I detta nya VR-finansierade projekt undersöker vi på vilka sätt litteraturläsning motiveras som något värdefullt i det offentliga samtalet och vilka didaktiska konsekvenser olika sätt att motivera olika typer av läsning får. Vi avser undersöka hur samhälleliga institutioner, praktiserande lärare och forskning resonerar och argumenterar om nödvändigheten av att läsa. Från att läsning historiskt ofta har motiverats med hjälp av humanistiska ideal ser vi att läsning allt oftare motiveras med hjälp av 'siffror' som tagits fram genom olika mätningar och kvantifieringar. Litteraturläsning handlar därmed alltmer om läsfärdighet, och denna övergång får påtagliga didaktiska konsekvenser. Litteraturläsning som humanistiskt bildningsideal kan och har problematiserats från både litteraturdidaktiskt håll och från litteracitetsforskning, något som driver och utvecklar litteraturundervisningen. Vad händer då när legitimeringen av litteratur i undervisning övergår till att bli en fråga om kognitiva och kvantifierbara färdigheter, såsom ordförråd? 

Med hjälp av teoretiska perspektiv som utgår från science-and technology studies (STS) avser vi spåra och kartlägga olika aktörer som deltar i legitimering och värdering av läsning, och därmed undersöka på vilket sätt och med hjälp av vilka aktörer läsning blir ett naturaliserat samhälleligt problem som skolan förväntas lösa. 

Projektet består av tre empiriska case: (1) en bibliometrisk analys av förskjutningar i talet om läsning i vetenskapliga artiklar; (2) en kartläggning av viktiga offentliga aktörer inom läsfrämjande; (3) intervjuer med lärare om deras attityder till och erfarenheter av litteraturundervisning.

I denna presentation kommer vi att visa empiriska exempel från och göra analytiska nedslag i case 2.