Syftet är att undersöka hur högläsning används som ett pedagogiskt redskap i årskurs F-3. Vi blev intresserade av området högläsning som ett pedagogiskt redskap under vår pågående lärarutbildning samt under våra respektive verksamhetsförlagda utbildningar, då vi där upplevde att högläsning som pedagogiskt redskap inte var en del av det vardagliga arbetet. När högläsning väl förekom uppfattade vi att det inte arbetades vidare med det lästa. Vi har utfört intervjuer på två olika skolor med såväl lärare som elever för att få syn på deras tankar och resonemang. Resultatet visar att lärare använder sig av högläsning i olika stor utsträckning men på liknande sätt, då samtliga lärare gör en medveten uppdelning av sin högläsning. Ett annat resultat är att lärarna har liknande tankar kring högläsningens effekter på elevers språkutveckling. Slutligen har vi resultatet som behandlar hur elever upplever högläsning, som visar att de upplever högläsning både som en känslofylld aktivitet men också som en lärandeaktivitet. En av våra slutsatser är att lyssaspekten tycks vara något som glöms bort såväl i skolan som i lärarutbildningen, men har stor betydelse när man fokuserar på lyssnande, som till exempel vid högläsning. En annan slutsats är att det är viktigt för vår framtida profession att vi har ett väl genomtänkt syfte med vår högläsning samt att vi tillsammans med eleverna bearbetar all läst text.