Vi vill med den här studien undersöka hur en skola använder sig av digitalisering i verksamheten. Vi som skriver denna studie har både livserfarenheter som berör digitala verktyg och arbetserfarenhet inom fritidshem. Våra egna tankar är att det finns en bristvara i fritidsverksamheten när det kommer till användandet av digitala verktyg och medier. Detta resulterade i att vi ville studera närmare och se hur en skola använder sig utav digitalisering i verksamheten. Vi undersöker om digitala verktyg används som ett verktyg för elevers lärande eller enbart sågs som ett nöje. Studiens empiri är insamlad genom en kvalitativ metod bestående av semistrukturerade intervjuer med 7 respondenter från en skola belägen i södra Skåne. Materialet har med ett fenomenografisk synsätt transkriberats, kategoriserats och tematiseras i databearbetningen. Materialet har även jämförts med tidigare forskning inom området för att sätta det i en forskningskontext. Studiens resultat analyserades utifrån det sociokulturella perspektivet på lärande och utgick ifrån tre centrala begrepp för att analysera resultatet: samspel, interagera och den proximala utvecklingszonen. Studien visade att det fanns ett övergripande syfte med digital användning i verksamheten. Studien tyder på att det finns en positiv syn med digital användning, men även komplikationer med arbetet som fritidsverksamheten stöter på.