Studiens syfte är att undersöka hur fritidshemslärare arbetar och tänker kring inkludering av elever i behov av särskilt stöd i fritidshemsverksamhet. Syftet utgår från tre frågeställningar som är:: Vad innebär begreppet inkludering för fritidslärare?, Vilka arbetssätt och metoder använder fritidslärare för att inkludera alla elever? och Vilka arbetssituationer och praktiska förutsättningar upplever fritidslärare som särskilt utmanande i förhållande till inkludering av elever i behov av särskilt stöd i fritidshemmet? För att besvara syftet och frågeställningarna utgick studierna från en kvalitativ metod. Studien hade sex semistrukturerade intervjuer med personliga i fritidshemmet där alla intervjuer var enskilda. Det empiriska materialet från intervjuerna i studien analyserades med hjälp av det teoretiska perspektivet; det sociokulturella perspektivet samt det relationella perspektivet och det tredelade inkluderingsbegreppet. Resultatet visade att en utmaning kring inkludering av elever i behov av särskilt stöd var att fritidshemmen präglas av stora elevgrupper, brist på planeringstid och låg personalstyrka. Resultaten visar även att inkludera elever i behov av särskilt stöd på ett generellt sätt i fritidshemmet för att ingen ska känna sig utpekad eller exkluderad. Studiens resultat visade även att inkludering är något fritidslärare både resonerar kring och försöker hitta arbetssätt och metoder för. Studien visar att det sociokulturella perspektivet var viktigt för våra informanter och att arbeta med att elever lär i sociala sammanhang med andra elever. Det relationella perspektivet synliggjordes genom informanternas resonemang kring att göra anpassningar i verksamheterna för att skapa en inkluderande lärmiljö för elever i behov av särskilt stöd. Det tredelade inkluderingsbegreppet fann man i att våra informanter arbetade aktivt med det rumsliga, det sociala och det didaktik som inkluderande arbetssätt för elever i behov av särskilt stöd.