Syftet med examensarbetet har varit att undersöka några lärares och elevers erfarenheter av samt hållning till användningen av dator- och TV-spel i svenskundervisningen på gymnasiet. Arbetet har ställts i relation till det vidgade textbegreppet i kursplanerna för svenskämnet, forskning kring nya medier samt lärande och meningsskapande i dator- och TV-spel. Kvalitativa intervjuer har genomförts med tre lärare och två elevgrupper på två respektive tre elever. Resultatet visar på såväl likartade som disparata erfarenheter och tankar om dator- och TV-spels pedagogiska plats där det intressanta ligger i motsatsförhållandet mellan de pedagogiska möjligheterna respektive de pedagogiska problemen med mediet, där det senare väger tyngst. De möjligheter som lyfts fram är i form av visuellt hjälpmedel, referenspunkter till litterära och historiska kontexter, spel- och jämförande analyser mellan olika medier och texter samt potentialen i att väcka elevers lust och motivation. Problemet är att det enligt både lärarna och eleverna saknas tillräckligt med kunskap samt erfarenhet för att våga ta in spelmediet i klassrummet. Skiljaktigheterna mellan parterna är att de förstnämnda även framhåller bristande teknik och resurser. Slutsatsen är att det krävs initiativtagande lärare, såväl yngre och nyutbildade som äldre och fortbildade, som har ett intresse för samt kunskap i ämnet för att dator- och TV-spel ska få en befogad plats i skola och undervisning.