Grieving is common in a household affected by suicide, but the most vulnerable group in relation to losing a parent to suicide are children. The aim of this study is to give an account of what following consequences of such loss in the family can be, as well as to examine the children’s experiences according to previous research. Therefore, the main research questions of this project is “According to existing research, how do children experience the parent's death in suicide?” and “In what way are children who have lost a parent to suicide affected according to existing research?”. The theoretical framework of the study is Goffman's theory and conceptual framework on stigmatization and the ecological system theory. The method used to gather information for this project is through systematic literature review, with the help of four different databases being PsycInfo, Sociological Abstracts, SwePub and Liebsearch. Results show that parental suicide within the family affects the child significantly. Common emotions that the children experience due to complicated grief are ambivalent being on one hand shame, guilt, abandonment, isolation and anger and on the other hand longing, disappointment and love towards the deceased parent. The most contributing factor for the children’s experiences is stigma and the stigmatizing discourse revolving suicide as an immoral and selfish action. Due to the stigmatization of suicide in the society children are affected socially, mostly by  an occuring culture of silence, resulting in the making of so-called unwritten rules being family secrets in the household. The exact impact of parental suicide on children relates to the conditions in the form of emotional support the child has in connection with the experience of the primary loss. An imbalance, among which the risk factors are more than the protective factors, affects the children mentally in such a way that the implication of the loss where the child's feelings are perceived as overwhelming can lead to severe mental illnesses like depression, personality disorders and post-traumatic stress disorder (PTSD) but also physically through behavioral problems in the form of self-destructive behaviors such as increased risk of own suicide attempts, alcohol and drug abuse, and an increased risk of violent crimes. 

Sorg och att sörja är vanligt i ett hushåll som drabbats av självmord, men den mest utsatta gruppen i förhållande till att förlora en förälder i självmord är barn. Syftet med denna studie är att ge en redogörelse för vilka konsekvenser en sådan förlust i familjen kan bli, samt att undersöka barnens upplevelser, enligt tidigare forskning. Därför är de huvudsakliga forskningsfrågorna i detta projekt "Hur upplever barn förälders bortgång i självmord enligt befintlig forksning?" och "På vilket sätt påverkas barn som mist en förälder i självmord enligt befintlig forskning?". Studiens teoretiska ramverk består av Goffmans teori och begreppsapparat om stigmatisering och den ekologiska systemteorin. Metoden som används för att samla in information och empiri till ifrågavarande studie är genom systematisk litteraturstudie, med hjälp av fyra olika databaser, PsycInfo, Sociological Abstracts, SwePub och Libsearch. Resultaten visar att förälders självmord inom familjen påverkar barnet avsevärt. Vanliga känslor som barn upplever på grund av komplicerad sorg är ambivalenta i den mening att de å ena sidan upplever skam, skuld, övergivenhet, isolering och ilska och å andra sidan längtan, besvikelse och kärlek gentemot den avlidne föräldern. Den mest bidragande orsaken till barnets upplevelser är stigma och den stigmatiserande diskursen som kretsar självmord som en omoralisk och självisk handling. På grund av stigmatiseringen av självmord i samhället påverkas barn socialt, mestadels av en förekommande tystnadskultur, vilket resulterar i så kallade oskrivna regler såsom familjehemligheter i hushållet. Konsekvenserna i form av påverkan av förälders självmord på barn är starkt förknippat med vilka förutsättningar i form av känslomässigt stöd barnet har i samband med den primära förlusten. En obalans, där riskfaktorerna är fler än skyddsfaktorerna, påverkar barnet mentalt då upplevelsen av överväldigandet av barnets känslor kan leda till allvarliga psykiska sjukdomar som depression, personlighetsstörningar och posttraumatiska stressyndrom (PTSD) men även fysiskt genom beteendeproblem i form av självdestruktiva beteenden som ökad risk för egna självmordsförsök, alkohol- och drogmissbruk samt ökad risk för våldsbrott.