Den teoretiska utgångspunkten i studien baseras på en åtskillnad mellan olika undervisningstraditioner inom grammatikämnet. Dessa kategoriseras här som funktionaliserad respektive formaliserad språklära. Det övergripande syftet med denna studie är att undersöka och kartlägga hur funktionaliserad och formaliserad grammatikundervisning ges utrymme i svenskämnet. För att avgränsa undersökningen och göra den hanterbar begränsas studien till att röra styrdokument kopplade till svenskämnet på gymnasiet, kursen svenska 2 och fyra läromedelstitlar för densamma.

Metoden för undersökningen är en kvalitativ och komparativ närläsning utifrån fyra begrepp som i denna studie anses spegla funktionaliserad språkundervisning: motivation, legitimering, kontextualisering samt metaspråk. Materialet utgörs, utöver Skolverkets styrdokument, av fyra titlar, för varandra motsvarande på marknaden, som alla riktar sig till gymnasiet.

Från studien går att skönja ett funktionaliserat inflytande i Skolverkets styrdokument för svenskämnet, men också stor flexibilitet för den enskilda läraren att utforma grammatikundervisningen. Analysen av de fyra läroböckerna ger en blandad bild varigenom såväl den funktionaliserade som den formaliserade undervisningstraditionen framkommer. Trots olika omfattning och utformning återfinns motivation, legitimering, kontextualisering och metaspråklig kompetens i samtliga av läroböckerna, med bara ett undantag där en läromedelstitel saknar kontextualisering.