I studien undersöks hur målstyrning och mätbarhetsideal påverkar svensklärare på gymnasiets undervisning. Studien för inledningsvis en epistemologisk diskussion om kunskap och använder sig av ett teoretiskt avgränsat bildningsbegrepp som betonar berättelsens roll för att förmedla mänskliga erfarenheter som kan ligga till grund för bildningsprocesser och utvecklandet av praktisk klokskap. I en enkät riktad till svensklärare undersöker sedan studien hur målstyrning och mätbarhetsideal inverkar på svensklärares undervisning samt vilka generella attityder lärarna har till bildning och skönlitteratur.

Resultaten visar att lärarna i hög grad anser att bildning ligger bortom det mätbara och styrdokumentens kunskapsmål. Vidare framgår en kritisk syn på vad nationella proven mäter och hur både de nationella proven och kursplanen gör att lärarna lägger en betydligt större emfas vid formella textgenrer som PM och referat fastän de egentligen tycker annan undervisning är viktigare och skulle ge bättre pedagogiska effekter. En generell tendens är att svensklärarna upplever att skönlitteraturen borde ha en större roll i undervisningen. Resultaten visar en tydlig tendens att lärarnas professionella autonomi som praktiker är kringskuren och ett påfallande stort glapp mellan vad de anser är den bästa undervisningen, å ena sidan, och den undervisning som mätbarhetsideal och upplevd ansvarighet inför elevernas måluppfyllelse kräver, å andra sidan.