Barngrupperna i dagens samhälle blir allt större i och med den pågående urbaniseringstrenden i storstäderna. Detta sätter press på att tillräcklig friyta tillgodoses åt barnen enligt de riktlinjer som finns. Förskolegårdens plats i våra tätbebyggda storstäder är idag ett hett debatterat ämne då den håller på att förlora sin plats åt alla nybyggen. Därför blir syftet att undersöka vad förskollärare uppfattar är av betydelse för friytan, samt vad de upplever ha för möjligheter och begränsningar kring sin friyta. Genom en kvalitativ forskningsmetod har vi på ett ingående och fördjupat sätt kunnat ubndersöka vårt ämne. Den teoretiska utgångspunkt som använts i analysen av empirin är den fenomenografiska ansatsen. Här kommer även våra centrala begrepp vara betydelsefulla för att få en förståelse för innehållet i analysen. Resultatet visar att de medverkande förskolorna har blivit påverkade av förtätningen genom att ha blivit placerade på tak eller delar sin gård med hyresgäster och står inför begränsningar i arbetet med gården. Men med ett positivt och lösningsorienterat förhållningssätt kan möjligheter skapas ur begränsningarna. Slutsatsen pekar på att behovet av förskolor i stadskärnan är stort, där lösningar av förskolors placering behöver prioriteras för att bevara barns plats i staden.