Det finns en generell uppfattning av att barn mår bra av att vara utomhus, främst av fysiska, psykiska och sociala aspekter. Genom att undersöka hur lärandet i naturorientering påverkas av undervisning på skolgården eller i skolans närmiljö lyfts för- och eventuella nackdelar vilka kan ge en insikt om didaktiken och dess utfall. Arbetets syfte är att ge en sammanfattande bild av hur utomhuspedagogik i naturorientering med hjälp av skolgården eller skolans närmiljö påverkar elevers lärande. Nödvändigt för genomförandet var att ta reda på hur didaktiken beskrivs i litteraturen, samt vilka möjligheter lärare har för att erbjuda den till eleverna. Metoden för arbetet är sammanställning av tidigare forskning vilken utgörs av en kunskapsöversikt baserad på 17 vetenskapliga källor. Resultatet visar att utomhuspedagogik i naturorientering, med hjälp av skolgården eller skolans närmiljö, kan vara gynnsamt för elevers lärande när det utformas och genomförs på ett välplanerat och genomtänkt sätt. Utomhuspedagogiken bör dock ses som ett komplement till klassrumsundervisning för bäst effekt. Möjliga hinder för att genomföra utomhuspedagogik ur ett lärarperspektiv tas upp och tillför en mer nyanserad diskussion.