Arbetet består av en fallstudie med en kvalitativ ansats där syftet är att synliggöra aspekter av läsförståelsen som några elever i en årskurs tre har svårigheter med samt synliggöra några undervisningsupplägg av läsförståelsen från förskoleklass till årskurs tre ur ett specialpedagogiskt perspektiv. 

Frågeställningarna är: 

􏰀  Vilka aspekter av läsförståelsen har några elever i en årskurs tre svårigheter med? 􏰀  Hur säger sig några lärare lagt upp undervisningen för att stärka elevernas läsförståelse? 􏰀  Vad anser några lärare att eleverna är i behov av för stöd för att öka läsförståelsen? Arbetet utgår från Bronfenbrenners utvecklingsekologi samt det relationella specialpedagogiska perspektivet. Dessa teoretiska förankringar har valts då utvecklingsekologins system finns representerade i det relationella specialpedagogiska perspektivet, som utgår från att se hur undervisningen kan anpassar utifrån individ, grupp och organisationsnivå. 

En elevgrupp som riskerar att inte nå läroplanens kriterier för bedömning av godtagbara kunskaper i slutet av årskurs tre har valts ut och testats i fem summativa test för att svara på studiens syfte och frågeställningar. Den grupp lärare som varit delaktig i urvalsgruppens undervisning från förskoleklass till årskurs tre har tillfrågats att medverka i en skriftligt strukturerad intervju för att ge svar på studiens frågeställning. 

Urvalsgruppens resultat på det digitala testverktyget Provia tyder på att elevernas primära svårigheter ligger i att komma ihåg en bildserie. Elevernas bristande arbetsminne resulterar i ett lågt resultat även i läsförståelsen, då resultatet indikerar att eleverna inte kommer ihåg vad de läst. Utlåtandet från Provia indikerar att urvalsgruppen har svårigheter att se sambandet mellan ljud och bokstav och behöver öva fonologiska uppgifter för att påskynda läsningen. Utlåtandet i Provia tyder även på att urvalsgruppen är i behov av att tillägna sig ordbilder och av sammanhanget kring ord för att öka ordförståelsen. Dessa aspekter passar in på modellen The Simple View of reading. Modellen beskriver läsförståelse utifrån två delar: avkodning och 3 språkligförståelse. Det krävs enligt Gough och Tunmer (1986) att både avkodning och förståelse av ord, mening och text fungerar för att läsförståelse ska uppstå. 

Utifrån de skriftligt strukturerade intervjuerna framkommer att urvalsgruppen sedan förskoleklass till årskurs tre blivit undervisade i helklass enligt Bornholmsmodellen, läsning med talet som grund, kooperativt lärande samt genrepedagogik. Det framkom även att urvalsgruppen fått undervisning i en mindre grupp 30 minuter per dag, fem dagar i veckan i fonologisk medvetenhet, kopplingen mellan fonem och grafem, ordbilder samt läsförståelse. Utifrån respondenternas svar kring hur urvalsgruppens måluppfyllelse kan höjas blev fyra teman synliga, dessa var vikten av högläsning, god kontakt med vårdnadshavare, mindre undervisningsgrupper, samt vikten av att testa elevernas kunskaper. Respondenternas tankar kring urvalsgruppens primära svårigheter var bristande ordförråd samt bristande avkodning. I den relationella och proaktiva specialpedagogiska verksamhetskulturen strävar pedagogerna enligt Nilholm (2012) efter att hindra att problem uppstår. För att undervisningen skall vara proaktiv är det viktigt att eleverna testas regelbundet för att synliggöra eventuella svårigheter och modifiera undervisningen så att eleverna slipper känna att de misslyckas. 

En slutsats av fallstudien är att modellen Response to Intervention, RTI, kan användas för att tidigt upptäcka och tidigt sätta in insatser i undervisningen. RTI modellen kännetecknas av systematiskt återkommande tester av elevernas färdigheter. Insatserna anpassas och modifieras utifrån resultatet för att uppnå bästa möjliga undervisning för den enskilde eleven. Här kan lärare ta hjälp av en speciallärare med inriktning på det aktuella ämnet för att få stöd i tolkningen av elevresultatet samt få förslag på anpassat undervisningsupplägg.