Introduktion: Forskning visar att den dominerande aktiviteten i ämnet idrott och hälsa är bollspel och att hälsa, dans, orientering mm förekommer sparsamt. Vidare visar forskning att vissa idrottslärare bedömer grad av aktivitet samt närvaro.

Vad ligger bakom idrottslärarnas val att handla på detta sätt? Denna licentiatuppsats undersöker yrkesrollen idrottslärare för att försöka skapa förståelse för vad den innebär, och om det i den finns en förklaring till idrottslärarnas handlande. 

 Syfte och teoretisk ram: Syftet med studien är att skapa en förståelse för idrottslärarnas yrkesroll byggd på deras egna berättelser om sin vardag och hur de hanterar den.

För att kunna besvara studiens syfte har följande frågeställningar använts:

1.      Hur framställer idrottslärare sig själva som idrottslärare, vilka viktningar och målsättningar, problem och möjligheter ryms i deras berättelser? 

2.      Hur konstituerar sig idrottslärarnas vardag utifrån en bild av att idrottsläraren är en gräsrotsbyråkrat och skolan en organisation?

3.      Vilka roller framträder ur idrottslärarnas berättelser om deras handlande i yrkesutövandet?

Den teoretiska ramen är Michael Lipskys och Yeheskel Hasenfelds teorier kring läraren som gräsrotsbyråkrat (street level bureaucrat) och skolan som en human service organisation. Det finns enligt dem fyra huvudkategorier i beskrivningen av vad som konstituerar en lärare: att arbeta med människor, stor handlingsfrihet, otydliga mål samt brist på resurser. 

Metod: Åtta idrottslärare har varit deltagare i studien. Metod för empiriinsamling har varit intervjuer som genomförts med hjälp av en intervjuguide. Grunden för intervjuguiden var de teoretiska utgångspunkterna. Intervjuerna har analyserats utifrån de fyra kategorier som beskrivits i teorin.

Resultat: Idrottslärarna i studien berättar att mötet med människor är största anledningarna till deras yrkesval. Att arbeta med människor gör att ingen dag är den andra lik och kräver flexibilitet. Idrottslärarna säger att ämnet är synligt och taktilt, det gäller att skapa trygghet och ett tillåtande klimat i elevgruppen. De uttrycker sig både positivt och negativt kring handlingsfriheten då de är nöjda med möjligheten att anpassa undervisningen utifrån eget intresse men saknar återkoppling från skolledningen. Idrottslärarna beskriver att de upplever kursplanen som oklar. De uppger att de i första hand arbetar mot alternativa mål såsom att känna sig trygg, ha roligt och hitta en aktivitet att utöva på fritiden. Idrottslärarna förklarar att det råder brist på resurser vilket gör att de inte kan utföra alla de moment som de hade velat.

Utifrån de fyra kategorierna utvecklas tre roller som idrottslärarna tar: problemlösaren, trygghetsskaparen samt organisatören. Problemlösaren löser de problem, långsiktiga som kortsiktiga, som uppstår i vardagen. Rollen som trygghetsskapare behövs då idrottsämnets synlighet enligt idrottslärarna kräver trygghet hos eleverna för att de ska kunna prestera inför varandra. Organisatören behövs för att kunna organisera undervisningen utifrån de andra rollernas behov.

Diskussion och slutsatser: Den bild av en idrottslärare som framträder i min studie stämmer troligtvis inte överens med bilden av vad en idrottslärare ”ska vara”. Kanske handlar de som de gör för att de inte finner något annat sätt att utöva sitt yrke. Kan detta påverka idrottslärarutbildningen och i så fall hur?