Syftet med denna presentation är att diskutera förhållandet mellan helhet och delar i skolämnet svenska i årskurs 7-9 och gymnasieskolan. En anledning till att detta förhållande är viktigt att förstå är den risk för fragmentarisering av ämnet som flera forskare kritiserat de nya styrdokumenten för på grund av att centralt innehåll presenteras i punktlistor. En del av svensklärarprofessionen utgörs därmed av att utveckla sin egen och elevernas förståelse för relationen mellan dessa punkter. Frågan är hur och i vilken grad detta görs och den frågan är också central för svensklärarutbildning. 

Som grund för vår diskussion använder vi en analys av två delmaterial från vårt projekt Svenskämnets normer och värden: dels observationsanteckningar som vi gjort inom ramen för ett regeringsfinansierat nätverksprojekt (inom ULF, Utveckling Lärande Forskning), dels en del av ett material som utgör grund för en kunskapsöversikt över svensk forskning om svenskämnet i grundskolans 7-9 och gymnasieskolan 2010-2019. Observationsanteckningarna härrör från observationer av svensklektioner i 7-9 och gymnasieskolan i två sydsvenska kommuner. Delmaterialet ur vår kunskapsöversikt utgörs av 56 handsökta peer review- granskade artiklar ur tidskrifterna: Språk och stil, TFL, Educare, Acta Didactica Norge, L1, Education Inquiry, Pedagogisk forskning i Sverige, Utbildning och demokrati samt Forskning om undervisning och lärande. 

Vår analys av helhet och del utgår ifrån följande frågor: Vilken roll spelar helheten för delarna och delarna för helheten? Vad utgör övergripande mål respektive medel i svenskämnet? Hur hänger synen på helhet och del och mål och medel ihop med ämnessyn? Den teoretiska diskussionen av ämneskonceptioner, ämneskonstruktioner och ämnesparadigm (Ball 1987; Malmgren 1996, 1997; Ongstad 2015; Sawyer & Van de Ven 2006; Sjöstedt 2013) utgör därför grund för analysen och diskussionen.