Bakgrund. Idrottslärares status är lägre än den för lärare i teoretiska ämnen. Studier visar att det kan bero på att ämnet inte är ett kärnämne och på en osäkerheten om ämnets mål. Trots detta saknas kunskap om idrottslärares status vilket kan vara negativt både för ämnets rykte och för rekryteringen av nya idrottslärare. Syftet med denna studie är att bidra med ny kunskap om hur idrottslärarna på olika sätt försökt förhandla om sin status och vad det resulterat i.

Metod. En analys av tio historiska texter om idrottslärare och idrottslärarutbildningen gjordes för att identifiera hur idrottslärarna förhandlar om sitt yrke och dess status. Analysen gjordes i två steg: först en tematisk analys för att identifiera relevanta teman och sedan en analys för att urskilja hur social stängning används. Social stängning härstammar från professionsteori och är en metod för ett yrke att nå högre status. Den delas in i två typer, exkluderande och inkräktande stängning.

Resultat. Studien visar att idrottslärare försöker skapa ett yrke med högre status genom att använda exkluderande stängning på närliggande yrken, t ex genom  monopolisering av utbildning och yrkestitlar. De använder sig även av inkräktande stängning på högre stående professioner genom att försöka efterlikna deras utbildningssystem.

Konklusion. Genom att använda konceptet social stängning kan vi identifiera idrottslärares försök att skapa ett yrke med hög status, vilket kan leda till förmåner som högre lön och bättre rykte. Ett exempel är ambitionen att skapa en expertutbildning med specialistexamen genom vilken de kan få monopol på idrottslärartjänster i skolan. De har dock fortfarande svårt att skilja sitt yrke från andra närbesläktade yrken och kan därför inte skapa en tillräckligt exkluderande stängning i förhållande till konkurrerande yrken. Detta kan ses i idrottsämnets starka relation till föreningsidrott, vilket resulterar i svårigheter för idrottslärare att skapa exkluderande stängning mot idrottstränare.