Det här examensarbetet undersöker hur svensklärare i årskurs 7-9 tar sig an området språkbruk genom tiderna i sin undervisning. Området står tydligt uttryckt i läroplanen för grundskolan, Lgr 11, under både Centralt innehåll och Kunskapskrav för svenskämnet, men tenderar att hamna i skymundan, både i forskning och i undervisning. Vårt syfte är därför att ta reda på hur lärare tolkar och legitimerar punkten språkbruk genom tiderna i läroplanens centrala innehåll, samt hur de utformar sin undervisning kring denna punkt. Studien omfattar intervjuer med sex lärare på fyra olika skolor och resultatet analyseras med hjälp av svenskämnesteoretiska begrepp samt kategorier som vi själva skapat. I vårt resultat har vi hittat tre olika tolkningar av begreppet språkhistoria och sex kategorier för legitimering där den vanligaste är att eleverna ska kunna sätta sig själva och sin samtid i ett större sammanhang. Många gånger upplever lärarna dock språkhistoriekunskaper som abstrakta för eleverna och utifrån deras beskrivningar kan vi se att de anpassar sin undervisning till respektive elevgrupp. Vi kan även se att kursplanen är ospecificerad gällande punkten språkbruk genom tiderna vilket gör den tolkningsbar. Detta tolkningsutrymme använder lärarna i vår studie till att utforma undervisningen så som det passar deras kunskapssyn och ideal.