I texten diskuterar jag inmarschlåtars konstnärliga och estetiska värden. Med utgångspunkt från filosofen Nicholas Wolterstorffs teori om "konst som sociala praktiker" argumenterar jag för att inmarschlåtar har, eller kan, ha konstnärliga värden värda att ta på allvar, men att det samtidigt finns relevanta skillnader mellan olika (typer av) inmarschlåtar i det avseendet. Somliga låtar äger estetisk och konstnärlig verkshöjd (t ex IFK Göteborgs, AIK:s, Hammarbys, Östersunds och IFK Norrköpings låtar) medan andra mest är att likna vid pekoral (t ex Malmö FF:s låt).