Trots den lag som säger att inget barn i förskolan ska utsättas för vuxenkränkningar, talar både pedagogers erfarenheter och statistik för att detta förekommer. Detta problem ligger till grund för syftet med denna studie som är att bryta tystnaden kring ämnet och fördjupa förståelsen om varför kränkningar mot barn i förskolan sker - i hopp om att det kan verka förebyggande. Utifrån teorier om makt, pedagogiska atmosfärer och fenomenologi analyseras den empiri jag samlat in. Den empiriska delen består av fem semistrukturerade kvalitativa intervjuer med verksamma pedagoger och biträdande rektorer inom förskolan. Resultatet visar att kunskapen kring vuxenkränkningar varierar samt att det upplevs svårt att definiera när en kränkning faktiskt sker på grund av att situationen många gånger kräver tolkande. Då lojaliteten till kollegorna är så stor upplever pedagoger svårigheter med att rapportera kränkningar och även samtala om ämnet. Vidare leder detta till en tystnadskultur i förskolan. Slutligen visar studien på att ämnet måste sluta tystas ner och kontinuerligt diskuteras för att öka medvetenheten och kunskapen inom professionen.