I de fastlandsskandinaviska standardspråken finns varianter av två obestämda singularaartiklar: en och någon (se t.ex. Julien 2005, s. 20). Valet mellan dessa båda beror åtminstonedelvis på huruvida nominalfrasens referens är specifik eller icke-specifik (se t.ex. Nivre 2002).Artikeln någon finns i dessa språk också i en pluralform, några, men svenskan skiljer sig fråndanskan och norskan i att även en har en pluralform: ena. Bruket av ena som plural obestämdartikel på svenska är dock högst begränsat (se t.ex. Teleman et al. 1999, s. 410) och integrundligt kartlagt.I den här studien undersöker vi bruket av den obestämda plurala artikeln ena i modernsvenska genom att jämföra det med bruket av några. Från talspråksnära korpusar har ca 500förekomster av ena respektive några excerperats och sedan analyserats såväl syntaktiskt somsemantiskt. Korpusundersökningen kompletteras även av grammatikalitetsbedömningar.Tillsammans visar dessa data i vilken grad och i vilka kontexter artiklarna ena och några ärutbytbara mot varandra.De preliminära resultaten visar att användningen av ena är både begränsad till ochdominerande i vissa kontexter. Artikeln används nästan uteslutande i värderande nominalfrasersom inte står satsinitialt och som fungerar som predikativ (1a) eller som komplement tillbetydelsesvaga verb, t.ex. ha, få och finnas (1b). Dessa tendenser noteras även av Terner (1922,s. 120) och Teleman et al. (1999, s. 410). Däremot verkar ena vara betydligt mer begränsad i såkallade negativa polaritetskontexter (t.ex. Krifka 2019), dvs. när nominalfrasen befinner sig i envillkorad sats (2a), i en negerad sats (2b) eller i en interrogativ sats (2c). Den prefereradeartikeln i dessa kontexter är i stället några.(1) a. Många lärare är ena riktiga översittareb. Muskelfästena hade fått sig ena rejäla törnar.(2) a. Det hade varit roligt om det var {några/?ena} riktiga kändisar som var medb. Jag vill inte ha {några/?ena} jävla lappar i brevlådanc. Har ni {några/?ena} riktiga sommarfavoriter när det kommer till ciderResultaten diskuteras med hjälp av de semantiska och pragmatiska termerna referentialitet,specificitet och genericitet, liksom det informationsstrukturella begreppsparet tema–rema(Lyons 1999). Det är tydligt att valet mellan ena och några – precis som valet mellan en ochnågon – ibland beror på huruvida nominalfrasen har specifik eller icke-specifik referens, menspecificitet kan inte ensamt förklara arbetsfördelningen mellan artiklarna i alla kontexter.Andra viktiga begrepp för att förstå bruket av den obestämda plurala artikeln ena verkar varanotworthyness och unexpectedness (jfr Ionin 2006).