Detta kapitel tar sin utgångspunkt i att socialpedagogik bidrar med viktiga förhållningssätt till ett socialt arbete inom funktionshinderområdet, men diskuterar framförallt hur relationen mellan personen med funktionsnedsättning och socialarbetaren ska utformas. I en social praktik kan detta leda till att individens valmöjligheter begränsas, en praktik som inte sällan rättfärdigas med argumentet att det är för deras eget bästa. Men relationen och samspelet med andra människor bär också på möjligheter att främja individers autonomi. Syftet med kapitlet är därför att introducera en diskussion om den relationella autonomin som tar hänsyn till att en individs autonomi skapas i processer och i samspelet med andra människor.