The purpose of this study is to examine how the severed hand in the animated film I Lost My Body (2019) is presented as its own character, based on Jens Eder character analysis: the clock of character. This study aims to answer the question: How is the severed hand in a specific scene in the animated film I Lost My Body (2019) presented as both an artifact and fictional character according to the clock of character ? Through the application of Jens Eder character analysis model, a specific scene in the film was captured through screen shots, described, and analysed. The theoretical framework of this study includes characterization theories on anthropomorphism, body form, body language, and emotions in fictional characters as well as a cognitive theory examining the connection between hand and mind. The study’s result suggest that the severed hand is conveyed as a character due to its behaviour, characteristics, and body movement, which place it on the border between animal, human and a fictional creature. The human intelligence of the hand, along with its animal-like reactions and luck in navigating its environment, lends credibility to it as an independent, conscious character. Furthermore, this study discusses ways that this research could be expanded on and how it can be used by filmmakers and animators.

This paper also includes a design documentation after page 43 called “Familjens Förmedlare”, which is part of the degree project that this paper was part of at the Visual Communication program at Malmö University.“Familjens Förmedlare” is a short film that highlights problems that arise when children are given the responsibility to interpret for their parents.

This chapter explores the potential of a prime-time drama to promote multiculturalism and ethnic diversity in national commercial television and to respond to the needs of migrant viewers. A multicultural drama on prime-time television is usually described as risk programming' for commercial television, but the popularity of Mogadishu Avenue proved that the multicultural approach can also lead to a commercial success. The chapter shows that the migrants in Finland do not watch Finnish serials because they are too Finnish orientated' and have little to offer for migrant audiences. In Mogadishu Avenue, the production company had a lot of freedom to make its own decisions without the interference of the distribution channel. The humour in Mogadishu Avenue stems from a discursive conception that national cultures are intrinsically different from one another, and that these differences necessarily lead to conflicts and cultural contradictions whenever Finns and migrants meet. 

In this study I will explore the representations of politicians in the documentary film I Am Greta (2020). Drawing from Stuart Halls work on representation and Martha Nussbaums and Rae Langtons theories on objectification, I will conduct a multimodal semiotic analysis in which the representations of people and persons are studied. The findings point towards the representation of politicians through stereotyping practices and signifying difference. I also conclude that individuals identified as politicians are objectified through representation. Contextualised within populist climate discourse, these representations of politicians might aid in the discursive construction referred to as the establishment. 

This chapter explores transmediation between qualified media types. It discusses the adaptation of a literary canonical work, Joe Wright’s 2005 novel-to-film adaptation of Jane Austen’s novel Pride and Prejudice a novel that repeatedly has been adapted into new contexts and audiences. The qualified medium of opera implies certain conventions but also certain limitations of space, time and voice. The natural venue for experiencing an opera is the stage. An experienced opera or musical librettist will consider where to put such music highlights when writing the text. Both drama text and opera score are a set of directions fixed in a script but resulting in different kinds of performances. It has been our aim to demonstrate in specific analysis the very abstract idea that all media transformation is interplay or a negotiation between transmediality and medium specificity.

Denna uppsats är en fenomenologisk studie som utreder hur visualiseringen av händer påverkar hur filmbetraktare upplever världen i filmen Avatar.  Analysen utreder tre scener från Avatar, som visar händer som interagerar med föremål som är okända för både filmkaraktärens och betraktarens del. Undersökningen applicerar teorier inom fenomenologi, perception, kognitionsteorier, och science fiction som narrativ form, i syfte att utreda hur människor påverkas av att betrakta händers interaktion i ett filmsammanhang.

Resultatet i analysen landar i att visualiseringen av händers interaktion kan ha flera olika effekter för hur filmåskådaren upplever scenerna som har utretts. Interaktionerna har bland annat en narrativ funktion då de förmedlar information om hur den fiktiva filmvärlden är uppbyggd, vilket i sin tur fångar åskådarens intresse och skapar spänning. Vidare styrker fenomenologiska teorier att interaktionerna kan trigga sensoriska upplevelser hos betraktaren i form av exempelvis taktila förnimmelser. Analysen landar även i att åskådare kan triggas till att vilja interagera med filmmiljön på egen hand, eftersom teorier inom kognition styrker att händers närvaro gör att vi tolkar omgivningen som interaktiv.

Samtidigt påvisar även resultatet att upplevelser är svåra att mäta, och att våra tolkningar skiljer sig åt eftersom de formas av våra tidigare erfarenheter och intressen. Analysen avslutas med en kritisk reflektion kring resultatet och öppnar sedan upp för hur ovannämnda aspekter kan bana väg för forskning inom filmberättande, medicin, interaktionsdesign, UX-design, och visuell kommunikation, samt hur analysen i uppsatsen hade kunnat breddas till en större studie.

Denna uppsats inkluderar även en designdokumentation efter sida 44 vid namn ”Arg på vargen?”, som är en del av examensarbetet som denna uppsats ingick i vid programmet Visuell kommunikation på Malmö Universitet. ”Arg på vargen?” är en animerad teater som belyser varför vargar behövs i den svenska naturen.

The article reviews the work of American programmer and artist Jonathan Harris, who is an example of contemporary born-digital interactive storytelling. His work centers around an aesthetics of procedurality that is invoked by the database structures that his work uses. In a series of digital photography and film media projects, for instance The Whale Hunt (2007), Today (2010), and most recently Network Effect (2015) Harris combines large sets of photographs, video clips and text snippets into composite works. Harris’s 2013 project I Love Your Work has thus far received the most attention. Described as an “interactive documentary” it comprises 2, 202 ten-second video clips that Harris filmed while following nine different women as they went about their everyday life.

Denna uppsats undersöker den representation av den asiatiska kulturen genom mat i filmen Turning Red. Syftet är att undersöka hur Disney Pixar representerar den asiatiska kulturen i filmen Turning Red, genom ett matperspektiv. Uppsatsen består av en analys av de visuella och kulturella element som finns i filmen. Undersökningen följer frågeställning : Hur representeras den asiatiska kulturen genom mat i filmen Turning Red? Metoden som används är en kvalitativ visuell analys där representationsteori av Stuart Hall appliceras för att kunna svara på frågeställningen. Resultatet visar att filmen som regisserades lägger en stor vikt på att inkludera olika maträtter som kan vara en tydlig representation av asiatisk kultur. Mat som representeras varierar i form av matlagning, servering, och även olika typer av rätter eller ingredienser. Detta skapar en uppfattning hos åskådaren av vad som innebär asiatisk kultur genom mat generellt. 

Medieproduktion :

Min medieproduktion kommer efter sida 30. Det här projektet är en animerad reklamvideo för Kopan Street, en mysig kiosk i Köpenhamn som är känd för sin hotteok, en populär koreansk pannkaka. Denna animerade reklam syftar till att stärka Kopan Streets marknadsföring genom att lyfta fram den aptitretande maten och kioskens livliga atmosfär. Målgruppen är tonåringar upp till unga vuxna som älskar K-pop och koreansk kultur. Denna medieproduktion kan fånga nya kunder genom att marknadsföra den unika och förtjusande upplevelse som Kopan Street erbjuder.

In many cultures going to the movies continues to be a common pastime despite the fact that there are now other ways to approach film and audiovisual content, most recently with the rise of streaming services. Film programmers are one example of the intermediaries needed for films to encounter an audience. The purpose of this thesis is to investigate how film programmers at public film organizations perceive their responsibilities as cultural gatekeepers. Drawing on gatekeeping theory as a guiding framework, it is argued that film programmers balance overlapping internal and external forces in their curating processes in a continuously changing artistic and economic scenario. Using an ethnographical methodological approach, the project describes the film programming process for the May 2023 offer at Cineteca Nacional México, a public institution in Mexico City. I have been an employee at Cineteca for several years and my position in this study was both as a researcher and as a member of the programming committee. Together, the findings demonstrate how programmers serve as cultural bridges between producers and consumers, enhancing the value of film content throughout their economic and sociocultural functions. However, the context for arthouse film promotion and exhibition has shifted into an act of negotiating balance within intersecting challenges. This study focuses on a particular cultural organization’s gatekeeping procedure, making it a promising location for future studies that aim to investigate the processes of the previous and following set of gatekeepers and their intermediaries and compare the results with those of other public film institutions in various international contexts. 

This essay is a qualitative study that analyzes how close-ups and point of view in relation to the narrative affect the viewer emotionally in the TV show The Last of Us episode 8. It examines the visualization of the character Ellie’s emotions and analyzes its emotional effect on the viewer. The theories applied explain the human ability to feel empathy and social cognition, film’s ability to evoke emotion and the concept of focalization. The theories also define the terms: narrative, point of view and close-ups.

Five scenes were chosen and each scene was analyzed closely looking at facial expressions, point of view, camera movement, angles and more. Since this is a qualitative study it is based on subjective interpretations and assumptions which should be taken into account. However emotions are exceedingly subjective and a quantitative study would therefore be unmotivated. 

The results suggest that assumptions can be made in how close-ups and point of view affect the viewer emotionally. When taken narrative into account, close-ups and point of view visualized the character Ellie’s emotions. These two techniques clarified and reinforced the character’s emotional state which, through the human ability to feel social cognition and empathy, transferred and/or influenced the viewer’s emotions.

I denna semiotiska analys granskas hur nakenhet i Westworlds första säsong används för att stöda en etablering av androiderna som objekt. Detta görs utifrån en analys av mise-en-scène i två sekvenser av scener där nakenscenen följs av en påklädd sådan. I analysen ses ett samband mellan nakenscenernas science fiction-kodade miljöer och teorier kring en perfekt artificiell kropp, medan de påklädda scenerna visar livfulla och känslosamma ögonblick. Detta resulterar i en nakenhet som inte kan bli osedd och som även förändrar hur tittaren ser på påklädda scener.

Syftet med undersökningen är att se hur filmen The Father (2020) av Florian Zeller gestaltar en subjektiv upplevelse av demenssymtom och ifall de gestaltningsmetoderna kan leda till att åskådarna lättare relaterar till huvudkaraktärernas subjektiva upplevelse. Undersökningen är en fallstudie av scen 2 ur filmen eftersom denna scen visar på störst temporal dissonans mellan story och plot. Scen 2 analyseras kvalitativt baserat på teorier om filmtekniker och koncept som cirkulerar kring ämnena tid och förvirring. Resultatet visar att The Father använder sig av empuzzlement, deceptive continuity, analeps, proleps, repetitiv förekomst, déjà vu, likvärdighet mellan karaktärer, kopian och ihopblandning av personer för att sätta åskådaren i samma situation som huvudkaraktären befinner sig i vilket kan leda till ökad kognitiv empati för huvudkaraktären. Diskussionen föreslår starten för användningen av begreppet “Incertuleps” för obestämda tidshopp i narratologi och diskuterar också hur vidare forskning bör använda sig av att intervjua personer som sett The Father.

This study of correlations between screenwriter and character gender is based on a 2020 body of 369 Swedish feature fiction film proposals by 380 individual writers, submitted to the Swedish national broadcasting corporation Sveriges Television (SVT) specifically for development funding for screenwriting. Results are compared both with similar data from the Swedish Film Institute (SFI), which is the national funding body, as well as with SFI’s statistics of Swedish films receiving selective or market support.

As has been the case since the introduction of sound film, men are still in a majority in the screenwriting profession. This study suggests that female screenwriters also remain underrepresented relative to their numbers. Of the writers in this cohort, 57% are presumed male and 43% presumed female, a proportion that is not reflected in those working actively in the industry or getting work produced.

Because both men and women are likelier to write about their own gender, and give each other a similar slice of attention, the underrepresentation of woman writers has a direct effect on the on-screen presence of female characters. Compared to historical data, male writers are now somewhat likelier to include female characters in upcoming projects. Some possible backsliding in the overall proportion of female characters might be explained by an interest in both groups in writing homosocial environments.

This chapter discusses current changes in how pornography is perceived, consumed, and produced in Scandinavia, with a particular focus on Sweden. Brian McNair argues that the development in liberal democracies that has legalized and facilitated pornography in the past four decades has also enabled various sorts of progress that have been made in the areas of women's and gays' rights as well as the rights to sexual citizenship. The chapter focuses on the producers' perspective, the consumption angle and the changing context for consumption of pornographic images are also taken into account. Two producers of different pornographies are juxtaposed and compared: Mia Engberg, who produced Dirty Diaries; and Mike Beck, who has been producing mainstream porn films. The chapter is partly based on earlier research into the pornographic film in Sweden in the 1970s, but although the chapter provides historical background, the main emphasis is on the contemporary scene.  

Denna uppsats utforskar förhållandet mellan filmtekniska aspekter av klipptempo och en mors ilska i avsnitt 6 Fishes av TV-serien The Bear. Genom en kvalitativ analys, med en kvantitativ tabell som bas, granskas avsnittet med hjälp av semiotisk teori om symboler och genusteori om mom rage för att upptäcka kopplingar mellan timern som symbol och mammans ilska. Resultaten visar på en medveten användning av tempo och timer för att gestalta mammans stress och ilska. Användningen av tempo och timer i köksscenerna i The Bear bidrar till att skapa en känsla av intensitet och stress som speglar mammans upplevelse av händelserna. 

Detta dokument inkluderar även en designdokumentation vid namn Stranger Things - en titelsekvens som var en del av examensarbetet för Visuell kommunikation. Projektet är en animation på hur en titelsekvens till TV-serien Stranger Things hade kunnat se ut. Designdokumentationen börjar från sida 31. 

The purpose of this study is to examine in which way power structures are played out in the 2022 movie The Menu (2022). Five categories of scenes with the main focus on the main character have been selected to be analyzed through a narrative movie analysis with focus on intersectionality regarding class and gender in relation to the theory of the final girl. Every scene is to be explained and then, together with the main narrative, analyzed through theories of marxism, Bourdieu’s capital theory and Clover’s final girl in focus.  

The study concludes that the power structures of class and gender is played out through the main character by her using her looks as a beautiful and young woman as well as her working class background in the service industry as an escort to her advantage in getting to know the male antagonist. By doing so she can, unlike the other guests which are all upper class, escape the safe death they all face. 

Uppsatsens syfte är att upplysa kring hur filmer på YouTube fungerar retoriskt. Fokuset ligger ihur miljödiskursen representeras. Med hjälp av en semiologisk och retorisk analys undersöksfilmen The Turning Point (2020) av den brittiske animatören Steve Cutts. Detta sker med hjälpav semiologiska teorier samt sociopsykologiska teorier kopplade till visuell retorik. Resultatetav analysen blev att Cutts använder sig av kausala förhållanden mellan scener för att bygga ettargument. Filmen utnyttjar sedan tittarens tendens att identifiera sig med karaktärer för attövertyga. Resultatet blir relevant då det visar hur ett implicit, visuellt argument byggs upp i envideo på YouTube, en växande plattform för information och diskussion kring miljöfrågor. Minuppsats undersöker dock inte tittarens respons på materialet och ej heller YouTubeanvändaresinteraktion med övertalande visuella texter. Detta fordrar mer forskning påområdet där både responsstudier och diskursanalyser kan bli viktiga för att förstå hur åsikterformas på plattformen.

This study examines four different scenes in the documentary Kan vi förlåta Margaux? produced by the Swedish television company SVT. The scenes were studied through a qualitative analysis of the three different film techniques: speech and interaction, editing and setting in relation to how the main character Margaux Dietz is portrayed. Thereafter the results were decoded with the purpose to study the sympathy for Dietz in each scene separately and in relation to each other. The theoretical framework of Bill Nichols book Introduction to Documentary were used as the basis of the analysis as well as Bordwell and Thompsons theories of mise-en-scène and editing. The conclusion of this paper suggested that Margaux Dietz is portrayed dissimilar in the various scenes. This also implied that the sympathy for Dietz throughout the documentary shifts. In the discussion of this study the results and the conclusion was debated in relation to the documentary genre.

Media production: How do you speak about a subject as sensitive as sex to a young target group? New studies have shown the negative effect of young people’s exposure to pornography, which lacks consent and has defected gender norms. At the same time, the accurate information is visually dull, avoiding, and childish. RFSU didn’t do the job with their visual communication targeting teens aged 15-20. This was when plej came to life — a sex magazine challenging conventional norms about how sex is taught to teens, focusing on lust, consent, and pleasure. A project by Amanda Lindh, Helena Ljunggren and Jennie Eklund.

Syftet med denna uppsats var att undersöka adaptionen av One Piece-serien i dess nya live action-format. Denna studie fokuserade på hur live action-serien bevarar och förändrar komponenter från den ursprungliga japanska berättelsen samt hur dessa förändringar påverkar berättelsen.

För att uppnå detta tillämpades adaptionsteori och representationsteori för att analysera effekterna av dessa modifieringar. En komparativ analys genomfördes med fokus på element som karaktär, miljö och rekvisita inom ramen för mise-en-scène och narrativ analys.

Analysen innefattade att jämföra utvalda manga-sekvenser med deras motsvariga live action-scener för att identifiera och tolka skillnader och likheter. Resultaten visade att även om adaptionen bevarade många element från originalet, introducerade den också variationer. Dessa förändringar resulterade i en delvis omtolkning av berättelsen, även om flera aspekter av karaktär, miljö och rekvisita bevarades. Studien drar slutsatsen att den kulturella kontexten och adaptionsprocessen var betydande i omtolkningen av berättelsen.

Medieproduktion:

Denna publicering innehåller även en designdokumention efter sida 42 för ett skarpt projekt som gjordes för klusterorganisationen Mobile Heights. Mobile Heights ville fira sitt 15-årsjubileum och presentera sin nya grafiska identitet. Syftet var att skapa en animation i tidslinjeformat för att visa på arvet inom organisationen och belysa viktiga händelser, samt att illustrera den förändringsresa som organisationen är på.

Denna uppsats utforskar hur reklamfilmen Just nu (2020) går att tolka med hjälp av klassiska teorier om montage. Med hjälp av välkända och beprövade teorier om montage tolkas materialet i syfte att ge bidrag till visuell kommunikation som vetenskapligt fält och ge verktyg till visuella kommunikatörer att nå ut med ett budskap på ett effektivt sätt som är anpassat till en modern publik. Uppsatsen fastställer att Försvarsmakten använder olika typer av montage i sin kommunikation i reklamfilmen Just nu (2020). Effekten blir en mer engagerande film som kan kommunicera en varierad och stor mängd information. 

This paper will examine, how queer is represented in the animated tv-serie She-Ra and the princesses of powerfrom 2018-2020. To understand this work, the paper will define representation, gender and queer, and examine the visual and narrative elements in the tv-serie. Through a visual analysis, the paper can understand if the serie represent queer values. Then the paper will look at some characters from the serie, to see if their visual design and the narrative structure reflects queer characteristics. This means the paper will define what are queer values and how is it shown in the characters of the show. It will be supplied with theory about queer and gender, for examples Raewyn Connell and Stuart Hall. The theory will supply characteristics, which have defined the social norms about genders through history. This paper concludes that the tv-serie reflects queer values through it’s visual and narrative structure. The characters have queer personalities. I need this paper with a discussion of the effects of queer representation and other ways to look at the serie from a perspective of gender. 

Denna uppsats undersöker hur de filmtekniska greppen ljus/färgsättning och kameraarbete används för att skildra Science fiction- tropen “det första mötet” mellan utomjording och människa i filmerna Arrival och Independence Day. Uppsatsen undersöker även hur utomjordingarna i filmerna används som representationer för det representationsteoretiska begreppet Den andre. Uppsatsen använder sig av en filmanalytisk metod, och använder sig av postkolonial teori samt representationsteori för att genomföra analysen. Slutsatsen för uppsatsen är att ljus och kameraarbete används dels för att förstärka skillnaderna mellan människan och utomjordingen i båda filmerna, och dels för att porträttera utomjordingen som Den andre. Analysen kommer fram till att Den andre i Independence Day porträtteras som aggressiv och farlig, medan Den andre i Arrival porträtteras som passiv och missförstådd. Uppsatsen kommer dock fram till att det inte går att se några direkta referenser mellan utomjordingarna och mer specifika grupper i samhället som ofta ställs i positionen som Den andre i väst. Utomjordingarna representerar snarare Den andre som ett bredare koncept, och speglar samtida kulturella attityder gentemot Den andre i tiderna filmerna producerades. 

I min medieproduktion har jag skapat en fiktiv kampanj för Malmö Opera, som främjar intresset för opera och klassisk underhållning hos ungdomar. Kampanjen består av två affischer med tillhörande reklamfilmer, som hänger ihop via QR-koder. Filmerna är tänkta att visas i mobilutsnitt.

Den surrealistiska thrillern I´m thinking of ending things av Charlie Kaufman hade premiär på Netflix hösten 2020. Långfilmens narrativ är en utspelad fantasi och innehåller flera inslag som framställs och kan betraktas som verklighetsfrånvända. Syftet med uppsatsen var att undersöka hur overkligheten framställs genom filmklippning och hur kamerapositionering används för att skapa ett fantasi-perspektiv. Klipp-metoder diskuterade av bland annat Bordwell och Thompson, Karen Pearlman och Walter Murch ligger till grund för en audiovisuell analys. Resultatet visar att några av valda sekvenser bryter mot konventionella klippmetoder för att generera konflikt i betraktarens förväntningar. Temporala förvrängningar används för att skapa illusion och fungerar även väl för att skildra fantasi/dröm.

This thesis examines the perceived role of democratization and participatory culture for contemporary film criticism and film festivals, aiming to understand the significance of TikTok and other social media platforms for the industry. For that purpose, film critics and film festival representatives from across Europe and various career stages and ages are interviewed to study how they perceive the developments of film criticism in the age of social media to let them create their own narrative. The findings were then discussed in light of participatory culture, gatekeeping theory, and Bourdieu’s concepts of habitus, field, and cultural capital.

Results show that participatory culture enhances the diversity in film discourse and provides younger audiences with entry points into film culture, while also leading to information overload, a lack of filters, and discourse toxification. The line between film criticism and film promotion blurs online, with critics calling for better labeling. As film content on social media shows more characteristics of film promotion, it is not regarded as film criticism by critics. However, it is still considered a valuable asset to the media landscape and film culture. Rather than TikTok and its participatory practices, critics perceive industry dynamics and the crisis of the news media as threatening to their profession. Furthermore, the purpose and role of film critics as gatekeepers are strongly debated amidst the rise of participatory culture.

Academic discourse around the topic lacks both the study of TikTok’s relevance for film criticism and qualitative research on how critics and industry professionals perceive the situation. Despite the limitations of interview research, including representation, subjectivity, and quantification constraints, this thesis makes a valuable contribution to both academia and the industry due to nuanced data insights and implications for future research. These include research focusing on other industry players, the audience, and content.

This thesis conducts a semiotic analysis within the field of visual communication, analyzing the representation of women's empowerment in Adidas' advertising, focusing on visual depictions of strength and diversity. It addresses the research question: “How is women's empowerment represented in Adidas' advertising through visual means, and what significance do these representations hold for the audience?” The study engages with concepts from gender theory, representation theory, and postfeminism to explore how the advertisement challenges traditional gender norms while also risking the oversimplification of empowerment by emphasizing physical strength over emotional or intellectual dimensions. 

Through a critical examination of the ad's imagery, including the inclusion of diverse body types and a trans woman, the research highlights the complexities of empowerment and the potential limitations of the portrayal in mainstream media. This work contributes to the broader discourse on the intersection of gender, media representation, and empowerment, offering insights for future studies on how commercial advertising shapes societal perceptions of strength and identity.

This thesis also includes a design documentation called ‘Animated commercial for Panduro’, which is part of the degree project included in the Visual Communication programme at Malmö University. The design documentation describes the process of creating a fictional animated commercial for Panduro with the message of quality family time.

Min undersökning fokuserar på en scen med en spicifik karaktär ur familjefilmen Nelly Rapp - Monsteragent (Adolphsson, 2020) som är adapterad på barnböckerna om Nelly Rapp av Martin Widmark. Karaktären är Frankensteinaren Roberta Steen, scenen är när sagda karaktär får liv med hjälp av elektricitet. Frågeställningen som låg till grund för undersökningen var "Vilka intertextuella referenser kan jag hitta i scenen då Frankensteinaren Roberta Steen kommer till liv, och vilka effekter får det?". Jag använde mig av en sociosemiotisk metod med fokus på intertextuella referenser. Resultaten jag fick fram var att det är tydligt hur man använt sig av en skräcktradition och den hermeneutiska identitet som finns kring arketypen Frankenstein. De intertextuella referenser som var tydliga var från produktioner riktade mot en vuxen publik. Förändringar hade även gjorts i adaptionen, förändringar mellan bok och film i hur karaktären porträtterades, men även förändringar i handlingen. Effekten av detta blev, trots att en del element mildrat det läskiga i scenen, att filmens åldersgräns blev högre i relation till vad barnböckerna var riktade till från början. 

After World War II, Europe has only experienced two wars, in the 1990s when Yugoslavia dissolved and now in 2022 when Russia went to war with Ukraine. Regardless of the outcomes of wars, it is clear that wars continue to recur in a continent that prides itself on its peaceful aspirations. During the breakup of Yugoslavia, the war in Bosnia was, in terms of scale,  the most terrible of all wars in the Balkans. In addition, it was the war that received extensive media coverage. This affordance has not been fully utilized. After the war ended, the Bosnians went a long way in rebuilding their devastated community. Based on a semiotic analysis of media representation of war-torn reality in this community, it was found that community subjectivity built up at a similar rate to the media's representation of their reality. The results show the five most commonly used terms to describe Bosnians in connection with the Bosnian War. These terms are 1. Genocide 2. Crime 3. Tragedy 4. Invaders 5. Victims. And,  results show that realistic depictions of war presented in the media reduce victim identification in war-devastated communities. 

This article reconsiders the Swedish filmmaker Gösta Werner's experimental short film The Sacrifice (Midvinterblot, 1945) and places its production history in an ideological context. In this case study, the article shows that The Sacrifice, which depicts gruesome old Norse pagan rituals of sacrifice, threw light on the director's collaboration with the Nazi controlled German film company Universum Film AG (UFA) in the production of propaganda newsreels and that the film evoked a debate on the representation of violence in the aftermath of World War II. While some critics accused The Sacrifice of being influenced by 'Blut und Boden' and other elements of Nazi ideology others praised the film for its formal innovations and it was named the Swedish short film of the year. Tracing how these practices affected the authorial discourse surrounding Werner during and after the war, the article raises questions not only concerning how other media practitioners handled this chapter of his life, but also how he himself treated the war years in the construction of his own biographical legend.

Uppsatsen undersöker och exemplifierar hur innehållsskapare, influencers, kommunicerar med sin publik på plattformar där huvudinnehållet är tidsbegränsade videor med en tidsgräns på några minuter, till exempel TikTok. Huvudfrågan är om, och i så fall hur, innehåll som är sponsrat skiljer sig från innehåll som inte är sponsrat. Genom en narrativ analys och med hjälp av visuell analys diskuteras två innehållsskapares videor, vilka likheter och skillnader som finns mellan det sponsrade och det icke-sponsrade innehållet. Slutsatsen som nås är att det sponsrade och icke-sponsrade materialet kommuniceras på mycket lika sätt, där beteendet runt den sponsrade produkten är den enda konkreta skillnaden.

Denna uppsats undersöker användningen av stop motion-estetik i den CGI-animerade serien Oni: Thunder God's Tale. Syftet är att analysera vad denna estetik kan framkalla känslor och vad för påverkan CGI-tekniken har för påverkan på dessa känslor. Undersökningen styrs av frågeställningen Vilken effekt får användningen av stop motion-estetik i CGI-producerade serien Oni: Thunder God's Tale (2022) enligt en visuell analys? Metoden är en kvalitativ visuell analys med fördjupning i filmanalys där teorierna nostalgi och remediering tillämpas för att förstå de estetiska valen och CGIs inverkan på tolkningen av serien. 

Resultatet visar att de visuella elementen, textur, ljus och rörelsekvalitet inte bara frammanar minnen av stop motion-estetik, utan anspelar på leksaker och gosedjur som väcks till liv. Detta förmedlar en känsla av trygghet från barndomen och väcker en känsla av nostalgi. Fortsättningsvis tolkas CGI-tekniken i serien som ett sätt att skapa uppskattning för stop motion genom estetiken, även om en nutida teknik används.

Medieproduktionen för denna student består av två videor för språkkursen Tagalog nivå 1, som erbjuds av Folkuniversitetet. Videorna är utformade med en collage- och stop motion-estetik för att skapa en engagerande kampanj, särskilt anpassad för sociala medier med fokus på Instagram. Med utgångspunkt i Folkuniversitetets grafiska manual har videornas innehåll noggrant utformats och berikats med kulturella referenser.

This article studies the transmedial process from the painting Nighthawks (1942) by Edward Hopper (the source medium) to the poem "Nighthawks" (2000) by Anne Carson and to two art GIFs created using the painting as a source (the target media). GIF is a file format that allows movement and an art GIF is a GIF which, in different ways, relates to an existing painting. The investigation is focused on repetition, which manifests in all three media products, and its effect on subjective time. Repetition can have different temporal effects in different media and can therefore be affected by transmediation. In literature, for example, repetition is often a way of slowing or stopping the temporal flow whereas, in painting, it can function both as a time stopper and as an index of movement and thereby temporal flow. Repetition in art GIFs is complex. Even though it represents the desire to add movement (and thus temporality) to a static image, it also halts time by not moving beyond the reiterated sequence it represents.

Antiken har lockat filmmakare alltsedan filmens barndom. Men hur har antiken skildrats i olika tider och medier? I Svärd,sandaler och skandaler undersöker en rad skribenter från olika ämnen de uttryck antiken har tagit sig på film och i tv. Boken är den första i sitt slag på svenska.

I fem avdelningar behandlas relationen mellan den antika historien och dess sentida gestaltningar i rörliga bilder, alltifrån filmens tidiga glansdagar kring år 1900 till dagens tv-skildringar.Långt ifrån alltid är det historieskrivning eller litteratur om antiken som har bestämt hur epoken framställts i visuella medier. Till exempel har scenografi och kläder bidragit till att prägla föreställningar om vad som utmärkte antiken. Epoken har även använts i politiska och ideologiska syften. Exempelvis har Noa, Leonidas, Scipio Africanus och kung Arthur varit föremål för omtolkningar som syftat till att fylla dagspolitiska behov i fascismens Italien, efterkrigstidens USA eller det unga 2000-talets Storbritannien.

Svärd, sandaler och skandaler vänder sig främst till studenter och forskare i humanistiska ämnen som historia och arkeologi samt antik-, film- och religionsvetenskap, men är givetvis intressant för alla som är intresserade av hur dåtiden gestaltas i rörliga bilder.

This paper is a qualitative study of signs and associations that seemingly communicate the influence of film tropes on female character design in video games. It analyzes and correlates the visual attributes and characteristics of the League of Legends character Zeri with the traditional attributes and trends of the Manic Pixie Dream Girl (MPDG) film trope, and applies theories within women’s representation and gender to examine the results. The findings suggest that Zeris design and description communicates the traditional characteristics of the MPDG such as quirky, energetic, nostalgic, retro, cute and “twee” and that several of these attributes may reflect an idealized portrayal of the female character rooted in fictive stereotypes. Furthermore the paper highlights the complex interaction between design elements and their ability to communicate (possibly unintended) concepts, and the concepts ability to transcend media formats. 

This paper includes a design documentation after page 25 called "Kalasklister i Djurparken", which is the second part of the final exam project(s) at the Visual Communication program at Malmö University. "Kalasklister i Djurparken" is an image bank that aims to update the marketing of Helsingborg's djur- och lekpark (zoo and playground) in order to appeal more to children. 

The main purpose of the study is to understand how Vestiaire Collective’s campaign film #saynotofastfashion from 2022 visually communicates two different messages. One intentional message about an activistic positioning in the issue of textile waste as well as one unintentional message about white supremacy.  

The material is investigated through a qualitative content analysis based on theories about activism in media and documentary narration, the white man’s guilt and postcolonial stereotypes in film. By splitting the material and analyzing text and image separately, markers for both messages are found. In a summarizing analysis the text and images separate communication are put in relation to each other in order to draw conclusions about the two part’s common message and function.  

The study concludes that the meaning of the text as well as text and image together is to show Vestiaire Collective as a wholesome, conscious and charitable company. However the images also send the message that westerners are needed in order to solve problems in non-western countries. Vestiaire Collective’s film represents the dark skinned Ghanaians in a diminishing and colonially stereotyped way and themselves as heroes in line with the white-savior-stereotype. 

Markers for activism are interpreted to be the way Vestiaire Collective are positioning themselves in the issue of textile waste as well as their suggestions and prompts for solutions. Another marker for activism is under which circumstances the film was published; in connection with Black Friday 2022 on social media. 

The media production included below is a documentation of the process of making a short advertising film about a cancer story from a relative’s perspective. 

Since the 1970s, Arab documentary filmmakers have highlighted struggles for personal freedom, dignity and democracy by those restricted by oppressive systems of colonialism, occupation and authoritarianism. In this article I study four contemporary Arab documentary films to identify a path vital for the rethinking of cosmopolitanism and global citizenship in Middle East studies. After the 2011 global interest in the Arab uprisings, Syrian and Palestinian documentaries rose to acclaim at international film festivals, and won Emmys and Oscar nominations. The often character-led stories of these films defy orientalist views of the Middle East. Creative global communities at international film festivals are emerging, where Arab documentary filmmakers and their non-elitist stories connect on various humanistic, sociocultural and political levels with non-Arab peers. In this article my aim is to contribute to a redefinition of cosmopolitanism, one not based on the rationalism of the Enlightenment but on the universality of human emotion and sentiment.

My talk focused on the development of subversive documentary cinema in Syria since the early 1970s which is part of the multidimensional foundations for the popular uprisings and artistic protests that emerged in the streets of Syria in 2011. I read from my book "Documenting Syria", published in 2019. I argue that the subversiveness of Syrian documentary cinema is directly linked to the emergence of critical exchanges between Syrian and Palestinian filmmakers who collaborated artistically and experimentally on cinema and political dialogues in Damascus (Damascus Cinema Club) and Amman (Palestinian Film Unit). This nexus continued to influence a younger generation of Syrian filmmakers throughout the first decade of the rule of Bashar al Assad of whom some became icons and martyrs of the Syrian Revolution. 

I exemplified this cinematic development with several cinematic works by Mohammed Malas, Rami al-Farrah, and Bassel al Shehadeh and the 2021 film by Abdallah al Khatib “Little Palestine, Diary of a Siege” filmed in the biggest Palestinian refugee camp – Yarmouk, in Damascus, Syria.

This text uses a semiotic psychoanalytical framework to analyze season two of The White Lotus. This text examines the significance of the artwork of the show and applies Lacan’s mirror theory to the series’ artwork and the character Ethan. This thesis posits that the artwork is edited to accomplish the following: 1) to act as a metaphorical mirror for Ethan (a component of mise en scéne) 2) to heighten the series’ cultural appeal 3) to surveil the hotel guests and 4) to foreshadow future events. 

Denna uppsats undersöker hur en väletablerad genre som western kan användas i två olika subgenrer, spaghettiwestern och rymdwestern, hur den används i dessa samt vad det finns för likheter och skillnader i hur de båda subgenrerna. Detta görs med hjälp av teorier från forskare som Rick Altman och Andrew Tudor på ett sätt som gör att forskarnas metod för att analysera genrer kompletterar varandra. Med stöd från forskare som Dimitris Eleftheriotis och Lane Roth för att uppsatsen ska får en bättre inblick i hur de båda subgenrerna använder sig av westerngenren. Det undersökningen kommer fram till är att westerngenren används i båda subgenrerna på ett sätt för att visa på hur hjältens laglösa bakgrund och våldsamma metod oftast inte går ihop med den civilisation som de vill hjälpa, vilket gör dem till utbölingar. Men att de båda subgenrerna använder sig av detta på olika sätt. Spaghettiwestern för att visa en idyllisk bild av vilda western och rymdwestern för att förstärka känslor i narrativet.