Kapitlet fokuserar ett empiriskt område och ett teoretiskt begrepp: kris. Avsikten är att förankra och utveckla begreppet i och för det sociala arbetet, genom en teoretisk förståelse som utgår från en helhetssyn på människors hälsa och sårbarhet. Kapitlet beskriver hur kris som begrepp växt fram, samt hur det - också i det sociala arbetet – ofta kommit att fokusera individens förändring och känslomässiga hantering av det som inträffat. Som ett alternativ till detta lanseras fenomenologiska begrepp som erbjuder en förståelse för kris som ger socionomer, oavsett arbetsfält, utrymme för en bredare samhällsvetenskaplig kompetens på området.