Skolan är ansvarig för att ett fungerande samarbete mellan hem och skola upprätthålls. Både skolpersonal och föräldrar vill givetvis att barnet får den optimala utvecklingen under sin skoltid. Det är av största vikt för barnets välmående att de båda parterna känner förtroende för varandra. Detta förtroende kommer inte av sig själv utan är en process som innebär återkommande samtal och möten. Skolan har inte alltid sett ut som den gör idag och det har inte heller synen på hur föräldrakontakten skall se ut. Inte heller har åsikterna om vem som ansvarar för barnens fostran varit densamma under historiens gång. Även om föräldrarna idag inte är en homogen grupp utan består av olika individer med annorlunda erfarenheter har dom det yttersta ansvaret för barnen. Men då barnen tillbringar en stor del av sin tid innanför skolans lokaler har även skolpersonalen en stor del i detta ansvar. Många föräldrar känner sig inte kompetenta nog att involvera sig i skolans arbete. Detta kan uppfattas av skolan som brist på intresse men det är lärarens uppgift att informera föräldrarna om deras kompetens. Det är trots allt de som känner sina barn bäst. Vår undersökning visar att både hem och skola vill att samarbetet skall fungera och ofta gör så men tyvärr gör olika omständigheter att samarbetssvårigheter uppstår.