Många studenter som börjar läsa på högskola upptäcker snart att de måste använda språket på ett nytt sätt. Insikten att den egna förmågan inte räcker till sker ofta i ett sent skede, då tid saknas för att lösa de omfattande problemen. Ett hållbart sätt att stödja studenters lärande är därför att integrera språkstödet i den reguljära utbildningen: att låta samtliga studenter öva akademisk språkfärdighet med hjälp av material som har anknytning till huvudområdet för utbildningen.
Syftet med den här presentationen är att beskriva och reflektera över hur detta görs på ett kandidatprogram med ett samhällsvetenskapligt huvudområde. Här är den första kursen på termin 1 ”Akademiskt språkbruk”, 7,5 hp, där studenterna övar sig i att läsa, skriva och tala akademiskt. Inom ramen för skrivmomentet har jag under fyra år utvecklat och använt ett upplägg som följer Black & Williams modell för formativ bedömning (2009). Upplägget bygger på processkrivning, där studenter ger formativ återkoppling på varandras texter (peer review) och får formativ återkoppling från läraren.
För att få ett underlag till reflexionen har jag sammanställt kvantitativa data från bedömningsprocessen. Materialet består av skriftliga uppgifter från fyra kurstillfällen 2016-2019 och utfallet från arbetet med en bedömningsmatris.
Resultaten från dessa fyra år visar att den formativa modellen fungerar bra för att ge studenterna förmågan att skriva en text som motsvarar de innehållsliga och stilmässiga kraven på en vetenskaplig text. Materialet ger dock en indikation på att studenter med låga betyg från gymnasieskolan (genomsnitt som motsvarar D och lägre) får stora svårigheter att genomföra en högskoleutbildning. Det är främst skriftspråkets krav på tydliga samband inom meningar och stycken som studenterna måste kämpa med. Utbildningar med låga antagningspoäng kan därför dra nytt av att integrera språkstöd i den reguljära undervisningen.