I en dialog mellan medieforskare ur två generationer diskuteras centrala frågor kring kulturperspektivets aktuella roll i medieforskningen. Begreppet kulturalisering relateras till medialisering och mediering; det slås ett slag för mediekulturbegreppet och ett vidgat mediebegrepp prövas kritiskt. Samspelet mellan gränsdragningar och överskridanden tematiseras på olika nivåer, dels i förhållande till frågor om intermedialitet och konvergens, hybridisering och differentiering, dels beträffande medieforskningsfältets relation till närliggande fält. Även frågor om mening, tolkning, identitet, symbolinvestering och makt berörs. Författarna analyserar på detta vis en rad olika omdebatterade problem och fenomen i skärningsfältet mellan kultur- och medieforskning, går emot vissa problematiska tendenser och söker påvisa kulturperspektivets fortsatta aktualitet och fruktbarhet för att vidga och vitalisera medieforskningen.

Vad betyder det egentligen att använda in- ternet i en undersökning? Vilka digitala redskap, plattformar och funktioner nns för att utforska nätet? Hur arbetar man med digitalt födda data? Det är några av de frågeställningar som boken Digitale metoder tar upp.

Virtuella direktsändningar blir allt vanligare i högre utbildning. Men hur är det egentligen att föreläsa utan direktkontakt med studenter eller publik? Vilka möjligheter finns? Vilka begränsningar står föreläsaren inför? I följande reflektion diskuterar jag tre utmaningar som handlar om respons, representation och spatialitet.

This article investigates how the Swedish information politics emerged in the twentieth century by analysing thousands of Swedish Governmental Official Reports (8000 reports since 1922). By using methods such as topic modelling with LDA/MALLET, the result shows that a governmental information discourse arose in the 1960s, infiltrating a growing number of political interests, and that the content of the discourse has changed over time. ne important conclusion highlights digital text methods as a more inductive way of doing content analysis than is commonly practised in media and communication studies. A machine can find patterns in texts that no single person could read in a lifetime. Furthermore, the quantitative approach can generate results that problematise previous – qualitative – research. Digital and quantitative analysis of a huge corpora does not neglect close reading; on the contrary this study shows the necessity of bridging both methods in order to better understand the results.