Sexualitet har många kopplingar till hälsa och är därför en angelägenhet för hälso- och sjukvård, där primärvården är en nyckelaktör. Förutom att god sexuell ochreproduktiv hälsa är en delkomponent i tillfredsställande livskvalitet, kan den ge ytterligare information och dimensioner till en patients hälsotillstånd. Trots dessa samband görs det alltför sällan i vårdmötet. Studien bygger på semistruktureradeintervjuer med ST-läkare och specialister i allmänmedicin som är yrkesverksamma i Sverige, med efterföljande diskurspsykologisk analys. Genom dessa ges en fördjupad förståelse, för vilka personliga och strukturella barriärer och möjligheter allmänläkarna upplever för att samtala med sina patienter om sexualitet. Beskrivna barriärer som framkommer är oro för att göra patienten besvärad, inre känslor av otillräcklighet och skam, föreställningar om vem som är sexuellt aktiv respektive har sexuella problem och praktiska brister på träning och kunskap. Frånvaron av teoretisk och praktisk träning på läkarutbildningen utgör en strukturell barriär, som tar sig uttryck i den kliniska verksamheten för den individuella läkaren i form av personliga hinder, där skam och okunskap reproducerar samma frånvaro av sexualitet i vårdmötet som på utbildningen. Studiens slutsats är att sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR) behöver implementeras starkare på läkarutbildningen, genom att grundlägga kunskapsnivån och ge kunskapsområdet rättmätig vikt för dess betydelse för den mänskliga hälsan. Det ökar allmänläkares möjligheter att bidra till förbättrad vård och stärkt folkhälsa.

Sexuality has many connections to health and is therefore a concern for healthcare, where primary health care has a key role. Except that good sexual and reproductive health is a part of life quality satisfaction, it can give additional information and dimensions to a patient’s health state. Despite these connections it happens too seldom in the doctor-patient meeting. The study is based on semistructured interviews with residents and specialists in general medicine working in Sweden, with succeeding analysis through discourse psychology. This gives a deepened understanding of which personal and structural barriers and possibilities the general practitioners experience to talk with their patients about sexuality. Emerging barriers are concerns about making the patient uncomfortable, feelings of insufficiency and shame, conceptions about who’s sexually active and has sexual problems, respectively, and practical lack of training and knowledge. The absence of theoretical and practical training in medical education constitutes a structural barrier, which manifests in the clinical practice for the individual doctor by way of individual barriers, where shame and lack of knowledge reproduces the same absence of sexuality in the doctor-patient meeting as in medical school. The study’s conclusion is that Sexual and Reproductive Health and Rights (SRHR) needs to be more strongly implemented in the medical education, through establishment of essential knowledge and giving the area of knowledge its legitimate importance for human health. That will increase the possibilities for general practitioners to contribute to improved care and a strengthened public health.