Sammanfattning Problemområde För att utbildning i grundskola ska vara likvärdig innebär det att den utformas olika för elever beroende på elevens specifika förutsättningar och behov. Språket är centralt för identitetsskapande och för lärande. Språklig sårbarhet får konsekvenser i språklig förmåga att förstå och uttrycka sig. Skolans språkburna undervisning är en utmaning att förstå för elever som är språkligt sårbara. Det är också en utmaning för lärare att anpassa undervisningen för elever i språklig sårbarhet i grundskola. Syfte och preciserade frågeställningar Studiens syfte är att ta del av lärares erfarenheter av att undervisa språkligt sårbara elever i grundskola. I begreppen språklig sårbarhet, språkligt sårbara elever och benämningen elever i språklig sårbarhet innefattas den medicinska diagnosen språkstörning. • Hur beskriver lärarna sin egen kompetens i att undervisa elever som är språkligt sårbara? • Vilka framgångsrika arbetssätt talar lärarna om? • Vilka utmaningar i det didaktiska arbetet berättar lärarna om? Teoretisk ram Studien grundar sig på ett sociokulturellt perspektiv. Interaktion och samspel med andra är viktigt för lärandet utifrån ett sociokulturellt perspektiv. Lärandet börjar som en social aktivitet och för att förstå, beskriva och tänka kring vår omvärld är språket det viktigaste redskapet. Studien ses igenom det sociokulturella perspektivet utifrån att kommunikation och språkande är länken mellan omgivningen och eleven, det vill säga kontext, lärare och elev. Metod Studien är en kvalitativ studie med livsvärldsfenomenologisk och narrativ ansats. Undersökningsmaterialet har tagits fram genom intervjuer med lärare i grundskola. En intervjuguide användes i samtalen som utgångspunkt med förslag på frågor. Samtalen transkriberades till berättelser och bildade tillsammans med det inspelade materialet underlag för analys och resultat. Resultat med analys De sju lärarnas berättelser belyser faktorer som påverkar lärarens förutsättning att tillgängliggöra undervisningen för språkligt sårbara elever. Lärarna berättar om hur de ser på sin kompetens att undervisa elever i språklig sårbarhet, framgångsrika arbetssätt och utmaningar för dem som lärare och utmaningar för elever som är språkligt sårbara. Lärarna beskriver gynnsamma arbetssätt som prövats men som inte praktiseras kontinuerligt beroende på förutsättningar i organisationen. Lärare eftersöker mer kunskap och handledning för att kunna fullfölja sitt uppdrag. Konklusion Ett utvecklingsområde som framträder för grundskola som organisation att ta sig an och förändra inom ämnets didaktik och hur skolan styr och fördelar sina resurser är skolans kunskap om språklig sårbarhet på organisationsnivå för att målgruppen elever i språklig sårbarhet ska få ökad möjlighet att kunskapa på lika villkor i skolan. Implementering Speciallärare med inriktning grav språkstörning har en viktig funktion att fylla inom grundskola tillsammans med lärare och skolledning i arbetet för elevers utveckling och lärande i skolans alla ämnen (SFS 2011:186). För att nå en förståelse för elevens situation kan specialläraren vara ett stöd för lärare för att utveckla arbetssätt utifrån att specialläraren har kunskap om främjande arbete och fördjupad kunskap om gynnsamma språkliga lärmiljöer för elever med språklig sårbarhet. Genom att vara en kvalificerad samtalspartner och arbeta handledande kan speciallärare med inriktning grav språkstörning bidra till att utveckla skolans verksamhet på organisations-, grupp och individnivå.