Syftet med denna studie är att undersöka svenska elevers uppfattningar och upplevelser av att tala i det engelska klassrummet. Undersökningen har genomförts med fokus på genus ur ett mångfaldsperspektiv, där kvalitativa intervjuer har använts. Målet är att utforska mekanismerna som leder till att vissa elever är verbalt aktiva och andra inte, såsom gruppdynamik,genusnormer, pedagogens arbetssätt samt elevernas syn på talad engelska. Jag har även valt att synliggöra lärarens perspektiv, då det ger en mer komplex förståelse av ämnet. Studiens resultat antyder att pojkarna i engelskgruppen är mer verbalt aktiva än flickorna, medan det speciellt bland flickorna förekommer stora variationer gällande interaktionen i klassrummet. Ett hinder för muntligt utövande bland flickorna är rädsla för att göra fel, vilket förvärras av att gruppen är stor. Den verbala aktiviteten verkar även vara nära kopplad till den rådande normativa femininiteten och maskuliniteten i denna klass.

The main purpose of this study is to investigate students’ perceptions and experiences of speaking in the English classroom in second language acquisition. The investigation has been carried out with a focus on gender diversity, using qualitative interviews. The aim is to explore the mechanisms that make some students verbally active and others not, such as group dynamics, gender norms, teacher approach and students’ view on spoken English. I have also chosen to present the teacher’s viewpoint as it provides a more complex understanding of the topic. The results of the study imply that the boys in the English class are more verbally active than the girls, but particularly among the girls there are great variations regarding classroom interaction. One obstacle for oral practice among the girls is fear of making errors, which is aggravated by the large size of the group. The verbal activities also seem closely linked to the prevailing normative femininity and masculinity in this class.