Tillgången till organ och vävnader då patienters egna upphör att fungera är idag ett problem i hela världen. Målet med bioprintningsteknologi (tissue engineering) är att lösa dessa problem genom att skapa en stödstruktur som är utformad för att underlätta celladhesion och proliferation (scaffold), som sedan kan regenerera nya organ och vävnader för att implanteras i patienter. En scaffold har krav på att vara biologiskt nedbrytningsbar utan att lämna toxiska biprodukter, vara tillräckligt stabil för tillväxt av hårda vävnader och vara kompatibel med kroppen. I det här arbetet var syftet att identifiera den hydrogel som mest gynnade celladhesionen och eventuellt skulle kunna användas till utvecklingen av nya stärkelsebaserade scaffolds. För att göra detta odlades celler av cellinje L929 på olika stärkelsebaserade hydrogeler modifierade med polymerer, och kvantifierades genom att mäta cellernas metabola aktivitet med MTT-assay. Resultatet av undersökningen var att celler adhererade bäst på de hydrogeler som var modifierade med dopamin och de som endast innehöll stärkelse. Fler studier behövs för att optimera cellkoncentration och koncentration av polymerer. Denna studie kan bidra till att ge en bättre insyn i hur hydrogeler kan polymeriseras för att förbättra celladhesionen.

The access to tissues and organs when the patient´s own ceases to function is currently a problem worldwide. The aim of tissue engineering is to solve these problems by creating a scaffold to which cells can adhere, which can then regenerate new organs and tissues that can be implanted in patients. A scaffold is a support structure for cell growth and is required to be biodegradable without leaving toxic by-products, be sufficiently stable for growth of hard tissues and compatible with the body. In this study, the aim was to identify the hydrogel that most favored cell adhesion and could possibly be used for the development of new scaffolds based on starch. To execute this, cells of cell line L929 were cultivated on various starch-based hydrogels modified with polymers and quantified by measuring the metabolic activity of the cells by MTT assay. The result of the study showed that cells adhere best to the hydrogels that were modified with dopamine and those that only contained starch. More studies are needed to optimize the cell concentration and the concentration of polymers. This study can provide further insight on how hydrogels can be polymerized to favor cell adhesion.