Tidigare forskning visar att studenter med examen inom humanioraämnen spenderar längre tid i arbetslöshet, har oftare arbeten som har låg eller ingen relevans till deras tidigare utbildning och arbetar oftare deltid än studenter från andra utbildningar. Trots detta visar statistik på att ett stort antal studenter ansöker till kandidatprogram inom humaniora varje år. Syftet med denna studie är att undersöka hur etableringsprocessen har sett ut för studenter med kandidatexamen inom humaniora. Studiens frågeställningar lyder: Hur har respondenterna upplevt sin övergång från heltidsstudier till arbete som huvudsysselsättning efter examen? Vilka faktorer tror respondenterna kan ha påverkat deras möjligheter till att erhålla ett arbete som huvudsysselsättning efter examen? Vilka insatser anser respondenterna att kandidatprogrammen gjort för att öka deras möjligheter att erhålla ett arbete som huvudsaklig sysselsättning efter examen? Studien baseras på kvalitativa semistrukturerade intervjuer med sex före detta humaniorastudenter som har etablerat sig på arbetsmarknaden och har förvärvsarbete som huvudsaklig sysselsättning vid intervjutillfället. Studien visar att det är flera faktorer som ömsesidigt och i interaktion med varandra haft en påverkan på respondenternas möjlighet att erhålla ett arbete som huvudsaklig sysselsättning. Några faktorer som varit betydelsefulla är: arbetsmarknad, geografiskt läge, kamrater, arbetsplats och familj. Det framkommer även att ovissheten som respondenterna upplever inför framtida arbetsliv kan hanteras genom att de utnyttjar vad teorin om planned happenstance benämner som slumpen. Respondenternas sociala kapital har varit en dörröppnare för dem när det kommer till arbetsmöjligheter. Slutligen så framkommer det även att respondenternas habitus och handlingshorisont har varit en påverkansfaktor för vad de ser som möjliga val i sin karriärutveckling.