Hjärtat genomgår fysiologiska förändringar i form av hypertrofi och dilatation vid långvarig och regelbunden träning. Till skillnad från patologisk hypertrofi och dilatation som påverkar diastolisk vänsterkammarfunktion negativt, har tidigare forskning påvisat att elitidrottare utvecklar förbättrad myokardrelaxation trots fysiologisk hypertrofi och dilatation. Vortex formation time är en ny modalitet för bedömning av diastolisk vänsterkammarfunktion, där denna modalitet bedömer kammarens fyllnadseffektivitet. Som följd av detta var syftet med denna studie att undersöka diastolisk vänsterkammarfunktion med hjälp av vortex formation time, bland idrottande medelålderskvinnor. Detta utfördes genom jämförelse med en kontrollgrupp som inte tränade regelbundet. Studien hade en urvalspopulation på 74 deltagare och var baserad på tidigare insamlad data, därav inkluderade metoden i denna studie endast mätning av parametrar som ingick i beräkning av VFT. Resultat avslöjade statistisk signifikant skillnad i VFT-värde mellan grupperna med p <0,05, där idrottargruppen bedömdes ha bättre diastolisk vänsterkammarfunktion. Varje parameter som ingår i beräkning av VFT diskuterades vara bidragande faktor till erhållna resultat. Som konklusion uppnåddes syftet med studien, men det ansågs krävas fler framtida studier för att avgöra den kliniska betydelsen av VFT som mått på diastolisk vänsterkammarfunktion.

The heart undergoes physiological changes in the form of hypertrophy and dilation during prolonged and regular exercise. Unlike pathological hypertrophy and dilation, which negatively affect diastolic left ventricular function, previous research has shown that elite athletes develop improved myocardial relaxation despite physiological hypertrophy and dilation. Vortex formation time is a new modality for assessing diastolic left ventricular function, as this modality assesses the filling efficiency of the ventricle. Hence, the purpose of this study was to investigate diastolic left ventricular function using vortex formation time, in middle-aged female athletes. This was done by a comparison with a control group that didn’t practice regular training. The study had a sample population of 74 participants and was based on previously collected data, hence the method in this study included only measurement of parameters that were included in the calculation of VFT. Results revealed a statistically significant difference in VFT value between the groups, with p <0.05, where the athletes obtained a better diastolic left ventricular function. Each parameter included in the calculation of VFT was believed to be a contributing factor to the results obtained. In conclusion, the purpose of the study was achieved, but further studies are required to determine the clinical significance of VFT as a measurement of diastolic left ventricular function.