Syftet med uppsatsen är att se vad som händer i väntan då barnen själv strukturerar tiden och hur pedagoger förhåller sig till och använder sig av barnens väntan i vardagen på förskolan. Barns väntan studeras för att urskilja vad som händer i denna och i väntan i sig kan utläsas ha ett speciellt värde. Vår studie handlar om de föreställningar och värden som inbegrips i begreppet väntan samt barns olika göranden i dessa tidsliga mellanrum. Barn har observerats i stunder där yttre förutsättningar gör att de väntar. Några av de äldra barnen har intervjuats om vad det för dem innebär att vänta. Då vi även velat belysa pedagogers förhållande till barns väntan, finns desas tankar med. Ett resultat vi kan utläsa är att när barnen upplevs trygga i situationen och ges utrymme att fylla väntan med något de själva väljer, använder de tiden till att reproducera pedagogernas handlande, samt till att pröva och förhandla det som händer runt dem i vardagen. Vi ser hur detta görande skapas utifrån möjligheterna miljön och situationen ger. Den ostrukturerade tiden hjälper barnen att bli kreativa och kompetenta, där även stunder av vila kan ses i resultatet. Här blir det i arbetet att fylla dagarna med innehåll och en väl avvägd dagsrytm betydelsefullt att även ha en förståelse för att väntan kan ha ett värde i sig.