Kinesiska är ett nytt språk i svensk grundskolan. Det är ett språk som ligger långt ifrån svenska. Tecknen i kinesiska är mycket okända för svenska elever. Hur undervisas kinesiska så att eleverna känner att det blir enkelt och lätt att behärska språket är en fråga som behöver förstås och forskas om. Som första steget måste man dock förstå hur eleverna tänker när de lär sig språket. Att förstå elevernas inlärningssätt är syftet med att skriva den här uppsatsen. Men det siktar inte på att hur eleverna lär sig kinesiska som helhet. Jag undersöker bara elevernas inlärningssätt om kinesiska tecken. Undersökningsfrågan är på vilka inlärningssätt högstadieeleverna upplever att det är mest användbart att lära sig de kinesiska tecknen. Undersökningen bygger på teorier om de mest använda inlärningssätten att lära sig kinesiska tecken. Genom en kvalitativ undersökning med semistrukturerade intervjuer som datainsamlingsmetod har elevernas vanligaste inlärningssätt identifierats. Resultatet visar att eleverna väl förstår vikten av att öva på handskrivning enligt korrekt streckordning. De ser tecknen som strukturerade olika delar, och tycker om skapande berättelser bättre än tecknens historiska utveckling. De vill få förklaringar om hur tecknen används i ett sammanhang. Däremot är de inte så starka när det gäller att koppla tecknens uttal med dess skrivning och betydelse. De är inte heller starka på att koppla sina modelsmål med kinesiska. Lärarnas roll är betydelsefull i elevernas lärande, vilket innebär att de undervisningsmetoder som lärarna väljer är viktiga för högstadieeleverna så att de lär sig bäst och mest effektivt.