Det blir allt mer vanligt att företag ger ut hållbarhetsrapport varje år. Denna typen av rapporter presenteras ofta ihop med en noga avvägd visuell kommunikation. Den grafiska designern påverkar på så sätt hur informationen uppfattas och bär därför även ett ansvar. Uppsatsen syftar till att undersöka vilka visuella retoriska grepp som hittas i Altias hållbarhetsrapport och hur de används. Bilderna genomgår en visuell semiotisk analys och diskuteras sedan genom diskursanalys. Människan har på många sätt påverkat vår miljö negativt men genom bildspråket i rapporten skapas endast positiva associationer till ämnet. Den visuella utformningen tyder på att olika retoriska grepp används för att stärka företagets etos, logos och patos som ska övertyga och skapa förtroende. I det visuella språket hittas även tendenser till grönmålning. För att en ökad transparens och pålitlighet ska kunna garanteras måste regleringen skärpas och utomstående granskning av hållbarhetsrapporter krävas.