspects of mental health. This emphasis should extend to the competence development of school personnel, enabling them to integrate insights about mental well-being into routine interactions with young individuals. This approach could empower children and youth to acquire the understanding that mental health is not a static condition but rather something that can be enhanced or, at the very least, maintained.

Professionals who meet and work with adolescents hold important information and perspectives on adolescents’ mental health that, in addition to the adolescents’ voices, can shed light on complex issues. The aim was to explore professionals’ views on what challenges they face and how they can strengthen today’s adolescents’ mental health. This study involves four group interviews, conducted in March and October of 2020, including professionals with different working backgrounds. Data were analyzed with a qualitative content analysis. Two categories emerged: navigating life arenas and support for mental health. The first category included the demanding aspects of school, the challenges of social media, and the professionals’ thoughts on which pieces of mental health knowledge adolescents are lacking. The second category included what the professionals thought today’s parents need to develop and do to best support their children. Moreover, self-critical views were expressed on which aspects the professionals could do better to improve adolescents’ mental health. In conclusion, listening to professionals working with adolescents talk about adolescents’ mental health gives important insights. According to the professionals, both adolescents and their parents need improved life skills, including a strengthened and empowered self-esteem as well as improved mental health literacy.

Children and young adults with neurodevelopmental disorders (ND) are at increased risk of bullying compared to typically developing peers. It is still unclear to what extent they are involved in cyber bullying. This systematic review aimed at studying the prevalence of cyber bullying as perpetrators, victims, or both ("bully-victims") among students with ND in a school setting and in need of special education. The Web of Science, Scopus, ERIC, PsycINFO, PubMED, and Cochrane databases were searched including a manual search of reference lists, until February 24, 2018. Eight studies conducted in Europe, North America, the Middle East, and Australia were included reporting a prevalence of cyber-victimization among students with ND of 0%-41%, a prevalence of cyber-perpetration of 0%-16.7%, and a prevalence of bully-victims of 6.7%. Three out of five studies using control groups showed that students with ND might be more involved in cyber bullying overall compared to typically developing students. Students in segregated school settings report slightly higher prevalence rates of cyber bullying compared to students with ND in inclusive school settings, especially among girls. When comparing prevalence rates among studies using the same definition, we found similar prevalence rates. There was a tendency towards students with ND being more involved in cyber bullying compared to typically developing students, but this needs to be confirmed in future studies that should include control groups with typically developing students as well as validated and standardized measurements of cyber bullying and ND diagnoses.

Background Physical education (PE) teachers in practically all countries are expected to help their students develop movement capability. To achieve this objective, teachers need certain knowledge and competencies. The question of how PE teachers should develop their capacities to achieve this task has received only limited research attention. Aim The broad objective of this paper is to contribute to the literature on how PE teachers can develop knowledge and competencies in the area of movement capability related to students' learning. The specific aim is to identify aspects of the design of instruction in physical education that enhance teachers' actor-oriented transfer of movement pedagogy knowledge, during a collaborative professional development intervention. Method The study is an analysis of three conducted learning studies in PE at upper secondary schools in Sweden. The studies involved seven PE teachers from two different schools. Our empirical material consists of (a) notes from team meetings (n = 14), (b) lesson plans (n = 9), (c) video-recorded and transcribed lessons (n = 9), and (d) results of students' learning outcomes (n = 9). Findings PE teachers' analysis of their own teaching sequences in teams supported their actor-oriented transfer of movement pedagogy knowledge, which developed their abilities to further elaborate their instruction in new teaching situations. Moreover, teachers gained insights into how to further develop the quality of instructional design as expansions of earlier experiences. Lastly, a relationship between PE teachers' actor-oriented transfer and students' increased learning of movements was found. Conclusion Our conclusion is that collaborative professional development for PE teachers, which supports actor-oriented transfer, should be offered to enhance teachers' movement pedagogy knowledge.

Berggren, Sara (2022). Vägar till självständighet för elever med intellektuell funktionsnedsättning - ett samspel mellan lärare, elevassisten och föräldrar. Specialpedagogprogrammet, institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö universitet, 90 hp.

Sammanfattning/Abstract

Berling, Sara (2022). "Alla barn vill lyckas" - Strategier för ett framgångsrikt arbete med barn som visar utagerande beteende i förskolan. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp.

Förväntat kunskapsbidrag

Eftersom Skolinspektionens (2017) granskning visar att många förskolor inte har tillräckligt utvecklade arbetssätt och rutiner för arbetet med särskilt stöd finns det en kunskapslucka att fylla. Studien har som ambition att bidra till förståelse för och kunskap kring barn som visar utagerande beteende i förskolan.

Syfte och frågeställningar

Syftet med föreliggande studie är att undersöka några förskollärares och specialpedagogers upplevelser och strategier i arbetet med barn som visar utagerande beteende i förskolan.

Preciserade frågeställningar:

• Vilken erfarenhet och kunskap kring barn som visar utagerande beteende i förskolan kan urskiljas hos förskollärarna och specialpedagogerna?
• Hur beskriver förskollärarna och specialpedagogerna att de arbetar för att barn som visar utagerande beteende ska få bästa förutsättningar?
• Hur beskriver förskollärarna och specialpedagogerna relationen och anknytningens betydelse i arbetet med barn som visar utagerande beteende i förskolan?

Teori

Utifrån ett systemteoretiskt och ett salutogent förhållningssätt analyseras strategier för ett framgångsrikt arbete med barn som visar utagerande beteende i förskolan.

Metod

Insamling av det empiriska materialet har skett genom semistrukturerade kvalitativa intervjuer med inspiration av fenomenologisk ansats. En intervjuguide användes för att säkerställa att studiens preciserade frågeställningar besvarades. Intervjuerna spelades in och transkriberades och därefter har det empiriska materialet bearbetats, kategoriserats och analyserats utifrån den teoretiska förankringen, tidigare forskning och akutell litteratur.

Resultat

Samtliga informanter har erfarenhet när det gäller barn som visar utagerande beteende i förskolan. Förskolorna i studien bedriver ett målinriktat arbete där kollegialt lärande, reflektion och uppföljning är viktiga delar. Enligt det salutogena förhållningssättet bidrar de här faktorerna till att arbetet med barn som visar utagerande beteende blir begripligt, hanterbart och meningsfullt. Utifrån ett systemteoretiskt perspektiv samspelar organisation, grupp och individnivå med varandra. Resultatet visar att det finns brister i systemet. Specialpedagogerna uttrycker att den centrala placeringen är det ultimata, men samtidigt visar deras berättelser att samarbetet med rektorerna skiljer sig åt och att många av uppdragen är av åtgärdande karaktär. Specialpedagogerna arbetar för delaktighet i ledningsgruppen för att kunna bistå med kunskap kring främjande och förebyggande arbetssätt.

Studiens resultat visar att specialpedagogen utgör en viktig del för att pedagogerna ska se signalerna på ett tidigt stadium. I studien framförs många framgångsrika strategier. Den viktigaste delen i arbetet med barn som visar utagerande beteende är att pedagogerna har förståelse och utgår från att alla barn vill lyckas. En varm och stödjande relation är grunden för barnens motivation och pedagogerna behöver analysera vad som ligger bakom det utagerande beteendet. Studiens empiri visar att informanterna har viss kunskap kring anknytningsteorin. Det framkommer att det är betydelsefullt att anlaysera hur introduktonen organiseras. Samtliga informanter förespråkar en längre introduktion eftersom det krävs tid och engagemang för att lära känna barnet och dess behov. 

Specialpedagogiska implikationer

Handledning och konsultation är viktiga delar i specialpedagogens uppdrag när det gäller att skapa en förståelse för barn som visar utagerande beteende i förskolan. En kartläggning av förskolans arbetssätt kring barn i behov av särskilt stöd kan bidra till att specialpedagogen ser förskolans utvecklingsbehov och kan stödja dem i deras arbete med att hitta strategier som är framgångsrika. Specialpedagogen har en viktig roll när det gäller att utveckla det kollegiala lärandet och samarbetet mellan pedagoger, rektorer och andra aktörer. Specialpedagogen behöver vara delaktig i förändringsarbete och bidra med kunskap kring främjande och förebyggande insatser för att utbildningen ska bli tillgänglig och likvärdig för alla barn. 

Nyckelord

Anknytning, förskola, relationskompetens, utagerande beteendeproblematik

Bakgrund

Sedan föreskriften Organisatorisk och social arbetsmiljö (AFS 2015:4) introducerades har fokus riktats på betydelsen av organisatoriska förutsättningar för en hälsosam arbetsmiljö. Till skillnad från bedömning och mätning av fysiska arbetsmiljörisker, är de organisatoriska och psykosociala arbetsmiljörisker svårare att hantera. Ett relevant teoretiskt begrepp i sammanhanget är Psychosocial Safety Climate – PSC), som kan definieras som medarbetarnas delade uppfattningar om organisationens riktlinjer, praxis och procedurer för att skydda deras psykologiska hälsa och säkerhet. Med hjälp av PSC skalan undersöks hur medarbetarna upplever att den högsta ledningen 1) engagerar sig, 2) prioriterar, 3) kommunicerar och 4) involverar medarbetarna, i psykosociala arbetsmiljöfrågor. Forskning visar att PSC kan predicera arbetsmiljöfaktorer såsom känslomässiga och kvantitativa jobbkrav, mobbing, inflytande och utvecklingsmöjligheten, som i sin tur påverkar till exempel medarbetarnas arbetsengagemang, stress-, utmattnings- och depressionssymptom. Medan den tidigare forskningen huvudsakligen har bedrivits i Australien, bidrar den aktuella studien med att undersöka tillförlitligheten och användbarheten av den korta versionen av PSC-4 i den svenska kontexten.  

Syfte

Syftet med studien är att presentera en kort svensk version av Psychosocial Safety Climate (PSC-4, Dollard, 2019) samt hur PSC-4 kan användas för att identifiera risknivåer i den organisatoriska och sociala arbetsmiljön.  

Metod

Studien är baserad på en enkätundersökning som genomfördes bland ett slumpmässigt urval av anställda i åldern 25–65 år (N = 2847) samt enkätdata från ett icke-slumpmässigt urval av 94 arbetsplatser (N = 3066). Som kriterier för utveckling av gränsvärden för PSC-4 risknivåer användes organisationers upplevda efterlevnad av arbetsmiljöföreskrifter.

Resultat

Resultaten visade att PSC-4 hade relevanta samband med andra arbetsmiljöfaktorer såsom kvantitativa krav, ledarskapskvalitet, engagemang i organisationen, arbetsengagemang, arbetstillfredsställelse samt stress och utbrändhet. Vidare framstår PSC-4 som en valid och användbar verktyg för att kunna identifiera risknivåer i relation till hur arbetsmiljöarbetet 2 praktiseras på svenska arbetsplatser. PSC-4 värden över 12 indikerar en god arbetsmiljöpraktik med låg risknivå, medan PSC-4 värden ≤ 8 indikerar bristande arbetsmiljöpraktik med hög risknivå. Värden mellan 12 och 8 indikerar otillräcklig arbetsmiljöpraktik med måttlig risknivå. Arbetsplatser med hög risk rekommenderas att sätta till åtgärder omedelbart, medan de med måttlig risknivå bör ge det systematiska arbetsmiljöarbete mer uppmärksamhet. Sammanfattningsvis, den svenska versionen av PSC4 kan betraktas som en valid och tillförlitlig instrument för både forskning och praktisk användning för riskbedömning på arbetsplatser. 

The purpose of the present study was to validate the short version of The Psychosocial Safety Climate questionnaire (PSC-4, Dollard, 2019) and to establish benchmarks indicating risk levels for use in Sweden. Cross-sectional data from (1) a random sample of employees in Sweden aged 25–65 years (n = 2847) and (2) a convenience sample of non-managerial employees from 94 workplaces (n = 3066) were analyzed. Benchmarks for three PSC risk levels were developed using organizational compliance with Occupational Safety and Health (OSH) regulations as criterion. The results support the validity and usefulness of the Swedish PSC-4 as an instrument to indicate good, fair, and poor OSH practices. The recommended benchmark for indicating good OSH practices is an average score of >12.0, while the proposed cutoff for poor OSH practices is a score of ≤8.0 on the PSC-4. Scores between these benchmarks indicate fair OSH practices. Furthermore, aggregated data on PSC-4 supported its reliability as a workplace level construct and its association with quantitative demands, quality of leadership, commitment to the workplace, work engagement, job satisfaction, as well as stress and burnout. Thus, the Swedish version of PSC-4 can be regarded as a valid and reliable measure for both research and practical use for risk assessment at workplaces.

So-called celebrity chefs, e.g. Jamie Oliver, Gordon Ramsay or Marcus Samuelsson, are the brand-faces for multimillion businesses including tv-programs, cookbooks and kitchen attire. Their publications and similar ones have had major influence on the public‘s relation to food and cooking during the last couple of years. The celebrity chef who most outspokenly appears not only as a cook, but as an educator, is Jamie Oliver (e.g. Tominc, 2012)⁠. This study is one of several upcoming studies on the pedagogy and didacicts of Jamie Oliver.

The aim of this paper is to scrutinize and discuss how the process of cooking is described and transformed into instructional and/or educational texts in a number of selected cookbooks published by Jamie Oliver. It furthermore aims at studying how the relationship between author (Jamie Oliver) as the teacher/master, and the reader, as the pupil/apprentice and their relationship towards ingredients and methods is constructed in these books.

As the choice of words up to here shows, the theoretical basis of this study are rooted in concepts of schooling (e.g. teacher/pupil) and vocational training or apprenticeship. How the different works of Jamie Oliver simulate different forms of teaching and learning is one central question of this study. 

The cookbook texts and recipes studied here are selected to be representative of the different genres of cookbooks that are part of the Jamie Oliver‘s publication list. A critical hermeneutic approach is used in order to analyze and discuss the chosen texts both in regard of their social-historical context, as well their form and content in relation to different, communicative aspects of teaching and learning (cf. Luhmann, 2002; Wenger, 1998).

Some supposed findings of the study are that the cookbooks contain aspects of instruction, training and education, depending on the purpose of the respective publications. This supposedly will also relate to different kinds of constructed relationships between the author and the reader.