Idéhistorikern Ulrika Nilsson har i sin avhandling valt ut ett intressant tidsskede för att studera formerandet av den kirurgiska gynekologin i Sverige. Utgångspunkten är 1860-talet och sträcker sig till 1925. Vid denna tid började gynekologin att institutionaliseras och den första professuren i ämnet inrättades 1864 vid Karolinska Institutet. Samtidigt började frågan om kvinnors tillträde till högre utbildning diskuteras och 1870 gavs kvinnor möjlighet att studera vid svenska universitet. Detta kom så småningom att leda till att läkarkåren fick en mer heterogen sammansättning. Genom dessa parallella skeenden studerar Nilsson formerandet av den moderna gynekologin i relation till sociala och medicinska könsfrågor.