Enligt tidigare forskning är det tydligt att vårdnadshavare har en oro för män som är verksamma i förskolan, vilken är nödvändigt att uppmärksamma för att samverkan och omsorg ska fungera. Studiens syfte var att undersöka vårdnadshavares uppfattningar kring fenomenet män i förskolan, inriktat på vilken typ av oro de har, var oron har sitt ursprung, och hur oron eventuellt skulle kunna minskas för att underlätta för de män som är verksamma i förskolan. Studien genomfördes med en fenomenografisk ansats och semi-strukturerade individuella intervjuer som sedan transkriberades och textanalyserades. I studien framkom det att vårdnadshavarnas oro rörande män i förskolan grundas i en rädsla för att deras barn ska utsättas för sexuella övergrepp. Det visade sig att oron har sitt ursprung delvis från livserfarenheter, där socialt arv och tidigare erfarenheter var centrala uppfattningar. I studien synliggjordes det att uppväxt och vad man erfar under sin livstid påverkade vårdnadshavarnas uppfattningar kring fenomenet. Vårdnadshavarnas oro hade även delvis sitt ursprung från samhällspåverkan, där männens bakgrund och “kvinnoarbete” var centrala uppfattningar. Vårdnadshavarna i studien visade sig ha påverkats av att män historiskt haft en framträdande roll i samhället och att barnomsorgsarbete dominerats av kvinnor. Det visade sig även att oron hade ett ursprung ifrån medias påverkan. En del vårdnadshavare anser sin oro befogad och vill behålla den, samtidigt skulle den kunna minskas hos några vårdnadshavare genom kommunikation, preventiva åtgärder, kontroll, normalisering och medias vinkling.