Sedan mars 2020 har vi genomfört korta telefonintervjuer för att i realtid undersöka vilka sociala, kulturella och organisatoriska effekter Coronaviruset (COVID-19) har på de aktörer som bedriver socialt arbete i Sverige. Projektet syftar till att undersöka det sociala arbetets förmågor att fortsätta sin kärnverksamhet under den pågående krisen. Ett viktigt resultat i dessa intervjuer är hur det uppkommit ett antal nya, så kallade, heterogena element (Fox & Alldred 2019) som på ett väldigt oförutsägbart sätt påverkar det sociala arbetets verksamheter. Detta har fört med sig, vad som inom STS-forskningen benämns som, ”wicked problems” (Mcconnell 2017), alltså oförutsägbara och svårlösta problem som verksamheterna är tvungna att acceptera för att kunna arbeta vidare. Det är problem som möjligen skulle behöva lösas på ett högre organisatoriskt eller politiskt plan.

I detta paper önskar vi fördjupa analysen av verksamheternas arbete genom att fokusera på Barbara Czarniawskas (2019) tankar om betydelsen av tid i relation till verksamheternas organisatoriska uppbyggnad och hur de heterogena elementen hanteras inom verksamheterna. I grund och botten handlar detta om kunskap och hur verksamheterna förhåller sig till den mängd riktlinjer som kommit angående COVID-19 under mycket kort tid. Vi kan nämligen i vårt material se att liknande verksamheter har agerat på varierande sätt. Hur har viruset – som ett av många heterogena element – kommit att betraktas som ett problem under denna vår? Vilka andra element har verksamheterna förhållit sig till under denna vår? Vad kan ageranden i relation till de heterogena elementen säga om det sociala arbetets organisering?