Avhandlingen bygger på två separata delstudier förenade av den övergripande tematiken hedersnormer. Ur ett fenomenologiskt livsvärldsperspektiv undersöks tankar och erfarenheter i två olika grupper. Den första delstudien bygger på djupintervjuer med 15 ungdomar som lever i kontexter där familjegemenskap, socialt anseende och kvinnlig kyskhet ges stor betydelse, och där föreställningar kopplade till detta präglar deras vardag och handlingsutrymme. Ungdomarna har olika etnisk och religiös bakgrund men har vuxit upp i samma bostadsområde. Med sex av dem har uppföljande intervjuer gjorts efter några år. Delstudie nummer två har genomförts i samverkan med Kriminalvården. Den omfattar en analys av 64 domar varur olika grad av hedersrelaterade omständigheter kunnat utläsas, samt djupintervjuer med 13 personer dömda för brott som av myndighetens personal bedömts ha koppling till hedersnormer. Även här varierar etnisk och religiös bakgrund såväl som brottstyper och strafftider. Två av de dömda klienterna har intervjuats vid mer än ett tillfälle. I intervjuerna berörs upplevelser av normer och normkonflikter kring olika fenomen som familjelojalitet, värdering och reglering av relationer och sexualitet, kön och könsroller, våld, (icke-)svenskhet etc. Berättelserna beskriver ett invecklat spänningsfält mellan å ena sidan individuell frihet och autonomi och å andra sidan betydelsen av grupptillhörighet och kollektiv identitet. Gemensamt för båda grupper är att de lever i sammansatta världar där hederns betydelse förvisso är påtaglig men samtidigt svår att urskilja från andra påverkansfaktorer. I de uppföljande intervjuerna kan förändringar i normerna både på individ- och familjenivå skönjas över tid. Hedersrelaterat våld och förtryck har varit en uttalad angelägenhet för den svenska staten under flera decennier. Frågan har laddats med betydelse på olika plan och lett till konflikter och positioneringar i den akademiska världen såväl som i politik och praktik. Under åren har kontexten kring forskningsfrågorna förändrats genom sociala skeenden och politiska åtgärder i syfte att bekämpa problematiken. Detta syns bland annat i reformerna av lagstiftningen, där nya brottsrubriceringar med särskild inriktning på heder tillkommit, samt i nya formuleringar om ansvar för att motverka hedersrelaterat våld och förtryck i grund- och gymnasieskolans läroplaner. Därmed blir det intressant att resonera kring hur samhällets försök att komma tillrätta med hedersproblematiken kan förstås utifrån det empiriska underlaget, det vill säga rösterna från personer som själva på olika sätt lever eller har levt i kontexter präglade av hedersnormer. Avhandlingen utmynnar således i en diskussion kring hur systemnivån i form av samhälleliga intentioner och interventioner förhåller sig till nyanserna i de berördas livsvärldar. Några av de drag som framstår är att problematiken inte är enkel att förstå och tolka, och att hedern som fenomen är svår att särskilja och ringa in på det sätt som lagar och styrdokument kräver. Genom avhandlingen belyses att hedersrelaterat våld och förtryck förvisso är en allvarlig problematik som behöver mötas av insatser på många olika nivåer, men att det är fråga om ett komplext fenomen som innebär en utmaning för många olika verksamheter vad gäller både förståelse och hantering, och som kräver ett relationellt och dialogbaserat förhållningssätt med de målgrupper som berörs.