Bo Bengtsson och Martin Grander kombinerar i denna bok en analys av svensk bostadspolitik i dag och över tid med diskussioner kring olika teoretiska perspektiv av relevans för förståelsen av detta område. Bokens utgångspunkt är att bostadsfrågan inte bara handlar om offentlig policy och politik utan också formas av intressekamp mellan olika aktörer.

Den svenska ”bostadspolitiska regimen” vilar på fem institutionella pelare vilkas framväxt och utveckling ingående behandlas i boken. Till sina huvuddrag har dessa varit anmärkningsvärt oförändrade sedan de formades efter andra världskrigets slut, vilket kan förklaras med bostadspolitikens starka stigberoende. Samtidigt har pelarna successivt urholkats framför allt sedan 1990-talet. 

I boken analyseras det partipolitiska spelet om bostadspolitiken,men också de stora intresseorganisationernas roll där det framträder ett tydligt växelspel mellan särskilt hyrespolitikens innehåll och organisationernas inflytande.

Författarna visar att bostadspolitikens utfall har blivit allt mindre generellt inriktat under de senaste decennierna, vilket exemplifieras med allmännyttans utveckling. De diskuterar även i vilken utsträckning bostaden alltjämt kan ses som en social rättighet i Sverige. Boken avrundas med en diskussion om jämlikhet i boendet som en normativ måttstock för bostadsförsörjningen.