Språk utgör kärnan i förskolepedagogik, det framgår av läroplanen för förskolan som betonar att barn ska lära sig kommunicera för att gynna deras fortsatta kunskapsutveckling i skolsystemet. 

Syftet med studien är att undersöka hur pedagoger interagerar med barn under måltiden på en förskola med övervägande del flerspråkiga barn. Syftet är även att undersöka hur specialpedagogen stöttar pedagogerna på den aktuella förskolan kring barns språkutveckling och flerspråkighet. Studien har förankrats i Vygotskijs sociokulturella perspektiv och det specialpedagogiska perspektivet. Syftet och frågeställningarna har besvarats genom en kvalitativ metod där fyra stycken observationer genomförts under lunchen på en förskola samt kompletterats med en exemplifierande intervju med förskolans specialpedagog.

Resultatet visar att pedagogerna på flera olika sätt interagerar med barnen under måltiden, samtidigt som barnens modersmål inte används av vare sig barn eller pedagoger. Studien visar att det finns en medvetenhet hos specialpedagogen kring bristen av språkutvecklande arbete i rutinssituationer, där pedagogernas förhållningsätt, medvetenhet och kompetens kring arbete med flera språk behöver utvecklas. Resultatet visar på ett behov av ett språkutvecklande utvecklingsarbete med fokus på rutinsituationer.

Specialpedagogen kan i handledningssituationer stötta pedagogerna i att lyfta fram barngruppen och förespråka hur ett språkutvecklande arbetssätt kan gynna fler barn på avdelningen, istället för att bara fokusera på enskilda barn. Specialpedagogen har även möjlighet att utifrån observationer på avdelningarna i handledningssituationer lyfta fram styrkor och utvecklingsbehov, för att gemensamt reflektera och skapa en samsyn i arbetslaget kring barns språkutveckling.