I tidigare studier har jag diskuterat frågan om relationen mellan tränare och idrottare ur skilda perspektiv (Jönsson 2017; Jönsson 2020). Den här presentationen kan därför sägas bygga vidare på dem. 

Om jag i de tidigare studierna främst ägnat mig åt att undersöka den betydelse som tränare har för att skapa idrottssubjekt genom språket de använder, så kommer jag här mer att rikta strålkastarljuset mot de psykologiska och etiska konsekvenserna som följer på tränares talhandlingar, och hur dessa talhandlingar internaliseras av idrottare och därmed kan utgöra ett hot mot idrottares integritet. 

Det empiriska underlaget för de etiska slutsatserna utgörs av exempel hämtade från ett antal självbiografier författade av idrottare.